Etikettarkiv: rovdjur

Vilket löfte

Om än min väg går genom nöd, så behåller du mig vid liv, du räcker ut din hand till skydd mot mina fienders vrede, och din högra hand frälser mig. Ps 138:7

Vilket underbart löfte! Det är David som uttrycker de här orden i Psalm 138. Han vet att Gud är trofast, han vet att Gud beskyddar honom. Det har han gjort så många gånger mot både lejon och björn när han var ute och vallade får. Han vet att Gud håller sin hand över honom och beskyddar honom mot allt som vill skada. Det är inget han gissar eller tror ska hända, nej David har upplevt det så många gånger.

Under sina dagar som fåraherde mötte han säkert otaliga faror och säkert har han flera gånger trott att hans sista stund var kommen , men varje gång var Herrens hand där och rädda de honom. När brödet var slut och hungern rev i hans kropp ledde Herren honom till nåt ätbart, när rovdjuren var inpå knuten stred Herren för David. David visste vad han uttalade när han sa de här orden. De var inte tagna ur luften, han hade upplevt det i verkliga livet. 

Vi kan också få uppleva det. Herren är den samma nu som då. Lita på honom och låt honom få visa dig att han är din beskyddare, han är den som strider för dig och framför allt han är den som frälser dig. Herrens högra hand- Jesus- klev in i ditt ställe på korset. En stand-in utan motstycke.

David visste det i sitt hjärta att det han proklamerade var sant,… vet du? Du kan få uppleva allt det här också. Du och jag kan också proklamera ut samma ord och få del av samma löfte som David. 

Annonser

Herden

Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sina armar, och sakta för han moderfåren fram.” Jes 40:11

 

Han , Jesus /Gud är en herde för sina barn, barnen det är vi, små eller stora det spelar ingen roll , vi är alla får i hans hjord. Han leder oss ut på gröna ängar. Han beskyddar de små lammen från faror genom att ta dem i sin famn, han bär dem när de inte längre orkar. En herde ser till att hjorden har det den behöver, mat vatten och vila. Herren är vår herde.

Men som herde vet han också att genom att vara still så blir hjorden ett lättare byte för rovdjur, därför står det att han för moderfåren sakta fram. Vandringen stannar inte , den går hela tiden framåt, likaså blir det med oss om vi låter honom vara herden. Han för oss framåt. Inte stressat och snabbt men i sakta mak, i lagom takt så att vi inte tröttas ut. Om vi låter vandringen stanna av kan det få ödesdigra konsekvenser därför vet herden att det är viktigt att föra hjorden framåt hela tiden. Maten kan ta slut, vattnet kan bli förorenat och rovdjuren hitta flocken….

Tänk att vi får lov att ha en herde som tänker på oss och vårt bästa. Han vill att vi ska ha det grönaste gräset, det friskaste vattnet och han ser till att inga rovdjur kommer nära. Han vill att vi hela tiden rör på oss mot målet…allt i lagom takt…så att vi hinner smälta maten dricka oss otörstiga men framför allt att vi kommer ett steg närmare målet, dit vi är på väg.

Herren är min herde, mig skall inget fattas….