Etikettarkiv: perfekt

Gud Fader

Genom Guds ord får vi veta att vi har en fader. Fadern det är Gud själv. En fader är någon som tar hand om , beskyddar och på alla sätt hjälper oss att utvecklas , stöttar och finns där i vått och torrt. Ibland kan vår bild av vad en fader är vara skev, på grund av att vi har olika erfarenheter av vad den fadersgestalt vi har haft för våra ögon har gjort  i vår närhet. Men Gud är den Fader som på alla sätt är perfekt. Vi människor är långt ifrån perfekta och det gäller även oss föräldrar . Vi gör fel och misstag när det gäller våra barn  och deras uppfostran, men Gud han är Fader med stort F.

I sitt ord, som ju är delat i två delar, Gamla Testamentet  och Nya Testamentet, hittar vi en fin skillnad i hans faderskap. I det Gamla Testamentet är han fader för en nation, ett folk, en grupp av människor. Han är inte personlig och nära, utan mer en fader i periferin. En fader dock som har auktoritet och som inger respekt och som föder gudsfruktan.

I Nya Testamentet ser vi en annan bild av fadern. Där är han fader till individen. han är Jesu fader och om vi har tagit emot Jesus i våra liv blir han också vår fader. Han tar sin boning i oss genom att Fadern och Jesus är ett. I nya Testamentet är det vi/ vår kropp som är templet där Gud fader bor, medan det i Gamla Testamentet var tabernaklet som var Faderns boning. Här i Nya Testamentet är fadern nära, intim, han vill ha en relation med oss.

Till syvende och sist behöver vi fånga båda sidorna hos Fadern. Vi behöver intimiteten , närheten och att han bor i oss , men samtidigt behöver vi finna den auktoritet som föder gudsfruktan annars blir allting snart ganska slappt och utan udd. Om Gud Fader skulle velat att vi bara skulle se den ena fasetten skulle han väl inte givit oss hela Guds ord utan bara det testamente som är nödvändigt. De två bilderna av Fadern kompletterar varandra och är båda nödvändiga för oss att förstå och älska.

Annonser

Tålamod

PATIENCE: allowing someone to be imperfect
~Gary A Sharp

Tanken som jag fick när jag läste ovanstående mening födde dagens inlägg. Ibland kan hjärnan gå igång av att se eller höra något, en mening ett enstaka ord, eller en bild. I det här faller en mening och inte vilken mening som helst utan en mening som talar till oss på ett speciellt sätt, i alla fall till mig.

Många gånger ber vi om tålamod, tålamod och tålamod och med all rätta. Så ofta vill vi att allt ska vara perfekt direkt, visst är det så? Enligt den här meningen så definieras tålamod med att kunna låta saker vara operfekta. Och inte bara saker utan även dig själv , andra människor , omständigheter.

Ofta vill vi att allt ska bli perfekt med en gång men kanske är det så att om saker inte blir riktigt som du tänkt dig, kan det möjligtvis vara så att Gud prövar ditt tålamod? Kan det vara så att han vill pröva och se om du kan vänta på att saker och ting ska bli perfekta och han kanske vill se om du kan ha tålamod och låta något vara operfekt tills dess att han gör det perfekt?

 Om jag skulle rannsaka mig själv och se på mig med ögon färgade av den här definitionen på tålamod, så skulle jag nog ha ganska mycket av den varan, men att det självklart kan bli mer. Inte så att man inte strävar efter att det ska bli perfekt , men jag har heller inte några större problem med att lämna operfekta saker och säga att så här långt kom jag tills nu. Men jag vet att jag kan bättre , behöver bara lite mer tid, tålamod .

I meningen ovanför appliceras  det hela på människan. När vi har tålamod med en annan människa har vi det genom att låta honom eller henne få lov att vara operfekt. Vi är långt ifrån perfekta någon enda av oss, men det är långt ifrån alla gånger som vi har tålamod med varandra.

Så nästa gång du ser pinnen i din nästas öga, glöm inte bort att de i sin tur kanske ser bjälken i ditt och frågan är då , vem som behöver ta emot eller ha mest tålamod.

Budskapet, inte budbäraren

 Tycker du att det känns svårt att dela med dig av det Gud har gett dig, frälsningen? Tycker du att det känns jobbigt att vittna, för att du inte kan svara på följdfrågorna, för att du inte har det liv som du skulle vilja ha , för att du inte räcker upp till den standard du har satt för ett kristet liv. Ja , jag skulle tro att du är i gott sällskap där ute. Många är nog de som kallar sig kristna men som drar sig för att dela med sig av sin tro för att de är rädda för reaktionerna från omgivningen. De som inte tycker att de kan dela med sig för att de inte själva håller måttet och lever upp till det budskapet de skulle vilja dela. Till dig vill jag ge några uppmuntrande ord idag, som kanske får dig att tänka i andra banor och börja dela med dig av din tro för att den ska kunna bli till andras glädje.

Om du som inte känner dig tillräckligt ”bra” för att dela evangelium tänker på att det faktiskt är budskapet i sig som är det viktiga ,inte budbäraren. Själva budskapet är det samma vare sig det är inristat i sten eller skrivet på finaste papper eller uttalas med någons mun. Det är budskapet som frälser och får människor att inse att de behöver en frälsare, det har inget med budbäraren att göra. Budbäraren är endast ett instrument i Herrens hand. Gud har inte några perfekta budbärare, därför vill han använda det som finns till hands. Hans budbärare är fortfarande under inlärning, de har sina skavanker och brister , men de är tillgängliga. Kanske blir de till och med arbetade med medans de framlägger det budskap Herren vill att de ska dela.

Alltså idag vill Herren dela ett perfekt budskap ur dina operfekta läppar. Är du villig att låta honom använda dig? Mose var det, David var det. Petrus var det. Ja men säger du de var väl perfekta? Nej långt därifrån.  Mose var en mördare, David han begick äkteskapsbrott och mord, och Petrus hade ett häftigt humör och han var impulsiv och lovade stort som han inte kunde hålla. Han förnekade den han älskade mest av allt. Nej inte var de perfekta, och det är varken du eller jag heller. Men Gud använde dem i alla fall. Får han lov att använda dig idag?