Etikettarkiv: tårar

Ont, det gör ont

Så nära , men ändå så långt ifrån. Din närvaro i mig låter mig få känna det du känner, låter mig se det du ser och höra det du hör.

Ont… det gör ont. Smärtan brinner i min kropp, skakar mig, vartenda slag, varje ord,, varenda gång smärtan går genom din kropp och vill få dig att tappa andan. Allt du känner , känner jag. Önskar att jag kunde byta plats. Önskar att jag kunde säga till smärtan som tar tag i dig , kom till mig istället.

Jag önskar jag kunde lindra, förbinda dina sår, hålla om dig och säga att allt blir bra. Torka svetten som pärlar sig på din panna, tåren som sakta trillar nerför din kind fastän du inte vill låtsas om det. Önskar jag kunde blåsa bort det…

Men allt det du går igenom… det var för min skull…för mina synders skull, den smärtan du tog , den är min…. Om jag ändå kunde ta den tillbaka…

Annonser

Skrattar du?

”There were laughter on the lips of his accusers, the day they crownd him”

Han fördes ut i residenset av några ur vaktstyrkan. När Han kom ut dit sammankallade de hela vaktstyrkan för att de alla skulle kunna vara med  om  det lustiga som nu skulle till att inträffa. De tog en röd mantel, hängde den över Hans sönderpiskade blodiga axlar. Bara beröringen av tyget mot Hans hud fick smärtan att synas i Hans ögon, men inte ett ljud kom över Hans läppar. De tog några törnekvistar och vred ihop till en krans.

Han låg där på knä på marken med manteln över axlarna. Då tar de törnekronan och trycker ner den på Hans redan blodiga huvud, det är inte långt ifrån att Han svimmar av smärtan. De , vakterna , hela vaktstyrkan står där runt omkring honom och hånar och spottar på Honom, slår Honom med käppar och petar i Hans sår. De skrattar och hånar Honom, ropar ”Leve judarnas konung”, medan de ”kröner” Honom och utropar Honom till kung. De till och med böjer knä inför Honom…

De binder en bindel för ögonen på Honom och säger, medan slagen träffar Honom: ”Du som säger dig vara profet, säg nu vem det var som slog dig”. Han är tyst. Hade Han kunnat titta på dem,skulle man ha sett Hans ögon fulla med sorg och smärta i blicken. Skratten från vaktstyrkan ekar mellan väggarna på innergården.

 Hör du skrattet? Kanske skrattar du med? Eller kanske inte? Kanske rinner tårarna nerför dina kinder? Och du önskar att du kunde tagit Hans plats. Men vet du vad, det var Han som tog din plats…..

( Episoden finns att läsa om i alla fyra evangelierna)

Hur mycket väger ditt kors?

Har ditt kors blivit lätt? Är det enkelt att vara kristen? Har korset tappat sin tyngd? Tror du att vägen fram till Golgata var lätt att vandra? Tror du att han som var snickare, säkert en man med mycket muskler tyckte att det var en piece of cake att bära korset fram över kullerstenarna? Tror du han bar det med lillfingret?

Ibland tror jag att det är på det sättet som vi ser på det Jesus gjorde för oss på Golgata, som nåt enkelt, som nåt som vem som helst skulle kunna repetera när som helst, utan blod svett och tårar.  Men vet du…Jesus blödde, han var slagen piskad så till den milda grad att hans kropp verkade vara som en plöjd åker (Jes53). Han svettades, både kallsvett av rädsla och ångest, och svett för att det var fysiskt påfrestande. Tårarna rann säkert nerför hans kinder. Tårar av rädsla och ångest men också av medlidande och smärta.

Skulle du  orka bära hans kors? Du kanske inte ens orkar med att bära ditt eget utan kompromissar med det som utgör ditt kors, och bara gör det du orkar? Jag vill inte väga dig eller ditt kors på en silvervåg, nej helt enkelt bara väcka tanken i dig att tänka på om ditt kors har tappat tyngden?

