Etikettarkiv: profeten

Ord från chefen till dagens församlingar

1 Vid den tiden sände Merodak-Baladan, Baladans son, kungen i Babel, brev och en gåva till Hiskia, ty han hade fått höra att han hade varit sjuk och blivit frisk igen. 2 Och Hiskia gladde sig över dem och visade sändebuden sin skattkammare, sitt silver och guld, sina kryddor, sin dyrbara olja och hela sitt vapenförråd och allt som fanns i hans förrådshus. Det fanns ingenting i Hiskias hus eller övrigt i hans ägo som han inte visade dem. 
3 Då kom profeten Jesaja till kung Hiskia och sade till honom: ”Vad har dessa män sagt, och varifrån har de kommit till dig?” Hiskia svarade: ”De har kommit till mig från ett avlägset land, från Babel.” 4 Jesaja frågade: ”Vad har de sett i ditt hus?” Hiskia svarade: ”De har sett allt som finns i mitt hus. Det finns ingenting i mina förrådshus som jag inte har låtit dem se.” 5 Då sade Jesaja till Hiskia: ”Hör HERREN Sebaots ord: 6 Se, dagar skall komma, då allt som finns i ditt hus och som dina fäder har samlat ända till denna dag skall föras bort till Babel. Ingenting skall bli kvar, säger HERREN. 7 Och några av de söner som skall utgå från dig och som du kommer att föda skall man ta, och de skall bli hovmän i den babyloniske kungens palats.” 
8 Hiskia sade till Jesaja: ”Gott är det HERRENS ord du har talat.” Och han tänkte: ”Fred och trygghet skall ju råda i min tid.” (Jes 39:1-8)

Hiskia hade precis varit sjuk och fått 15 år till att leva av av Herren, då kungen i Babel kommer på besök. Hiskia visar honom runt och visar alla de skatter Gud hade gett honom, men han ger inte äran åt Gud som sig bör utan egoistiskt visar han upp ”sin” skatt. Allt vad han äger och har tillhör honom och han är stolt över det.   Han är glad att få 15 år till att leva men tänker inte på framtiden. Han har söner, men tänker inte på dem. Han förbereder dem inte för att en dag bli kung, låter dem inte undervisas. Han vet att han bara har 15 år till att leva men förebygger inte framtiden, utan tänker bara i nuet.

Jesaja kommer med Herrens ord till Hiskia och han tar emot det, men egentligen… gör han verkligen det? I sitt hjärta? Förstår han verkligen vad Jesaja säger till honom?Eller är han så egoistisk och utan framtidsvision att han inte bryr sig om någon annan än sig själv?

Till dagens församlingar: Varifrån kommer dina rikedomar? Vem har gett dig det kapital av människor och ekonomiska medel som du har att förvalta? Genom vems hand har kyrkan fyllts med människor  och hur förbereder du dem för framtiden? Visar du stolt upp det du har när andra kommer på besök? Undervisar du dem att kunna stå på egna ben den dagen du inte längre finns? Finns det någon som kan axla ansvaret när dina dagar är över? Eller kretsar allt kring dig? Är du navet som drar runt hjulet? Lägger du grunden för personerna i din församling så att de kan växa sig starka i sin tro? Var är lärjungaträningen och var är bibelundervisningen? Eller kommer de som Juda att den dag du inte finns , spridas för vinden eller tillfångatas av Babel? Och ”dina” rikedomar, låter du dem gå till tillfälliga nöjen eller investerar du dem i framtiden? Kommer Babel att få slå klorna i dem eller inser du att det var jag som gav dig allt och att det du anser är ditt egentligen tillhör mig? När profeten kommer och talar, lyssnar du och tar till ditt hjärta eller går ordet obemärkt in genom ena örat och ut genom andra, kanske till och med bara låtsas du höra? Att lyssna kan ju göra ont. Kanske är det så att du bara ser till ditt eget skinn, vad som händer sen är inte din sak att bry dig om, så länge allt är bra just nu…

Annonser

Herrens ljus

”Ni av Jakobs hus, kom låt oss vandra i Herrens ljus.” Jesaja 2:5

En uppmaning från Gud, genom profeten Jesaja. En uppmaning som är lika aktuell i dag som den var på profetens dagar. Att vandra i Herrens ljus, vad menas med det? Kanske att låta Herren få lysa på allt som vill gömma sig i skuggorna i vårt inre, det som är mörkt och smutsigt. Låta allt det få komma ut i ljuset så att vi kan få möjlighet att rensa bort och städa upp.

Några verser innan i vers 3 i samma kapitel uppmanar oss profeten att gå upp till Herrens berg för att ” han må undervisa oss om sina vägar , så att vi kan vandra på hans stigar” Herrens berg är där vi finner Gud och var finner vi Gud idag? Du kan finna honom i Guds ord, i bönen, i din kammare när du är ensam tillsammans med honom i tillbedjan, i gemenskapen med andra kristna och så vidare. Gud han låter sig finnas av dem som söker honom. Och när du har funnit honom ta då emot av hans undervisning. Genom att lyssna , läsa hans ord, begrunda det och studera det, genom att fråga honom om det finns saker som du inte förstår. Han svarar.

