Tag Archives: oro

Att möta det obehagliga

Har du någon gång varit i den situationen att du fått veta att inom några dagar måste du konfrontera något du helst skulle vilja slippa? Oron gnager i dig från det ögonblicket du fick vetskap om att det kommer att ske, men du vet inte riktigt när. Hur kan man få bort oron, hur förbereder man sig på något som man vet kommer att göra ont, själsligt eller fysiskt? Man målar upp scenariot i sitt huvud och fantasierna om hur det kommer att vara blir levande och smärtsamma redan innan. Det enda man vet är att det är oundvikligt…

Att möta jobbiga, obekväma situationer som man bävar för är inte lätt. Rädslan att bli sårad, smärtan kan bli ett hinder på vägen dit. Men om man väl lyckas övervinna rädslan och konfrontera det obehagliga så har man vunnit en stor seger, blivit starkare.

Det finns många bibliska personer som har stått i den här situationen. Josef är en, han bävade för att träffa sina bröder igen i Egypten efter vad de gjort mot honom. Abraham en annan, han bävade för att gå upp på berget och offra sin son Isak, den han älskade. Det var med tunga steg han gick , men han gick. Den som konfronteras allra mest med nåt obehagligt är Jesus själv i Getsemane. Han vet att han är på väg att korsfästas och ångesten kryper i honom.

Men alla övervinner sina rädslor och gör det de måste…vad hade de för hjälp?

De söker hjälpen i bönen. De ber om kraft och styrka att klara av situationen. De ber om Guds vägledning och de lämnar det obehagliga , obekväma , jobbiga i Guds händer.

Jesus uttrycker sig så här i Getsemane: ”Sedan gick han bort för andra gången och bad: ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” ” (Matt 26:42)

Kalken togs inte bort från honom. Han var tvungen att korsfästas och han klarade det, med Guds hjälp och kraften han fick från sin Fader. På samma sätt kan vi konfrontera det som är jobbigt för oss, med Guds hjälp och genom kraften som vår Fader ger oss när vi kommer till honom i bön.

Mjukmedel istället för tvättmedel

Vad händer med smutsig tvätt om man stoppar den i maskinen för att den ska bli ren och istället för att tillsätta tvättmedel tillsätter mjukmedel? Blir den ren? Går fläckarna bort?

Knappast, men den blir mjuk och följsam….den sticks inte, den rivs inte och det blir definitivt inga skavsår…

Vad händer om man tar bort tröskeln i en dörröppning för att göra det lättare att komma in? Kommer bara de man vill eller får man andra objudna gäster också?

I dag , när jag läste Guds ord, insåg jag något som skrämmer mig…kanske har jag redan insett det men blundat för det, jag vet inte , men idag slog det mig med all kraft att det ord som går ut i världen idag , inte är Guds ord utan en omgjord version av det. Det är mjukmedel istället för det tvättmedel det egentligen är….man har tagit bort tröskeln och nu kommer vad som helst in genom dörren.

Jag inser dessutom att jag själv kanske inte ens tar mig över den där tröskeln som det verkliga Guds ord är , eller att jag troligtvis skulle behöva många långa tvättar i minst 90 grader för att mina fläckar skulle åtminstone blekna. Men det jag inser griper mig med sorg…

Varför urvattnar vi Guds ord som man gör med salt sill, för att ta bort sältan? Varför byter vi ut hans renande ord mot mjukmedel? Varför tar vi bort tröskeln för att det ska bli lättare att komma in?

Jo för att vi är rädda! Rädda att bli ensamma kvar, rädda att utrotas, rädda för att trampa någon på tårna och se dem gå sin väg. Istället för Gudsfruktan regerar människofruktan! Kvantitet är bättre än kvalitet. Vi har hellre tio fåglar i skogen än en i handen, när ordspråket säger tvärtom. (Bättre en fågel i handen än tio i skogen.)

Jag skulle kunna räkna upp vers efter vers ur bibeln för att styrka det jag just har uttryckt, men …ibland undrar jag om det tjänar nåt till? Nuförtiden hör man att det ska vara lätt att ta emot Jesus och hans rike…medans ordet säger tvärtom.

”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” (Mark 10:25, Luk 18:25)

Så även om jag inte är rik och inte ens hälften så stor som en kamel så det Guds ord säger till mig att det är svårt för mig att komma in i Guds rike, det kräver uppoffringar från min sida. Stora uppoffringar….men det hör man aldrig talas om.

