Tag Archives: nåd

Herrens ögon överfar hela jorden

Om Herren idag skulle titta ner på sin skapelse och dess invånare , vad skulle han då tänka? Hur skulle hans reaktion bli?

I 1 Mos 6:5-6   kan vi läsa ”Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då ångrade Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta.

Varje dag kan vi i media följa nyheter  och händelser som vi människor har gjort, den ena hemskare än den andra. Vem av oss kan med gott samvete säga att man inte undrar vart den här världen är på väg? Mord, terrorism,  misshandel och andra hemskheter är vardagsmat nu för tiden.  Gud ser…Han ser allt, hans ögon överfar hela jorden (2 krön 16:9)och han ser hur vi människor beter oss. Han ser… , ” Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden. ” (1 Mos6:12).

Hans reaktion när han såg detta var att han ångrade att han skapat oss. Han ville som man säger göra om , göra rätt.

Herren sade: ”Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta, ja, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag ångrar att jag har gjort dem.” 8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.” (1 Mos 6:7-8)

Han såg emellertid att inte alla var fördärvade. Idag ser han, ”Ty Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom.”( 2 krön 19:9)

Han ser dig som gör ditt bästa och försöker, han ser dig som strävar efter att göra Hans vilja, han ser dig som hänger dig åt honom , han ser ditt hjärta.

Ibland tänker man som kristen att är det verkligen lönt ? Alla andra som inte tror , för de går det ju så bra, de lyckas och är framgångsrika , och avund kan upptändas inom en, varför inte jag? Ps 73 ger dig tröst och fortsatt kämpaglöd att göra det som är rätt och riktigt , att följa Guds vilja för ditt liv. För det är faktiskt lönt, trots att man blir trött på vägen.  Om du tänker dig att Guds ögon överfar jorden idag , vad skulle hans reaktion vara när han fick syn på dig?…skulle han tycka att du var fördärvad och ångra att han en gång skapade dig eller skulle han komma med sin kraft för att hjälpa dig? Herre, hjälp mig att inte du ska ångra den dagen du skapade mig, hjälp mig hålla fast vid dig  och finna nåd inför dina ögon.

Undran över de gudlösas framgång


73 1 En psalm av Asaf.
Gud är verkligen god mot Israel,
 mot dem som har rena hjärtan.

2 Men jag var nära att snava
 med mina fötter,
 mina steg var nära att slinta,
 3 för jag greps av avund
 mot de högmodiga
 när jag såg de gudlösas framgång.

4 De är fria från plågor
 fram till sin död,
 deras kroppar är välnärda.
 5 De drabbas inte av mänsklig nöd,
 de plågas inte 
 som andra människor.
 6 Därför är högmod deras halsband
 och våld den dräkt de sveper sig i.
 7 Deras ögon kikar fram ur fetman,
 deras hjärtans fantasier
 har ingen gräns.

8 De hånar och hotar med ondska,
 överlägset hotar de med förtryck.
 9 De öppnar sin mun mot himlen
 och deras tunga far fram på jorden.
 10 Därför vänder sig folket till dem,
 de suger i sig vatten i mängd.
 11 De säger:
 ”Hur skulle Gud kunna veta?
 Den Högste har väl ingen vetskap?”
 12 Sådana är de gudlösa,
 ständigt trygga
 med växande rikedom.

13 Förgäves höll jag mitt hjärta rent
 och tvådde mina händer i oskuld!
 14 Jag var plågad hela dagen
 och tuktad varje morgon –
 15 men hade jag sagt:
 ”Så tänker jag tala”,
 då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Jag funderade
 och försökte förstå det,
 men det var för svårt för mig,
 17 tills jag kom in i Guds helgedom
 och insåg deras öde.

18 Du ställer dem på det hala,
 du störtar dem i fördärvet.
 19 Hur plötsligt ska de inte gå under!
 De förgås och får ett fruktansvärt
 slut.
 20 Så som en dröm är borta 
 när man vaknar
 ska du, Herre, förakta dem
 som skuggbilder när du griper in.

21 När mitt hjärta var bittert
 och det stack i mitt inre,
 22 då var jag oförnuftig
 och förstod ingenting,
 jag var som ett djur inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
 du håller mig i min högra hand.
 24 Du leder mig med ditt råd
 och tar sedan emot mig med ära.
 25 Vem har jag i himlen utom dig?
 Och har jag dig,
 söker jag inget på jorden.
 26 När min kropp och mitt hjärta
 ger upp,
 är Gud mitt hjärtas klippa
 och min lott för evigt.

