Etikettarkiv: ont det gör ont

Du tillrättavisar

Herre, min Gud, inför dig kommer jag nu, med ett förkrossat hjärta, ett slaget hjärta, ett brustet hjärta. Herre, din tillrättavisning är smärtsam, din tuktan är hård, men med rätta går du till rätta med mig Herre.

Vart kan jag fly? Ingenstans kan jag gömma mig för ditt ansikte, som om du inte skulle se, när det är du som skapat ögat, som om du inte skulle höra, när det är du som gjort örat. Du ser och du hör, och du pekar på min synd, med ditt finger. Pekar rakt in i mitt hjärta. Ont, det gör ont.

Nej Herre, jag vet att din tillrättavisning är något jag måste uthärda. Jag förtjänar den. Du, min Gud, har allt rätt på din sida. Det var dina lagar jag bröt, dina stadgar jag gick emot.

Förlåt. Förlåt! FÖRLÅT!

Endast din stora nåd kan ställa mig upp igen, när jag nu ligger här på knä inför dig, ovärdig att lyfta min blick. Ovärdig att be dig om något annat än att du är barmhärtig mot mig.

Herre, min Gud,var barmhärtig, visa medlidande mot mig, jag ber i Jesu namn. Amen

Annonser

Ont, det gör ont

Så nära , men ändå så långt ifrån. Din närvaro i mig låter mig få känna det du känner, låter mig se det du ser och höra det du hör.

Ont… det gör ont. Smärtan brinner i min kropp, skakar mig, vartenda slag, varje ord,, varenda gång smärtan går genom din kropp och vill få dig att tappa andan. Allt du känner , känner jag. Önskar att jag kunde byta plats. Önskar att jag kunde säga till smärtan som tar tag i dig , kom till mig istället.

Jag önskar jag kunde lindra, förbinda dina sår, hålla om dig och säga att allt blir bra. Torka svetten som pärlar sig på din panna, tåren som sakta trillar nerför din kind fastän du inte vill låtsas om det. Önskar jag kunde blåsa bort det…

Men allt det du går igenom… det var för min skull…för mina synders skull, den smärtan du tog , den är min…. Om jag ändå kunde ta den tillbaka…

Ont, det gör ont

 Det gör så ont. Smärtan bränner i dig. De säger att tiden läker alla sår men en del verkar vara mer svårläkta än andra. Det är längesedan nu, men ändå sitter minnena i. Glömma, nej det går inte  och det är kanske inte heller den bästa lösningen. Men medan bitterheten växer inom dig så är det samtidigt något annat som byggs på.

 För varje bitter tanke i ditt inre blir muren som skiljer dig från din älskade Jesus bara högre och högre. Snart är den så hög att den når ända upp till bröstet. Vad händer sen, när den går ovanför ditt huvud? Hur ska du då kunna se på Jesus? Hur ska du kunna få bort muren? Den är bara i vägen och stör dig när du ska prata med Jesus.

Du vill inte känna så här, men ibland verkar det som om känslor lever sitt egna liv oberoende av vad du vill. Du tänker tillbaka på det som var, hur gott allt köndes, din relation med Jesus, ni hade det bra ihop, men nu… ni pratar knappt med varandra längre. Suck… om det ändå fanns något att göra…?

En fråga väcker dig…vari ligger skillnaden i din relation med Jesus nu och då? Har Jesus förändrats? Har han slutat älska dig? Jesus är den samme igår, idag och för evigt och han är därför värd allt lov och all ära. Inga känslor i världen kan ändra på det. Det enda du behöver göra är att besluta dig för ATT göra det. ATT LOVA HONOM!

Den nedåtgående spiral som du har hamnat i  för dig bara längre och längre bort från Jesus, bort från läkedom och helande. Ta ditt viljebeslut idag att riva muren som hindrar dig från att komma närmare Jesus. Besluta dig för att komma närmare honom, där i hans närhet och endast där får du salva du kan hela dina sår med, bara där finns själens balsam som du så väl behöver. Att det gör ont och svider, det får komma i andra hand.