Tag Archives: stolthet

Det fanns inget rum på härbärget

För många år sedan , en dag som denna, färdades en  havande kvinna och hennes make på vägarna. Det var dags att två skulle bli tre och de sökte efter någonstans att ta in , men överallt där de kom fick de samma svar: Det går inte, det finns ingen plats, gå nån annan stans. Vad svarar du?

Barnet som skulle födas, oskyldigt och sårbart, men på samma gång ett gudomligt mysterium av glädje, frid och renhet, finner ingen plats i våra hjärtan . Han blir utestängd och får vara i stallet. Där i stallets strå får han kärlek och omsorg, och blir mottagen som det mirakel han är. Tänk er moderlyckan när den förstfödde vilar i dina armar.

Varför ser vi inte Gud i det lilla barnet , varför stänger vi vårt hjärtas dörr? Luk 10:21 säger att ”….du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn…”

Är du beredd att se på det lilla barnet med ett barns ögon, är du beredd att lämna din högt uppsatta position som lärd och klok och ta till dig ett budskap som kan låta som dårskap? Är du en av de enkla herdarna som helt enkelt var ute och vaktade sin hjord när de fick se undret och stjärnan som lyste så klart? Fastän de var enkla och ödmjuka fick de se ängeln som kom med budskapet till dem om vad som hade hänt.

Är du en av de med rent hjärta som låter sig ledas av Gud och som kommer till barnet med gåvor och för att visa aktning och tillbedjan? Din gåva är värdefull.

Känner du moderskärleken för det lilla barnet, eller stoltheten från fadern när han tittar över moderns axel ner på det sovande lilla knytet?

Barnet tränger sig inte på. Det väntar i stallet tills du säger att det finns plats i ditt hjärtas härbärge. Vill du öppna din dörr och ta emot det lilla barnet? Vad det lilla barnet heter? Hans namn är Jesus. Kanske finns det rum på ditt härbärge för honom?

 

Annonser

En bild säger mer än tusen ord

10460205_10152120759871895_1886014882445659224_n

Ta en titt på den här bilden. Den kommer från WomensBibelCafe.com och deras sida på facebook. Ursprunget till bilden är av mindre intresse. Men vad säger bilden egentligen? Att sitta och titta på en bild och samtidigt be Gud tala till dig kan få oanade svar. Nu ska jag berätta vad jag ser…sen om ni vill kan ni berätta för mig i kommentatorsfältet nedan vad ni ser i bilden. Kom ihåg…Gud talar till oss på olika sätt.

Jag ser en öken, dvs oss människor, och ett vattenglas med friskt vatten- Jesus. Öknen är väldigt torr och marken är full av sprickor. Helt död, det finns inget liv, avsaknaden av livgivande vatten är total…och ändå så står vattenglaset precis där intill, inom räckhåll för oss.

Vår stolthet och självuppfattning hindrar oss från att räcka ut handen och ta det livgivande vattnet eftersom vi inte vill ge upp vårt liv eller vara beroende av någon. Vi vill klara oss själva och resultatet blir som det blir. Andlig död, öken, torrt och kargt, där inget liv finns. På grund av vår stolthet och motvilja att förstå att utan Jesus, har vi inget liv, blir vi tack vare omgivningen-solen som bränner het-bara torrare och torrare.

Om vi bara räckte ut handen och tog tag i Jesus, lät vattenglaset hälla ut sitt vatten på oss. Vattenglaset är källan som aldrig sinar…det kan se litet ut men det vatten har strömmar av liv. Jesus säger den som kommer till mig skall aldrig törsta mer.

”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” (Joh 4:14)

Låt inte stoltheten få göra dig till en öken. Låt inte din envisa vilja att klara allt själv förvandla dig till en karg torr plats utan liv. Sträck ut din hand och ta glaset med det levande vattnet. Lämna ditt liv till Jesus och tjäna honom med ditt liv.

13 En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” 14 Jag svarade: ”Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: ”Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. 17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.” (Upp 7:13-17)

Vishetens sju pelare, femte pelaren

” Stolthet går före undergång, och högmod går före fall” Ords 16:18

Uppblåsta högmodiga människor, som när de öppnar munnen bara får fram skryt och skrävel, är inte personer man önskar att ha med att göra.  Sådana personer har mycket svårt att behålla sina relationer fungerande, för de kan inte se att någon annan har rätt och kan inte böja sig under någon annan. Stoltheten hindrar dem från att ta emot tillrättavisning och de tror alltid att deras vägar är de rätta. ” Herrens fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära” heter det i Ords 15:33.