Jag tänker mig idag att dra upp till Herrens berg, kanske ses du och jag där uppe, och kanske kan vi lära saker av varandra. Kanske kan Herrens ljus i dig lysa upp något i mig? Ja , idag tar jag på mig vandringskängorna och börjar gå, sakta, utan stress, kraften ska ju räcka hela vägen fram…

Dags att återuppbygga templet

 Så här dikterar Chefen:

”Mitt folk säger att det ännu inte är dags att agera, att bygga på mitt hus”. Men genom sin profet Haggai sa Chefen: ”Tycker ni att det är tid för er själva att bo i flotta villor  eller bostadsrätter, medans mitt hus ligger tomt och öde? Se upp med hur det går för er. Ni sår mycket , men er skörd blir tunn, ni äter gott, men ni blir inte mätta, ni dricker , men ni får inte nog för att ni ska bli glada, kläder tar ni på er , men ändå fryser ni. Arbetaren får sin lön , men den läggs i en plånbok med hål, den räcker bara till de utgifter ni har skaffat er sedan innan, ingenting blir över.”

Detta är Chefens ord: ”Tänk på vad ni gör. Börja i rätt ända, börja att bygga upp mitt hus så som jag har sagt att jag vill ha det. Sätt det som ska vara först , först. Gör ni det ska jag bevisa för er min härlighet. Ni väntade er stor belöning, men se ni fick bara lite, och när ni tog det lilla ni fick blåste jag på det och det försvann. Varför, frågar ni er? Jo för att ni lät mitt hus förfalla, hamna i skymundan, medan var och en av er har nog med sina egna sysslor och att se om sitt eget hus. Själviskheten fick segra. Egoismen fick fäste i er.

Därför höll jag tillbaka era välsignelser, jag lät torkan komma och det som skulle växt, stanna i växten och torka ut. Jag befallde det, jag befallde att den andliga torkan skulle komma över detta land, över bergen och planmarken, över allt som växer och alla era alster. Jag befallde att det ni skulle företa er inte skulle blomstra, att allt det ni satte i verket inte skulle få fungera”

 (Haggai 1:2-11)

Om vi idag hör Chefens ord eka i vårt tomma inre,är det dags att agera och sätta det som bör komma först , på dess rätta plats. Det är dags att börja bygga Chefens hus,….. finns det några frivilliga?

När bara du ser

 Vad händer i ditt liv när ingen annan än du och Gud finns närvarande?Vilka beslut kan du stå fast vid när ingen ser dig? De löften som du sprider omkring dig, att du ska göra si och så, du ska sluta äta godis, inget småätande mellan måltiderna, du lovade att be, kanske till och med fasta och be för din kompis som behövde ha ett bönesvar, står du fast vid dem även när ingen annan ser dig? Ännu värre saker ? Ja jag är säker på att du själv kan komma på massor med exempel.

Karaktär är det jag har och är, det jag står för när ingen ser mig, när bara Gud och jag finns. Frestelsen som i andra människors sällskap är lätt att övervinna kan i ensamhet vara ett helt berg, och tyckas helt omöjlig att övervinna. En röst viskar ,äsch , det är ju ändå ingen som ser dig, vad gör det…? Men en ser! Gud ser! Han ser allt. Hans ögon sveper över hela jorden (2 Krön 16:9 ”TY HERRENS ögon överfara hela jorden….”),ingenting är fördolt för honom. David utbrister i en av sina psalmer (psalm 139 ” HERRE, du utrannsakar mig och känner mig….Vart skall jag gå för din Ande,
        och vart skall jag fly för ditt ansikte?”).

 Vart kan jag fly för ditt ansikte, detta säger han när han precis har fått profetens ord till sig att han har syndat (mord och äkteskapsbrott) och måste bekänna inför Gud sin synd. När profeten kom till David och han talade om vad David hade gjort, fick det David att inse att hans synd inte gick att smita undan, även om han trodde det. Gud hade sett den eftersom han är omnisciente-allvetandes. David gör då det enda rätta. Han går direkt till Gud och ödmjukar sig och ber om förlåtelse.

Karaktär är något vi måste arbeta på och med dagligen. Det är inget man föds med utan något man arbetar sig till. Du och jag kan ha olika karaktärer, jag kan ha svag karaktär och inte kunna motstå frestelsen när ingen ser, medan du kanske inte alls tycker att det är ett stort problem.  Huvudsaken är att vi arbetar med våra karaktärer och att vi om vi faller för frestelsen inte gör som David gjorde först, försöker att skyla över den , utan att vi bekänner inför Herren vad som har hänt. Han har ju trots allt redan sett det. Och när vi bekänner våra synder inför honom är han trofast och nådefull och förlåter oss.