Etikettarkiv: påskens budskap

En av oss

Hörde en gammal dänga på radion häromdagen och den fick tankarna att rulla igång. Tänk om Jesus var en av oss….en främling du möter på gatan ? Vi lyssnar på låten först….

Hade jag känt igen Jesus om han var en av alla dem man möter ute på gatan, på bussen eller i snabbköpet? Tänk om han känner sig ensam precis som vi andra gör? Hade jag då gått fram och försökt lära känna honom? Han kanske kände sig vilse?  Hade jag försökt visa vägen?

Matt 25:35-40

”35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.”

Nu gick ju faktiskt Jesus här på jorden som en av oss. Han gjorde det vi gjorde, levde som vi gjorde( på den tiden), han kände till problemen vi hade…och jag tror att han ibland kände sig ensam, fast han hade fullt med folk runt omkring sig….i Getsemane till exempel.

Han var här på jorden, men han var på väg till himlen, sitt hem, men under tiden var han en av oss. Idag är det dagen lärjungarna går på vägen till Emmaus, en man slår följe med dem , och börjar prata med dem. Men lärjungarna känner samhörighet med honom, men inte igen honom…Han gick där bredvid dem, men de såg inte att det var han. Det kanske inte är så enkelt ändå??? Vad krävs för att jag skulle känna igen Jesus om han kom gående mot mig på gatan?

Luk 24:13-35

”13 Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” 19 Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. 20 Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. 22 Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. 24 Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte.” 25 Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.”

”28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” 33 De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, 34 och dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.” 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.”

Tänk vilka funderingar en gammal låt kan trigga igång….

Annonser

Påskens budskap

Idag låter jag en sång få tala, och Hans ord i Jesaja 53. Detta var Guds gåva till mänskligheten. Den gåvan blir aldrig för gammal. Den finns för dig idag likaväl som för ca 2000 år sedan. Vill du ta emot den?

Jesaja 53

1 Vem trodde vår predikan, för vem var HERRENS arm uppenbarad? 
2 Som en späd planta sköt han upp inför honom, 
som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät. 
När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande. 
3 Han var föraktad och övergiven av människor, 
en smärtornas man och förtrogen med lidande, 
lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet.
4 Men det var våra sjukdomar han bar, 
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, 
slagen av Gud och pinad. 
5 Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, 
slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, 
och genom hans sår är vi helade. 
6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, 
men all vår skuld lade HERREN på honom.

7 Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig 
och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, 
lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, 
så öppnade han inte sin mun. 
8 Genom våld och dom blev han borttagen. 
Vem i hans släkte besinnar att när han rycktes bort från de levandes land, 
blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse? 
9 Bland de ogudaktiga fick han sin grav, 
men hos en rik var han i sin död, ty han hade ingen orätt gjort, 
och svek fanns inte i hans mun.

10 Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida. 
När du gör hans liv till ett skuldoffer, får han se avkomlingar och leva länge, 
och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom. 
11 Genom den vedermöda hans själ har utstått 
får han se* och bli tillfreds. Genom sin kunskap* förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, 
och deras skulder är det han som bär. 
12 Därför skall jag ge honom de många* som hans del, 
och de starka skall han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden 
och blev räknad bland förbrytare, han som bar de mångas synd 
och trädde in i överträdarnas ställe.