Tag Archives: råd

Här är grytan, vi är köttet men vem äter?

http://runeberg.org/bibeln/26_11.html

Härom dagen läste jag kapitel 11 i Hesekiel och det fanns något där som triggade igång mina tankar. Jag ska nu försöka att för er förklara hur mina tankar går men tyvärr kan jag inte komma med några svar utan jag behöver er hjälp för att kunna sätta ihop tankegången till en slutsats. I länken ovan hittar ni kapitlet det hela handlar om.

I kommentarer kan man läsa olika tolkningar men inte heller här besvaras mina frågor. Mina tankar kretsar kring grytan, köttet, och husen som inte byggs så snart. Frågorna jag vill ha svar på, och då menar jag inte bokstavligt utan andligt, är:  Vem äter grytan? Vem är kocken? Och vem får i sig näringen?

I texten jämförs staden med en gryta och folket i staden är köttet. I kommentarerna ser man två olika synvinklar på detta: 1: att grytan är något som skyddar och förädlar köttet , och 2: att grytan är Guds dom, och det är det andligt döda människorna som är köttet.

Vilka är de tjugofem männen som står vid ingången till den östra porten? De är ledarna i staden, politikerna , de äldste, huvudmännen.  Det är de som säger: ”Hus byggs inte upp så snart. Här är grytan och vi är köttet.”

Hus byggs inte upp så snart, ser man också olika kommentarer om. Den ena sidan menar att betydelsen är att det inte är nån” fara på taket”, inget att stressa upp sig för, fienden kommer inte så snart. Medans den andra sidan menar att det betyder att de inte tänker på konsekvenserna av sina råd och råden de ger är felaktiga och dåliga, dvs det tyder på dåliga ledare som inte ser framåt.

Vi har nu ett gäng ledare som säger till sina undersåtar antingen:1. Oroa er inte, vi är trygga här i staden, eller 2. som ger dåliga råd till stadens invånare och som får invånarna att dö en andlig död och de ställs då inför Guds dom.

Herren säger till dessa män att han känner deras hjärtan och uppsåt. Han ser att de är skyldiga till mångas död och fall. Han säger att de ska dömas inte tillsammans med de andra i grytan utan vid Israels gräns, för sig, just för att de är ledare och har fört sitt folk vilse.

Ser man på detta ur ett andligt bildperspektiv poppar då mina frågor upp. Någon måste tillaga grytan, och till vem, vem drar nytta av grytans innehåll.Beroende på vilken tolkning kan man se olika kockar. I den ena tolkningen är det stadens ledare som är kockar, de som får sätta livet till är invånarna och säkerligen är det ledarna själva som får äta och ondskans makter som får dra nytta av näringen.

I den andra tolkningen är det Gud som är kocken, människorna i staden som är köttet blir där förädlade och beskyddade, medans ledarna får sin dom genom att inte få vara med i grytans beskydd. Här är det lite oklart vem som äter och får del av näringen men jag få en bra känsla och tror att det är stadens invånare själva som får del av välsignelsen med grytan efter att ha blivit förädlade.

Kanske skulle man kunna sammankoppla de två olika tolkningarna till en.  I så fall har vi ledare för staden som invaggar invånarna i falsk trygghet och ger dåliga råd utan att tänka på framtiden och konsekvenserna. Som för stadens invånare mot en andlig död. Som tror sig vara kocken och de som ska äta av grytan som tillagas men i själva verket blir de bortplockade ur grytan av mästerkocken själv , Herren, och får sin egen dom för att ha misslett folket. Som sagt en hjälpande hand med att dra slutsatser skulle inte skada…är det någon som kan sprida lite mer ljus över de här frågorna?

En sista tanke vill jag bara dela med mig och det gäller det som regeringen just har gjort, i och med att de har tagit ståndpunkt för Palestina och accepterat Palestina som stat. Vad skulle den här texten betyda i ljuset av detta?

Annonser

Hemmet

Jag fascineras av hur Bibeln gång på gång undervisar om hur det kristna hemmet  bör vara, men hur lite verkligheten egentligen liknar den bilden som Bibeln visar oss. Ordspråksboken är en handbok i hur det kristna hemmet ska se ut, Job har också undervisning om detta. Tyvärr …är dagens verklighet så långt borta från detta ideal.

Vad är då detta ideal.. ja det är inte så lätt att sätta fingret på men jag ska göra ett försök. Fem saker som utmärker det Kristna hemmet är: 1) Mannens och kvinnans personliga umgänge med Gud . 2) Deras umgänge och förtröstan på Gud tillsammans som familj. 3) Föräldrarnas umgänge på det personliga och andliga planet med sina barn. 4) Familjens sätt att hantera omvärlden.  5)Gudsfruktan.

Både mannen och kvinnan bör ha en personlig, levande relation med Herren. Om endaste en av dem har det kommer hela hemmet att halta på något sätt. Genom att veta att båda har en personlig relation till Gud, vet man att båda två strävar efter samma mål och har gemensamma värderingar i stort. Om denna första punkt, som kanske är den lättaste att få till, är uppfylld kommer man direkt vidare till nästa…deras umgänge med Gud som par. Många par nöjer sig med att ha en personlig relation med Gud, där var och en har sin stund i bön, men inget kan svetsa samman två personer mer än att be tillsammans för gemensamma böneämnen. Att blotta sig själv inför någon annan, bygger på och skapar tillit och sammanhållning. Att vara själsligt naken inför någon annan som du ju faktiskt är när du är både inför Herren och inför din partner bevisar att du litar på den personen.