Kanske , jag vet inte , tycker du att jag är ute och cyklar…kanske är du av helt motsatt uppfattning, men Guds ord talade klart och tydligt idag till mig  genom bland annat profeten Esra och det han visade fyllde mig med oro för framtiden och kristenheten. Esra rev sina kläder och drog sitt hår och skägg och föll ned inför Gud och bad om förlåtelse… jag ,  som bara är ett Guds barn…vad kan jag göra? Mer än att uttrycka det jag känner på mitt sätt och fråga mig själv och Gud: varför?

Problem? Du har väl inte glömt…

f3a4cf175e11ca407776fe167c584beb

”Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen” Joh 16:33

 Oroar oss, det gör vi alla, det är så lätt att glömma de orden Jesus sa. Ibland behöver vi påminna oss om dem, idissla dem, ta till oss dem varje dag. Jag skulle själv vilja ha det här fotot i en stor tavla på väggen hemma så att jag varje dag blir påmind om att i honom har jag frid, och att jag kan kasta all min oro på honom.

Problemen finns alltid där, de kan vi inte undvika, men vi kan undvika att de får ta glädjen, friden eller lugnet ifrån oss. Lämna orons tunga ok vid korsets fot och iklä dig istället fridens lätta klädnad.

Vad säger du?

”En fågel som  du släpper ut ur buren kan bli fångad igen, men ett ord som slipper ut från dina läppar kan inte komma tillbaka.”

Det finns saker som vi gör, som direkt efter att vi har gjort dem är helt omöjliga att göra ogjorda. Gjort är gjort, det går inte att trycka på spola-tillbaka-knappen. En sådan sak är ju orden som kommer ur vår mun. Väl en gång uttalade kan du inte ta dem tillbaka. 

Ord kan uppmuntra , glädja , skänka frid och kärlek, men de kan också såra, baktala, göra ont, och oroa och förstås en hel massa till. Att försöka tänka på vad man säger och hur man säger sina ord tror jag är nödvändigt. Man kan aldrig komma ifrån att helt undvika att trampa i klaveret någon gång , men man kan försöka att så långt det går tygla sin tunga. Detta påpekar Paulus i Jakobs brevet3:7-10  

 ”7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.”

Bibeln säger väldigt mycket om att försöka tygla sin tunga och att man ska vara försiktig med vad som kommer ut ur munnen, men mänskliga som vi är tänker vi inte alltid på detta utan många gånger säger vi saker till varandra som sårar och gör ont.Om vi skulle försöka att för en tid framöver verkligen lägga manken till och undvika ord som sårar och gör ont eller som helt enkelt uttalar sig negativt om saker kanske vi skulle kunna se en skillnad i bemötandet mellan människor.  Om vi alla bemödar oss att tala väl om andra, välsigna och tala gott om människor vi möter tror jag att världen skulle bli en trevligare plats att vara på. Varför inte ge det en månad ? Gör ett försök att verkligen tänka på vad som kommer ut ur din mun och försök att få det som kommer ut att vara positivt och välsignande för de du möter . Kanske kan vi få höra många fina vittnesbörd bland kommentarerna om vad det blir för skillnad runt omkring dig.

Ord från en tanklös kan hugga som svärd, de visas tunga ger läkedom.
Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.

Hem

Jag står här. Mörka skuggor rör sig runt omkring mig, de känns så påträngande. Kylan sprider sig och kryper in inunder mitt skinn. Jag lyfter blicken mot horisonten, härifrån skuggan där jag står ser jag ett ljus där borta vid horisonten och jag börjar gå.

Musik…ljuva toner.. svagt, långt borta. Försöker lämna skuggorna bakom mig men de hänger envist kvar. Jag kommer att tänka på psaltarpsalmens ord och jag säger de tyst för mig själv :

”Du ska inte behöva frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten som ödelägger vid middagens ljus. Om än tusen faller vid din sida, ja tiotusen vid din högra sida, så skall det dock inte drabba dig.”

Ja, jag går för att möta dig… jag kan känna att du finns i närheten. Ljuset leder till dig. Följ ljuset, ett steg, två steg, ett steg till… sakta rinner mörkret av mig, men det vill inte släppa riktigt. Det håller mig tillbaka. Oron, sorgen, vanmakten. Ovissheten, tvivlet. Känslan av att inte kunna göra något utan bara se på. Sakta sakta släpper de taget….

