Etikettarkiv: mästaren

Om jag fick välja…

worship heart

Idag hade jag privilegiet att få lov att leda lovsången i församlingen jag är med i. Tänk vilken förmån det är att få hjälpa resten av församlingen att komma fram till tronen och till vår frälsare och kung och få knäböja inför honom. Där kan vi tillsammans sätta oss ner vid hans fötter och tillbe, kanske röra vid tofsen på hans mantel…

Varje sång vi sjunger har en mening, ord som för oss närmare tronen. De är plockade med omsorg och under bön och orden är där för att hjälpa oss att fokusera på rätt saker. Vägen fram till tronen har flera stationer eller mellanlandningar. Från att samlas och fokusera på den högste till att sjunga om hans storhet och ära, fram till att överlåta oss själva i hans nåd, rening och accepterande av att vi är beroende av honom för att leva, och till slut är vi då där inför tronen. Vi kan se honom sitta där i högsätet, ljuset som omger honom är så starkt att det nästan förblindar. Och väl där börjar tillbedjan…

Tillbedjan kan pågå hur länge du vill, för när du väl är där glömmer du tid och rum och bara är i hans närhet…o denna ljuvliga närhet med mästaren.

Men för att komma dit behövs att vi inte bara har orden vi sjunger utan att det är vårt hjärta som uttalar dem. Att lovsjunga med munnen räcker inte. Hjärtat måste vara med och få vara den som styr. Så om jag fick välja….

Jag lovsjunger hellre en sång utan ord för att hjärtat inte finner de rätta orden att säga, än med en sång med ord men att mitt hjärta inte är med.

Annonser

Fem bröd och två fiskar

Fem bröd och två fiskar, det är inte mycket, speciellt inte om det ska räcka till att mätta 5000 personer, då förslår ju inte fem bröd och två fiskar långt. Nästan lite så att det känns skrattretande… är det ens lönt att erbjuda något? Bara en droppe i havet. Joh 6:1-13

Den lille pojken hade en snäll moder, som inte ville att hennes son skulle gå hungrig så hon hade packat ner en matsäck åt honom att ha under dagen. Det lilla han hade i matsäcken var avsett för honom. Inte för 5000! Men pojken som såg alla människorna och han kände hungern i sin egen mage , han förstod att de alla var hungriga och han tvekade inte att dela med sig när han insåg att det inte fanns mat till alla dessa människor. Han tog det lilla han hade och gick fram till mästaren och erbjöd sin gåva.

En osjälvisk handling, en oväntad handling , som fick konsekvenser. 

Jesus tar emot hans gåva och välsignar den. Det som förut var litet…två fiskar och fem bröd, räcker nu till att mätta 5000 personer …och det blir till och med över!

Av det lilla du ger kan Gud göra så mycket mer. Underverk, mirakel som inte du eller jag ens hade kunnat tänka oss.Ge av det du har, vare sig det är materiella saker eller tid eller annat. Gör du det lilla du kan, kommer Gud att göra resten.

I avskedets stund

 I avskedets stund är orden svåra att få fram

när vägarna skiljs åt krossas något inom dig.

I avskedet stund vill man hålla fast

men inser samtidigt att man måste släppa taget.

 I avskedets stund är orden egentligen överflödiga

då säger en stilla blick eller en gest mer är tusen ord,

en klapp på en insjunken kind,

en sakta smekande av din hand eller

att rätta till täcket över din späda kropp,

fuktandet av torra spruckna läppar.

Men hoppet om att en dag återses

finns där inne i mig,

jag vet att du en dag väntar på mig på stranden,

den dagen det blir min tur.

Du går bara före,

att träffa mästaren.

Jag vet, och vetskapen om att du går in i evigheten ,

där sorger inte finns,

där rosor aldrig dör,

där sjukdom och smärta är ett minne blott,

den är min tröst när saknaden tränger sig på.

Så egentligen vill jag inte säga adjö,

utan på återseende, tills vi möts igen.

Jag vet att du går hem.

Kyrie Eleison

Kyrie Eleison! Herren förbarma dig !

En tiggare sitter vid vägen in till den stora staden. Han sitter där och är beroende av allmosor. Han ser inget men han hör. Han är blind och han lever av att folk ger honom allmosor. Plötsligt hör han en stor folksamling närma sig. Han vänder och vrider på huvudet för att liksom pejla in vad det är som händer , kanske frågar han någon som går förbi och denne någon talar om att det är mästaren Jesus som går på vägen . Bartimeus som tiggaren heter, har hört om honom. Han har hört om alla de under och tecken den mannen har gjort. Hans hopp börjar att byggas upp. Han känner att han måste få kontakt… Markus 10:47

 ”När denne hörde att det var Jesus från Nasaret, begynte han ropa
      och säga: »Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.»
48.  Och många tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men
      han ropade ännu mycket mer: »Davids son, förbarma dig över mig.»
49.  Då stannade Jesus och sade: »Kallen honom hit.»  Och de kallade
      på den blinde och sade till honom: »Var vid gott mod, stå upp;
      han kallar dig till sig.»
50.  Då kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom
      fram till Jesus.
51.  Och Jesus talade till honom och sade: »Vad vill du att jag skall
      göra dig?»  Den blinde svarade honom: »Rabbuni, låt mig få min
      syn.»
52.  Jesus sade till honom: »Gå; din tro har hjälpt dig.»  Och strax
      fick han sin syn och följde honom på vägen.”

Ett rop från hjärtat, ett rop från någon som vet om att de behöver hjälp från mästaren. Ett rop från någon som vet att utan den hjälpen är det hopplöst. Bartimeus ropade detta när han hörde att Jesus var i närheten Bartimeus såg inte, han var blind, han visste att han behövde Jesu hjälp. Herre förbarma dig, Kyrie Elison.

Vi får lov att ropa Kyrie Eleison när vi känner att vi behöver Herrens förbarmande, när vi behöver hans hjälp, när vi känner att vi inte räcker till. Och likväl som han svarade Bartimeus genom att göra honom seende kan han svara oss och hjälpa oss med våra behov.

Bartimeus var inte sen att skynda till Herren när han fick svar, han till och med kastade sin mantel och skyndade dit. Är du lika angelägen att gå Herren till mötes när du ber om något? Skyndar du dig honom till mötes när han svarar?

Herre förbarma dig , jag behöver din hjälp. Kyrie Eleison!