Etikettarkiv: syndare

Vem ser du?


36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. 39 Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: ”Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”

40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”

Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.” 44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.” (Luk 7:36-50)

Jesus visar i det här stycket på ett mycket träffsäkert sätt vad det är han ser i oss människor, vad det är han fokuserar på. Han säger några ord till Simon som säkert tar honom på sängen, nämligen; ”ser du den här kvinnan?” Frågan är om Simon verkligen såg kvinnan? Inte bokstavligt talat utan bildligt… jag tror inte det…Jag tror att Simon såg synderskan…den som alla andra också såg…inte kvinnan. Gud ser bortom det vi är, han ser det han har skapat oss till. Han fokuserar inte på det vi har råkat göra som har fått oss att se ut på ett visst sätt, han känner oss , utan och innan. Han vet att innanför synderskan som gör fel saker finns där en kvinna som längtar efter förlåtelse. Han ser henne.

Jesus sorterar inte upp människor i olika fack. Han lägger oss inte i olika lådor allteftersom vi har gjort oss skyldiga till vissa gärningar. För honom finns det inte i hans sinne att dela upp oss i bönemänniskor, syndare, heliga, eller förtappade., renlevnadsmänniskor eller alkoholister..Han ser människan innanför.

Han säger till dig idag precis som han sa till Simon. ”Jag har något att säga till dig.”   -Vad ser du?

Annonser

Bulldogen och knähunden

Det var en gång en bulldog och en knähund som bodde grannar med varandra. Bulldogen hade sitt tuffa framfusiga översittande sätt och knähunden sitt milda lite försiktiga sätt. Eftersom Bulldogen tyckte sig vara förmer än den lilla knähunden sa han en dag till den medan de hade en liten diskussion: Jag utmanar dig knähund på att se vem av oss två som snabbast kan komma in  i huset. Bulldogen tänkte att den där lille rackaren han når inte upp till handtaget som jag . Jag biter tag i handtaget med mina vassa tänder och öppnar så dörren, medan han kan sitta där för han når inte upp. Bulldogen var full av tillförsikt att han skulle vinna. Knähunden sa till Bulldogen : Jag antar din utmaning , ( för han var säker på att vinna).

Först ut var bulldogen. Han sprang fram till dörren och hoppade upp och bet tag i handtaget , men hur han än försökte kunde han inte vrida runt det. Till slut helt utmattad gav han upp och satte sig att vänta på att se hur knähunden skulle lyckas, fortfarande full av tillförsikt att just han skulle vinna .

Knähunden gick fram till sin dörr och med tassen krafsade han tre gånger på dörren som han hade för vana att göra och satte sig ner lugnt och stilla och väntade . Efter en kort stund öppnades dörren och ut kom matte och inte bara släppte in knähunden utan lyfte även upp honom i famnen och klappade honom på huvudet och tog med honom in i huset.

Var fanns skillnaden? Jo skillnaden låg i relationen . Vissa av oss kristna är bulldogskristna , tuffa, grymtande , klagande, medans vi försöker att göra det Gud vill. Allt detta uppoffrande och knot, inget duger…….Ge upp! Det enda Gud vill är att vi närmar oss honom , och när vi gör det kommer han att närma sig oss.

Jak 4:8 ” Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna.”

Insikt?

 Dagens inlägg börjar med en fråga. Hur ska man kunna ångra något man inte vet att man gjort fel? Nej, just det, det kan man ju inte. Om man inte har insikt om var felet är finns det ju inget att ändra på. Varför ska man ändra på något som man tror är ok?

Denna tanke kan vi applicera på våra liv. Utan insikt om vad som är fel i vårt sätt att leva finns det ju ingen anledning att ändra på hur vi lever. Om du fick veta att det finns en manual som talar om för dig hur du bör leva, och du fick först och främst klart för dig att du inte lever på det viset och för det andra att det finns konsekvenser när man inte följer manualen och för det tredje att det faktiskt finns en lösning på problemet att du inte klarar av att med egen kraft följa manualens beskrivning, skulle du då inte tänka lite extra på det där med lösningen?

