Etikettarkiv: personlig

Frälst och kallad

Frälsning och kallelse hör ihop.  2 Tim 1:9 säger : ”Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse…” Gud frälser alltså dig för att du har en kallelse. För honom räcker det inte att frälsa dig, utan samtidigt som frälsningen sker ger han dig din kallelse.

Frälsningen handlar bara om dig. Det är du som blir räddad. Frälsningen, den kan inte ärvas, ingen människa kan överlåta den till dig, den måste bli individuell och du måste ta emot den personligen av Gud. Kallelsen däremot berör även andra, men genom dig. Genom din kallelse kan Gud nå andra människor så att de i sin tur kan bli frälsta och kallade.

Det räcker inte bara att leva som frälst utan det måste vara både frälsning och kallelse i ditt liv. Ett exempel att visa detta:Vilken nytta är det för en student att säga att han är student om han inte studerar och läser och fullföljer sina studieplaner? Det blir bara tomma ord.

Vad är då kallelsen? Hur vet du vad du är kallad till? Kallelsen är inget du jagar, utan kallelsen jagar i så fall dig.  Alla har vi en gemensam kallelse och det är den kallelse som det står om i Matt 28, ”gå ut i hela världen och gör alla folk till mina lärjungar…”, sen kan Gud kalla dig personligen till något utöver det och när den kallelsen kommer kommer du inte att känna något tvivel om vad det är.

Är du frälst? Har du din kallelse klart för dig? Om inte, öppna din mun idag och bekänn Jesus som Herre över ditt liv och ta emot honom i ditt hjärta. Din kallelse är att vara lik honom, vara en lärjunge och dela med dig av honom till andra i din närhet.

Annonser

Predikaren från tre synvinklar

16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn 
och där furstarna festar redan på morgonen! 
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar, 
där furstarna håller måltid vid rätt tid 
för att få styrka och inte för att bli druckna. 
18 Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket.

Predikaren 10:16-18

Predikaren är en av mina favoritställen i Guds ord. Hit kan jag komma tillbaka gång på gång men ändå hitta något nytt. Som idag…Dessa ord har jag läst flera gånger innan , men just idag fick de en annan innebörd. De kom till liv och jag kunde se inte bara ett sätt utan tre sätt att applicera det här ordet i våra liv.

 Först kan vi se på det på det personliga planet: Landet är du/jag, och om du är ett barn så betyder det att du är omogen. Furstarna är de människor som finns runt dig och som ger dig råd och om de är lika omogna som dig ligger du risigt till. Råden du får av dem hjälper dig inte utan snarare stjälper dig. De håller fest redan om morgonen och hur ska de då kunna gå ut och arbeta och förtjäna pengar till livets nödvändigheter. Livet ter sig som bara nöjen och inga förpliktelser…i ditt hus kommer det att regna in och bjälkarna i taket kommer att rasa in….ve dig säger Herren. I vardagen ser vi många sådana personer som lever över sina tillgångar, köper på kredit och lever efter världens sätt att leva. Det senaste är ett måste, även om plånboken inte är överens. När halva månaden är slut, ja då finns det inget kvar av den  månadens lön och man måste hela tiden knapra av pengarna man kommer att tjäna sedan…Ingen tanke på framförhållning , ingen tanke på att kanske se till att ha en buffert om uti fall att… Pengarna som kommer in försvinner fortare än ögat hinner blinka.

Den andra kungen är son till ädlingar. En mogen person som har rådgivare som också är visa och vet vad som är rätt och fel. De håller fest vid rätt tidpunkt efter dagens förpliktelser och ser till hålla det inom gränserna för de vet att det finns en dag imorgon också. Denna person lever inte bara för stunden , nej, han vet vad som förväntas av honom och planerar och lägger en bra grund för framtiden…hans hus har friska bjälkar i taket och och när det regnar är det torrt och varmt inomhus. I vardagen ser vi att han tänker först och agerar sedan. Inga impulsköp, han planerar sina utgifter och sparar för oförutsedda utgifter, man vet ju aldrig när bilskrället går sönder eller kylskåpet lägger av. Framför allt aktar han sig för att köpa med pengar han inte har, kredit är något som bara ska användas med största försiktighet.

Nu till det andliga planet: Den förste av de två, nöjer sig med att ta emot Kristus. Han är som sädeskornet som föll i dikesrenen som grodde men som senare kvävdes av det som växte upp runt omkring, ogräset. Han faller lätt för världens frestelser och sätter inte Gud i första rummet, det finns ju så mycket annat som upptar hans dyrbara tid. En omogen och ytlig kristen som inte har Guds ord i hjärtat.

Den andre är mogen i sin tro, han vet att utan Gud i sitt liv fungerar det inte. Han har satt Gud i första rummet och han söker råd och hjälp där han vet att han får de bästa svaren,  dvs i Guds ord. Han planerar inte massor utan att först ha varit i bön och han vet att Guds ord är den bästa hjälpen han kan få. Han omger sig med personer som han vet tänker på samma sätt. Han försöker aktivt att stå emot frestelserna från denna världen så gott det går…Faller han så vet han att någon finns där som hjälper honom att resa sig igen.

Den tredje och sista vinkeln på detta ord är sett genom församlingen: Den första församlingen är en församling som har massor av aktiviteter, drar till sig folk, lättsam och poppis. Men …när det gäller Guds ord skrapar den bara på ytan. Ledningen och församlingsansvariga fördjupar sig inte i undervisning och gemenskap med den viktigaste personen i församlingen , nämligen huvudet-Jesus Kristus. Han har förpassats till att bli en bifigur i deras fullspäckade aktivitetsschema i församlingen. Huvudsaken är ju att folk kommer till kyrkan eller hur??

Den andra församlingen är en församling där ledning och församlingsansvariga är fast förankrade i Guds ord. De leder församlingen med perspektivet att Jesus är huvudet och Guds ord är det som ska lyftas fram inte massor av aktiviteter som tar bort fokus från Gud och Gudsrelationen som vi som församling kontinuerligt måste underhålla om vi vill att den ska växa. Denna församling vet att Guds ord bygger upp, ger vishet och att det och inget annat får en församling att växa.

Tre infallsvinklar av ett och samma ord… efter en lång stunds tystnad här på bloggen är kanske detta som Gud ville ha sagt. Jag ser att han ändrar mitt sätt att skriva , att han fördjupar tankar och då behövs det kanske inte komma inlägg så ofta. Det som kommer kanske måste idisslas i flera dagar…det är nog inte lika lättsmält som innan.