27 De som är fjärran från dig går under,
 du förgör alla som är otrogna
 mot dig.

28 Men för mig är det gott
 att vara nära Gud.
 Jag tar min tillflykt
 till Herren, Herren ,
 för att förkunna
 alla dina gärningar.


Varför vi inte skall vara tysta

Jag är mitt uppe i läsning utav Josua och där finns ett kapitel som handlar om hur Josua sänder ut spejare för att se på Kaanans land och Jeriko. I det här kapitlet finns något viktigt vi kan lära oss, och jag skulle vilja dela det med er, här och nu.

Historien utspelar sig i skökan Rahabs hus, en kvinna som arbetade som prostituerad i ett av de många avgudatemplen i Jeriko. Hon hade hört, som så många andra om Israels barns flykt från Egypten och hur Gud, mäktigt och med fast hand, hade för dem från seger till seger. Josua sänder ut två spejare för att se och iakttaga vilka strategier som skulle ta i beaktande inför nästa steg av deras intagande av Kaanan. De kommer till Rahabs hus för att söka information, ( i en skökas hus finns mycket folk med information om både det ena och det andra, folk från alla samhällsklasser) och samtidigt får kungen veta om deras existens och börjar söka efter dem. Kungen söker igenom hela staden och kommer till Rahabs hus , men hon har gömt spejarna på taket under en hög med lin, och hon lurar iväg kungens män att leta någon annan stans. Varför gör hon detta? Jo hon hade hört om de storverk Israels Gud hade gjort. Hon hade hört om dem och till och med  börjat tro.

Hon gör en pakt med spejarna att skydda hennes familj mot att hon hjälper dem att fly. Genom att knyta ett rött snöre i sitt fönster ska Israels soldater skona alla som är i hennes hus när de kommer för att inta Jeriko. Rött är andens och blodets färg. Tänk på hur Israels folk målade med blod på dörrposterna till sina bostäder den första påsken. Rahab har också genom att tro på det hon hört tagit emot Gud och därmed anden i sitt liv.

För att fortsätta vill jag att vi läser några verser ur kapitel 2 i Josua:

8
Men innan spejarna hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket
9 och sade: ”Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. 10 Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. 11 När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren , er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 12 Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, 13 och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden.”

Det hon säger till spejarna här är att folket har hört om alla de under och tecken Gud har gjort och detta har satt respekt in i folket. Hon säger att ingen har mod att stå emot Israels folk och att hon vet att de kommer att segra och inta Jeriko.  Tänk dig att få höra detta från fienden! Att du som spejare får detta uttalat till dig…växer inte din tilltro på seger då? Vad var det som fick henne att säga allt detta… Jo att människor hade berättat vad som de sett och hört, dvs delat vittnesbörd om vad Gud har gjort i deras liv, eller närhet.

Vill du att fler människor skall ge sina liv till Herren ? Vill du att motståndet skall upphöra? Vill du se att hela nationer lägger sig under Guds makt….Börja dela ditt vittnesbörd, tala om vad Gud gör och har gjort…ja till och med vad han kommer att göra, för när det fullbordas skall alla häpna och se…Tystnaden har kraft…men ordets makt är ännu större så öppna din mun, fatta pennan, och dela med dig och låt dig inte tystas.

Slutet gott allting gott…Rahabs hus skonas vid intagandet av Jeriko tack vare det röda snöret i hennes fönster. Hon gifte sig senare med en Israelit vid namn Salmon som mycket väl kan ha varit en av de två spejarna som kom till hennes hus. Från att ha varit en prostituerad i ett avgudatempel till att bli farfars farmor till kung David är inte det ett strålande exempel på Guds nåd och på hur kraften i hans ord kan förändra människors liv. Det är just därför vi inte skall vara tysta…

Om jag fick välja…

worship heart

Idag hade jag privilegiet att få lov att leda lovsången i församlingen jag är med i. Tänk vilken förmån det är att få hjälpa resten av församlingen att komma fram till tronen och till vår frälsare och kung och få knäböja inför honom. Där kan vi tillsammans sätta oss ner vid hans fötter och tillbe, kanske röra vid tofsen på hans mantel…

Varje sång vi sjunger har en mening, ord som för oss närmare tronen. De är plockade med omsorg och under bön och orden är där för att hjälpa oss att fokusera på rätt saker. Vägen fram till tronen har flera stationer eller mellanlandningar. Från att samlas och fokusera på den högste till att sjunga om hans storhet och ära, fram till att överlåta oss själva i hans nåd, rening och accepterande av att vi är beroende av honom för att leva, och till slut är vi då där inför tronen. Vi kan se honom sitta där i högsätet, ljuset som omger honom är så starkt att det nästan förblindar. Och väl där börjar tillbedjan…

Tillbedjan kan pågå hur länge du vill, för när du väl är där glömmer du tid och rum och bara är i hans närhet…o denna ljuvliga närhet med mästaren.