Herren ser hellre till ett ödmjukt och formbart hjärta än till en stolt och högmodig person, därför skulle jag vilja mena att den femte pelaren i vishetens hus är Ödmjukhet. Att kunna ge sig och backa istället för att alltid välja strid är en dygd. Om en person alltid vill ha rätt kommer det snart inte finnas kvar människor som vill umgås med den personen. Att till varje pris få sin vilja igenom håller inte i längden, andra tröttnar. ” Genom övermod åstadkommer man endast oenighet, men hos dem som tar emot råd är vishet”( Ords 13:10).

En ödmjuk person vet sitt värde, har självinsikt, inser sina egna fel och brister och förstår hur beroende han är av Guds nåd och kärlek. Han sätter sig inte upp på höga hästar utan är formbar och tar emot tillrättavisning när det behövs. ” Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan , men den som tar tillvara på tillrättavisning, han blir klok”( Ords 15:5).

En ödmjuk person vet som sagt om sina egna fel och brister och kan därför också förstå när andra felar och gör orätt. För en sådan person är det lättare att förlåta för hon vet att hon själv kan behöva förlåtelse vad det lider. Hon är också tålmodig och låter andra människor göra egna försök.  I ords 19:11 sägs det att ”förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att förlåta vad någon har brutit”.  För som Ords 20:9 säger” Vem kan säga : ” jag har bevarat mitt hjärta rent, är fri från synd”?” Vi har alla syndat och behöver förlåtelse, men den som har högmod och stolthet i sitt hjärta ser det inte om sig själv, bara om andra.

Ödmjukhet för också med sig andra kvaliteter, så som mildhet, trofasthet, kärlek och tålamod . En tyrann styr med järnhand, men hur villigt följer egentligen folket? Så fort tillfälle ges så gör de som står under tyrannen uppror. En ödmjuk person ser till vad andra behöver, är mild och rättfärdig. Vill att alla ska ha det bra, inte bara han själv. Genom att han sätter andra före sig själv får han folket med sig och vinner folkets gunst. Vers 28 i kapitel 22 i ordspråksboken säger det på det här sättet:” Mildhet och trofasthet är en kungs vakt, genom mildhet stöder han sin tron.”

Att Gud hellre ser ett ödmjukt hjärta tror jag är utom allt tvivel. Han är den som vill forma oss, som krukmakaren formar sin lerklump. Bara en man med ödmjukt hjärta är formbar. En sådan man välsignar Gud. Jag avslutar den femte pelaren – ödmjukhet- med följande vers från Ords 22:4

” Ödmjukhet har sin lön i Herrens fruktan, i rikedom, ära och liv.”

Rösten i öknen

3 En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN, 
bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. 
4 Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. 
Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. 

Jesaja 40:3-4

1 Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judeens öken 2 och sade: ”Omvänd er, ty himmelriket är nära.” 3 Om honom heter det hos profeten Jesaja: En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom!* Matteus 3:1-3

Två verser, en från GT och en från NT men båda två hänvisar till samma sak. Båda talar om omvändelse och om Johannes döparen som vi ju känner som den som kom före  Jesus. Om vi ska se vad det egentligen står i verserna från GT så börjar vi från början. 

Symbolspråket här talar om en person som inte känner Gud, en hedning. Själen hos en sådan person är en öken, en ödemark. En karg och torr plats som saknar liv. Höjderna betyder den köttsliga stoltheten en syndare har , dalarna betyder deras känsla av hopplöshet och köttsliga självömkan. När vi tar emot Jesus som vår frälsare jämnas detta ut. Berg och dalar jämnas och marken vi går på blir slät mark. Hopplöshet och självömkan försvinner och uppblåst stolthet blir som bortblåst för vi vet att vi inte har något i oss själva att vara stolta över, ty det är bara genom nåd vi har fått ta emot frälsningen. Herren kommer med liv till det som var torrt och kargt, han kommer med vatten och släcker vår törst. Han kan få en öken att blomma:

”1 Öknen och ödemarken skall glädja sig, 
hedmarken fröjda sig och blomstra som en lilja. 
2 Den skall blomstra skönt och fröjda sig, 
ja, fröjda sig och jubla.” (Jes 35:1-2)

I verserna finns en uppmaning att bana väg. Vi behöver bana väg för Herren i våra liv, låta honom få chansen att komma in och jämna ut våra ojämnheter, ge oss liv, få oss att blomstra.Vi behöver röja bort det som hindrar Gud från att verka i oss. Vad dina hinder är det vet endast du , men uppmaningen står fast, och det är bråttom, …”himmelriket är nära”…

Om du hör rösten i öknen som ropar förhärda inte ditt hjärta utan stanna upp och lyssna på vad den har att säga till dig.