Etikettarkiv: målet

Den omöjliga uppgiften

Har du haft den känslan? Att du har fått en totalt omöjlig uppgift att utföra och du vet varken ut eller in. Hur gör man, när målet verkar så ofattbart avlägset?

Det var en gång en man borta i det stora landet i väster som hade fått en uppgift av sin arbetsgivare som var helt omöjlig att utföra. Han drog sitt hår och rynkade sin panna men blev inte klokare för det och kom inte på hur han skulle göra. Han bestämde sig för att ta en promenad för att rensa tankarna….under promenaden kom en tanke till honom- studera amerikanska sandmyror. Inte nån klar lösning direkt men han insåg att tanken var från Gud, så han gick och köpte ett terrarium och sand och myror och installerade det hemma. Det gick en n dag, två, tre dagar inget hände….en vecka hade gått, och man kunde börja ana …sedan när de komplexa gångar och systemen började urskilja sig i sanden förstod han!

Ords 6:6 ”Gå till myran du late, se hur hon gör och bli vis.”

Istället för att stirra oss blinda på det omöjliga vill Gud visa oss myrans sätt. Myrans sätt är att ta ett steg i taget. Blicka bort ifrån oss själva och fokusera på det vi kan istället för det vi inte kan.

Vi får erbjudandet att lyfta blicken uppåt och se Guds möjligheter för med hans hjälp är allting möjligt. Har du en dröm som tycks dig ouppnåelig och omöjlig? Jesus kan förverkliga de drömmar han har planterat i oss. Vi kan förverkliga dem med hans hjälp genom att ta ett steg i taget mot målet.

” Jesus såg på dem och sa:För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt!” Mark 18:27

Annonser

Herden

Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sina armar, och sakta för han moderfåren fram.” Jes 40:11

 

Han , Jesus /Gud är en herde för sina barn, barnen det är vi, små eller stora det spelar ingen roll , vi är alla får i hans hjord. Han leder oss ut på gröna ängar. Han beskyddar de små lammen från faror genom att ta dem i sin famn, han bär dem när de inte längre orkar. En herde ser till att hjorden har det den behöver, mat vatten och vila. Herren är vår herde.

Men som herde vet han också att genom att vara still så blir hjorden ett lättare byte för rovdjur, därför står det att han för moderfåren sakta fram. Vandringen stannar inte , den går hela tiden framåt, likaså blir det med oss om vi låter honom vara herden. Han för oss framåt. Inte stressat och snabbt men i sakta mak, i lagom takt så att vi inte tröttas ut. Om vi låter vandringen stanna av kan det få ödesdigra konsekvenser därför vet herden att det är viktigt att föra hjorden framåt hela tiden. Maten kan ta slut, vattnet kan bli förorenat och rovdjuren hitta flocken….

Tänk att vi får lov att ha en herde som tänker på oss och vårt bästa. Han vill att vi ska ha det grönaste gräset, det friskaste vattnet och han ser till att inga rovdjur kommer nära. Han vill att vi hela tiden rör på oss mot målet…allt i lagom takt…så att vi hinner smälta maten dricka oss otörstiga men framför allt att vi kommer ett steg närmare målet, dit vi är på väg.

Herren är min herde, mig skall inget fattas….

Ett steg närmare målet

Drömmen lever, slutstationen finns där framme, målet finns i sikte, men jag stretar på . Känns som om man inte kommer någon vart. Alla försök motarbetas och motvinden är så hård att det nästan känns som att för varje steg framåt tar man två tillbaka. Motvinden ja, den kommer i kastbyar, nästan som om den ville försöka tvinga omkull mig, men då har den inte räknat med att jag står stadigt rotad i den djupa myllan. Försöka kan den , ibland knakar det oroväckande i grenarna och till och med stammen kan få sina duster men än står jag upp. Det ska mer till för att få mig på fall.

Den starka motvinden för med sig både det ena och det andra, i byarna flyger saker emot mig och ibland landar de olyckligt just på mig , och det gör ont när de träffar. Blåmärken och rivsår, ja ett och annat blödande sår har det hunnit bli på vägen, men det är väl sånt man får räkna med. Vem har sagt att vägen fram ska vara rak och jämn och utan faror? Ingen! Den som tror det misstar sig svårt och kommer att få det ännu värre eftersom den personen inte är beredd på vad som komma skall.

Ett steg till, ännu en dag, flera erfarenheter rikare, lite tröttare, helt tömd på energi. Måtte det finnas en laddningsstation snart. Ja, här är den ju,laddningsstationen. Den låg precis brevid sängen, Guds ord, kraft för en trött själ. Nästa energikälla är också inom räckhåll, bönen. Kan faktiskt om jag vill trycka på den knappen när jag så önskar och får då styrka och kraft ifrån ovan. Nä ett steg till klarar jag nog idag, och det betyder att jag kommer ytterligare ett steg närmare målet. Bara ett till…

”Om Livet är En Resa – vart är Du då på väg”?

Om vi liknar livet vid en resa där början är födseln och slutet på resan är den dag du dör, vet du i så fall vart du är på väg?
Har du färdrutten utstakad eller irrar du bara omkring? Använder du kanske både karta och kompass eller har du satt på dig en ögonbindel och famlar dig fram? Har du en personlig guide eller försöker du på egen hand hitta den rätta vägen? Förresten, vet du vilken som är den rätta vägen?
Du kanske aldrig har tänkt på livet på det här sättet och i så fall förstår jag att du kanske behöver lite betänketid innan du svarar. Frågorna är inte lätta och svaren inte entydiga. Det finns nämligen lika många färdrutter som personer men frågan är vilken är din destination. Vilket är ditt mål?
Jag är på väg till mitt mål, jag har det i sikte, det ligger långt fram i tiden men jag har tagit ut färdriktningen med kompassen och jag försöker följa kartan. Ibland går jag vilse men då kommer min personlige guide och tar mig vid handen och hjälper mig att hitta vägen igen. Ibland snubblar jag och då reser han mig upp igen och borstar av mina kläder från grus och smuts. Ibland blir jag så trött och då är det skönt att han lyfter upp mig och bär mig tills jag har samlat nya krafter. Men hela tiden förflyttar jag mig mot målet.
 Målet på min livsresa, himlen.