Etikettarkiv: ordet

Finns Gud i den grå vardagen ?

Finns Gud i den grå vardagen i våra liv. Svaret på den frågan kan inte bli annat än : Ja!

Låt mig förklara varför genom att visa för er hur Gud var med Israels folk i deras grå vardag och som vi sedan vet och kan läsa är ju Gud densamme igår, idag och imorgon. Om han var med dem är han med oss för han förändras aldrig. 
Vad mer kan vara grå vardag än 40 år i en öken? Israel barn fick tillbringa hela 40 år ute i öknen på grund av att de vände Gud ryggen. Men trots det vände Gud inte dem ryggen. 

40 år! Samma sak varje dag, öken runt omkring. Snacka om grå vardag. Men Gud fanns där alltid. Varje dag lät han manna falla från himlen. Han lät vaktlar komma runt lägret för Israels barn klagade på den ensidiga födan. Gud förde dem framåt ett steg i taget , han gick framför dem i molnstoden dagen och om natten som en eldstod. Han fanns där hela tiden! I ljusa stunder som när allt var nattsvart i livet. ( 2 mos13:21 ” HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt. Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten.”)

Gud finns i din grå vardag också! Han finns : I vännen som får dig att skratta när du helst vill brista ut i gråt.

När du finner dina borttappade husnycklar.

När månadens pengar är slut och du hittar en hundralapp i fickan på ett par jeans i garderoben.

När mamma ringer och bjuder dig på middag och du får önska din favoriträtt.

När chefen som precis klagat på ett jobb du avslutat, ger dig god feedback på ett helt annat projekt. 

Gud finns där och han tar hand om dig. Varje grå dag. Han visar dig vägen genom ordet, han är dig nära genom bönen och talar genom den helige anden. Kanske talar han ord i ditt hjärta att vardagen kanske inte är så grå som den först såg ut . Att det finns ljusglimtar lite här och var bara man tar sig tid och se dem. Ser din vardag grå ut? Ser du inte Gud i den? Titta noga en gång till…

Varför vi inte skall vara tysta

Jag är mitt uppe i läsning utav Josua och där finns ett kapitel som handlar om hur Josua sänder ut spejare för att se på Kaanans land och Jeriko. I det här kapitlet finns något viktigt vi kan lära oss, och jag skulle vilja dela det med er, här och nu.

Historien utspelar sig i skökan Rahabs hus, en kvinna som arbetade som prostituerad i ett av de många avgudatemplen i Jeriko. Hon hade hört, som så många andra om Israels barns flykt från Egypten och hur Gud, mäktigt och med fast hand, hade för dem från seger till seger. Josua sänder ut två spejare för att se och iakttaga vilka strategier som skulle ta i beaktande inför nästa steg av deras intagande av Kaanan. De kommer till Rahabs hus för att söka information, ( i en skökas hus finns mycket folk med information om både det ena och det andra, folk från alla samhällsklasser) och samtidigt får kungen veta om deras existens och börjar söka efter dem. Kungen söker igenom hela staden och kommer till Rahabs hus , men hon har gömt spejarna på taket under en hög med lin, och hon lurar iväg kungens män att leta någon annan stans. Varför gör hon detta? Jo hon hade hört om de storverk Israels Gud hade gjort. Hon hade hört om dem och till och med  börjat tro.

Hon gör en pakt med spejarna att skydda hennes familj mot att hon hjälper dem att fly. Genom att knyta ett rött snöre i sitt fönster ska Israels soldater skona alla som är i hennes hus när de kommer för att inta Jeriko. Rött är andens och blodets färg. Tänk på hur Israels folk målade med blod på dörrposterna till sina bostäder den första påsken. Rahab har också genom att tro på det hon hört tagit emot Gud och därmed anden i sitt liv.

För att fortsätta vill jag att vi läser några verser ur kapitel 2 i Josua:

8
Men innan spejarna hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket
9 och sade: ”Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. 10 Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. 11 När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren , er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 12 Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, 13 och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden.”

Det hon säger till spejarna här är att folket har hört om alla de under och tecken Gud har gjort och detta har satt respekt in i folket. Hon säger att ingen har mod att stå emot Israels folk och att hon vet att de kommer att segra och inta Jeriko.  Tänk dig att få höra detta från fienden! Att du som spejare får detta uttalat till dig…växer inte din tilltro på seger då? Vad var det som fick henne att säga allt detta… Jo att människor hade berättat vad som de sett och hört, dvs delat vittnesbörd om vad Gud har gjort i deras liv, eller närhet.

Vill du att fler människor skall ge sina liv till Herren ? Vill du att motståndet skall upphöra? Vill du se att hela nationer lägger sig under Guds makt….Börja dela ditt vittnesbörd, tala om vad Gud gör och har gjort…ja till och med vad han kommer att göra, för när det fullbordas skall alla häpna och se…Tystnaden har kraft…men ordets makt är ännu större så öppna din mun, fatta pennan, och dela med dig och låt dig inte tystas.