Men för att komma dit behövs att vi inte bara har orden vi sjunger utan att det är vårt hjärta som uttalar dem. Att lovsjunga med munnen räcker inte. Hjärtat måste vara med och få vara den som styr. Så om jag fick välja….

Jag lovsjunger hellre en sång utan ord för att hjärtat inte finner de rätta orden att säga, än med en sång med ord men att mitt hjärta inte är med.

Guds kärlek är som havets våg

796075462d707c92e10475ed186e4f63Guds kärlek är som vågen som gång på gång smeker stranden. Den slutar aldrig , hur många gånger den än blir ivägsänt.

Gud älskar dig även om du inte tar emot hans kärlek. Han slutar aldrig försöka. Hans kärlek är evig. Precis som vågen som aldrig slutar rulla in mot stranden. Vi kan putta bort hans kärlek och inte vilja ha med den att göra men han visar den gång på gång. Han ger aldrig upp om dig!

Känn hans kärlek idag, och imorgon, och för evigt… den är din…och du är hans, …även om du inte inser det idag, kanske, ja just kanske inser du det imorgon.

Fjärran ifrån uppenbarade sig HERREN för mig: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig. Jer 31:3

Vem kan kasta första stenen?

”Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. Allt folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.  Då kom de skriftlärda och fariseerna fram till honom med en kvinna som hade gripits för äktenskapsbrott. De ställde henne mitt framför sig  och sade: ”Mästare, den här kvinnan greps på bar gärning, när hon begick äktenskapsbrott.  I lagen* har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?”  Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.  När de stod kvar och frågade honom, reste han sig och sade: ”Den som är utan synd må kasta första stenen på henne.”  Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.  När de hörde detta gick de därifrån, den ene efter den andre, de äldste först, och han blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där.  Jesus reste sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen dömt dig?”  Hon svarade: ”Nej, Herre, ingen.” Då sade Jesus: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda inte mer!” ”

Joh 8:2-11 

En person som besitter ett korrekt perspektiv av sin egen bräcklighet och litenhet avstår att kritisera sina medmänniskor. 

Vem är jag att kritisera någon annan? Jag som är så full av fel och brister , varför skulle jag visa mig bättre eller mer än någon annan? En annan person i bibeln som inte heller kritiserade eller hämnades sina medmänniskor var Josef. Hans bröder gjorde hemska saker mot honom, misshandlade honom, sålde honom som slav, och lät hans far förstå att han var död. Men trots allt detta var Josef inte hämdlysten. Han hade fått helande i sin själ.

Bara en person som har inre frid i sin själ, kan gå vidare och glömma och förlåta orättvisor och förräderi, bli fri och gå mot det Gud har i beredskap. Någonstans på vägen mot Egypten, under sin fångenskap förstod Josef att han på samma sätt hans bröder hade syndat mot honom, så hade han själv också gjort det genom att till exempel springa med skvaller till sin far om vad hans bröder gjorde för ont. Han fick självinsikt om sin egen synd, sin egen bräcklighet och litenhet. En person som besitter ett korrekt perspektiv av sin egen bräcklighet och litenhet avstår att kritisera sina medmänniskor. Hans eget behov av nåd gör att han själv önskar att alla personer runt omkring honom också får ta del av Guds barmhärtighet. 

Paulus sa detta med andra ord men innebörden är den samma : ”Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska.  Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.” (Ef 4:31-32)

Om Gud kunde förlåta mig och min synd, varför skulle inte jag förlåta någon annan som gjort mig ont?

Rom 12:21 säger:”  Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.”

Vem kan kasta första stenen? Ja inte är det jag i alla fall….

Guds nåd är ny var morgon

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny- stor är din trofasthet.

Klagovisorna 3:22-23

Katastrofer avlöser varandra . Vi ser dem på TV ifrån jordens alla hörn. På bilderna ser vi förstörda hem och hus, förtvivlade människor, barn som febrilt försöker finna sina borttappade föräldrar och föräldrar som förtvivlat skriker ut sin sorg efter att ha förlorat det käraste de har- sina barn. 