När sedan familjen blir komplett med barn är det viktigt att Gudsrelationen mellan makarna utökas och barnen blir integrerade. Viktigt är att man tidigt vågar prata om tro och Gud och Bibeln . Att be tillsammans som familj är viktigt och att inte föräldrarna gömmer sig när de umgås med Gud utan att det sker på ett tydligt sätt för barnen. Föräldrarna är förebilder för sina barn….ser barnen dig be kommer de att göra de också som en naturlig del i deras liv. Ser de er be tillsammans är det något de bär med sig till sin framtida relation. Låt barnen få vara med.

Så långt så enkelt….nu kommer vi till det lite mer komplicerade, nämligen hur familjen hanterar omvärlden. Den balansgången är inte enkel. Vi lever i världen men inte av den, står det skrivet. Att inse att allt som världen gör inte är nyttigt och/eller bra för mig och min familj kan vara svårt att acceptera. Viljan att inte vara utanför mängden gör att många faller i världens nät. Man vill ju bli accepterad av världen och därför tillåter man att den får påverka mer än vad som är tillbörligt i ens liv. Att här kunna stå på sig och visa enad front tillsammans med sin partner är en stor vinning, som man bara får genom att innan ha bett tillsammans och lagt familjen i Herrens händer. Genom att tillsammans ha studerat Guds vilja för hur en familj ska vara kommer era chanser att öka när det gäller att stå emot omvärldens tryck.

Sist men absolut inte minst är det som all Gudsrelation bygger på, nämligen gudsfruktan. Inte rädsla och tvång , utan respekt och kärlek. Han är konung, Han dog för oss, Han gjorde det ingen annan kunde, besegrade döden…samtidigt är Han Helig, Allsmäktig, himmelens  och jordens skapare, min skapare…jag tillhör alltså Honom…Han är min Herre. Att av kärlek till vad Han gjort välja att försöka följa Hans instruktioner för hur jag/vi ska leva. Om familjen agerar utifrån antagandet att Jesus är familjens överhuvud och att han vet vad som är bäst är redan många av slagen vunna.

Dessa tankar är absolut inga experttankar utan sådant som man har observerat. Herrens tankar för det Kristna hemmet är underbara. Om vi kunde nå åtminstone en något högre nivå i våra kristna hem skulle mycket förändras. Ett råd till alla nybildade par därute… ta er tid att tillsammans läsa och fundera över Guds handbok i familjerådgivning…Ordspråksboken. Gör det till en vana att läsa ur den och diskutera vad det står mellan er. Utvärdera och diskutera vad det står och vad det betyder i ert förhållande…Bygg upp ert förhållande på Guds ord. ”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt. ” (pred 4:12) Du själv är ensam och svag, tillsammans med din partner kan du stå emot, men om ni slår er ihop med Konungarnas konung är ni starka och kan bära allt…

Den förlorade sonen

  Liknelsen om den förlorade sonen har vi säkert hört både en och två eller fler gånger, men frågan är om vi har tagit till oss det som Gud vill lära oss av den liknelsen (Luk 15:11-32). När  man hör predikningar om den här liknelsen handlar de flesta predikningarna om samma sak, nämligen att Gud finns där med öppen famn när du ångrar dig och vänder om, och det är ju sant. Så är det , tack och lov, men liknelsen vill lära oss något mer. Ska vi ta oss en titt?

Det första vi kan se är att den förlorade sonen, hamnade inte i några problem förrän han lämnade hemmets trygga vrå. Så länge han var ”hemma” var allt bra. Det började med att han blev frestad att be att få ut sitt arv och han tog sitt pick och pack och gav sig ut i världen för att leka ”världens” lekar. Arvet tog snabbt slut. Arvet kan vi se som det Gud har lagt ner i oss, kallelsen som varje person bär på , som den har fått som en gåva från sin himmelske fader. Ute i världen bland världens barn kommer din kallelse, det Gud har lagt ner i dig snart att blekna och försvinna, om du inte finns nära källan så att du hela tiden kan fylla på med nytt.

När arvet tog slut började sonen att få det dåligt ställt och fick genomlida både den ena och den andra svårigheten. Hunger , trasiga kläder, etc. Nåt var fel, hemma hos fadern hade det aldrig fattats något, varken mat eller matriella saker och han försökte fylla sin mage med det grisarna skulle äta. Han försökte stilla sina acceptabla behov( hungern) på ett sätt som var oacceptabelt.  David säger i psalmen 23:1 ”Herren är min herde mig skall intet fattas”. Detta löfte gäller de får som är nära herden, de som finns med i Herrens flock. Den förlorade sonen hade med fri vilja gått ifrån flocken och levde singelliv utan de andra i flocken och utan att vara nära herden.

Han började umgås i fel kretsar. Han tog anställning hos en välbärgad man från det landet där han befann sig. Hos denne fick han vakta grisarna. För att se hur vi mår andligt sett kan vi snegla oss över axeln och se med vem vi umgås och från vem vi tar emot råd när vi behöver. Vem pratar du med, vem ringer till dig, till vem vänder du dig med frågor? I ordspråksboken 1:10 kan vi läsa  ”Min son, om syndare lockar dig , så följ inte”. Hur ser ditt sällskap ut, vilka personer umgås du med, varifrån kommer råden du tar emot?

Den förlorade sonen kom till botten av sig själv. Han sjönk så långt man kunde komma, och där nere på botten tog han ett beslut , att vända hem. Tack och lov att vägen tillbaka inte var stängd. Inte alla lyckas ta sig upp. Hebreerbrevet 3:15 säger : ”Om ni hör hans röst idag [inte imorgon!], förhärda inte era hjärtan…” För den förlorade sonen var det inte för sent, och det är det inte för dig heller. I samma ögonblick han ändrade sin bön från ”ge mig” till ”förlåt mig”, öppnade fadern sina armar och tog emot honom och återupprättade honom. Vad är din bön idag? Är det ”ge mig” eller ”förlåt mig” som kommer över dina läppar?