För varje steg jag tar framåt bleknar skuggorna, greppet som mörkret har om mig mjuknar och det går mot ljusare tider. Jag närmar mig… en röst hörs…JAG HAR VÄNTAT PÅ DIG…Tittar mig omkring men ser ingen. Några steg till framåt. Musiken är starkare nu, känslan av värme också . Därborta i skuggorna frös jag men nu… en värme sprider sig i kroppen. Jag tar några ytterligare steg emot ljuset. Kan skymta något där framme…

VÄLKOMMEN…DU ÄR VÄNTAD. KOM OCH SÄTT DIG HÄR HOS MIG, VID MINA FÖTTER…

Då ser jag… han sitter ju där på tronen… han reser sig upp och tar några steg emot mig och räcker ut sin hand. KOM, säger han. Jag går med bävande steg fram. Ljuset är bländande , musiken änglalik. Värmen och kärleken från honom omsluter mig på alla sidor. Plötsligt inser jag hur mycket fel och brister jag har. Alla misstag jag gjort…men det är som om han läste mina tankar och säger: DET GÖR INGET. DU DUGER, DU GJORDE SÅ GOTT DU KUNDE. LÄMNA ALLT TILL MIG….

Han tar min hand och leder mig fram till tronen. Där sätter han sig ner och jag faller ner invid hans fötter. Där blir jag sittandes. Hur länge?… jag vet  inte…men han kallar på mig och sakta förstår jag vad han vill… Jag ser in i de där ögonen och kryper upp i hans famn. Nu….nu har jag kommit hem

Relax

Sover du dåligt? Är du bekymrad över något? Stressad? Ingenting kan få dig så ur balans som att inte få tillräckligt av den dyrbara sömnen. Sömnen är ett redskap för kroppen att återhämta sig från dagens strapatser. Vi behöver sova annars blir vi sjuka . Man använder till och med detta faktum som ett tortyrredskap på vissa platser. Man ser helt enkelt till att personen inte får somna.

Ibland är det tvärt om. Ibland är det helt stört omöjligt att sova. Tankarna flyger omkring i huvudet och det går helt enkelt inte att trycka på stoppknappen. Det är så att säga en evighetsmaskin som maler på. Ja och då är vi där igen… oron stör dig och ju mer du inte sover desto oroligare blir du… och så är den nedåtgående spiralen igång.

Kanske kan det hjälpa dig att veta att Gud vill inte att du ska oroa dig. Han säger ” oroa dig inte för morgondagen, den har nog med sina egna bekymmer” . vaknar du mitt i natten och inte kan somna om eller om du ligger vaken utan att somna kan du försöka med att skriva ner din oro på ett anteckningsblock vid sängkanten och be en bön till vår Herre att han hjälper dig att lämna detta till morgondagen och att han då kan hjälpa dig att ta itu med det som oroar dig.

Jesaja 43:2 säger: ” Om du än måste gå genom vatten är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, så skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig. ” Kanske ett ord att tänka på när oron kryper i kroppen och känslan av att stå alldeles själv infinner sig…

Oroa dig inte

Du har det tufft nu, allt verkar gå emot dig. Allt du planerar allt du försöker misslyckas. Utvägarna du hade i rockärmen är slut och nu väntar katastrof…Du ser ingen utväg nu…Vad ska de säga? Du vill ju så gärna….men ibland räcker det inte med bara vilja … Du försöker och försöker , men det är som om att ju mer du försöker desto sämre går det. Nu står du där på kanten till klippan och tittar ner… Det är högt, men vägen tar slut här… Vad ska du göra? Finns ingen utväg.

Oroa dig inte… jag har gått i dina skor. Jag har haft dina känslor, har genomlidit dina kval.  Jag vet hur det känns. Hopplösheten, känslan av misslyckande, oron… inget är främmande för mig. Så oroa dig inte… har jag inte sagt ”Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig”( Heb 13:5b). Jag finns här vid din sida, du är inte ensam , jag går med dig… var inte rädd. Det ordnar sig ska du se, lämna allt i mina händer och du ska få se, släpp kontrollen till mig och låt mig få styra… Sök mitt rike först…. så ska allt det andra komma också ( Matt 6:33). 

Oroa dig inte jag är här… låt mig få leda dig…vänd inte ryggen åt mig…