Tag Archives: öken

Finns Gud i den grå vardagen ?

Finns Gud i den grå vardagen i våra liv. Svaret på den frågan kan inte bli annat än : Ja!

Låt mig förklara varför genom att visa för er hur Gud var med Israels folk i deras grå vardag och som vi sedan vet och kan läsa är ju Gud densamme igår, idag och imorgon. Om han var med dem är han med oss för han förändras aldrig. 
Vad mer kan vara grå vardag än 40 år i en öken? Israel barn fick tillbringa hela 40 år ute i öknen på grund av att de vände Gud ryggen. Men trots det vände Gud inte dem ryggen. 

40 år! Samma sak varje dag, öken runt omkring. Snacka om grå vardag. Men Gud fanns där alltid. Varje dag lät han manna falla från himlen. Han lät vaktlar komma runt lägret för Israels barn klagade på den ensidiga födan. Gud förde dem framåt ett steg i taget , han gick framför dem i molnstoden dagen och om natten som en eldstod. Han fanns där hela tiden! I ljusa stunder som när allt var nattsvart i livet. ( 2 mos13:21 ” HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt. Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten.”)

Gud finns i din grå vardag också! Han finns : I vännen som får dig att skratta när du helst vill brista ut i gråt.

När du finner dina borttappade husnycklar.

När månadens pengar är slut och du hittar en hundralapp i fickan på ett par jeans i garderoben.

När mamma ringer och bjuder dig på middag och du får önska din favoriträtt.

När chefen som precis klagat på ett jobb du avslutat, ger dig god feedback på ett helt annat projekt. 

Gud finns där och han tar hand om dig. Varje grå dag. Han visar dig vägen genom ordet, han är dig nära genom bönen och talar genom den helige anden. Kanske talar han ord i ditt hjärta att vardagen kanske inte är så grå som den först såg ut . Att det finns ljusglimtar lite här och var bara man tar sig tid och se dem. Ser din vardag grå ut? Ser du inte Gud i den? Titta noga en gång till…

Annonser

En bild säger mer än tusen ord

10460205_10152120759871895_1886014882445659224_n

Ta en titt på den här bilden. Den kommer från WomensBibelCafe.com och deras sida på facebook. Ursprunget till bilden är av mindre intresse. Men vad säger bilden egentligen? Att sitta och titta på en bild och samtidigt be Gud tala till dig kan få oanade svar. Nu ska jag berätta vad jag ser…sen om ni vill kan ni berätta för mig i kommentatorsfältet nedan vad ni ser i bilden. Kom ihåg…Gud talar till oss på olika sätt.

Jag ser en öken, dvs oss människor, och ett vattenglas med friskt vatten- Jesus. Öknen är väldigt torr och marken är full av sprickor. Helt död, det finns inget liv, avsaknaden av livgivande vatten är total…och ändå så står vattenglaset precis där intill, inom räckhåll för oss.

Vår stolthet och självuppfattning hindrar oss från att räcka ut handen och ta det livgivande vattnet eftersom vi inte vill ge upp vårt liv eller vara beroende av någon. Vi vill klara oss själva och resultatet blir som det blir. Andlig död, öken, torrt och kargt, där inget liv finns. På grund av vår stolthet och motvilja att förstå att utan Jesus, har vi inget liv, blir vi tack vare omgivningen-solen som bränner het-bara torrare och torrare.

Om vi bara räckte ut handen och tog tag i Jesus, lät vattenglaset hälla ut sitt vatten på oss. Vattenglaset är källan som aldrig sinar…det kan se litet ut men det vatten har strömmar av liv. Jesus säger den som kommer till mig skall aldrig törsta mer.

”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh 4:14)

Låt inte stoltheten få göra dig till en öken. Låt inte din envisa vilja att klara allt själv förvandla dig till en karg torr plats utan liv. Sträck ut din hand och ta glaset med det levande vattnet. Lämna ditt liv till Jesus och tjäna honom med ditt liv.

13 En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” 14 Jag svarade: ”Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: ”Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” (Upp 7:13-17)

Har du hört?

 Det finns en röst som ropar ut i tystnaden. Som söker efter ett folk som kan ge allt. Som söker efter någon som kan älska med hela hjärtat. Det finns en röst i öknen som kallar, säger kom du som törstar, här finns vatten i överflöd. Det finns en röst som ekar i ditt inre, du har tystat den länge nu…

men rösten finns där, utan ljud formas av stumma läppar, ord som når in i ditt innersta. Den rösten växer nu sakta till sig, gradvis ökar den, du kan inte längre förneka den.  Det finns en röst i ditt hjärta som säger kom som du är, du är min, jag känner dig, du är mina fingrars verk. Har du hört den rösten…?

