Tag Archives: tabernaklet

Vägen fram kan bara gås av dig själv

Många av oss kanske spenderar söndagen i kyrkan , där lovsången är en del av gudstjänsten. Lovsången ska föra oss fram inför Guds ansikte. In till det allra heligaste där vi kan få stå öga mot öga med vår skapare.Vilken lycka det är som lovsångsledare när man lyckas föra församlingen inför tronen. Inte bara en eller två utan hela församlingen .

För att veta hur vi ska nalkas Gud kan vi läsa i biblen. I 2 Mos läser vi om föreskrifterna för tabernaklet, föregångaren till templet.  Vi får specifika regler för hur det ska byggas upp och specifika föreskrifter hur det skall tas omhand . Varje föremål i tabernaklet har sin betydelse och syfte. När vi genom lovsången tar oss fram genom tabernaklet med våra sånger använder vi de olika föremålen i tabernaklet och låter deras syften få arbeta i våra liv. 

Vägen fram till det allra heligaste ska gå igenom varje del av tabernaklet, du kan inte springa förbi eller hoppa över någon del. Vattenkaret för rening, skådebrödsbordet och ljusstaken, altaret där du offrar ditt offer är alla viktiga moment i lovet och tillbedjan. 

I psalm 100 kan vi läsa att vi ska gå in i hans portar med lov och tacksägelse. Ta dig sedan genom varje del i tabernaklet tills du står där framme framför förlåten och offrar ditt offer på altaret. Då , när inget annat finns runt dig kan miraklet ske. Förlåten rämnar och du står i det allra heligaste. Där inne finns arken och nådastolen. Där sitter Gud på sin tron och du faller ner inför hans fötter. Du är i hans närhet! Hans helighet träffar dig rakt i hjärtat och du kan inte annat än att falla in i tillbedjan inför tronen tillsammans med alla änglar.

Men…hur bra en lovsångsledare än är kan inte den personen gå vägen fram till det allra heligaste för dig. Det är något som varje individ måste göra själv. Lyckan är, som lovsångsledare, när alla går med dig fram till nådastolen . Det känns ljuvligt i hjärtat att veta att dina bröder och systrar ville se Guds härlighet lika mycket som du och tog sig tid, kraft och ork att ta stegen fram . Då har du gjort din uppgift som lovsångsledare, att inspirera andra att lova Herren av egen fri vilja och kraft. 

Annonser

Gudomliga repriser

Överallt i bibeln kan vi se dem…de finns där och återkommer hela tiden, de gudomliga repriserna. Varför finns de där? Är det för att Gud glömde att han redan visat dem en gång eller har det med oss att göra? Kanske vi behöver se dem om och om igen för att förstå.

Du undrar vad jag menar , eller hur? En repris är ju något som visas igen. Vi känner till fenomenet från TV. Där finns det gott om repriser. Missar man första gången det sänds kan man alltid titta andra eller tredje gången.

I bibeln finns det repriser på både personer och händelser. Personerna som upprepar sig är bland annat Jesus (Adam och Josef), Johannes( Elia) och  händelserna som upprepar sig är många men viktiga, Jesu död och uppståndelse( Jona i valfiskens buk ), uppbyggnaden av tabernaklet( två gånger i GT , först av Mose och senare av Salomo och David och i NTbygger vi templet  inom oss) . Hela bibeln är full av spegelbilder eller repriser. Det vi ser i GT ser vi också i NT fast på ett nytt sätt. Likaså talar Jesus själv om samma sak fast på flera olika sätt. Se bara på hans liknelser. Flera av liknelserna betyder liknande saker men visas på olika sätt.

I alla fallen ser vi att Gud vill säga något till oss och varför skulle han bemöda sig med att säga det på så många olika sätt om det inte var för att det var viktigt för oss att förstå det? Han upprepar sig för att inte vi ska kunna säga  att jag fattade inte, eller jag såg inte det på det sättet… Gud ger oss hela tiden nya chanser att förstå hans ord.

En gudomlig repris som tål att sägas gång på gång på gång är den Gud lovar till Israels folk när han för dem ut ur Egypten

” 21 HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt. 22 Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten. ( 2Mos 13:21-22)

Reprisen av denna gick bland annat i Matt 28:20

”…Och se jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Tack och lov för gudomliga repriser!

Gud Fader

Genom Guds ord får vi veta att vi har en fader. Fadern det är Gud själv. En fader är någon som tar hand om , beskyddar och på alla sätt hjälper oss att utvecklas , stöttar och finns där i vått och torrt. Ibland kan vår bild av vad en fader är vara skev, på grund av att vi har olika erfarenheter av vad den fadersgestalt vi har haft för våra ögon har gjort  i vår närhet. Men Gud är den Fader som på alla sätt är perfekt. Vi människor är långt ifrån perfekta och det gäller även oss föräldrar . Vi gör fel och misstag när det gäller våra barn  och deras uppfostran, men Gud han är Fader med stort F.

I sitt ord, som ju är delat i två delar, Gamla Testamentet  och Nya Testamentet, hittar vi en fin skillnad i hans faderskap. I det Gamla Testamentet är han fader för en nation, ett folk, en grupp av människor. Han är inte personlig och nära, utan mer en fader i periferin. En fader dock som har auktoritet och som inger respekt och som föder gudsfruktan.

I Nya Testamentet ser vi en annan bild av fadern. Där är han fader till individen. han är Jesu fader och om vi har tagit emot Jesus i våra liv blir han också vår fader. Han tar sin boning i oss genom att Fadern och Jesus är ett. I nya Testamentet är det vi/ vår kropp som är templet där Gud fader bor, medan det i Gamla Testamentet var tabernaklet som var Faderns boning. Här i Nya Testamentet är fadern nära, intim, han vill ha en relation med oss.

Till syvende och sist behöver vi fånga båda sidorna hos Fadern. Vi behöver intimiteten , närheten och att han bor i oss , men samtidigt behöver vi finna den auktoritet som föder gudsfruktan annars blir allting snart ganska slappt och utan udd. Om Gud Fader skulle velat att vi bara skulle se den ena fasetten skulle han väl inte givit oss hela Guds ord utan bara det testamente som är nödvändigt. De två bilderna av Fadern kompletterar varandra och är båda nödvändiga för oss att förstå och älska.