Etikettarkiv: öknen

Kroppens behov öppnar dörrar

Vi har alla kroppsliga behov, så som hunger, törst, behov efter ömhet etc. När dessa behov inte är tillgodosedda blir vi som svagast. Det är då som den onde passar på och försöker öppna dörrarna in i våra liv. Vi har då så lite kraft att stå emot…

Visst är det så att när du kommer hem efter jobbet och barnen tjatar eller frågar om inte maten är färdig snart ja då är det lätt att slänga iväg ett hårt ord och ryta till. Detta är ingen hemlighet för den onde att det är då han slår till…men däremot glömmer vi ofta bort det, och blir på så sätt ännu mer sårbara för vi inser inte vad det är.

I Matt 4 läser vi om Jesus som strax efter sitt dop i vatten frestas i öknen av den onde. Även om han var hungrig och trött och ensam så visste han , han var på alerten och insåg att detta var ett försök från den onde att sätta dit honom.

1 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen.* 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” 4 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”* 5 Sedan tog djävulen honom till den heliga staden och ställde honom på tempelmurens utsprång * 6 och sade: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig*, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.” 7 Jesus sade till honom: ”Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.” * 8 Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. 9 Och han sade: ”Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” 10 Då sade Jesus till honom: ”Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.”* 11 Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och tjänade honom. (Matt4:1-11)

Om vi blir varse om den här sanningen får också vi lättare att stå emot när den onde frestar oss, istället för att öppna dörren på vid gavel och bjuda in honom i våra liv. Herren Jesus svarade Satan men ord från bibeln, och det kan vi också göra och han viker undan från honom. Vi har genom Jesus samma auktoritet att stänga ute den onde ur våra liv som han använde i öknen. Använder du den? Eller låter du dina dörrar stå öppna och vänta på att han promenerar rakt in utan att ens knacka?

Annonser

När allting vacklar, kan vi lita på Gud

 

1 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd.” 4 Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd.” * 5 Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen 6 och sade: ”Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7 Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig.” 8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” * 9 Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, * 11 och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”* 12 Jesus svarade honom: ”Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud.” * 13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Luk 4: 1-13

Vi frestas dagligen, vi genomgår svårigheter som till exempel ett dåligt ekonomiskt läge. Vi frestas att köpa, att äga, att låna, nåt vi kanske ångrar i dag , så här månaden efter jul. Varje dag möter vi svårigheter. Vi tenderar till att se svårigheterna mer än det Guds ord egentligen säger. I nöden tenderar vi till att ge upp och tappa modet, men Gud använder olika omständigheter i våra liv för att visa på olika saker, tukta oss om man så vill kalla det.

I 5 mos 8:3 står det följande: ”Han tuktade dig med hunger och lät dig äta manna, något som varken du själv eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan inte lever av bröd allena utan av alla ord som utgår från Herren”

Vad säger Guds ord? Jo att han tillåter hungern för att lära oss att allt inte bara är pengar och ekonomiska lägen hit och dit, nya saker eller utgifter och inkomster, nej utan det vi ska leva av är Guds ord. Vi måste självklart ha pengar att betala med och återhållsamhet är självklart viktigt i ett pressade lägen, men Guds ord säger nåt mer…manna…han sänder manna…nåt inte vi känner till. ”…för att dina älskade söner[döttrar}, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig” ( vish 16:23)

Gud är trofast, det säger hans ord. Han kommer att sända manna till oss så som han gjorde i öknen på Mose tid.  Han är Jehova-Jireh, han som förser. När du ber i detta namn kommer Gud att förse dig med det du behöver. Se bara på Abraham…När hans son (Isak) frågade sin far Abraham var offret var när de var på väg för att offra svarade Abraham,…-Jehova-Jireh , Gud kommer att förse. Och det gjorde han…När Isak låg på altaret själv och Abraham höjde sin kniv för att offra sin son stoppade Gud honom och sände en vädur istället. Gud försåg behovet, för att Abraham litade på honom.

Genom sitt förbundsnamn Jehova-Jireh har Gud förbundit sig till att förse våra behov , att se till att vi har det vi behöver. Vi å andra sidan förbinder oss till att lita på att han gör det och inte ta saken i egna händer.

I ögonblick av frestelse och svårigheter måste vi försöka att lita på att han har allt under kontroll, att Gud har lösningen på vårt problem. I öknen fanns inget att äta, men Israeliterna blev mätta ändå, de fick manna från ovan. När Abraham skulle offra sin son fanns ingen annan där än just hans älskade son, men Gud sände en vädur i rätt ögonblick. När utgiften ska betalas i slutet av månaden finns där inga pengar kvar till den räkningen, men Gud har en lösning om vi vågar lita på honom. Rannsaka dig själv och se om du kan dra ner på kostnaderna någon annan stans, vidta åtgärder som kanske svider( tror du det var lätt för Abraham att lägga sin son på offeraltaret?) och gör din del så som Abraham gjorde sin del. Då kommer du att få se vem Jehova-Jireh är och att hans löften står fast.

En brinnande buske

En brinnande torr liten buske, mitt ute i öknen… det var vad som fångade Mose blick den där dagen. Det var den där brinnande busken som kallade Mose till sitt livs uppdrag. En enkel buske!  Gud hade kunnat använda nått annat för att kalla Mose, nåt stort , nåt spektakulärt, nåt som hade passat in på honom och hans äventyrliga liv , men han valde en simpel buske.

Detta kan få oss att inse en sak, att Gud använder obetydliga buskar som budbärare. Just därför att de är enbart en buske och inget i sig själv passar de att frambära ett budskap som är ALLT. Gud fortsätter än i dag att leta efter ”buskar” som är villiga att frambära budskap. Är du en av de buskarna som Gud kan tänka sig att använda? Skulle du vara tillgänglig att vara en budbärande buske för Gud. Gud vill använda dig som ett instrument för att lysa upp mörkret och för att få människor att inse sanningen.Vilken simpel liten buske som helst duger, så länge Gud finns i busken. Mose var tvungen att vara 40 år i öknen för att inse att han inte var något i sig själv. Gud behöver inte en vacker buske som har talets gåva, nej Gud säger: ”vilken liten buske som helst blir bra så länge jag får bo i busken. Det är ju inte du som ska göra nåt för mig utan jag som ska göra något genom dig.”

Vi är alla som den lilla busken, liten, torr och knappt utan liv i öknen, men ändå kan vi om vi är tillgängliga bli använda av Gud. Utan Gud kan vi inte göra något. Inget vi gör har något värde om inte Gud är med oss. Och i denna bild är Guds närvaro representerad av elden. Elden är Gud, som tar sin boning i den torra busken. Elden förtär offret, nämligen oss själva , som vi villigt har lagt inför hans altare. När elden förtär offret blir det till en fackla som brinner,… och brinner för Gud.