Det är JAG som kallar, JAG ÄR.

Flödet

Herre du fyller på
din källa flödar över av kraft och livgivande vatten.
Du vill låta det bryta fram nya källsprång i öknen,
du vill se öknen blomma ut och grönska på nytt.
Din ande förvandlar, din ande ger liv.
Se den som förtröstar och törstar ger du att dricka, se den som söker och hungrar mättar du.
Dina magasin sinar ej, förråden tar inte slut.
Herre se du gör nåt nytt, Herre du tänder en eld, Herre du ger av din kraft,
till var och en som söker. Se Joels ord är på väg att uppfyllas, ja se hans dagar är nära, men endast för de som vill och söker , de som hungrar och törstar.
Vakna , vakna , stå upp, upp på muren, upp till kamp, om du Gud är med oss , vem kan då vara emot oss?

I krukmakarens hand

 Jeremia 18:6 ” Skulle jag inte kunna göra med er , ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se som leran är i krukmakarens hand , så är ni, Israels hus, i min hand”.

Ibland kan vi som människor känna oss hur kassa och dåliga som helst. Allt vi gör blir fel. Ingenting lyckas vi med , vi faller konstant  och vi tror att Gud måste tröttna på oss så hemska och dåliga som vi är. Vi hör hur alla andra lyckas med det ena eller det andra , alla andra verkar vara så fromma och heliga och de faller aldrig för frestelserna, det är i alla fall vad vi tror…så hemska som vi är borde Gud ge upp om oss.

Men ack så fel vi har… och tack och lov för det. Ingen av oss är för dåligt material för att Gud ska ge upp om oss. Han ratar oss aldrig. Han är villig att börja om , och om, och om igen. Precis som krukmakaren som misslyckas med sin drejning, han börjar om och om igen. Leran blir inte förstörd bara för att drejningen misslyckades.

Vi måste våga ge våra brustna och spruckna relationer en ny chans . Att våga ge Gud en ny chans till att forma oss. I sitt ord uppmuntrar Gud oss till att inte fastna i det förflutna utan resa oss upp och gå vidare.

 Han säger i Jesaja 43:18-19:

 ”Tänken icke på vad förr har varit,
        akten icke på vad fordom har skett.
19.    Se, jag vill göra något nytt.
        Redan nu visar det sig; märken I det icke?
        Ja, jag skall göra en väg i öknen
        och strömmar i ödemarken,”

Gud är mäktig att förlåta och börja om med oss varje gång det är nödvändigt, även när du tycker att det ser hopplöst ut , så är det inte hopplöst för Gud. Ge honom chansen idag!

Dialog med Gud

JAG: Känner mig så trött, ben och fötter värker, orken är slut. Jag har gått på en stenig och hålig väg utan att komma någon vart. Irrat runt utan att veta vart jag var på väg. Ingen att fråga ingen som kom till mig och visade mig vägen. Känner mig vilse i öknen, i ett öde landskap utan möljlighet till vila och vatten.

GUD: Varför lyssnade du inte när jag ropade ditt namn? Du stannade inte upp och såg tecknen jag visade dig, människor i din väg som vill hjälpa dig men som du bestämt sa till att du klarar dig minsann själv. Så jag lät dig få som du ville, men du ska veta att jag hela tiden hade mitt vakande öga på dig.

JAG:Tomheten och ensamhetens tankar invaderar mitt huvud. Varför känner jag mig så här? Jag har både vänner och bekanta , men någonting saknas, kan inte riktigt sätta fingret på det, men jag känner att utan det kommer jag aldrig att bli hel.

GUD: Älskade barn, varför spjärnar du emot. Sluta strida, den ende som lider av det är du själv. Du tror att du kan allt med egen kraft , men ack så fel du har. Tänk om du bara ville släppa kontrollen till mig och låta mig få göra jobbet, strida dina strider, vinna dina segrar. Tänk vad mycket elände du hade sparat dig. Och det du saknar , det kommer du aldrig att kunna hitta i den här världen. Du kan leta så mycket du orkar men det kommer du aldrig att finna, den kärleken kommer bara från mig och det är hos mig du iså fall måste söka efter den. Så om du ville sänka din garde och släppa taget och lämna ditt liv i mina händer skulle allting du känner vara annorlunda. Skulle jag , din Fader , inte kunna ta hand om dig på bästa sätt. Det enda du behöver göra är att tro på mig och lita på mig, vill du det?

