Etikettarkiv: lovets offer

Tillbedjan eller inte

Vad är tillbedjan för dig? Är det att gå på möte och lyssna på predikan, att sjunga lovsång, att sträcka upp dina armar och säga halleluja? Att tillbe är så mycket mer än de veckovisa aktiviteter vi har i våra församlingar. Man kan medverka på alla dessa saker utan att för den skull tillbe Gud.

När vi pratar om vi gillade ett möte eller inte om huruvida det var bra i söndags eller inte brukar tillbedjan komma upp som samtalsämne. Men vi kan gå på möte utan att tillbe, sjunga sånger utan att tillbe, ja till och med sträcka våra händer mot Gud utan att tillbe. Frågan vi borde ställa oss efter varje möte , är om det vi erbjöd Gud var till hans belåtenhet, om han tyckte om det.

Vaddå? är det meningen att vi ska ge nåt? Ja , all tillbedjan kostar. Det kostar att vi är villiga att ge det bästa vi har till Herren . Det kan kosta av din tid, din uppmärksamhet, din kärlek, etc.. Men all tillbedjan börjar med en uppenbarelse. Uppenbarelse från Gud, och har inget att göra med om du känner för det eller inte,vad du tycker om eller inte, inte heller om du har tid eller inte. 

För att du ska kunna tillbe, behövs  förberedelse. Förberedelse av ditt hjärta, kanske behöver du stänga dörren om dig , eller i alla fall mental förberedelse för det som ska komma så att sättet vi tillber på inte bara blir ett sätt utan verkligen blir tillbedjan. Bön är här ett mycket bra sätt att förbereda sig på.

Avskildhet är en annan viktig faktor i tillbedjan. Vi behöver, för att inte bli distraherade, avskilja oss från det som kan få vår fokus att gå från Jesus till något annat. Mobiler, vardagliga ting, man och barn kanske pockar på uppmärksamhet, tankar på jobbet eller på ekonomin kanske hindrar dig från att komma inför Herrens tron. Utmaningen ligger i att behålla och bevara fokus på Herren .

Att överlåta sig är sen nästa steg. Det kostar som sagt att tillbe och det behövs att vi överlåter det bästa av våra tillgångar till Herren. Många gånger ger vi bara det som vi har i handen och bryr oss inte om att ta fram det bästa till exempel vi sjunger med i sången men utan att tänka på vad vi sjunger och utan att hjärtat finns med eller vi böjer våra huvuden i bön men orden som kommer ur vår mun är bara ett rabblande av gamla invanda fraser och saknar innebörd för oss. Det är inte så lätt alla gånger att tillbe och därav används frasen lovets offer.

När man har kommit så här långt är det inte så svårt att få tillbedjan att innehålla den sista delen, nämligen proklamation av Guds storhet och proklamering av vem han är och vad han har gjort i ditt liv. Att proklamera och komma ihåg allt vad Gud har gjort för dig producerar en tacksamhet i ditt inre som blir som pricken över iet på tillbedjan. Att tacka och lova Herren för vad han gjort och vad han kommer att göra i ditt liv är att sätta honom på tronen i ditt liv.

En som verkligen tillbad var Abraham. En man, nästan hundra år, som fick en son av Gud i hög ålder. Han får en uppenbarelse av Gud att han ska offra sin son som ett brännoffer. Säkerligen är hans son Isak det bästa som Abraham har. Och säkerligen är det med tungt hjärta som han gör förberedelserna för resan,(fixar ved, packar åsnan och börjar resan mot platsen där det ska ske). Han säger till sina tjänare att stanna och vänta på dem ( han avskiljer sig från det som kan få honom att byta fokus, de skulle med all säkerhet försöka hindra honom att utföra det han är på väg att göra). Han tar med sig sin son och veden och går och reser ett altare. Han kommer så långt som att överlåta sin älskade son, där han ligger på altaret men just i det ögonblicket han ska till att offra blir Gud det som Abraham proklamerade ut när Isak frågade var offret var…Han blir Jehova-Jireh, den som förser. Abraham hör Herrens röst och stoppar kniven från att döda sin son och får syn på väduren. Känslan av tacksamhet inom Abraham visste säkert inga gränser.  Abraham tillbad.( 1 Mos 22)

Annonser

Sann tillbedjan

Gud, Jehova, låter höra sitt ord och ropar på jordens invånare, från där solen går upp ända till där den går ned igen. Från Sion, den vackra, kommer Gud fram och visar sig i all sin härlighet. Vår Herren kommer, han kommer inte att förbli tyst. En eld som förtär allt i sin närhet utgår från honom och föregår hans ankomst och runtomkring honom drar stormen fram med kraft.

Han höjer sin röst och ropar på himmelen och på jorden, för att samla dem till att döma dess invånare: ” För ihop dem, dem som följer mina bud, de fromma, för dem till mig.” Och himlarna ropar ut att Han är rättfärdig och den som skipar rättvisa. Begrunda.

