Frågor och svar

De senaste dagarna har jag haft lite att grubbla på. Jag måste ta ett beslut om en sak som ligger lite utanför min komfortzon. Beslutet gäller att ta ett steg ut i luften där jag inte vet om det bär eller inte, så i morse efter frukost så bad jag Gud att han skulle hjälpa mig att ta ett beslut i frågan. Efter frukost åkte vi till kyrkan och redan under de första minutrarna på gudstjänsten talar Gud till mig genom en av mina församlingsvänner . Han talar till församlingen om att ta ett steg ut i det okända ,  att våga , att det är en ny tid, med tid för nya saker, utanför komfortzonen , utanför det vanliga. Jag känner direkt att det var till mig….

Gudstjänsten fortsätter och i predikan får jag återigen ett tilltal genom pastorn  som pekar på samma sak. En ny tid, med en ny chans att tjäna, och att även den arbetare som kommer in i elfte timmen får lön för sitt arbete. Han talar också om att våga komma med det lilla vi har , att det är tillräckligt när Gud får förmera det genom oss.

Tack Gud för att vi kan få komma till dig med frågor och få svar från dig. I ditt ord har du sagt att :(Jer 33:3)

 "Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora
      och förunderliga ting, som du icke känner."

Har du rum?

Har du rum? En natt för många år sedan ställdes denna fråga. Svaret frågeställaren fick var först nej , nej, och nej, allt var upptaget. Men trägen vinner, till slut fick de ett ja om än ett litet och tveksamt. Det fanns rum …i ett stall. Där i stallet gav Maria liv åt en liten pojke…och det förändrade världen.

Har du rum? Om du får frågan idag skulle du svara ja eller nej? Har du rum för en frälsare, för ett litet barn? Skulle du öppna ditt hjärta och erbjuda Jesus rum i ditt inre? Eller blir ditt svar att det redan är fullt?

Frågan är ställd, frågeställarens ögon lyser med förväntan…svaret det har bara du.

I tystnaden

Har vi inte alla varit med om den där tystnaden från Gud infinner sig och du inte får något svar. Du ropar och ber, frågar och klagar, suckar och längtar efter att han ska lyssna på dig och ge dig svar. En som var med om den här tystnaden var Job. Mitt i allt elände som hände honom är Gud alldeles tyst och verkar vara totalt frånvarande. Job längtar verkligen efter att se Gud ansikte mot ansikte och få svar på sina frågor om varför just han har råkat ut för det svåra som kom i hans väg, men Gud håller sig tyst och gömd. Alla runt omkring Job säger att det är för att han har syndat men Job vet att det inte är så och vill försvara sig inför Gud.

( Job 23:1-7)

1 Då tog Job till orda och sade:
2 Också i dag är min klagan trotsig. Min hand* vilar tungt över mitt suckande. 
3 O, om jag visste hur jag skulle finna honom, 
hur jag kunde komma till hans boning! 
4 Jag skulle lägga fram min sak inför honom, 
fylla min mun med bevis. 
5 Jag ville veta vad han kan svara mig, 
begrunda vad han har att säga till mig. 
6 Skulle han bekämpa mig med sin stora makt? Nej, han skulle höra på mig. 
7 En rättfärdig skulle då vara hans motpart, 
jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

Just när Gud är tyst mot oss , hur skulle vi då inte vilja veta vart vi skulle finna honom? Men istället för att fortsätta vårt sökande så tappar vi många gånger hoppet och vänder oss till andra gudar istället och slutar söka Gud i tystnaden. Vi kan sakna den ihärdighet vi ser i Job, som gör att även om han inte får svar så håller han ändå fast vid Gud. Min bön idag är att den dagen jag eller du befinner oss i tystnaden, så skall vi vara som Job. Ihärdiga i vårt sökande efter Gud, inte ge upp…förr eller senare är tystnaden bara ett minne blott och frågorna får sitt svar.

Heliga sånger

 

1 Vid Babels floder där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
”Sjung för oss en av Sions sånger!”
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång
i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.*
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: ”Riv ner, riv ner ända till grunden!”
8 Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan. (Ps 137)

Psalmisten befinner sig i fiendeland. I fångenskap . Någonstans där han inte kände sig hemma, han var ledsen och nedtyngd. Säkerligen utgöt psalmisten och hans folk sin nöd för Herren på speciella platser utmed Eufrat genom att samlas och sjunga till Herren. Men mitt i allt detta ber hans tillfångatagare honom att sjunga de heliga sångerna bara för nöjes skull och för att underhålla dem. Säkerligen tyckte hans tillfångatagare att det var vacker sång, men förstod de innebörden i sångerna? Förstod de att sångerna var heliga sånger till Gud? Sånger till hans ära, inte för att underhålla andra?

