Etikettarkiv: Messias

Joh 6:44 ”Ingen kan komma till mig om inte fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen”.

Har du undrat över varför inte alla du talar med om evangeliet tar emot det med öppna armar? Har du undrat varför vissa personer ratar och kanske till och med hånar Guds evangelium? Varför de inte är öppna för att ta emot det? Jag kan säga att jag många gånger har undrat varför, tills jag fann den här versen.

Jesus säger de här orden om personer som inte tror på det han gör. Personer som inte såg bortom det de alltid hade sett, snickaren Josefs pojke från Nasaret. Den pojken de hade känt från barnsben, som de hade sett växa upp. Hur kunde han vara Messias och göra under och mirakel?

Det står vidare i några verser längre fram i Johannes 6: 45 att ” Det står skrivet hos profeterna: Alla skall bli Guds lärjungar. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig” Kanske har de som inte tar emot evangeliet inte lyssnat till Fadern innan och de känner då inte igen honom i Jesus. 

Jag tror och anser att det finns en tid för allt. Gud har en specifik plan för ditt liv, när den dagen är inne kommer han att dra dig till sig, precis som han säger i Joh 12:32 ” Och när jag blir upphöjd på jorden skall jag dra alla till mig.” Din tid att ta emot evangeliet är utstakad redan från tidens början. Du kan inte skynda på det eller försena det. När den dagen kommer, är det din dag, frälsningens dag. Varken förr eller senare.

Annonser

Låt oss gå tillsammans

Sakarja 8:23

Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska det ske att tio män av alla slags tungomål som talas bland hednafolken skall fatta en judisk man i mantelfliken och säga:” Låt oss gå med er, ty vi har hört att Gud är med er”

Vem är denne judiske man som Sakarja pratar om, som tio andra män går och drar i mantelfliken? Vilka är de tio männen? Vad var det de hade hört? Varför drar de i hans mantel? Många frågor men kanske kan vi upptäcka något här…

Mannen, den judiske mannen, som jag kan se det är ingen annan än min vän Jesus och de tio männen får symbolisera lärjungarna. De hade hört att Gud var med Jesus, att han gjorde under och tecken. De hade hört att han var den utlovade Messias, Gud med oss , Emmanuel. Lärjungarna kom från olika samhällsklasser och regioner. Några var fiskare, en tullindrivare, en annan läkare, ja variationen var stor allt för att bredden skulle finnas. Säkerligen kunde de tala olika tungomål och tala till olika samhällsklasser och till de olika hednafolken.

Men varför drar de i hans mantel? Den långa vida manteln var ett klädesplagg som de skriftlärda hade på sig för att visa att de var just skriftlärda. Fariseerna använde detta plagg demonstrativt. Manteln pryddes i sina fyra hörn med tofsar. Men varför rörde de vid manteln? Jo för att det fanns en föreställning om att andlig kraft kunde överföras via dessa manteltofsar. Männen ville ha det Jesus hade. De ville ha hans smörjelse, hans vishet, hans uppmärksamhet.

Männen eller lärjungarna ville ha det Jesus hade, de ville vara nära honom för att lära sig av honom, för att hans kunskap och vishet skulle smitta av sig. De frågar honom till och med, ”låt oss gå tillsammans” för de hade sett något i Jesus. De såg att han var Gud med oss-Emmanuel.

Ser du vad lärjungarna såg? Vill du gå tillsammans med honom? Sträcker du dig efter hans mantelflik? I så fall säg till Jesus idag ” låt oss gå tillsammans”

Och se, där dog han…

Och se, där dog han
Klockan är tidig gryningstimma, ännu har inte solen gått upp. Jag vaknar upp och gnuggar sömnen ur ögonen. Reser mig raskt upp utan att tänka två gånger , så har jag lärt mig i armén. Jo, jag är soldat. Soldat i den romerska armén i Jerusalem. Idag ska jag tjänstgöra hela dagen. Idag är ju inte vilken dag som helst, det är idag som han ska korsfästas. Ni vet han som kallar sig Judarnas konung, Messias, Jesus från Nasareth. Jag ska vara med. Men tänk om det är sant det de säger om honom? ….Men plikten framför allt.
Hela truppen samlad till tjänst. Jag får order att fläta en törnekrona att sätta på hans huvud medan mina soldatkamrater piskar och hånar honom. De delar upp hans kläder mellan sig och när han är helt sönderslagen drar de fram det stora träkorset och säger åt honom att bära det fram till Golgata. Han kan knappt stå på benen och han vacklar till av smärta när jag sätter kronan på honom. Han ser på mig…
Sakta börjar färden genom folkmassan fram till Golgata. Jag kan se att för varje steg han tar lider han och jag skulle vilja rusa fram och hjälpa honom att bära korset. Han vacklar och faller, soldatkamraterna reser honom upp , men efter bara ett par steg faller han igen. Jag ser mig om och ser en man stå vid sidan längst fram i folkmassan som kantar via dolorosa. Jag hugger tag i honom och befaller honom att hjälpa till att bära korset. Folkmassan ropar och hånar Jesus från Nasareth. Spottar på honom och knuffas.
Det tycks mig som en evighet innan vi kommer fram till Golgata och jag tänker sakta att om jag tyckte det var en evighet , vad tyckte då inte han? Han stönar och skriker ut sin smärta när mitt befäl drar spikarna genom hans händer och fötter. Jag vänder mig bort..
och när korset reses passar jag på att klia mig i öronen för att inte höra skriket.
Jag ställer mig på vakt. Där … ser jag några av hans lärjungar och en kvinna som heter Maria  och Jesu moder. De sitter tillsammans och ber. Det måste vara svårt för dem.
Mina soldatkamrater fortsätter att häckla honom. Får de aldrig nog? De försöker ge honom att dricka gammalt surt vin. Ropar till honom att hoppa ner från korset om han nu är den han säger sig vara , Guds son. Jag tittar upp på honom lite ur ögonvrån. Han ropar med sprucken trött röst” Far förlåt dem för de vet inte vad de gör”. De orden gör ett djupt intryck i mitt hjärta.
 Ser att han talar med de två andra som också korsfästes den dagen. Undrar lite vad de säger, men jag står för långt ifrån för att höra.
Det är hett, det har blivit sjätte timmen på dagen och plötsligt blir det mörkt. Folk blir rädda, jag måste få ordning på dem . De springer omkring som yra höns. Jag måste medge att det är lite skrämmande. Jag hör honom ropa ”Eloi , Eloi, lema sabachtani? Jag förstår inte, ropar han på profeten Elia eller? Hur länge ska mörkret vara?
Tre timmar senare hörs ett dån från himlen och han ropar högt ” Fader, i dina händer lämnar jag min ande” och gav upp andan. I samma stund brast förhänget i templet.
Jag blickar upp mot honom och inser i samma ögonblick att han måste ha varit Guds son , precis som han sa. Vad har vi gjort? Hjälp! Vi har dödat Guds son. Förlåt mig Gud!