Tag Archives: ödmjukhet

Jag är den Jag är

13 Då sade Mose till Gud: ”När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?” 14 Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han sade vidare: ”Så skall du säga till Israels barn:Jag Är har sänt mig till er.” 15 ( 2 Mos 3:13-14)

Mose står framför den brinnande busken , mitt ute i öknen och talar med Gud. Mose hade genom livets svårigheter lärt sig om ödmjukhet och nu när Gud vill skicka honom till Israels folk i Egypten , tvekar han om han är den rätte att gå. Han hade ju redan försökt en gång men misslyckats totalt och det var därför som han nu står i öknen och vaktar får åt in svärfader.

Han frågar Gud ”vem är jag”? Men det spelar ingen roll vem Mose är för Gud svarar honom att ”Jag går med dig”.  Mose har fortfarande sina tvivel och undrar då vad han ska säga till de äldste i Israel när han kommer inför dem. Vem som har sänt honom dit.  Gud han har svar på även den frågan: ”Jag är den jag är” och ”Jag Är har sänt mig till er”.

Jag är den jag är , namnet uttrycker, inte en abstrakt existens utan en aktiv manifestation av Guds existens, alltså inte vad Gud är i sig själv utan hur och genom vad han kan manifestera sig inför andra. Här och nu, men också i framtiden.  Han är inget definierat,du kan alltså inte sätta fingret på det exakt,  utan med tiden och genom tiden och genom de lektioner och lärdomar vi får i livet, av historien och genom profeterna så kommer han att visa sig som den Han är och långt mycket mer än det ord vi har hört om honom. Han är så  mycket mer än vad vi kan föreställa oss i våra tankar.

Gud är en personlig Gud , därför visar han sig för Mose, inte som skaparen Elohim utan som Gud den personlige frälsaren och karaktären på den frälsaren hittar vi genom hela nya testamentet. Där får vi lära känna Jag Är genom Jesus. Här är han den som räddar Israels folk från Egypten och Mose ska få vara hans redskap.

Mose känner sig väldigt liten inför uppdraget. Det kan du och jag också känna oss inför saker i våra liv, men kom ihåg vad Gud sa till Mose …. ”Jag går med dig”.

När vi känner oss otillräckliga för uppdraget vi har fått kan vi vara säkra på att Gud går med oss. Inte Gud skaparen utan Jag Är går med oss. Han som kommer att visa vem han är under resans gång och som kommer att genom under , tecken och mirakler göra sig känd inför dina och andras ögon som den personlige Guden han är. I varje situation har han lösningen. I varje situation är Han den Han Är.  När du känner dig liten inför auktoriteterna , kan du säga  att Jag Är är med mig och har gett mig det här uppdraget. Det är på hans ord du agerar och står, och Hans auktoritet når högre än alla andras.

Första församlingens grundpelare

Apg 2:42

”Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytandet och bönerna.”

Fyra viktiga grundpelare….på dessa bygger man upp den första församlingen. Undervisning, gemenskap, nattvard och bön.

Den första församlingen fungerade … de samlades dagligen, bad och hade gemenskap och fler människor kom till tro för varje dag. Är det inte det vi söker i dagens församlingar? Att folk gladeligen kommer till våra sammankomster och att vi varje dag ska få se nya medlemmar? Är då detta verkligheten idag? Knappast…Men var ska vi då börja att leta efter fel?

En fråga man kan ställa sig är ju om församlingen i dag är uppbyggd på de fyra grundpelarna? Kanske är det så att en eller flera delar fattas? Fungerar undervisningen, växer församlingen i andlig mognad eller står den still? Kommer folk till bönesamlingarna, fungerar bönegrupperna i hemmen, talar Gud till församlingen genom bön? Umgås människorna i församlingen på andra tider än under gudstjänster och andra samlingar, finns det gemenskap mellan församlingens medlemmar, finns det personer som står utanför den gemenskapen som finns, finns det människor i församlingen som behöver hjälp och får de hjälp av andra medlemmar i församlingen? Firar församlingen nattvard?Fyller nattvarden sin funktion ,( helande, förlåtande och renande,) eller är den bara ett spel för gallerierna? Kanske fungerar allt som det borde i församlingen men ändå fungerar inte helheten som det ska….

En annan fråga man kan ställa sig då är vad har de fyra grundpelarna gemensamt? Ett ord kommer till mina tankar när jag frågar mig detta och det är ödmjukhet. Utan ödmjukhet kan du inte ta emot undervisning,för du kan och vet redan allt. Du kan inte ge eller ta emot hjälp eller ha gemenskap,antingen tycker du att du inte behöver hjälp, eller så ser du ner på dem som vill ha hjälp och undrar varför de inte kan hjälpa sig själva, och vem vill ha gemenskap med en sådan person .Du vill inte ta emot nattvarden för varför skulle du det, du behöver den ju ändå inte för du klarar dig själv, och sist men inte minst…bönen från en som saknar ödmjukhet når aldrig längre upp än taket ovanför.

