Etikettarkiv: lysa

Ljus skall lysa ur mörkret

2 Kor 4:6-7

” Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.


7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.

Det här är ett bibelord som har talat till mig på flera plan och i flera situationer. För några dagar sedan satt jag ute i solskenet och Gud fick lov att hjälpa mig att resonera mig fram till vad detta betydde för mig. Det som kommer här nu , är mina tankegångar, mitt resonemang . Kanske kan det hjälpa dig att se dig och din omvärld i ett nytt ljus.

Gud, han fullbordar sitt verk i mig- ljus skall lysa ur mörkret. Det är mitt hjärta han lyser upp, genom att jag har bjudit in honom att bo i mitt hjärta. Mitt hjärta som förr var mörkt, lyser nu av hans ljus. Jesus strålar av kunskapen om Guds härlighet i mitt hjärta. Ju mer av Jesus som finns i mig , desto mer strålar ljuset av skatten. Skatten det är kunskapen om Guds härlighet.

Men för att skatten ska kunna bli synlig , för resten av världen förvarar jag den i ett sprucket lerkärl. Mitt liv. Ett kärl/liv  med brister och fel. Där skavanker är synliga och bitar fattas eller sitter på fel plats. Där sprickorna och hålen från alla törnar man fått i livet gör att ljuset från skatten inom mig kan få spridas och lysa igenom.

För ljuset från skatten är en kraft till evangelisation. En kraft som öppnar blinda ögon , som rensar förstånd, som uppenbarar kraftens ursprung och källa, nämligen Gud, för de som ännu inte har sett, hört, känt, förstått och insett vem Han är och vad han gör i mitt liv och andras,igår , idag och imorgon.

Jag, det söndriga kärlet, kan aldrig få någon att inse allt detta, även om mitt liv skulle vara perfekt och jag skulle vara hel och utan brister. Det är därför som ljuset från skatten måste få bli synligt igenom mig. Ju mindre som finns kvar av mig, och mitt ego, desto mer och större och starkare lyser kraften från Honom.

Annonser

Lysande stjärnor

b7191a9dcfaaf341ee5a7f78d7dd3d5a

Vem har inte tittat upp på stjärnhimlen en mörk natt och förundrats över alla dessa miljontals små diamanter i skyn? Förundrats och tänkt på hur vackra de är och hur långt bort de faktiskt är? Fascinerats av universums oändlighet? Om vi inte kan förstå univerum hur ska vi då kunna förstå Gud som ju mäter himlen och stjärnorna mellan tummen och pekfingret?

Var finns stjärnorna när dagen kommer? Jo de är fortfarande där, men de syns inte med blotta ögat. Likadant är det med oss människor. Vill du att ditt ljus ska lysa klart, låt det då få lysa där det syns bäst, där mörkret råder. Ditt inre ljus lyser klarare ju mörkare din omgivning är. På ett ställe där det är ljust och fint kommer ditt inre ljus att försvinna i mängden men där mörker och dunkelt är, där är det du som får lysa.

Huvudet på spiken

Marcus Birro slog verkligen huvudet på spiken igår i sin krönika. Jag brukar inte läsa den så ofta men då och då glider jag in där och tittar vad han har för sig. Igår var en sådan dag, där en liten linje i vad han skrev fick min uppmärksamhet och vilja att läsa vidare. Han skrev:”Sverige riskerar inte sönderfall, Sverige står mitt i det……Vägen till undergången är kantad av clowner och gycklare. Vägen till undergången är ingen vindpinad, ödelagd grusstig, utan en väl upplyst boulevard med neonskyltar och människor som går hand i hand. Ingen ser bojorna runt deras händer. Ingen kan känna stanken av svavel. Ingen tror något annat än att detta är hoppets, förnuftets och framtidens väg.”

Aj vad rätt han hade det här. Det var verkligen huvudet på spiken. Vi står mitt uppe i förfallet, vi är inte på väg dit som många tror…ack nej , vi är redan framme. Det gör ont att tänka så. Det gör ont att tänka på att man har skuffat undan Gud, bytt ut honom mot annat och ändå…. har mage att kalla sig ett kristet land. 

Nej… det var länge sedan Sverige var ett kristet land. Nu för tiden är vi ett avkristnat land. Absolut inget får visa på en möjlig väg till Gud vid sidan av neonskyltarna. Till och med förbjuds numera andakterna på servicehemmen  för de gamla för att inte tala om skolavslutningar i kyrkan….

Nej… man blir mörkrädd… men då är det väl meningen att alla dessa neonskyltar ska lysa upp så vi slipper vara rädda eller? Ja för vi ska väl ”dansa i neon, på vår resa genom natten…”men det jag undrar och längtar efter är gryningsljuset, morgonrodnaden, det ljus som skapades för att lysa upp vår värld och för att rädda den.

När? Kommer denna värld att låta sig räddas? Är det fortfarande möjligt eller har denna värld irrat bort sig i natten? Har denna värld förhärdat sina hjärtan så att den inte längre tål att se det verkliga ljuset? Frågorna är många, men svaren de har bara Gud. Fram tills gryningen, världens gryning klamrar jag i alla fall mig envist kvar vid strimman av ljus från morgonstjärnan. Jag låter Jesus få lysa upp mitt liv, inte några blinkande, färgade neonskyltar. Hur gör du?