Etikettarkiv: steg

Vill du ha Guds välsignelse?

Vi vill väl gärna ha Guds välsignelser, men frågan är om vi tar emot dem eller vi låter de gå oss förbi.
När vi vill att Gud ska välsigna oss står det att vi ska be om det vi vill, vi ska låta Gud höra alla våra önskningar. Så långt gör vi nog….men jag tror att det finns ett steg till vi måste ta. Jag tror inte att det räcker att be och sen sätta sig med armarna i kors och vänta tills välsignelsen dimper ner från skyn.
Jag tror att man måste aktivt söka välsignelsen,  det vill säga röra sig i den riktningen. Ta steg i tro på att välsignelsen är på väg.
För att ta ett kanske simpelt och lite profant exempel så om du ber Gud att han ska göra dig till miljonär  kan du inte bara sätta dig i soffan och vänta på att skattkistan med guldringar står framför dina fötter en dag. Nej antingen får du gå ut och köpa en lott eller börja arbeta och tjäna pengar.
En som aktivt arbetade för sin välsignelse var Jakob som brottades med Gud ( 1 Mos32:22-32). Om vi skulle arbeta lika aktivt som Jakob för våra välsignelser skulle vi också få många.

Annonser

Gå på vattnet

Du ser dig omkring, ser på dig själv, tvivlet gnager i dig. Ev våg av tvivel översköljer dig , du kan inte…. den vill dra dig ner. Kommer den att lyckas? Du undrar hur ska det gå? Klarar du det? Tänk om ingen är där och hjälper dig?Kanske Du hör bön? Kanske Du går med ? Men vad väntar du på? Ta ett steg , ut i det okända, ett steg i tro, även om det stormar. Ta ett steg, se att det bär, se att det faktiskt bär. Osäkerheten ska inte få dränka dig. Din tro är det enda som behövs. Jag vet att du är skapad för så mycket mer, så var inte rädd, nej var inte rädd att ta steget, ut i vattnet…

Så skaka av dig rädslan , låt den falla till marken. Ingen tid att förlora nu , framtiden väntar där på andra sidan så gå, och se dig inte om. Blickar du bakåt kanske du missar det som ligger framför dig, allt det du var skapad för. Visst finns osäkerheten där , du försöker spela säkra kort, springa iväg , ta en annan väg, men om du tar det första steget ut i det okända så kommer du att se att det bär, ja att det faktiskt bär. Han släpper inte dig, låter dig inte sjunka. Han kallar på dig och säger ”gå, du kan gå på vattnet du också”.

Närmare Gud?

Vill du komma närmare Gud? Vem vill inte det? Trodde du att det skulle komma av sig själv? Nej , det gör det faktiskt inte. Det krävs att du gör något. Det krävs commitment eller överlåtelse, att du helt enkelt lägger manken till. Det krävs tid, det krävs att du ger av dig själv, lägger om vissa prioriteringar och det krävs att du är villig att betala det priset för att du ska nå dit. Är du det? Villig alltså? Att betala priset?

Gud närmar sig inte dig om inte du genom att ta första steget visar att du är villig. Tar du första steget? Du kanske redan har börjat? Att komma närmare Gud är inget du åstadkommer med en axelryckning. Det kommer inte att gå som på räls. Du kommer att stöta på motstånd. Svårigheter och problem kommer att göra allt för att få dig att ge upp och kasta in handduken. Hindren på din väg fram kommer att vara många och svåra allt för att du ska krokna och sluta dra dig närmare Gud. Mycket kommer att krävas av dig , men framför allt kommer det att krävas viljan och ett formbart hjärta.

Bered dig på att det kommer att göra ont, svida, ja brännas, allt du kan tänka dig, för för varje steg du kommer närmare Guds tron desto mer kräver Han av dig. Är du villig? Har du det som krävs för att komma fram till första parkett eller nöjer du dig med en ståplats längst upp på läktaren? ….

Du kanske inte ens bryr dig om att gå in, utan står hellre utanför?

Hur mycket orkar du?

”He who has a why to live – can bear almost any how”!

Den som har en anledning att leva -orkar nästan allt. Ja så kan det ibland kännas,… eller kanske inte. Lite grann kan det bero på vilken din anledning att leva det är som du har. Är din anledning baserad på egen vilja kommer du oftast väldigt långt om du är en person med mycket vilja, men till slut kommer det även där en gräns för vad du orkar.

Är din anledning att leva istället Jesus och hans kärlek till dig, då kan orken vara outtömbar. I Guds ord kan vi hämta ny kraft, i Jesaja 40:31 står det ” Men de som bida efter Herren hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar så som örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta”.

Tryter din ork allt som oftast, blir du trött, orkar inte med dig själv eller någon annan? Har du frågat dig själv om du har rätta anledningen till att leva? Eller är din anledning bara en billig kopia av något du läst i en veckotidning som påstod sig ha vägen till lycka?

