Etikettarkiv: Samuel

Sauls fall

Jag läser 1 Sam 15 och förundras… tankarna träffar mig som pilar i hjärtat. Hur många gånger har inte jag också gjort så som Saul. Fått instruktioner från Gud och utfört dem enligt mitt tyckte till belåtenhet och trott att jag gjort Guds vilja, ”verkställt Herrens befallning”(1 Sam 15:13), men när allt kommer omkring , när det väl kommer till kritan lydde jag inte det Gud sa åt mig att göra.

När Gud ger instruktioner ger han exakta instruktioner. Det är meningen att de ska följas till punkt och pricka. Det hjälper föga att göra ungefär som han har sagt och sen försöka att hjälpa upp det med annat… Nej, Herren vill att vi hörsammar Hans instruktioner och hör och gör efter Hans röst.

I vers 22-23 i samma kapitel står det följande, ”Har HERREN samma glädje i brännoffer och slaktoffer som att man hör HERRENS röst? Se, lydnad är bättre än offer och hörsamhet bättre än det feta av baggar. 23 Ty upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han också förkastat dig, så att du inte längre får vara kung.” 

Många gånger hör vi Herrens röst och gör ungefär vad han sa och sen försöker vi att gottgöra det vi inte gjorde på annat sätt, genom kanske att be mer, tillbe och offra mer tid till Herren , men det behagar inte Gud. Saul insåg inte att han hade gjort fel. Han trodde att det han hade gjort var att han verkställt Herrens befallning, Samuel var tvungen att påpeka för honom att han inte alls hade fullföljt Herrens instruktioner. Och vad gör Saul då? Jo, han går i försvarsställning och erkänner sin synd…, men, Saul har ingen egen personlig relation med Gud, han visar det genom att säga  till Samuel att han ska” offra åt Herren, din Gud”. Saul erkänner sin synd, med sin tunga, men hjärtat…? Fanns det med? Nej , jag tror inte det. 

Pilarna som träffade mig idag frågade mig :Hur många gånger jag har gjort som Saul? Trott mig göra Guds vilja…. och sen när jag blivit överbevisad att så inte var fallet, inte velat böja mig ner och ödmjuka mig när jag ber om förlåtelse för min synd. Kanske träffar samma pilar dig efter att du har läst  kapitel 15 i 1 Samuelsboken?

Din kallelse

I 1 Samuelsboken 3 kan vi läsa om Samuel och Eli. Samuel var en pojke som gjorde tjänst i templet hos Eli. Samuel var i sig ett bönesvar, då hans mamma några år innan hade varit i samma tempel och gråtit och bett att få föda ett barn för hon var barnlös. Som tack för det bönesvaret hon fick lät hon pojken göra tjänst i templet precis som hon lovade Gud när hon bad.

I det tredje kapitlet ser vi hur Gud kallar på Samuel. Vi ser att han gång på gång misstar sig och går in till Eli och frågar  vad han vill. Likadant kan vi ha det i våra liv. Gud kan kalla oss, men vi är som Samuel, vi förstår inte att det är Gud som kallar och missar Herrens tilltal. Tänk om inte Eli hade varit en sådan klok andlig fader för Samuel. Tänk om han inte hade förstått att det var Gud som kallade på Samuel och hjälpt pojken att förstå det.

I våra liv behöver vi hjälp och stöd av andliga fäder. Vi är Guds barn , men ibland missar vi hans tilltal och kallelser  då är det viktigt att vi har någon som Eli i våra liv som kan hjälpa oss att förstå Guds vilja och hjälpa oss att hitta vår kallelse.

Är du en Samuel? Eller kanske en Eli? Ropar Herren på dig? Och i så fall vad svarar du? Springer du som Samuel iväg åt ett annat håll eller ber du om hjälp när du inte förstår vad som händer? Har du en andlig far eller mor som kan visa dig? Eller har du själv andliga barn som kommer till dig mitt i natten och behöver din hjälp? Både Samuel och Eli hade stor glädje av varandra och det kan vi också ha av våra andliga fäder eller barn . Är du varken det ena eller det andra, försök att bli det så att du inte missar din kallelse när Herren ropar på dig.