Etikettarkiv: offret

En brinnande buske

En brinnande torr liten buske, mitt ute i öknen… det var vad som fångade Mose blick den där dagen. Det var den där brinnande busken som kallade Mose till sitt livs uppdrag. En enkel buske!  Gud hade kunnat använda nått annat för att kalla Mose, nåt stort , nåt spektakulärt, nåt som hade passat in på honom och hans äventyrliga liv , men han valde en simpel buske.

Detta kan få oss att inse en sak, att Gud använder obetydliga buskar som budbärare. Just därför att de är enbart en buske och inget i sig själv passar de att frambära ett budskap som är ALLT. Gud fortsätter än i dag att leta efter ”buskar” som är villiga att frambära budskap. Är du en av de buskarna som Gud kan tänka sig att använda? Skulle du vara tillgänglig att vara en budbärande buske för Gud. Gud vill använda dig som ett instrument för att lysa upp mörkret och för att få människor att inse sanningen.Vilken simpel liten buske som helst duger, så länge Gud finns i busken. Mose var tvungen att vara 40 år i öknen för att inse att han inte var något i sig själv. Gud behöver inte en vacker buske som har talets gåva, nej Gud säger: ”vilken liten buske som helst blir bra så länge jag får bo i busken. Det är ju inte du som ska göra nåt för mig utan jag som ska göra något genom dig.”

Vi är alla som den lilla busken, liten, torr och knappt utan liv i öknen, men ändå kan vi om vi är tillgängliga bli använda av Gud. Utan Gud kan vi inte göra något. Inget vi gör har något värde om inte Gud är med oss. Och i denna bild är Guds närvaro representerad av elden. Elden är Gud, som tar sin boning i den torra busken. Elden förtär offret, nämligen oss själva , som vi villigt har lagt inför hans altare. När elden förtär offret blir det till en fackla som brinner,… och brinner för Gud.

Annonser

Pennina och Hanna

Idag läste jag kap 1 i 1 Samuelsboken och en tanke seglade upp i mitt huvud.

(  http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=1+sam&kapitel= )

Det handlar om en man och hans två hustrur varav den ena var barnlös. Att vara barnlös på den tiden var en skam och den här kvinnan led av sin barnlöshet och var mindre sedd i samhället för att hon inte kunde ge sin man en arvinge. Depressionen närmar sig för den barnlösa , men istället för att gå ned sig vänder hon sig med tro till sin Gud och får stöd från sin make som med ord och handling visar att han älskar henne som hon är, med eller utan barn.

Pennina och Hanna hette Elkanas två hustrur. Dessa två typer av personer kan vi se i församlingen, Pennina är den typen som är ”inne” , de som är aktiva , vill visa framfötterna och alltid vill vara till lags. Hanna är den typen  som vill men som kanske inte alltid kan, som ses som utanför,  som är mindre sedd. Som finns där troget i skymundan, men som inte hörs eller syns. Elkana får representera huvudet för församlingen eller ledningen för församlingen.

När vi läser Guds ord får vi en hint om hur vi bör förhålla oss till dessa två grupper, men frågan som seglade upp i mitt huvud är : Är det verkligen så som det ser ut i församlingen i dessa tider? Elkana ser vi, att han gav Hanna en favör framför sin andra hustru, han gav henne dubbelt så stor del av offret, för att han älskade henne. Ser vi det i församlingarna nu?

Om det skulle se ut som Guds ord påbjuder skulle vi se mycket mer av dessa ”Hanna-människor” i gudstjänsterna och i församlingarna. Jag säger inte att det inte finns församlingar som verkligen lever så , men det jag har sett och uppfattat är tvärtom. ”Pennina-människorna” är de som dominerar i församlingarna i dagens läge. Vilket vänder ut och in på Guds ord.

Vilka konsekvenser får det för oss när vi lever och agerar tvärtemot vad Guds ord oss lär? Detta är frågor , jag inte har några svar på. Frågor som kan ligga i bakhuvudet och gro. Det är inga frågor som man kan förändra över en natt , men har man dem i sinnet och tänker på dem kanske man kan få en förändring över tiden. 

Vi frågar oss ibland varför Gud är så avlägsen, men frågan är om det är så konstigt om vi gör tvärtemot vad hans ord säger?