Etikettarkiv: mörkret

Ljus skall lysa ur mörkret

2 Kor 4:6-7

” Gud som sade: ”Ljus ska lysa ur mörkret”, han har lyst upp våra hjärtan för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte ska sprida sitt ljus.


7 Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften ska vara Guds och inte komma från oss.

Det här är ett bibelord som har talat till mig på flera plan och i flera situationer. För några dagar sedan satt jag ute i solskenet och Gud fick lov att hjälpa mig att resonera mig fram till vad detta betydde för mig. Det som kommer här nu , är mina tankegångar, mitt resonemang . Kanske kan det hjälpa dig att se dig och din omvärld i ett nytt ljus.

Gud, han fullbordar sitt verk i mig- ljus skall lysa ur mörkret. Det är mitt hjärta han lyser upp, genom att jag har bjudit in honom att bo i mitt hjärta. Mitt hjärta som förr var mörkt, lyser nu av hans ljus. Jesus strålar av kunskapen om Guds härlighet i mitt hjärta. Ju mer av Jesus som finns i mig , desto mer strålar ljuset av skatten. Skatten det är kunskapen om Guds härlighet.

Men för att skatten ska kunna bli synlig , för resten av världen förvarar jag den i ett sprucket lerkärl. Mitt liv. Ett kärl/liv  med brister och fel. Där skavanker är synliga och bitar fattas eller sitter på fel plats. Där sprickorna och hålen från alla törnar man fått i livet gör att ljuset från skatten inom mig kan få spridas och lysa igenom.

För ljuset från skatten är en kraft till evangelisation. En kraft som öppnar blinda ögon , som rensar förstånd, som uppenbarar kraftens ursprung och källa, nämligen Gud, för de som ännu inte har sett, hört, känt, förstått och insett vem Han är och vad han gör i mitt liv och andras,igår , idag och imorgon.

Jag, det söndriga kärlet, kan aldrig få någon att inse allt detta, även om mitt liv skulle vara perfekt och jag skulle vara hel och utan brister. Det är därför som ljuset från skatten måste få bli synligt igenom mig. Ju mindre som finns kvar av mig, och mitt ego, desto mer och större och starkare lyser kraften från Honom.

Påskfirare

För några dagar sedan satt jag med på morgonbönen på jobbet och en av mina kollegor delade ett ord som fastnade i mina tankar. Ordet handlade om glädje. Att vi har så oändligt mycket att glädja oss över även när allt ser svart ut. Att glädjen och glada tankar får omvärlden att ändra färg. Om du börjar dagen med en glad tanke och ett leende kan den dagen få vilken färg som helst på färgskalan , men om du börjar dagen med att intala dig själv att det här blir en tråkig, hopplös dag  så kommer din dag att vara utifrån gråskalan och kanske till och med svart.

Tankarna vi har styr hur vi mår. Tänk positiva tankar och må bra. Tänk negativa tankar och känn dig nere….

Så här i påsktider kan vi dra en parallell till korset och döden. Jesus dog på korset på långfredagen. En tung och jobbig dag,fylld med smärta och sorg, där mörkret sänkte sig över jorden vid den sjätte timmen och förlåten rämnade i templet, men han uppstod på tredje dagen. Jesu uppståndelse är en källa till glädje än idag för den visar att han har kraft att besegra döden. Han vann segern! Och tack vare Jesu uppståndelse är vi alla segrare och kan glädja oss i honom.

Så jag vill avsluta med samma ord min kollega avslutade morgonbönen den morgonen och uppmana oss alla till att tänka på vårt förhållningssätt till livet.

” Vi är inte påskfirare i en långfredagsvärld, vi är uppståndelsefolket.”

Hem

Jag står här. Mörka skuggor rör sig runt omkring mig, de känns så påträngande. Kylan sprider sig och kryper in inunder mitt skinn. Jag lyfter blicken mot horisonten, härifrån skuggan där jag står ser jag ett ljus där borta vid horisonten och jag börjar gå.

Musik…ljuva toner.. svagt, långt borta. Försöker lämna skuggorna bakom mig men de hänger envist kvar. Jag kommer att tänka på psaltarpsalmens ord och jag säger de tyst för mig själv :

”Du ska inte behöva frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten som ödelägger vid middagens ljus. Om än tusen faller vid din sida, ja tiotusen vid din högra sida, så skall det dock inte drabba dig.”

Ja, jag går för att möta dig… jag kan känna att du finns i närheten. Ljuset leder till dig. Följ ljuset, ett steg, två steg, ett steg till… sakta rinner mörkret av mig, men det vill inte släppa riktigt. Det håller mig tillbaka. Oron, sorgen, vanmakten. Ovissheten, tvivlet. Känslan av att inte kunna göra något utan bara se på. Sakta sakta släpper de taget….

För varje steg jag tar framåt bleknar skuggorna, greppet som mörkret har om mig mjuknar och det går mot ljusare tider. Jag närmar mig… en röst hörs…JAG HAR VÄNTAT PÅ DIG…Tittar mig omkring men ser ingen. Några steg till framåt. Musiken är starkare nu, känslan av värme också . Därborta i skuggorna frös jag men nu… en värme sprider sig i kroppen. Jag tar några ytterligare steg emot ljuset. Kan skymta något där framme…

VÄLKOMMEN…DU ÄR VÄNTAD. KOM OCH SÄTT DIG HÄR HOS MIG, VID MINA FÖTTER…

Då ser jag… han sitter ju där på tronen… han reser sig upp och tar några steg emot mig och räcker ut sin hand. KOM, säger han. Jag går med bävande steg fram. Ljuset är bländande , musiken änglalik. Värmen och kärleken från honom omsluter mig på alla sidor. Plötsligt inser jag hur mycket fel och brister jag har. Alla misstag jag gjort…men det är som om han läste mina tankar och säger: DET GÖR INGET. DU DUGER, DU GJORDE SÅ GOTT DU KUNDE. LÄMNA ALLT TILL MIG….

Han tar min hand och leder mig fram till tronen. Där sätter han sig ner och jag faller ner invid hans fötter. Där blir jag sittandes. Hur länge?… jag vet  inte…men han kallar på mig och sakta förstår jag vad han vill… Jag ser in i de där ögonen och kryper upp i hans famn. Nu….nu har jag kommit hem