JAG: Jag har hört om dig, vet vem du är, men känner dig inte. Hur ska jag kunna lämna mitt liv till någon jag inte känner? De som pratade om dig med mig framställde dig alltid på ett sätt som om det var tråkigt, eller att det bara var för veklingar som inte klarade av att leva sitt eget liv. Men det klart ibland börjar man ju undra om man verkligen klarar av det? Jag tror till och med att jag gick till ditt ”hus” och hälsade på ett par gånger och bad några böner också, mest för att få något jag ville ha, men eftersom jag inte fick svar så trodde jag att du inte hörde.

GUD: Jo, jag såg att du kom, i alla fall fysiskt sett, men var fanns dina tankar? Jag hörde dina böner, men varför bad du om de sakerna , när det var helt andra saker som jag hade i mina tankar för dig. Du såg inte svaren på dina böner för du fick något annat än det du ville ha, något mycket bättre för dig, men det märkte du inte. När du bestämmer dig för att släppa in mig i ditt liv, så att jag kan få bo i ditt hjärta, då kommer jag att lära dig, undervisa dig och få dig att förstå att jag vill vara nära dig och älska dig. Jag vill ditt bästa, men det är inte alltid du förstår vad som är bäst för dig.

JAG: Ja det är dags nu, att låta dig få komma in. Jag inser att jag inte klarar detta själv, att du är den ende som kan hjälpa mig. Jag behöver dig!

GUD: Älskade barn, äntligen! Så underbart att veta att jag kan få vara till din hjälp dag och natt. Eftersom du nu har släppt in mig i ditt liv kommer jag att bosätta mig i ditt hjärta och lämna min frid hos dig. Jag ska få dig att blomma ut, som den vackraste ros, så att du kan sprida min doft omkring dig, vart du än går. Och jag ska aldrig, aldrig lämna dig.

I vått och torrt

I vått och torrt, ett uttryck med många fasetter. I biblen står det att vi ska lova Herren alltid , under alla omständigheter alltså i vått och torrt. En sak som för oss allra flesta kan te sig oerhört svårt för att inte säga omöjligt eller i alla fall lättare sagt än gjort. Det är ju lätt att lova och prisa Herren när allt är frid och fröjd och bra i ditt liv, men i svårigheter och nöd är det inte så lätt alla gånger att hitta motivationen till att lova Herren.

Jag skulle vilja att ni följde med mina tankar ut på en liten tur, jag vill låta dem flyga iväg en stund och se vart de hamnar. Inte ens jag har tänkt färdigt dessa tankar så det ska verkligen bli spännande att se vart de för mig.

I vått och torrt. Jag tror vi börjar med att definiera begreppet vått. Vad är det? Ja, först , är det positivt eller negativt? Både ock skulle jag vilja påstå. Vått kan vara när Herren ser till att dina marker har tillräckligt med nederbörd för att grönska. Det kan vara hans andes regn som stilla vattnar din jord och som friskar upp din själ. Det kan vara källan som aldrig sinar, floden där du kan komma och dyka ner och få dig ett dopp och bli översköljd och genomsköljd och tillika renad. Det våta kan få bli uppfriskande för din själ, men på samma gång kan det våta innebära tider av regn och rusk, som när du inte har lust att sticka näsan ut ur ditt gömställe under täcket. Det kan vara den stora floden som sveper med sig allt i sin väg när den kommer, tänk bara på Noah , det kan vara som när den stora vågen som dränker allt, tsunamin i ditt liv…

Torrt…finns det positiva vibbar från det här ordet? Ja han låter dig gå torrskodd på leriga, regnvåta , gyttjiga vägar. Du har hittat regnskydd under hans vingar , du är inte genomvåt och halvdränkt, du står under hans beskydd och i lä undan regnet. Men torkan kan också bli olidlig. Den kan få hela dig att förtorka. Utan vatten kan ingenting växa och gro. Allt blir torrt och brunt det tappar livet. När torkan har blivit sådan känns det som om man vandrar i en öken. Sand…sand.. sand bara sand så långt ögat når, inte en enda liten droppe av det dyrbara vattnet. Du önskar inget hellre än ett stilla vårregn över ditt ansikte över ditt torra spruckna ansikte och läppar. Men även Jesus var i öknen, i 40 dagar, där blev han frestad och fick stå emot. Där fick han förbereda sig för det som skulle komma. Om du är i öknen, kanske förbereder dig Herren för något?

I alla dessa situationer talas det om att vi ska lova Herren, klarar man det? Ibland, ibland inte. Ett viljebeslut att göra det i vått och torrt är det kanske viktigaste beslutet i ett andligt liv. utifrån det beslutet agerar man sedan i livets olika omständigheter, och när man misslyckas…

Ja då finns nåden där