Mat…Vad är det? Har glömt hur det smakar…Rent vatten? Du menar den gråbruna sörjan man kan bli sjuk av? Tak över huvudet? Nä inte i natt heller…

Morgonen börjar gry…en ny dag randas i öster. Medans solens första strålar letar sig upp över horisonten hörs stilla och nästan viskande toner…en sång från brustna hjärtan…en sång som medan solen stiger växer sig starkare och starkare. En sång om nåd och barmhärtighet , om hopp mitt i allt elände. För visst är det så…Mitt i allt elände kan vi lita på Herren , att Hans nåd är ny var morgon och Hans trofasthet är så stor att till och med det som ser så oändligt svårt ut att ta sig ur, med Hans hjälp blir det uthärdligt.

Frågan man ställer sig: Varför allt det här händer? Den saknar liksom mening när man får tag på nåden.Vem är vi att förstå sådana saker? Gud är och förblir i kontrollrummet, och Han drar i spakarna

Josef, en intressant man

Under de senaste veckorna har mina tankar dragits till en speciell karaktär i Gamla Testamentet. En person som får utstå så mycket men ändå håller fast vid Gud och får se frukten av det till slut. Hans namn är Josef. De senaste veckorna har jag studerat vem han är, försökt att ta reda på Josefs karaktärsdrag för att få lära känna honom och försöka förstå hur han kunde klara av att mentalt gå igenom allt det som han gick igenom.

De flesta av oss känner till historien om Josef, hur han är hatad av sina bröder för han är faders favorit och för att han har drömmar. Han blir misshandlad av bröderna och såld som slav till Potifar i Egypten. Där blir han frestad av Potifars hustru och kastad i fängelse för något han inte gjort. Bortglömd av sina medfångar får han tillbringa lång tid i fängelset ända till han blir 30 år. Då uttyder han Faraos drömmar och får en hög ställning i Egypten , faktiskt är det bara Farao själv som är högre än honom.

Det finns så mycket att säga om Josef att det är svårt att veta var man ska börja, men jag tror att vi får ta det här i olika delar…och vi börjar med hans karaktär. Hurdan var han? Vem var han?dessa är frågor jag ska försöka svara på ganska kort. 

Josef var en pojk som var trogen sin fader. Han var ärlig, sa sanningen och hade ett rent hjärta. Han såg hur hans bröder levde utsvävande liv men ville själv inte delta i detta utan talade sanning för sin fader när denne frågade. Han hade ett rent hjärta, var rättfärdig. Han fruktade Gud, litade på Gud och hade ett hjärta efter Guds vilja. 

Josef blev såld till Potifar och visade även som slav att han var trogen, hade integritet och var trovärdig, arbetsam och pålitlig. Därför får han snart hand om hela Potifars hushåll.Det hela går dock inte så bra , eftersom Potifars hustru , som blir ”försmådd” av Josef ser till att han hamnar i fängelse. I fängelset ser vi ännu några karaktärsdrag komma i dager. Han är tålmodig i sitt väntande han litade på att Gud var med honom, och han ger Gud äran när han uttyder drömmarna som hans medfångar drömt. Hans trofasthet och pålitlighet visar sig också här då han blir utnämnd till att hålla kollen på de andra fångarna.

När han till sist kommer ut ur fängelset tyder han Faraos drömmar och ger då återigen Gud äran både för uttydningen och för att tillhandahålla lösningen på problemet med hungersnöden. I den sista etappen, när hans bröder kommer till Egypten för att be om säd, ser vi ytterligare några karaktärsdrag. Hur enkelt hade det inte varit för Josef att vägra ge dem mat, att hämnas för det de gjort mot honom? Men det gör han inte.Han frågar efter deras fader, han visar dem nåd och ger dem förlåtelse. Han visar att han är en nobel man som fortfarande är sin fader trogen . 

Josef betalade ett högt pris för sin framgång. Han blev misshandlad, hatad, ljugen om,  frestad, prövad, fängslad och bortglömd, men tack vare sin karaktär , vem han var kunde han komma igenom detta och nå dit Gud ville för honom. Det som hände Josef vill jag påstå , formade honom till den han var. Så är det också med oss. Det vi går igenom formar oss, men vi måste vara försiktiga så att vi inte låter Gud få vara med och forma, för utan hans hand blir inte resultatet detsamma.