Slutet gott allting gott…Rahabs hus skonas vid intagandet av Jeriko tack vare det röda snöret i hennes fönster. Hon gifte sig senare med en Israelit vid namn Salmon som mycket väl kan ha varit en av de två spejarna som kom till hennes hus. Från att ha varit en prostituerad i ett avgudatempel till att bli farfars farmor till kung David är inte det ett strålande exempel på Guds nåd och på hur kraften i hans ord kan förändra människors liv. Det är just därför vi inte skall vara tysta…

Nyckel till väckelse…nästa steg

Igår läste vi om hur återupprättandet av templet och gudstjänsten var en nyckel till väckelse och jag tror att det är där man måste börja, sen kommer resten av sig själv. Med resten menar jag nästa steg och nästa. Idag vill jag prata lite om nästa steg i processen mot väckelse nämligen att inse att man har gjort fel och att vända om.

Folket på Esras tid offrade till avgudar i andra tempel, men när Esra kom och återupprättade templet, fick folket insikt om att det var fel. Hur? Jo för att Esra undervisade dem i Guds ord. Esra 7:6a ” Denne Esra var skriftlärd och mycket kunnig i Mose lag, den lag som HERREN, Israels Gud, hade givit. ”

Esra var inte tyst med den kunskap han hade. Han delade med sig av den till folket och på så sätt fick de insikt och syndanöd. Om inte Esra hade talat till folket och undervisat dem hade de fortsatt på sin inslagna väg bort från Gud, men Esra var en profet, han var Guds röst i den tiden och som Guds röst var han tvungen att tala till folket vad Gud ville.

Översatt till dags datum skulle det innebära att efter att våra kyrkor och gudstjänster har blivit återupprättade så ska Guds oförfalskade ord läras ut till folket. Med andra ord inget lightevangelium eller sköljmedelsevangelium. Men då måste dagens Esra-människor stå upp och göra det Gud har kallat dem till, nämligen öppna munnen och tala Guds ord. När kunskapen att vi är på villovägar når våra hjärtan , kommer vi till insikt och får syndanöd.

Finns det några Esra-människor i vår tid? Någon som är kunnig i ordet och som vill öppna munnen och sprida den kunskapen till folket? Var finns ni Guds profeter? Inte har väl ni låtit tysta er?

Nyckel till väckelse, en av flera

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=esra&kapitel=7

I Esra kapitel 7 läser vi om hur profeten får kung Artasastas tillåtelse och välsignelse att åka till Jerusalem och återupprätta templet och gudstjänsterna inför Herren Gud. Kungen befaller att ” Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ” (v 23).

Esra blir mycket glad och prisade Gud för han visste att det var Gud som hade lagt detta på kungens hjärta. Återupprättandet av templet och gudstjänsterna där var det största tacksägelseämnet han kunde få, för han visste att återupprättandet av templet och gudstjänsten var nyckeln till att det skulle bli väckelse hos folket. 

Utan fungerande tempel och gudstjänstliv var det naturligt för folket att söka sig på andra vägar , till andra gudar som hade fungerande tempel och där offrandet fungerade.

Om vi översätter den här tidens problematik till vår tid, ser vi likheter eller hur? Vi ser hur folket söker sig bort från kyrkan, för att tillbe avgudar istället. Får detta oss att tänka? Det finns många Esra i vår tid som skulle vilja återupprätta templet och gudstjänsterna däri om de bara finge mandat att göra det. Du som har mandat i kyrkan idag,… hör du som har öron…Ta reda på vad som är Guds vilja för templet och gudstjänstlivet. Studera ordet och symboliken och kom ihåg Artasastas ord i vers 23 ”Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus….” Låt anden tala till dig och fråga dig själv…

 Är du denna tidens Artasasta?

Vishetens sju pelare

Under flera månaders tid har ett bibelord gnagt i mig. Triggat igång mina tankar, fått mig att undersöka och fundera. Bibelordet det gäller är en ganska obetydlig vers ifrån Ordspråksboken, en sån där vers som man läser men inte lägger så mycket märke till. Den säger inget speciellt, är ingen av de kända verserna med ordspråk  utan bara ett enkelt konstaterande att visheten har byggt sig ett hus. Versen lyder:

”Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare”

Ords 9:1

Jag har brottats med detta ordet, och känner nu att jag efter månader av brottningskamp har kramat ur essensen av det. Varför drabbade det här ordet mig så hårt? Vad var det som fick min hjärna att gå igång? Jag tror att det var en önskan att hitta en nyckel. Ordspråksboken är en bok med så mycket kloka tankar, så mycket svar på frågor, så mycket vishet, och man kan applicera den på allt i livet. Från relationen med din partner till hur du ska förhålla dig på jobbet, hur man får församlingen att fungera, till hur länder och riken förhåller sig till varandra, ja till och med relationen gentemot med Gud själv. Kort sagt alla relationer i världen.

