Etikettarkiv: medlidande

Med vems ögon ser du?

Ser du andra människor? Märker du dem? På vilket sätt ser du på dem? Om du ser nåt som kanske inte är bra , att de far illa, det fattas dem något, tycker du då synd om dem eller ser du på dem med barmhärtighet och medlidande?

Hur såg Jesus på världen runt omkring sig? Tyckte han synd om människorna han såg?  Nej .. det står att han kände medlidande och barmhärtighet. När man ser med Guds ögon ser man inte någon det är synd om, man ser en själ som behöver barmhärtighet och medlidande. En själ som med lite hjälp kan ta sig framåt. Istället för att säga stackare, titta och sen gå där ifrån, sträcka ut en hjälpande hand och försöka förbättra deras situation.

Det är möjligt att det inte är så mycket du kan göra rent praktiskt för dem , men ibland kan bara vetskapen om att det finns nån där faktiskt göra underverk i en människas liv. Att känna stöd i en svår situation , kan vara just det lilla du behöver för att kunna resa dig upp igen, när du har fallit. Det sista du behöver i en sådan situation när du är nere för räkning är att någon tycker synd om dig.Vågar du sträcka ut din hand?

Risken finns ju att någon griper tag i den….

Du tillrättavisar

Herre, min Gud, inför dig kommer jag nu, med ett förkrossat hjärta, ett slaget hjärta, ett brustet hjärta. Herre, din tillrättavisning är smärtsam, din tuktan är hård, men med rätta går du till rätta med mig Herre.

Vart kan jag fly? Ingenstans kan jag gömma mig för ditt ansikte, som om du inte skulle se, när det är du som skapat ögat, som om du inte skulle höra, när det är du som gjort örat. Du ser och du hör, och du pekar på min synd, med ditt finger. Pekar rakt in i mitt hjärta. Ont, det gör ont.

Nej Herre, jag vet att din tillrättavisning är något jag måste uthärda. Jag förtjänar den. Du, min Gud, har allt rätt på din sida. Det var dina lagar jag bröt, dina stadgar jag gick emot.

Förlåt. Förlåt! FÖRLÅT!

Endast din stora nåd kan ställa mig upp igen, när jag nu ligger här på knä inför dig, ovärdig att lyfta min blick. Ovärdig att be dig om något annat än att du är barmhärtig mot mig.

Herre, min Gud,var barmhärtig, visa medlidande mot mig, jag ber i Jesu namn. Amen

Hur mycket väger ditt kors?

Har ditt kors blivit lätt? Är det enkelt att vara kristen? Har korset tappat sin tyngd? Tror du att vägen fram till Golgata var lätt att vandra? Tror du att han som var snickare, säkert en man med mycket muskler tyckte att det var en piece of cake att bära korset fram över kullerstenarna? Tror du han bar det med lillfingret?

Ibland tror jag att det är på det sättet som vi ser på det Jesus gjorde för oss på Golgata, som nåt enkelt, som nåt som vem som helst skulle kunna repetera när som helst, utan blod svett och tårar.  Men vet du…Jesus blödde, han var slagen piskad så till den milda grad att hans kropp verkade vara som en plöjd åker (Jes53). Han svettades, både kallsvett av rädsla och ångest, och svett för att det var fysiskt påfrestande. Tårarna rann säkert nerför hans kinder. Tårar av rädsla och ångest men också av medlidande och smärta.

Skulle du  orka bära hans kors? Du kanske inte ens orkar med att bära ditt eget utan kompromissar med det som utgör ditt kors, och bara gör det du orkar? Jag vill inte väga dig eller ditt kors på en silvervåg, nej helt enkelt bara väcka tanken i dig att tänka på om ditt kors har tappat tyngden?

Är det inte längre jobbigt , obekvämt att vara kristen? Blir det inget offer från din sida? Det är du som känner tyngden , inte jag, jag bara väcker frågan i ditt inre…