Etikettarkiv: mörker

Min själs begär

   Du min älskade,

min själs begär,

var finns du nu

i nattens djupa mörker.

Du finns ej här,

jag letar och finner dig ej.

Du min älskade,

min själs begär,

 kom, kom, kom,

i nattens mörka timme

ropar jag på dig.

Min själ ropar i min ensamhet ,

ropar efter din kärlek  och omsorg.

Min älskade,

min själs begär,

kom med ditt ljus,

skingra mörkret i mitt liv,

låt skuggorna fly

när du är hos mig.

Min älskade ,

min själs begär,

du skingrar mitt mörker,

du är ljuset i mitt liv,

du är allt vad jag behöver ,

allt vad min själ begär.

Kom min älskade,

kom till mig,

Jesus min själs begär.

Nödutgång?

 Många gånger har vi problem av olika slag som får oss ur balans. Vi söker då med ljus och lykta efter en väg ut , en räddning ifrån våra problem. Vi vill att problemen ska lösas bara genom att gå ut genom dörren så att vi kan lämna dem bakom sig när det bästa kanske vore att vi satte oss ner och började gräva i vårt eget jag.

Ibland tenderar vi människor att söka Guds hjälp i svåra situationer, vilket är bra, faktiskt det bästa vi kan göra , för det finns ingen bättre hjälp att få än Guds hjälp. Biblen visar oss att många är de som gör samma sak, ber om Herrens hjälp i svåra stunder. Men det finns ett problem och det är att så fort vi har löst problemet vi hade, så glömmer vi bort varifrån hjälpen kom och vem det var som hjälpte oss ut ur dilemmat. Detta är inget nytt för den nutida människan , utan till och med Guds eget folk Israeliterna gjorde så ända sedan Gud hjälpte dem ut ur Egypten. I svårigheter sökte de Herren, men när allt gick bra och allt var frid och fröjd då glömde de bort Herren och gick till andra gudar istället. Gud blev för Israels folk en nödutgång som de flydde genom när det hettade till.

Idag ser vi samma sak. Människor med problem kommer och söker hjälp i kyrkan eller hos Gud eller Jesus, de finner tröst i Guds ord och gemenskap i kyrkan, men sen när minnet av det svåra , när problemen bleknat och livet återgår till det normala , ja då försvinnner största delen av dem och de syns inte mer i kyrkan, för nu kan de plötsligt klara sig själv igen. Jesus blir en nödutgång!.

Men Jesus är så mycket mer än en nödutgång. Visst ska vi söka Herren i svårigheter men vi får inte glömma bort att söka honom också i de goda tiderna. Han är värdig vår tillbedjan alltid , i solsken eller regn det spelar ingen roll. Han vill och han har lovat gå vid din sida alla dagar intill tidens slut , men samtidigt är han en gentelman som inte tränger sig på. Släpper du inte in honom , väntar han till du gör det och tar ett steg tillbaka.

Använder du Jesus som nödutgång? Kommer du bara ihåg att han finns när det är knaggligt på vägen, när de mörka molnen hopar sig och regnet öser ner? Eller kommer du ihåg honom och umgås med honom även under soliga dagar?

Även när himlen var grå

 Även när himlen var grå…lyste du upp mitt liv

Även när solen försvann bakom molnen…visade du mig att den fortfarande fanns kvar där ändå

Även om natten var lång …fick du månen att visa sig och stjärnorna att ge hopp

Även när regnet föll och jag blev våt…fick jag söka skydd under dina vingar

Även i stridens hetta… gav du mig en rustning, du var min sköld

Även när jag trodde slaget var förlorat..gav du mig segern, med ordet, ditt svärd i min hand

Även när hungern rev i min kropp…gav du mig näring

Även i öken och ödemarken…visade du mig till källan och vederkvickte min själ

Även i stormen… fann jag lugn och ro i din trygga famn

Även när jag snubblade och föll…reste du mig upp och förband mina sår

Även i sorgen…gav du mig en anledning att glädjas, att prisa ditt underbara namn

Även i tystnaden …talade du ord i mitt öra

Även i larmet …lät du mig höra din viskning

Även i ensamheten… fans du där och smekte tårarna från min kind

Även när jag inte trodde…överbevisade du mig

Även om natten verkade oändlig…lät du solen gå upp igen

Även om jag kom fram till slutet…fick jag börja om på nytt med dig

Även i mitt svek…älskade du mig

Även när allt var hopplöst… var du mitt hopp

Så även om jag misslyckas gång på gång…

Bestämmer jag mig att alltid älska dig

I ljusets sken

Närmar mig med försiktiga steg, trevar mig fram för det är svårt att se var man sätter fötterna när det är skumt. Ju närmare jag kommer ljuset, desto mer kan jag se, desto mer öppnas mina ögon.