Ordet som fick min hjärna att gå igång tror jag är en nyckel hur man får en relation till att fungera. Världen består av trasiga relationer överallt. Dessa trasiga relationer skulle kunna undvikas i mångt och mycket om man hade nycklarna till hur. Jag kommer att i sju separata inlägg gå igenom var och en av de sju pelare som jag har funnit i min sökning efter vishetens sju pelare. Varför inte dra alla i ett inlägg? Nä… det inlägget skulle bli alldeles för långt och jag vill dessutom att hjärnan får tid att smälta varje pelare för sig. Efter den sista av de sju pelarna så kommer ett sammanfattande inlägg där jag knyter ihop säcken.

Tanken med det här är att hjälpa oss att få de instrument som ges i ordet så att vi kan göra världen till en bättre plats och våra relationer till fungerande relationer. Mycket av bråk , krig och osämja bygger på att relationer till andra än sig själv har gått i kras.

Det enda stället det talas om vishetens hus och dess pelare i Bibeln är just i ordspråksboken, därför har jag sökt svaren på vilka pelarna är i ordspråksboken. Så om du är beredd så från och med nästa inlägg ger vi oss ut på en djupdykning i den versen från Ords 9:1

”Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare”

Visheten…varifrån kommer hon?

Vishet…

detta underbara som alla söker, som alla önskar sig, som alla försöker fånga eller hitta. Men.. kan man verkligen finna vishet? Kan man läsa sig till den, kan man köpa den? Var söker du vishet? Hos munkarna i Tibet, på kunskapskanalen på Tv, på biblioteket, på universitetet?

Job delar några tankar om visheten i sitt 28 kapitel. Han säger att människan kan göra många tekniska saker, vetenskap som förundrar men i allt detta finns ingen vishet. Vishetens väg och pris känner ingen människa och visheten kan man inte finna i de levandes land(Job28:13). Ingenting kan liknas vid visheten inte ens den ädlaste sten eller dyrbaraste metall. Men var bor då visheten? 

Job hade funnit svaret på den frågan. Han visste att vägen till vishet gick i genom Gud. Gud är den som känner vishetens väg, för han ser HELA panoramat, han kan se ända till jordens ändar ja allt under himlen det ser han. Gud vet var visheten bor och han visar det för de som fruktar honom. 

Trots alla underverk och mirakler som vetenskapen i vår tid visar upp och lyckas göra, kan man aldrig få vishet genom dessa. Vishet kan inte hittas, inte köpas eller upptäckas som en dold juvel och den är heller inte nedgrävd som en försvunnen skatt. Visheten hittar man inte i de levandes land och inte heller i dödsriket. Vishetens väg hittar man endast bortom människans förmåga att förstå, och den ende som kan hjälpa oss att få del av den är Han som är omnisciente, allvetande. Han , skaparen fick vishet i början när han skapade allting, därför är hans skapelse och de lagar som regerar över den ett uttryck för vishet. Man kan säga att visheten är ordet om Guds vilja, dvs att Gud uppenbarar för oss sin vishet genom sin gudomliga lag, både den moraliska lagen och  naturlagarna.

När en människa slutar strida för att uppnå vishet, oberoende av Gud  och genom egen kraft, inte förrän då kan man säga att han börjar närma sig visheten. För om han söker vishet genom meditation och undersökningar men i sin egen kraft är det bara dumhet för allt vi gör som inte börjar som ett uttryck av tillbedjan inför Herren är fåfänga och inbilskhet. Visheten kommer till den som släpper kontrollen till sin skapare och som fruktar honom. 

Summa summarium av Jobs 28 kapitel finns i sista versen och den som söker visheten någon annan stans går vilse.

Job 28:28 ”Och till människorna sade han så: ”Se , Herrens fruktan , det är vishet, och att fly det onda är förstånd”

Det kom ur hans mun

”Ty han sade , och det blev, han befallde och det stod där.” Psaltaren 33:9

Han sa! Ett enda ord räckte för att det skulle bli! Vi säger så mycket , men det blir aldrig av….Bibeln är full av  ”han sa” som därefter blir fullbordade. Du kan inte hitta ett enda exempel på att han sa att något och det inte blev. Det Gud säger det gör han! Guds ord är en aldrig sinande källa av löften till oss. En källa av liv, en källa av kraft, men också tillrättavisning. Läser man i ordet och sätter in sig själv i de situationerna där ”han säger” , kan man  få ett helt nytt perspektiv. 

Har Gud sagt något till dig? Har du fått ett tilltal ifrån Gud?Väntar du fortfarande på svaret? Misströsta inte! Det Gud säger det blir! Löftet kommer att infrias, ordet kommer att gå i uppfyllelse, har han sagt det så har han sagt det och då kommer det att visa sig. Tålamod! Han är alltings ursprung, i skapelsen, i ditt liv och i mitt….

”Och Gud sade:”varde ljus”; och det blev ljus”

1 Mosebok 1:3