I klartext: Om du inte vet och inser vad som är synd och att det inte finns en enda person i hela världen som inte syndar, hur ska du då kunna ångra dig och ta emot Jesus Kristus som din frälsare. För att göra detta behöver personen ifråga insikten om att man är en syndare och utan Jesu hjälp är man hopplöst dömd till ett liv utanför himmelens portar.

Många här i Sverige tänker säkert på ett sätt som i alla fall liknar detta: så länge jag inte gör nåt för att skada någon annan, lever ett liv i utsväviningar och vällust, stjäl, slåss eller mördar så är det ok, det vill säga ett ”Svenssonliv”. Men om man tittar i manualen…. är det verkligen det?

Nej, nej och åter nej. Enligt manualen är synd så mycket annat. Bara för att ta några små exempel på saker som man kanske gör dagligen som enligt manualen faktiskt är synd: luras, vita lögner, ljuga, titta på något som tillhör någon annan och vilja ha det, att använda Guds namn utan anledning till exempel utropa ”Herre Gud!” utan att verkligen be honom att komma till din hjälp. Att inte respektera sin mamma eller pappa, gapa, skrika och slämma i dörren och göra som du vill istället för att göra som de vill. Att låta andra saker få ta Guds plats i våra liv, alltså förstaplatsen. Ja detta var ju bara några små exempel på saker som vi kan tänkas göra varje dag. Då till frågan:

Har du gjort nåt av dem? Inte idag? Men igår?För evigheter sedan? Vet du , det räcker att du har gjort en enda av dessa saker en enda gång för att du ska vara portad från himlen, för att du ska räkna dig som förlorad. En enda gång!

Har du insikt? Kanske du fick insikt om något i ditt liv just nu? Tveka då inte att lämna en kommentar eller ta kontakt  så ska jag försöka hjälpa. Vilken manual jag talar om?… Biblen förståss.

En enda är tillräckligt!

Den förlorade sonen

  Liknelsen om den förlorade sonen har vi säkert hört både en och två eller fler gånger, men frågan är om vi har tagit till oss det som Gud vill lära oss av den liknelsen (Luk 15:11-32). När  man hör predikningar om den här liknelsen handlar de flesta predikningarna om samma sak, nämligen att Gud finns där med öppen famn när du ångrar dig och vänder om, och det är ju sant. Så är det , tack och lov, men liknelsen vill lära oss något mer. Ska vi ta oss en titt?

Det första vi kan se är att den förlorade sonen, hamnade inte i några problem förrän han lämnade hemmets trygga vrå. Så länge han var ”hemma” var allt bra. Det började med att han blev frestad att be att få ut sitt arv och han tog sitt pick och pack och gav sig ut i världen för att leka ”världens” lekar. Arvet tog snabbt slut. Arvet kan vi se som det Gud har lagt ner i oss, kallelsen som varje person bär på , som den har fått som en gåva från sin himmelske fader. Ute i världen bland världens barn kommer din kallelse, det Gud har lagt ner i dig snart att blekna och försvinna, om du inte finns nära källan så att du hela tiden kan fylla på med nytt.

När arvet tog slut började sonen att få det dåligt ställt och fick genomlida både den ena och den andra svårigheten. Hunger , trasiga kläder, etc. Nåt var fel, hemma hos fadern hade det aldrig fattats något, varken mat eller matriella saker och han försökte fylla sin mage med det grisarna skulle äta. Han försökte stilla sina acceptabla behov( hungern) på ett sätt som var oacceptabelt.  David säger i psalmen 23:1 ”Herren är min herde mig skall intet fattas”. Detta löfte gäller de får som är nära herden, de som finns med i Herrens flock. Den förlorade sonen hade med fri vilja gått ifrån flocken och levde singelliv utan de andra i flocken och utan att vara nära herden.

