Etikettarkiv: själen

Som blomman söker ljuset

Nu är våren här. Och med våren kommer alla vårblommor. Underbara, skira , alltid lika vackra att titta på, finns det nåt vackrare än ett hav av vitsippor i solskenet…?

vitsippaVitsippan är ett lysande exempel på att blommor vänder sig mot ljuset. De sträcker sina kronblad åt det hål ljuset kommer från för att fånga in så mycket ljus som möjligt. Likt en parabol som tar in en signal.

Likadant borde vi vända oss mot ljuset…och med ljuset menar jag inte solen, utan världens ljus, Jesus. Jesus är ljuset , signalen vi behöver fånga upp i våra liv. Vänd inte ryggen till ljuset, utan vrid dig och låt Hans ljus få lysa in i ditt liv, Låt Hans strålar lysa in i din själ genom din själs fönster , dina ögon. Se ljuset från Jesus och vänd ditt ansikte mot honom, som vitsippan vänder sitt ansikte mot solens ljus.

vitsippa april.jpg-for-webJesus talade åter till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Joh 8:12

Annonser

Rösten i öknen

3 En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN, 
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. 
4 Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. 
Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. 

Jesaja 40:3-4

1 Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken 2 och sade: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära.” 3 Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!* Matteus 3:1-3

Två verser, en från GT och en från NT men båda två hänvisar till samma sak. Båda talar om omvändelse och om Johannes döparen som vi ju känner som den som kom före  Jesus. Om vi ska se vad det egentligen står i verserna från GT så börjar vi från början. 

Symbolspråket här talar om en person som inte känner Gud, en hedning. Själen hos en sådan person är en öken, en ödemark. En karg och torr plats som saknar liv. Höjderna betyder den köttsliga stoltheten en syndare har , dalarna betyder deras känsla av hopplöshet och köttsliga självömkan. När vi tar emot Jesus som vår frälsare jämnas detta ut. Berg och dalar jämnas och marken vi går på blir slät mark. Hopplöshet och självömkan försvinner och uppblåst stolthet blir som bortblåst för vi vet att vi inte har något i oss själva att vara stolta över, ty det är bara genom nåd vi har fått ta emot frälsningen. Herren kommer med liv till det som var torrt och kargt, han kommer med vatten och släcker vår törst. Han kan få en öken att blomma:

”1 Öknen och ödemarken skall glädja sig, 
hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja. 
2 Den skall blomstra skönt och fröjda sig, 
ja, fröjda sig och jubla.” (Jes 35:1-2)

I verserna finns en uppmaning att bana väg. Vi behöver bana väg för Herren i våra liv, låta honom få chansen att komma in och jämna ut våra ojämnheter, ge oss liv, få oss att blomstra.Vi behöver röja bort det som hindrar Gud från att verka i oss. Vad dina hinder är det vet endast du , men uppmaningen står fast, och det är bråttom, …”himmelriket är nära”…

Om du hör rösten i öknen som ropar förhärda inte ditt hjärta utan stanna upp och lyssna på vad den har att säga till dig.

När Gud är tyst

När Gud är tyst
När inget hörs, allt är tyst. Det välkända ljude , känslan av att Gud talar till dig har försvunnit. Du känner att du håller på att bli tokig av längtan efter att höra den ljuvliga rösten igen. Tomheten ekar i ditt inre, du börjar tvivla på din tro. Tystnaden är hörbar. Du känner att du skulle kunna göra vad som helst för att få höra den igen.
Vad var det som gick fel? Varför har den tystnat, har du kommit för långt bort? Tvivlet gnager i dig. Du vandrar av och an och undrar om du har blivit knäpp. Det gör ont, ont i själen, i hjärtat, innerst inne vet du varför han har slutat tala, och du vet också vad som måste till för att få en förändring. Något i dig måste gå sönder och få byggas upp igen av en varsam hand. Herrens hand. Du vet och Herren vet att tystanden varar inte för evigt, bara tills du lägger ner och ger upp och låter honom få sin vilja.
Tystnaden är olidlig. Ditt jag börjar vekna och Herrens hand kan komma närmare och forma dig. Långt långt där borta kan du ana en ljuvlig viskning, som ju mer du ger efter, kommer närmare och närmare….