Etikettarkiv: löften

Stark eller svag?

Ingen kan gå in och plundra en stark man på det han äger, om man inte först binder honom; sedan kan han plundra hans hus. Mark 3:27

Ett ord i tiden, som följer de senaste inläggen i innebörd. Vi blir bara svagare och svagare i våra församlingar, svagare och svagare som enskilda kristna, ja till och med svagare som kristenhet. Svagheten kommer från att vi inte riktigt vet vem vi är i Kristus och vad vi har, och äger i honom.

Det som borde vara grunden, baskunskaper, finns inte. Att kunna stå med båda fötterna stadigt på klippan Kristus och veta att Guds ord säger att jag är detta eller det här om jag har tagit emot Jesus. Eller det här är mitt, det har Gud lovat i sitt ord .Den kunskapen har Satan rövat bort från oss.

Kommer ni ihåg Simson? (Dom 13-16) Ni vet han som var en Guds nasir och var så stark att ingen kunde rå på honom. Han hade långt hår för att han hade lovat sig själv till Gud och håret var tecknet. Just det här bibelordet att ingen kan ta något från en stark man visar ju historien om Simson så väl. Först var ju Satan tvungen att ta itu med håret. Han sänder en skön flicka som Simson kärar ner sig i , Delilah. Hon luskar ut varför Simson är så stark och tar sedan ifrån honom hans starkhet, genom att klippa av honom håret. Simson glömde för en stund vem han var…att han var en Guds nasir och lovad till Gud , för en skön kvinnas skull. Han förträngde de löften Gud hade i beredskap för honom för att han förblindades och lurades av kärleken till en vacker flicka.

Vi är alla förblindade och har förträngt Guds löften. Vi har alla glömt, eller aldrig fått veta,  vem vi är i Gud. Satan förblindar oss med ljuset från denna världen och allt det vackra krimskramset han kan visa upp. Det är dags att vi sätter ner fötterna och vaknar upp så att det inte händer oss samma sak som Simson. När han vaknade upp efter att ha berusat sig en kväll med Delilah och vin  och håret var borta , blev han ett lätt byte och tillfångatagen och fängslad.

Det enda sättet att stå emot Satan och hans förförelsekonster är att vara fast rotade i det vi har och i vem vi är som kristna. Hur blir man då det? Jo genom att äta, leva och vara Guds ord.

Vem är DU i Kristus? Vilka löften har du fått av Gud? Om du inte vet det så sätt igång och börja ta reda på det för det är där din starkhet finns, och utan den är du ett enkelt byte för vilken tjuv som helst. Svaret finner du i Guds ord.Ät, lev och va det Gud har lovat dig!

Joh 10:10

Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag[Jesus] har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd.

Annonser

Den förste

Jesaja 41:4b

”Jag, Herren som är den förste , och intill den siste är den samme.”

Herren är den förste. Han fanns redan innan jorden blev till, det var genom hans ord som allting skapades. Han sa ”varde ljus” och mörkret försvann. Han andades liv i människans mun och näsa och hon började leva. Genom honom lever vi idag, men ÄR han den förste i våra liv? Sätter vi Herren först eller finns det andra saker som vi kan låta gå före? Hur lätt är det inte att andra saker får första platsen i våra liv, på grund av omständigheter runt omkring oss, eller intressen som tar överhanden, och nyhetens behag av saker vi precis prövat som tjusar oss och drar fokus från Herren.

Även om vårt fokus ändrar sig och glider från Herren då och då så lovar han en sak och det är att han alltid är densamme. Vilket ger oss en trygghet att veta att den dagen vi lyckas att återigen fokusera och sätta Herren först så är han där för oss precis som innan. Han ändras inte, han förblir alltid den samme. Saker han lovade i sitt ord för flera tusen år sedan gäller för dig och mig idag också. Hans löften står fasta. Han är Herren, nu och för alltid, intill den sista dagen. Det är upp till dig och mig att behålla vårt fokus och sätta skaparen av himmel och jord först i våra liv.

När allting vacklar, kan vi lita på Gud

 

1 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd.” 4 Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd.” * 5 Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen 6 och sade: ”Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7 Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig.” 8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” * 9 Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, * 11 och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”* 12 Jesus svarade honom: ”Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud.” * 13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Luk 4: 1-13

Vi frestas dagligen, vi genomgår svårigheter som till exempel ett dåligt ekonomiskt läge. Vi frestas att köpa, att äga, att låna, nåt vi kanske ångrar i dag , så här månaden efter jul. Varje dag möter vi svårigheter. Vi tenderar till att se svårigheterna mer än det Guds ord egentligen säger. I nöden tenderar vi till att ge upp och tappa modet, men Gud använder olika omständigheter i våra liv för att visa på olika saker, tukta oss om man så vill kalla det.