Han började umgås i fel kretsar. Han tog anställning hos en välbärgad man från det landet där han befann sig. Hos denne fick han vakta grisarna. För att se hur vi mår andligt sett kan vi snegla oss över axeln och se med vem vi umgås och från vem vi tar emot råd när vi behöver. Vem pratar du med, vem ringer till dig, till vem vänder du dig med frågor? I ordspråksboken 1:10 kan vi läsa  ”Min son, om syndare lockar dig , så följ inte”. Hur ser ditt sällskap ut, vilka personer umgås du med, varifrån kommer råden du tar emot?

Den förlorade sonen kom till botten av sig själv. Han sjönk så långt man kunde komma, och där nere på botten tog han ett beslut , att vända hem. Tack och lov att vägen tillbaka inte var stängd. Inte alla lyckas ta sig upp. Hebreerbrevet 3:15 säger : ”Om ni hör hans röst idag [inte imorgon!], förhärda inte era hjärtan…” För den förlorade sonen var det inte för sent, och det är det inte för dig heller. I samma ögonblick han ändrade sin bön från ”ge mig” till ”förlåt mig”, öppnade fadern sina armar och tog emot honom och återupprättade honom. Vad är din bön idag? Är det ”ge mig” eller ”förlåt mig” som kommer över dina läppar?

Skulle du ta chansen?

Skulle du ta chansen att ha evigt liv om du fick det? Du kan få den chansen idag om du vill. Det finns någon som kan erbjuda dig just detta.

Ok back to reality, vad menar jag? Ja , inte är det sånt där evigt liv man ser på film , du vet att man blir odödlig, folk kan gå omkring och skjuta dig utan att du dör eller ens blöder, nej utan snarare att det finns ett hopp om liv efter att du har slutat detta jordiska livet. Biblen säger att den som tror med hjärtat och med sin mun bekänner att Jesus är herre han får evigt liv. Just det! du läste rätt. Evigt liv. En chans du inte vill missa. Joh 3:16 ” Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv”

Men vad är haken? Nej ingen hake. Gud erbjuder dig evigt liv om du erbjuder dig att ta emot Jesus som din personlige frälsare, erkänner att du är en syndare och att du är i behov av någon som kan rädda dig. Men säger du, jag är ingen syndare, jag försöker bara göra gott, jag stjäl inte, mördar inte, ja , jag är inte ond. Nä , vem har sagt att du behöver vara det. Visst det är också synd, men synd behöver absolut inte vara att mörda någon.

I Guds ögon räcker det med att du har talat osanning för att du ska räknas som syndare, eller kollat in grannen fina tjusiga bil och önskat att du också hade en sådan. Och du det räcker med en enda gång! Vem har inte gjort det? Så lätt är det att vara en syndare i Guds ögon, och som syndare finns det bara ett sätt att räddas. Att acceptera Jesus som din frälsare. Utan honom är du förlorad.

Så idag har du chansen. Titta på videon här nedan och om du efter du tittat på den en gång, känner att du behöver en frälsare så sätt då på den en gång till och be med i bönen . Och du , gör du det , snälla låt mig få veta…

Vem är jag?

Vem är jag?

En helt vanlig människa,

varken bättre eller sämre.

Många fel och brister,

försöker att göra det som är rätt,

men som inte alltid lyckas.

Vem är jag?

En människa som försöker

göra sitt bästa ,

inte göra sig ovänner,

utan alltid ge det bästa av mig själv

till de som finns omkring mig.

Vem är jag?

Någon som önskar komma dig nära,

någon som är älskad av dig

trots mina fel och brister

Någon som du har öppnat din stora fadersfamn för,

någon som älskar att krypa upp i din famn

och bli innesluten av din nåd

Vem är jag?

En tacksam själ

en törstig och hungrig själ.

En syndare frälst av nåd