 Psalmisten frågar sig: Hur ska jag kunna sjunga en sång som är Herrens bara för att roa någon annan? En sång som är helig och som används i gudstjänsten i det heliga templet, skulle han kunna sjunga den bara för att roa folket i ett främmande land?   Psalmisten väljer att hänga upp sin lyra och tystna. Han till och med ber Herren låsa fast tungan i sin gom.  Att sjunga dessa sånger som användes vid gudstjänsterna i templet bara för att roa ett främmande folk skulle för psalmisten vara ett helgerån. Som att smutsa ner och nedvärdera de heliga sångerna. Han skulle hellre bli av med kapaciteten att kunna spela och sjunga än att glömma heligheten.

Många av oss befinner oss i fiendeland. Har vi glömt heligheten? Sjunger vi heliga sånger för att roa ”våra tillfångatagare”?  Frågan är uttalad….svaret…? Vem har svaret?

Gud kan inte ljuga

4 Moseboken 23:19  ”Gud är inte en människa, så att han skulle ljuga, 
inte en människoson, så att han skulle ångra sig. 
Säger han något utan att göra det, talar han något utan att fullborda det? ”

Här står det! Svart på vitt. Gud kan inte ljuga. Han kan inte ta tillbaka saker han en gång sagt. Han kan inte låta saker bli ofullbordade om han har sagt att det ska bli så. Vad säger det oss? Jo , att Gud är en Gud att lita på. Att vi kan tro på det han lovar, att hans löften kommer att infrias. När vet vi inte… det vet bara han, men en dag kommer de att bli fullbordade. 

Har du fått ett löfte från Gud? Eller helt enkelt läst ett ord i Hans ord och tagit det till ditt hjärta och sagt att det här gäller mig? Kanske är det ordet om att din familj och barn ska bli frälsta en gång? Kanske är det ordet att allt land du sätter din fot på ska bli ditt,… vad vet jag? Bibeln är full av löften men…Börjar du kanske tvivla? Tycker du att det tar för lång tid? Ser du inte svaret på dina rop? Ge inte upp! Har han lovat något så kommer han att hålla det. Han vet när, var och hur. Lita på honom och stå fast vid hans löfte. Han kan inte ljuga, han kan inte ta tillbaka, han håller vad han lovar.

I Herrens tid får vi svar, i Herrens tid ser vi hans löfte fullbordat.

Jag hade en gång en dröm…

Livet bjuder på många frågor. Cornelis Wresvijk ställer i den här sången några svåra och viktiga frågor. Jag vet inte vem han ställer frågorna till, men mina sådana frågor ställer jag till han som är alltings skapare, han som är början och slut. Han som är allvetande. Inget sker under solen utan hans vetskap. En annan som också frågade var Job. Han ställde många frågor till skaparen.Till slut fick han svar på sina frågor.

Livet är inte alltid som man tänkt , och det är definitivt inte alltid man får som man vill, men vi kan alltid komma till Gud med våra frågor.  Jeremia 33:3 säger:”Ropa till mig, så vill jag svara dig och låta dig höra om stora och ofattbara ting som du inte känner till.”

Vad går du och funderar på?

Livet är skört

 Livet är skört… Vad säger man? … Vilka ord räcker till när olyckan är framme? När mattan helt plötsligt dras undan under fötterna på dig eller på någon annan i din närhet. Hur kan man hjälpa trösta  få smärtan att försvinna? Hur kan man hjälpa någon att få glädjen tillbaka, när glädjen de hade rycktes bort helt apropå?

Ingen lätt uppgift. Kanske till och med en omöjlig uppgift. Men… det jag kan göra är  att visa att jag finns…Att mina öron är öppna..och att jag orkar lyssna… Att min axel går att luta sig mot…Att det inte gör nåt om axeln blir genomvåt av tårar…. orden du försöker komma på att säga kommer inte till att räcka till…De kommer för alltid att vara för små. Svaren på frågorna har du inte… det finns inte… Största frågan av dem alla förblir obesvarad: VARFÖR? Ingen vet. Guds vägar är outgrundliga.