Ljuset ! Det strålar om dig! Det är du som lyser upp allt omkring dig. I ditt ljus finns inget mörker. Inga skuggor finns mer. Försiktigt kommer jag närmare och jag som önskade vara presentabel i din närhet ser till min förtvivlan , ju närmare jag kommer ljuset, att min klädnad är fläckig och solkig. Ja faktiskt blir den bara värre ju närmare jag kommer ditt ljus. I mörkret verkade min klädnad så vit och ren men nu när jag står här i ljusets sken så ser jag hur illa smutsig och oren den verkligen är och jag skäms…

Vem är jag att komma inför dig, i dessa trasor? Om jag ända hade kunnat komma inför dig klädd i min finaste, renaste vita linneskrud. Men nu står jag här, det är för sent att vända om och byta klädnad. Med huvudet nedböjt av skam och ödmjukhet står jag här inför dig…

”Min älskade” utbrister du, ”som jag har väntat på dig, vad vacker du är min ögonsten. Jag har väntat på dig, äntligen är du här” . Jag hör orden , tittar mig över axeln och undrar , vem du talar till, för inte kan det väl vara till mig… Men det finns ingen annan här. Sakta lyfter jag blicken och tittar in i dina ögon. De är till brädden fyllda av kärlek och de ser på MIG. Inser plötsligt att du ÄLSKAR MIG precis som jag är. Även när jag kommer i smutsiga kläder.

Mitt hjärta jublar… här i ditt ljus vill jag vara, för alltid.

Mörkrummet

Bilden av Hans ansikte kan framkallas endast i mörkrummet.

Ibland kan vi gå igenom tider av skugga , mörker och dysterhet. Det kan tyckas som om dessa tider finns där till ingen nytta, och vi frågar oss varför vi ska behöva genomlida dessa tider av sorg , dysterhet , problem eller oro. Men även om vi känner det som om Gud på något sätt tycks ha lämnat oss vind för våg så har han inte det , vi har bara hamnat i hans hands skugga. Där i skuggan är vi fortfarande under hans beskydd, nära honom , även om vi inte ser det för att mörkret runt omkring oss inte låter oss se klart.

En fotograf som ska framkalla ett foto måste göra det i ett rum där det inte finns något ljus. När man kommer in i mörkrummet måste ögonen få vänjas vid mörkret men efter ett tag så ser du faktiskt även små detaljer där inne. Fotot som ska framkallas läggs i en vätska som får bilden att framträda, först vagt , men sedan klarare och klarare.

När vi är i mörkrummet kan bilden av Hans ansikte många gånger klarna och bli tydligare för oss. Där i mörkrummet framträder bilden av Gud på ett tydligare sätt än vad vi kanske någonsin skulle ha sett den i dagsljuset eller i strålkastarens sken där ljuset bländar och sticker oss i ögonen.

Befinner du dig i mörkrummet just nu? Ta vara på tillfället att låta dina ögon vänjas vid det knappa ljus som låter dig se där inne, och ta tillfället i akt att studera Hans ansikte, för just där, i mörkrummet framkallas bliden av Hans ansikte just för dig.

Är det inte väldigt tyst?

 Har det inte varit ganska tyst den senaste tiden?  Nu pratar jag inte om dagar eller veckor utan de senare åren, kanske decennier. Och med tyst menar jag att profetrösterna i våra kyrkor har tystnat i många fall.

Hur är detta möjligt? Hur kan Guds röst tystna?. Nej det är inte Guds röst som har tystnat utan det är människan som på grund av människofruktan i stället för Gudsfruktan inte vågar tala ut det budskap Gud lägger på hjärtat.

När Gudsfruktan försvinner och ersätts med människofruktan tystnar profetens ord. I Mika 3:4-11 kan vi läsa vad som händer med människorna när profeterna inte talar det Gud vill. Gud slutar svara, han sänder mörker och andlig natt. Är det vad vi önskar?

Jag skulle vilja påstå att Gudsfruktan undan för undan har ersatts med människofruktan och att numera är Gudfruktan ganska så sällsynt, men det kanske inte är så konstigt att det har blivit så. Utan kunskap om vem Gud är kan vi inte räkna med att ha Gudsfruktan. Gudsfruktan kommer av att vi känner Gud och vet vad han vill och hur hans reaktioner blir när vi gör tvärtemot hans vilja. Och hur ska vi kunna veta detta när ingen talar om det för oss.

Profetrösterna har tystnat eller viskar endast, vi lägger bibelundervisningen åt sidan för att istället göra ”gudstjänster” som lockar många människor och drar folk.Bönen har förpassats i många fall till en miminivå och hemma försöker man hinna med allt annat än Gud. Kristendomsundervisningen i skolorna är minimal. Står det inte i bibeln att man ska vänja den unge vid den väg han ska vandra så viker han inte av när han blir äldre?

Mina ord kan säkert tyckas hårda och orättvisa och det är mycket möljligt att jag har fel , ber i så fall om att få bli överbevisad så fort som möjligt, men jag tror att om vi vänder oss till Gud med förkrossade hjärtan så kommer han på nytt att resa upp profeter i detta land som vågar säga det som Gud har lagt på deras läppar.

Jag vill bara avsluta med ett löfte från Gud

Jeremia 33:3