Etikettarkiv: mig

Du omsluter mig

Herre , du rannsakar mig
 och känner mig.
 2 Om jag sitter eller står vet du det,
 du förstår mina tankar fjärran ifrån.
 3 Om jag går eller ligger ser du det,
 med alla mina vägar
 är du förtrogen.
 4 Innan ordet är på min tunga
 vet du, Herre , allt om det.
 5 Du omsluter mig på alla sidor
 och håller mig i din hand.”
(Ps 139:1-5)

INGENTING är fördolt för Herren! Han vet vad jag gör i detta nu,att jag sitter här vid datorn och mediterar över hans ord.  Han vet varje liten tanke som jag någonsin tänkt, även de som jag inte ville tänka och de tankarna jag skäms över. Han ser om jag är på väg åt fel håll eller om jag inte ens har vaknat och stigit upp än, Ja varje steg jag tar har Han redan tagit innan och vet vart alla mina vägar bär.

Han vet vad min morgonbön kommer att innehålla för ord, och inte bara för att jag brukar be så utan för att han vet vad jag tänker , ibland känns det som om det räcker med att tänka så finns han där och vänder sitt öra till mig.

  Tacksamheten fyller mig… Jag har en Gud som bryr sig om lilla mig, som aldrig släpper mig ur sikte,även när jag tycker att jag kommit vilse så vet han vägen tillbaka.  Min Gud har trampat upp stigen jag går på och till honom kan jag alltid komma. Han som vet allt och som är Herre och skapare, han håller mig i handen på min promenad genom livet…..det vill säga att när jag snavar reser han mig upp, när mina trötta ben inte orkar mer, sätter vi oss att vila eller så tar han mig på ryggen och bär mig. Han är den som visar vägen och alltid är mig nära. Jag behöver aldrig vara ensam!

Behöver jag egentligen något annat än det här? Är inte allt annat bara plus i kanten eller extra? Inte ens fåglarna har mer än att Gud ser dem också och de klarar sig fint…

”Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?”-Luk 12:24

 

 

Annonser

Och se, där dog han…

Och se, där dog han
Klockan är tidig gryningstimma, ännu har inte solen gått upp. Jag vaknar upp och gnuggar sömnen ur ögonen. Reser mig raskt upp utan att tänka två gånger , så har jag lärt mig i armén. Jo, jag är soldat. Soldat i den romerska armén i Jerusalem. Idag ska jag tjänstgöra hela dagen. Idag är ju inte vilken dag som helst, det är idag som han ska korsfästas. Ni vet han som kallar sig Judarnas konung, Messias, Jesus från Nasareth. Jag ska vara med. Men tänk om det är sant det de säger om honom? ….Men plikten framför allt.
Hela truppen samlad till tjänst. Jag får order att fläta en törnekrona att sätta på hans huvud medan mina soldatkamrater piskar och hånar honom. De delar upp hans kläder mellan sig och när han är helt sönderslagen drar de fram det stora träkorset och säger åt honom att bära det fram till Golgata. Han kan knappt stå på benen och han vacklar till av smärta när jag sätter kronan på honom. Han ser på mig…
Sakta börjar färden genom folkmassan fram till Golgata. Jag kan se att för varje steg han tar lider han och jag skulle vilja rusa fram och hjälpa honom att bära korset. Han vacklar och faller, soldatkamraterna reser honom upp , men efter bara ett par steg faller han igen. Jag ser mig om och ser en man stå vid sidan längst fram i folkmassan som kantar via dolorosa. Jag hugger tag i honom och befaller honom att hjälpa till att bära korset. Folkmassan ropar och hånar Jesus från Nasareth. Spottar på honom och knuffas.
Det tycks mig som en evighet innan vi kommer fram till Golgata och jag tänker sakta att om jag tyckte det var en evighet , vad tyckte då inte han? Han stönar och skriker ut sin smärta när mitt befäl drar spikarna genom hans händer och fötter. Jag vänder mig bort..
och när korset reses passar jag på att klia mig i öronen för att inte höra skriket.
Jag ställer mig på vakt. Där … ser jag några av hans lärjungar och en kvinna som heter Maria  och Jesu moder. De sitter tillsammans och ber. Det måste vara svårt för dem.
Mina soldatkamrater fortsätter att häckla honom. Får de aldrig nog? De försöker ge honom att dricka gammalt surt vin. Ropar till honom att hoppa ner från korset om han nu är den han säger sig vara , Guds son. Jag tittar upp på honom lite ur ögonvrån. Han ropar med sprucken trött röst” Far förlåt dem för de vet inte vad de gör”. De orden gör ett djupt intryck i mitt hjärta.
 Ser att han talar med de två andra som också korsfästes den dagen. Undrar lite vad de säger, men jag står för långt ifrån för att höra.
Det är hett, det har blivit sjätte timmen på dagen och plötsligt blir det mörkt. Folk blir rädda, jag måste få ordning på dem . De springer omkring som yra höns. Jag måste medge att det är lite skrämmande. Jag hör honom ropa ”Eloi , Eloi, lema sabachtani? Jag förstår inte, ropar han på profeten Elia eller? Hur länge ska mörkret vara?
Tre timmar senare hörs ett dån från himlen och han ropar högt ” Fader, i dina händer lämnar jag min ande” och gav upp andan. I samma stund brast förhänget i templet.
Jag blickar upp mot honom och inser i samma ögonblick att han måste ha varit Guds son , precis som han sa. Vad har vi gjort? Hjälp! Vi har dödat Guds son. Förlåt mig Gud!