Luk 18:9

Farisén och tullindrivaren


9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra berättade Jesus också denna liknelse: 10 ”Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre tullindrivare. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor: roffare, brottslingar, äktenskapsbrytare eller som den där tullindrivaren.  12 Jag fastar två gånger i veckan , jag ger tionde av allt jag får in .
13 Men tullindrivaren stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen, utan slog sig mot bröstet och bad: Gud, förlåt en syndare som mig.
14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Var och en som upphöjer sig ska bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”


Kan det vara så att vi saknar ödmjukhet? Vi kanske tror att vi är självgående och klarar oss utan inblandning från den högste? Många frågor och svaret idag får bli att vi måste rannsaka oss själva, var och en i våra församlingar. Det finns inget universalsvar på detta. Bara genom att öppna oss för den helige ande och hans vägledning kan vi nå svaret, inte ens där klarar vi att hitta svaret själva. Tror vi det,  saknar vi ödmjukhet och är inte ett dugg bättre än farisén i texten ovanför.

Vishetens sju pelare, femte pelaren

” Stolthet går före undergång, och högmod går före fall” Ords 16:18

Uppblåsta högmodiga människor, som när de öppnar munnen bara får fram skryt och skrävel, är inte personer man önskar att ha med att göra.  Sådana personer har mycket svårt att behålla sina relationer fungerande, för de kan inte se att någon annan har rätt och kan inte böja sig under någon annan. Stoltheten hindrar dem från att ta emot tillrättavisning och de tror alltid att deras vägar är de rätta. ” Herrens fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära” heter det i Ords 15:33.

Herren ser hellre till ett ödmjukt och formbart hjärta än till en stolt och högmodig person, därför skulle jag vilja mena att den femte pelaren i vishetens hus är Ödmjukhet. Att kunna ge sig och backa istället för att alltid välja strid är en dygd. Om en person alltid vill ha rätt kommer det snart inte finnas kvar människor som vill umgås med den personen. Att till varje pris få sin vilja igenom håller inte i längden, andra tröttnar. ” Genom övermod åstadkommer man endast oenighet, men hos dem som tar emot råd är vishet”( Ords 13:10).

En ödmjuk person vet sitt värde, har självinsikt, inser sina egna fel och brister och förstår hur beroende han är av Guds nåd och kärlek. Han sätter sig inte upp på höga hästar utan är formbar och tar emot tillrättavisning när det behövs. ” Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan , men den som tar tillvara på tillrättavisning, han blir klok”( Ords 15:5).

En ödmjuk person vet som sagt om sina egna fel och brister och kan därför också förstå när andra felar och gör orätt. För en sådan person är det lättare att förlåta för hon vet att hon själv kan behöva förlåtelse vad det lider. Hon är också tålmodig och låter andra människor göra egna försök.  I ords 19:11 sägs det att ”förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att förlåta vad någon har brutit”.  För som Ords 20:9 säger” Vem kan säga : ” jag har bevarat mitt hjärta rent, är fri från synd”?” Vi har alla syndat och behöver förlåtelse, men den som har högmod och stolthet i sitt hjärta ser det inte om sig själv, bara om andra.

Ödmjukhet för också med sig andra kvaliteter, så som mildhet, trofasthet, kärlek och tålamod . En tyrann styr med järnhand, men hur villigt följer egentligen folket? Så fort tillfälle ges så gör de som står under tyrannen uppror. En ödmjuk person ser till vad andra behöver, är mild och rättfärdig. Vill att alla ska ha det bra, inte bara han själv. Genom att han sätter andra före sig själv får han folket med sig och vinner folkets gunst. Vers 28 i kapitel 22 i ordspråksboken säger det på det här sättet:” Mildhet och trofasthet är en kungs vakt, genom mildhet stöder han sin tron.”

Att Gud hellre ser ett ödmjukt hjärta tror jag är utom allt tvivel. Han är den som vill forma oss, som krukmakaren formar sin lerklump. Bara en man med ödmjukt hjärta är formbar. En sådan man välsignar Gud. Jag avslutar den femte pelaren – ödmjukhet- med följande vers från Ords 22:4

” Ödmjukhet har sin lön i Herrens fruktan, i rikedom, ära och liv.”

En gåva du ger

Att läsa ur ordspråksboken har för mig blivit en riktigt god vana på dagar när jag inte behöver stressa iväg till jobbet eller dyligt. Idag kom vi till kapitel 8  i Ordspråksboken.

Ett kapitel så fyllt av vishet och underbara råd . Min tankar började genast arbeta . Guds ord är en gåva som vi har fått ta emot. Gåvan innehåller så mycket välsignelser. Den innehåller råd, utvägar, förstånd och makt, vishet, rikedom och ära. Gåvan är livet självt. Ett liv fyllt av Herrens nåd. 

