Etikettarkiv: självömkan

Rösten i öknen

3 En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN, 
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. 
4 Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. 
Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. 

Jesaja 40:3-4

1 Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken 2 och sade: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära.” 3 Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!* Matteus 3:1-3

Två verser, en från GT och en från NT men båda två hänvisar till samma sak. Båda talar om omvändelse och om Johannes döparen som vi ju känner som den som kom före  Jesus. Om vi ska se vad det egentligen står i verserna från GT så börjar vi från början. 

Symbolspråket här talar om en person som inte känner Gud, en hedning. Själen hos en sådan person är en öken, en ödemark. En karg och torr plats som saknar liv. Höjderna betyder den köttsliga stoltheten en syndare har , dalarna betyder deras känsla av hopplöshet och köttsliga självömkan. När vi tar emot Jesus som vår frälsare jämnas detta ut. Berg och dalar jämnas och marken vi går på blir slät mark. Hopplöshet och självömkan försvinner och uppblåst stolthet blir som bortblåst för vi vet att vi inte har något i oss själva att vara stolta över, ty det är bara genom nåd vi har fått ta emot frälsningen. Herren kommer med liv till det som var torrt och kargt, han kommer med vatten och släcker vår törst. Han kan få en öken att blomma:

”1 Öknen och ödemarken skall glädja sig, 
hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja. 
2 Den skall blomstra skönt och fröjda sig, 
ja, fröjda sig och jubla.” (Jes 35:1-2)

I verserna finns en uppmaning att bana väg. Vi behöver bana väg för Herren i våra liv, låta honom få chansen att komma in och jämna ut våra ojämnheter, ge oss liv, få oss att blomstra.Vi behöver röja bort det som hindrar Gud från att verka i oss. Vad dina hinder är det vet endast du , men uppmaningen står fast, och det är bråttom, …”himmelriket är nära”…

Om du hör rösten i öknen som ropar förhärda inte ditt hjärta utan stanna upp och lyssna på vad den har att säga till dig.

Offer eller segrare

Hur ser du på dig själv?

Jag menar när allt går dig emot, ser du på dig som offer för alla omständigheter , gräver du ner dig i självömkan och tycker synd om dig själv? Eller ser du på dig som den segrare du faktiskt är i form av Guds barn?

Så lätt det är att se på sig själv som ett offer. När saker och ting går emot dig , så är det så enkelt att låta de tynga ner dig  och du tror att allt det här händer just bara dig . Självömkan kommer smygande. Nedstämdheten lägger sig som en grå tung filt över ditt liv. Ingen har det så svårt som du just nu.

En som verkligen hade det svårt och som man kan tycka hade skäl att tycka synd om sig själv var Job. Säg vad han inte råkade ut för. Allt rycktes bort från honom, allt. Det enda som inte  togs ifrån honom var hans liv, men vilket liv var det han hade kvar efter allt han gick igenom?

Var han ett offer? Nej. Han var inget offer. Han var en segrare. Gud tillät att allt detta hände honom för att Gud visste att Job älskade honom och Han ville statuera ett exempel för Den onde, att även Job blev av med allt skulle han inte förneka Gud. Tror du att Gud skulle tillåtit detta om inte Han visste att Job var en segrare?

Gud gav mänskligheten segern i och med Jesus död på korset. En gång för alla vann han segern för oss. I alla motgångar kan vi som Guds barn åberopa den segern som vår. Varför se på oss själva som offer när vi har segern inom räckhåll. Om det finns omständigheter i ditt liv du tycker är svåra och ojusta, tror du inte Job tänkte samma sak? Det tror jag. Men Gud tillät det för Han visste att Job var en segrare.

Om du sen går till slutet av Job och läser , så ser du kompensationen Job får efter att ha segrat och ridit ut stormen. Att läsa Jobs bok får en att tänka efter. Det får mig att inse att jag kanske inte alls har rätten att se mig som ett offer bara för att en liten motgång kommer i min väg, det får mig att inse att Gud ser på mig som en segrare som klarar vad som helst. Självklart med Hans hjälp! Genom att lita på att Han vet vad Han gör.

Jag vill inte se mig som ett offer för omständigheterna. Jag är en segrare över omständigheterna. En seger kommer inte alltid lätt. Ibland måste man faktiskt kämpa för att få segern. Hur ser du på dig själv? Är du ett offer eller en segrare?