” Lyssna , mitt folk, Jag vill säga något. Israel, till dig höjer jag ett varningstecken. Det är JAG som är din Gud. Jag tänker inte säga något om dina slaktoffer, inte heller dina brännoffer, de finns där alltid inför mitt ansikte. Jag vill inte ta den boskap jag har välsignat dig med, för jag har boskap i överflöd i skogen och i bergen där alla djuren är mina. Jag känner vartenda djur som vandrar på jorden, från fåglarna på marken till det minsta fisk i havet. Om jag var hungrig, skulle jag inte behöva tala om det för dig så att du kunde komma med föda , nej, min är jorden och allt som är på den. Behöver jag offerkött och offerblod? Nej, det jag behöver och vill ha av dig är att du offrar lovets offer åt mig då ska du få göra det du lovat . Ropa till mig när nöden faller på så kommer jag att ge dig hjälp och du ska ge mitt namn ära.

Men till den som inte håller mina bud säger jag: ” Hur kan du kommentera mina lagar och låta ord om mitt förbund komma i din mun, du som hatar tillrättavisning och trampar på mitt ord? Om du såg en tjuv skulle du genast springa med honom och de som inte ärar äktenskapet ,med dem umgås du. Din mun använder du till allt vad ont är och tungan din rör ihop svek och lurendrejerier. Du sitter där och talar illa om din broder, ja din moders son ger du skulden! Så uppför du dig , och jag har varit tyst, och nu tror du att jag är likadan. Nej, du har fel, jag vill ge dig straff och jag vill visa dig. 

Detta bör ni förstå, ni som glömmer bort Gud, för att ni ska kunna ångra er innan jag går till rätta med er: den som offrar lovets offer, han ger mig ära, och den som rätar upp sin väg, honom skall jag rädda.”

(Psalm 50 tolkad med mina ord)

Vad bestämmer om du ska prisa Herren?

 Vad bestämmer om du ska prisa Herren? Är det ditt humör? Hur du känner det? Om du känner för att sjunga? Om du är hes i halsen eller förkyld? Om du mår bra? Om saker och ting har gått din väg den sista tiden? Är detta sånt som får bestämma om du ska prisa Herren och ge honom ära och tillbedjan eller inte?

Om så är fallet önskar jag att du tänkte om. Herren är värd vårt lov oavsett hur vi känner oss. Han är den samme igår, idag och imorgon, vare sig du är ledsen, arg eller glad. Han är värd ditt lov i alla lägen oberoenda av dina känslor. Det är inte lätt alla gånger att lova Herren , i sådana lägen, när alla känslor säger : ”vill inte”, men i dessa lägen blir ditt lov till Herren så mycket mer välbehagligt för Herren just för att du gör det trots dina omständigheter. Det blir ett lovets offer.

Paulus skriver i Guds ord (Heb 13:15) att vi ska offra lovets offer till Herren. Känner du inte för att lova Herren idag? Bestäm dig då fört att offra till honom, ett lovets offer. Sätt på en skiva lovsång och börja sjung med, lyft dina händer till Herren som ett tecken på att du ger upp, och lyft dem även fast du inte orkar och lova och prisa den levande guden fastän du inte känner för det. Ta beslutet att göra det även om det tar emot, du kommer att märka skillnaden efteråt

Psalm 50:14

”Nej, offra lovets offer åt Gud och infria dina löften till den Högste”

Towdah

 Ps 50:14-15 ” Nej offra lovets offer åt Gud så skall du få infria dina löften  till den Högste. Och åkalla mig i nöden så vill jag hjälpa dig och du ska prisa mig”.

Vi vet alla att ibland har vi svåra perioder i våra liv, när saker och ting går oss emot. Det är tider när du går och väntar på ett Herrens ingripande och där du för varje dag som går blir mer och mer  uppgiven och undrar om du någonsin kommer att få hjälp från Herren. Du har sett och hört från Gud att han har lovat att göra något för dig , infria ett löfte till dig, men det verkar som om han har glömt det, för det händer ju aldrig. Väntan känns så lång och din uppgivenhet bara ökar.

Towdah är det du behöver göra. Towdah är hebreiska för att prisa Gud för det han har lovat innan du har sett det , alltså innan du har fått den utlovade välsignelsen. Ett lovprisningsoffer i tro, ett tacksägelseoffer innan bönsvaret finns i din hand. Du vet, prisa Gud i ”förebyggande syfte”. Att göra det kan vara väldigt svårt ibland, hur ska man kunna prisa Gud för något som ligger i framtiden och som du inte ens kan se eller ana just i det ögonblicket du prisar Honom.

Hemligheten i att kunna utföra detta, towdah, är att våga lita på Honom och Hans ord. Så nästa gång du befinner dig i öknen, börja prisa Gud för den vattenkälla eller oas som Han har lovat dig.Tacka Honom för att du kommer att få se den , hitta den och dricka ur det vattnet, även om du just idag inte varken vet var den ligger eller hur du ska ta dig dit.Tacka honom för det goda vattnet du kommer att få dricka , tala om för honom hur gott det smakar. Tacka honom för att Han ska öppna vägen och visa dig var källan finns och föra dig till den.

Ps 50:23 ” den som offrar lovets offer, han ärar mig, och den som ger akt på sin väg honom ska jag låta se Guds frälsning”.