En gåva som vi får ta emot och som vi i vår tur bör ge vidare av. Vi ska ju vara salt och ljus i världen. Men frågan är hur vi delar med oss av gåvan. Om du får något av någon spelar det ju ganska stor roll för om du tar emot den eller inte, hur den personen som ger dig gåvan överräcker den. Om personen säger till dig: Här ta den på ett arrogant högmodigt sätt är jag inte säker  på att du vill ta emot det han / hon ger till dig. Däremot om en person överräcker något till dig med kärlek, ödmjukhet och  på ett fint sätt vill dela med sig av det han/hon har, skulle jag hellre tro att du tar emot gåvan du erbjuds.

Likadant med Guds ord. Delar du Guds ord med en arrogant inställning, att du vet bäst, tror att det du har är bättre än allt annat och att inget annat är värt ens vatten. Om du delar det utan kärlek till din nästa , utan ödmjukhet och respekt för att den andra personen faktiskt kanske tycker annorlunda än du, om du inte delar det med Herrens nåd  utan går fram med storsläggan och slår folk i huvudet för att visa att de har fel, ja då är det inte många som tar emot din gåva.

På vilket sätt ger du din gåva vidare? Det vore ju synd om inte din nästa tog emot det du erbjöd eller hur?

Ordspråksboken 8:35-36

”Ty den som finner mig , han finner livet och mottar nåd från Herren.Men den som går  iste om mig, han skadar sig själv, alla de som hatar mig , älskar döden”

Lär mig

Lär mig lyssna, rensa mitt öra från omvärldens ljud

Lär mig höra , din ljuva stämma

Lär mig böja mig och lägga mig på knä

Lär mig uthärda smärta som du

Lär mig följa villkorslöst

Lär mig lita  till 100% på dig

Lär mig lyda och göra din vilja

Lär mig tro och låt tron få växa

Lär mig be, och be på ”rätt sätt” och om ”rätt” saker

Lär mig se ljuset när allt är svart

 Lär mig din väg så att jag inte går vilse

Lär mig dina lagar så att jag vet vad som behagar dig

Lär mig vara dig nära

Lär mig förtrösta och våga släppa taget

Lär mig se det att det ”omöjliga” är möjligt

Lär mig ge mig själv, ge dig kontrollen

Lär mig ta emot din nåd

Lär mig dela med mig av ditt ord

 Lär mig ödmjukhet och omsorg om min nästa

Lär mig förlåta och att ta emot förlåtelse

Lär mig vad kärlek är

Lär mig Herre, vem du är

Kärleken håller allt samman

Kärlek…

Kärleken är det som håller allt samman. Lagen, profeterna,alla har de kärlek. Kärlek till de som de tillrättavisar. Tillrättavisning utan kärlek är tortyr. En fader tillrättavisar sitt barn med kärlek, så även Vår Fader. Profeten även han tillrättavisar med kärlek. Kärleken är drivkraften till allt.

Det är kärleken till andra människor som måste få lov att driva dig, och din tillrättavisning av andra människor. Kan du inte göra det med kärlek är det bättre låta bli.  Med ödmjukhet och kärlek kan man riva vilka murar som helst, ja man kan komma riktigt långt.

Gud är kärlek ( 1 joh 4:8) ( 1 joh 4 : 16). Han tillrättavisar oss med kärlek, för han vet vad som är bäst för oss. Han vet också att vara tålmodig och mild. Han känner våra begränsningar, men vill att vi hela tiden tar steg i rätt riktning och inte stannar upp.

Har du känt av tillrättavisningen idag kanske? Jag kan bara se till mig själv, men även den mildaste och kärleksfullaste tillrättavisningen kan göra ont, men det bästa med en sådan tillrättavisning är att den lämnar inga fula ärr, den bara för dig in på rätt väg igen.

1 Kor 13:4

”Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.”

Romarbrevet 13:10

”Kärleken gör inget ont mot nästan; alltså är kärleken lagens uppfyllelse”

Ärlighet varar längst

 Att vara ärlig kan kosta. Att kunna säga till någon saker den andra personen kanske inte alltid vill höra kan vara jobbigt, men en relation , vänskaplig eller djupare, där parterna inte kan vara ärliga mot varandra och kunna säga vad som ligger på hjärtat ,det är en relation som inte är bra.

Ärligheten gör dig fri. Visst kan det göra ont att höra saker som du inte vill men att vara ärliga mot varandra är ändå bäst och leder till en starkare relation om man tar emot varandras ärlighet. Viktigt är ändå att när man är ärlig att man är det på ett sådant sätt att man inte sårar. Ödmjukhet, tålamod och respekt är ett måste i sådana situationer när man ska vara ärlig mot någon. Ord kan såra mer än ett vapen men om orden används på rätt sätt kan de användas till att bygga upp och stärka, både relationen i sig och den andra personen.

Så nästa gång som du känner ett behov i ditt hjärta att vara ärlig mot någon , lägg inte band på din tunga , men använd den på rätt sätt genom att säga det du känner, så varsamt och ödmjukt du kan. På så sätt kan du bli fri och samtidigt gör du även den andra personen fri.

Ordspråksboken 16:24

”Milda ord är som drypande honung, ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.”