Etikettarkiv: närhet

Dagens snabba

”Låt oss lära känna HERREN,
ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden.”
( Hosea 6:3)

Känner jag Herren? Alltså jag menar verkligen känner? Inte… ja, jag vet vem han är , eller ja, honom är jag bekant med, eller umgås med, utan känner…Att känna någon är förknippat med intimitet, närhet, förtrolighet…så jag frågar igen , känner jag Herren? ….Nej troligtvis inte ….men viljan att lära känna honom mer och mer finns där. Det är bara en fråga om hur mycket jag söker honom , för Han …finns alltid där , lika säkert som solen finns där ändå bakom molnen varje dag, även de dagar när jag inte söker honom. När jag närmar mig Herren gör han nåt med min själ, han ger mig liv, precis som vårregnet som får världen att grönska efter vinterns dvala. Regnet och vattnet får min torra karga själ att blomstra igen. ….För att svara på den inledande frågan…känner jag Herren?…..Verkligen inte tillräckligt, så ja jag kommer ta Hosea på orden och sträva efter att lära känna honom mer och mer, och mer….

Annonser

Om jag fick välja…

worship heart

Idag hade jag privilegiet att få lov att leda lovsången i församlingen jag är med i. Tänk vilken förmån det är att få hjälpa resten av församlingen att komma fram till tronen och till vår frälsare och kung och få knäböja inför honom. Där kan vi tillsammans sätta oss ner vid hans fötter och tillbe, kanske röra vid tofsen på hans mantel…

Varje sång vi sjunger har en mening, ord som för oss närmare tronen. De är plockade med omsorg och under bön och orden är där för att hjälpa oss att fokusera på rätt saker. Vägen fram till tronen har flera stationer eller mellanlandningar. Från att samlas och fokusera på den högste till att sjunga om hans storhet och ära, fram till att överlåta oss själva i hans nåd, rening och accepterande av att vi är beroende av honom för att leva, och till slut är vi då där inför tronen. Vi kan se honom sitta där i högsätet, ljuset som omger honom är så starkt att det nästan förblindar. Och väl där börjar tillbedjan…

Tillbedjan kan pågå hur länge du vill, för när du väl är där glömmer du tid och rum och bara är i hans närhet…o denna ljuvliga närhet med mästaren.

Men för att komma dit behövs att vi inte bara har orden vi sjunger utan att det är vårt hjärta som uttalar dem. Att lovsjunga med munnen räcker inte. Hjärtat måste vara med och få vara den som styr. Så om jag fick välja….

Jag lovsjunger hellre en sång utan ord för att hjärtat inte finner de rätta orden att säga, än med en sång med ord men att mitt hjärta inte är med.

Ju närmare desto…

Ju närmare desto varmare. Ju närmare elden desto varmare blir det. Ju närmare du är någon annan desto mer kan du känna värmen från den personen. Det gäller även Gud… ju närmare Gud du kommer desto mer bränns det. Fast i det här fallet är det inte Guds värme jag menar utan tvärtom. Det är den onde som inte gillar att du söker dig till Gud och så han börjar ansätta dig med det ena och det andra, gärna från flera håll samtidigt, just för att du ska tröttna och ge vika och ge upp och dra dig ifrån Guds närhet. 

Aldrig har väl prövningar varit större än när du är på väg mot Guds närhet, in i hans famn. Aldrig har problemen hopat sig så som när du bestämt dig för att leva ditt liv för honom. Ibland kan de kännas övermäktiga , men om du har det i sinnet varför de kommer till dig just nu blir det genast mycket lättare att uthärda, för vem vill att den onde ska vinna striden. Inte jag i alla fall! Det gör mig bara än mer taggad att strida och inte ge upp. 

Så …jag förbereder mig för striden, tar på mig Hans rustning, ställer mig i försvarsposition . Han som är mitt skydd ,min borg, mitt värn, hos honom kan jag finna ro, under hans vingars skugga där kan jag vara trygg. Och ja…. jag kommer kämpa, inte ge upp…Kristus bor i mig och Han ska ge mig segern!

Jag vill se Gud

Jag tror inte att jag är ensam om att stämma in i denna sång! Många är vi som står och sjunger denna sång , just för att visa Herren att ett rop av tusen röster ska stiga upp till Honom. Vi ber och ropar att vi vill se mer av dig Herre, vi vill se dig Gud. Kom visa dig för oss Herre, låt oss få känna din närhet, din glödheta närhet. Låt oss än en gång få falla ner inför din härlighet, inför din helighet. Vi ropar och ber…. Vi vill se Gud i detta land!

De som fruktar…

Psaltaren 25:14 ” De som fruktar Herren blir hans förtrogna, hans förbund skall ge dem insikt”

I ett inlägg för några dagar sedan pratade jag om att Gud talar om hemligheter för den som ber om att får veta, och det här bibelordet kom som en kommentar till det inlägget. Ett ord som väcker ytterligare tankar och funderingar.

Många gånger försöker vi att studera vem Gud är, analysera och i detalj dissekera hans egenskaper genom att studera Guds ord. Vi tror oss finna svaren och tror kanske till och med att om vi bara studerar Gud tillräckligt mycket genom hans ord så kommer vi att kunna förklara allt. Jag förkastar på intet vis bibelstudier men de får inte ta bort det vi egentligen behöver , intimitet med Gud. Kunskap är bra, men som det andra inlägget sa är kunskapen ingenting om vi inte har kärlek.

I bibelversen ovan står det att ”De som fruktar Herren blir hans förtrogna…” men är det inte så att Herren uppenbarar sina hemligheter just för dem som kanske minst vill studera honom och veta allt, för de vet att Herren är ett mysterium som inte går att förklara. De som fruktar Herren har i sitt hjärta en stark känsla av att Gud är mysterium och att man behöver närma sig honom med försiktighet, ödmjukhet och vördnad. Till de som närmar sig Herren på detta sätt uppenbarar Gud sina hemligheter.

Men vad vill då psalmisten egentligen säga? Jo att man egentligen inte lär känna Gud genom att studera honom utan genom upplevelsen av att leva i hans närhet. Man kan då fråga sig följande, hur mycket tid ägnar jag mig åt att studera Gud och hans ord? Hur mycket tid spenderar jag med att njuta av att vara tillsammans med honom? Vad kan jag göra för att öka min Gudsfruktan? Visst vi måste fortsätta studera ordet och vem Gud är men själva studerandet av ordet och Gud får inte bli det primära. Det absolut viktigaste måste få vara att bara leva i hans närhet .