I 5 mos 8:3 står det följande: ”Han tuktade dig med hunger och lät dig äta manna, något som varken du själv eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan inte lever av bröd allena utan av alla ord som utgår från Herren”

Vad säger Guds ord? Jo att han tillåter hungern för att lära oss att allt inte bara är pengar och ekonomiska lägen hit och dit, nya saker eller utgifter och inkomster, nej utan det vi ska leva av är Guds ord. Vi måste självklart ha pengar att betala med och återhållsamhet är självklart viktigt i ett pressade lägen, men Guds ord säger nåt mer…manna…han sänder manna…nåt inte vi känner till. ”…för att dina älskade söner[döttrar}, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig” ( vish 16:23)

Gud är trofast, det säger hans ord. Han kommer att sända manna till oss så som han gjorde i öknen på Mose tid.  Han är Jehova-Jireh, han som förser. När du ber i detta namn kommer Gud att förse dig med det du behöver. Se bara på Abraham…När hans son (Isak) frågade sin far Abraham var offret var när de var på väg för att offra svarade Abraham,…-Jehova-Jireh , Gud kommer att förse. Och det gjorde han…När Isak låg på altaret själv och Abraham höjde sin kniv för att offra sin son stoppade Gud honom och sände en vädur istället. Gud försåg behovet, för att Abraham litade på honom.

Genom sitt förbundsnamn Jehova-Jireh har Gud förbundit sig till att förse våra behov , att se till att vi har det vi behöver. Vi å andra sidan förbinder oss till att lita på att han gör det och inte ta saken i egna händer.

I ögonblick av frestelse och svårigheter måste vi försöka att lita på att han har allt under kontroll, att Gud har lösningen på vårt problem. I öknen fanns inget att äta, men Israeliterna blev mätta ändå, de fick manna från ovan. När Abraham skulle offra sin son fanns ingen annan där än just hans älskade son, men Gud sände en vädur i rätt ögonblick. När utgiften ska betalas i slutet av månaden finns där inga pengar kvar till den räkningen, men Gud har en lösning om vi vågar lita på honom. Rannsaka dig själv och se om du kan dra ner på kostnaderna någon annan stans, vidta åtgärder som kanske svider( tror du det var lätt för Abraham att lägga sin son på offeraltaret?) och gör din del så som Abraham gjorde sin del. Då kommer du att få se vem Jehova-Jireh är och att hans löften står fast.

Det beror på perspektivet

 Huruvida det är tillbörligt att oroa sig eller inte beror på vilket perspektiv du tittar från när du ser på saken. När oron kryper på oss är det så lätt att tappa perspektivet och eller proportionerna. Saker och ting förstoras upp till att bli oövervinneliga berg när de egentligen bara kanske är en liten hög med sand om man ser på dem från det rätta perspektivet.

Ser man på saker man oroade sig för då, alltså tittar i backspegeln , så ser man att många gånger har man oroat sig i onödan. kanske är så fallet för dig just nu? Du tycker att du står inför nåt hemskt men tänk dig ett eller ett och ett halvt år fram  i tiden och fråga dig om det du oroar dig för idag kommer att vara lika viktigt då? Kan du svara nej på den frågan kan du helt enkelt släppa den oro du just nu känner.

När vi tappar perspektivet kan det vara svårt att finna det igen om man inte har nåt att gå efter. Ett gott råd är att låta Guds ord få bli din kompass när du förlorar perspektivet. Med hjälp av Guds ord kan du få vägledning i alla situationer. Guds ord kan bli din referens, din ledstjärna, ditt ljus i mörkret, din guide. Skriv en lista på favoritbibelverser som du kan ta fram och läsa när oron kryper för tätt intill. Att läsa Guds ord, få höra hans löften till dig fyller dig med kraft och tro och lyfter upp dig, och får dig på andra tankar. Börja med att läsa Matteus 6:25-34.

25.  Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv,
vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I
skolen kläda eder med.  Är icke livet mer än maten, och kroppen
mer än kläderna?
26.  Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de,
ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske
Fader dem.  Ären I icke mycket mer än de?
27.  Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln
till sin livslängd?
28.  Och varför bekymren I eder för kläder?  Beskåden liljorna på
marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
29.  och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin
härlighet var så klädd som en av dem.
30.  Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i
morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder,
I klentrogne?
31.  Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: ‘Vad skola vi
äta?’  eller: ‘Vad skola vi dricka?’  eller: ‘Vad skola vi kläda
oss med?’
32.  Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader
vet att I behöven allt detta.
33.  Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så
skall också allt detta andra tillfalla eder.
34.  Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen
skall själv bära sitt bekymmer.  Var dag har nog av sin egen
plåga.»