Jag vill inte påstå  eller lova att om du har Jesus som anledning att leva att du inte kommer att bli trött någon gång, inte heller att dina problem kommer att försvinna, eller att det kommer att vara en dans på rosor. Nej säger någon det är det inte sant. Du kommer fortfarande bli trött , ha problem och även rosor har törnen som kan göra ont att trampa på. Men…


”Det är bättre att gå stapplande på den rätta vägen – än att med fasta steg gå vilse”!

I ljusets sken

Närmar mig med försiktiga steg, trevar mig fram för det är svårt att se var man sätter fötterna när det är skumt. Ju närmare jag kommer ljuset, desto mer kan jag se, desto mer öppnas mina ögon.

Ljuset ! Det strålar om dig! Det är du som lyser upp allt omkring dig. I ditt ljus finns inget mörker. Inga skuggor finns mer. Försiktigt kommer jag närmare och jag som önskade vara presentabel i din närhet ser till min förtvivlan , ju närmare jag kommer ljuset, att min klädnad är fläckig och solkig. Ja faktiskt blir den bara värre ju närmare jag kommer ditt ljus. I mörkret verkade min klädnad så vit och ren men nu när jag står här i ljusets sken så ser jag hur illa smutsig och oren den verkligen är och jag skäms…

Vem är jag att komma inför dig, i dessa trasor? Om jag ända hade kunnat komma inför dig klädd i min finaste, renaste vita linneskrud. Men nu står jag här, det är för sent att vända om och byta klädnad. Med huvudet nedböjt av skam och ödmjukhet står jag här inför dig…

”Min älskade” utbrister du, ”som jag har väntat på dig, vad vacker du är min ögonsten. Jag har väntat på dig, äntligen är du här” . Jag hör orden , tittar mig över axeln och undrar , vem du talar till, för inte kan det väl vara till mig… Men det finns ingen annan här. Sakta lyfter jag blicken och tittar in i dina ögon. De är till brädden fyllda av kärlek och de ser på MIG. Inser plötsligt att du ÄLSKAR MIG precis som jag är. Även när jag kommer i smutsiga kläder.

Mitt hjärta jublar… här i ditt ljus vill jag vara, för alltid.

Jag föll

Jag trevade mig fram

steg för steg

Vägen var ojämn och krokig

ett steg, två steg..

aaaj!..stenen som trängde in i foten gjorde så ont

tappade nästan andan

Mitt i smärtan snavade jag och föll

något låg tvärs över vägen och jag ramlade

ansiktet mot marken

Det bränner i handflatorna och på knäna

som om jag gått på glödande kol

ligger där på vägen

hur ska jag orka lyfta mig upp?

Luften gick ur, kroppen värker

kraften är försvunnen

tankarna i huvudet bara irrar och vill inte sansa sig

allt är cirkus

Inne i huvudet åker tankarna karusell

utmattad ligger jag där och rör mig inte

låter mig bara existera

Låter mig sakta, oändligt sakta

återfå sansen, kraften och orken

Karusellen har stannat

det har blivit dags att kliva av

med ren viljestyrka reser jag mig upp på knä

Skrapsåren bränner

men jag SKA hoppa av karusellen

orkar inte åka en vända till

Krypandes , en liten bit i taget

närmar jag mig karusellens kant

Snart är jag där, snart är jag i säkerhet

visst jag föll,

men jag reser mig igen

Det går inte fort…

men jag reser mig på nytt

Ett steg närmare målet

Drömmen lever, slutstationen finns där framme, målet finns i sikte, men jag stretar på . Känns som om man inte kommer någon vart. Alla försök motarbetas och motvinden är så hård att det nästan känns som att för varje steg framåt tar man två tillbaka. Motvinden ja, den kommer i kastbyar, nästan som om den ville försöka tvinga omkull mig, men då har den inte räknat med att jag står stadigt rotad i den djupa myllan. Försöka kan den , ibland knakar det oroväckande i grenarna och till och med stammen kan få sina duster men än står jag upp. Det ska mer till för att få mig på fall.

Den starka motvinden för med sig både det ena och det andra, i byarna flyger saker emot mig och ibland landar de olyckligt just på mig , och det gör ont när de träffar. Blåmärken och rivsår, ja ett och annat blödande sår har det hunnit bli på vägen, men det är väl sånt man får räkna med. Vem har sagt att vägen fram ska vara rak och jämn och utan faror? Ingen! Den som tror det misstar sig svårt och kommer att få det ännu värre eftersom den personen inte är beredd på vad som komma skall.

Ett steg till, ännu en dag, flera erfarenheter rikare, lite tröttare, helt tömd på energi. Måtte det finnas en laddningsstation snart. Ja, här är den ju,laddningsstationen. Den låg precis brevid sängen, Guds ord, kraft för en trött själ. Nästa energikälla är också inom räckhåll, bönen. Kan faktiskt om jag vill trycka på den knappen när jag så önskar och får då styrka och kraft ifrån ovan. Nä ett steg till klarar jag nog idag, och det betyder att jag kommer ytterligare ett steg närmare målet. Bara ett till…