Är det inte längre jobbigt , obekvämt att vara kristen? Blir det inget offer från din sida? Det är du som känner tyngden , inte jag, jag bara väcker frågan i ditt inre…

David

 David, mycket finns att säga om honom. Han var herdepojken, minstingen i familjen som vaktade fåren som blev utvald av Gud och satt att regera över Israel. Ur Davids släkt föddes den vi har att tacka för vår frälsning, Jesus.

David visste vem Gud var, han kände honom, han visste att Gud hade makt att frälsa och rädda och han visste att den som litar på Herren, honom vakar Gud över. Han hade fått erfara det så många gånger när han vaktade sin faders får, genom att Gud hade räddat honom från både varg och björn och andra faror. Davids hjärta litade helt och fullt på att Gud hade allt i sin hand.

När David vaktade sin faders får hade han för att fördriva tiden med sig sin harpa. På den satt han och spelade lovsånger till sin frälsare och skapare. Sånger födda ur hjärtat. När  han hade sett Guds hand i vardagen, när Gud hade lagt en tanke i honom, när han fick se Guds storheter , då prisade han sin Gud. Men David var säkert inte alltid i seger, utan han grät säkert många gånger och bad till Gud igenom sin sång om hjälp. Hjälp att klara den uppgift hans far hade givit honom. Han prisade Gud och spelade på sin harpa för att hålla sig vaken, för att hålla värmen i den kyliga natten, för att hålla rädslan borta , för att trösta sig medan tårarna rann i nattens mörker .

Jag ser i David en sådan person som jag skulle vilja vara. En person med tro och tillit på att Gud finns där , en person som vare sig det känns bra eller inte vet att lova Herren, och utgjuta sitt hjärta för Honom. Jag vill lära känna Gud så som David gjorde, jag vill han hans hjärta i mig.

Och Du?

Om väggarna kunde tala

Om väggarna kunde tala skulle de berätta om alla tårar som blött din kudde. Om väggarna skulle tala skulle de berätta hur de sett dig på knä.Ja om väggarna kunde tala och om de hade haft öron skulle de ha kunnat berätta för alla och envar hur du har ropat, bönat och bett till Herren, dag ut och dag in. Om väggarna kunde tala skulle deras ord vara ett vittnesbörd, men…

Nu kan inte väggar tala, de har inte heller öron eller ögon. Men en enda finns som hör och ser ändå… Han som i vars namn du bett, Han har hört varje ord, vet varje tanke du tänkt sett varje tår och hört varje rop. Ingenting undgår Honom…

Ingenting

Ett rop i nöd

 Fritt från Psalm 4

Åh Gud, lyssna på mig…svara… du som är min rättfärdighet.

Låt din nåd falla över mig och snälla hör mig när jag ber.

Och ni, människor som omger mig, varför ska ni prata och låta rykten och osanningar gå, titta ner på den som faller, utan att sträcka ut en hjälpande hand. Men kom ihåg jag är Hans barn och Han hör mig när jag ber och höjer upp min röst till Honom.

Bli arga, men ge inte efter för synden. Var stilla och tänk efter innan ni gör något, innan ni agerar eller säger nåt.

För att få det Gud har berett finns ett pris, offra de offer Han vill, de rätta, och lita på Honom, ja man måste lita på att han har kontroll.

Rösterna som ropar är många. De säger, ”vem ska visa oss vad som är rätt och fel , bra eller dåligt?” du Herre, kan visa oss, jag ber att du låter dig bli uppenbarad och visar dig för oss, låt ditt ljus få lysa över oss, så att vår natt inte längre är natt.

Du min Herre och Gud ger mig frid och ro i hjärtat mitt, långt mycket mer än någon annan kan ge, långt mycket mer än jag någonsin kan köpa för pengar , långt mer än vad materiella saker kan ge mig.

Du låter mig somna i frid om natten, även om mina tårar väter kuddens var, så ger du mig en inre frid i hjärtat som jag bevarar som en skatt, för du min Gud ,är den som ger mig trygghet och mitt hem det är hos Dig, bara hos dig.

Ditt ansikte

 Här är jag

söker ditt ansikte

mina ögon letar febrilt

efter dina ansiktsdrag

Vill känna varje drag hos dig

visa mig vem du är

visa mig vem jag är

låt mig få se mig själv med dina ögon

Linjerna i ditt ansikte

jag följer dem med blicken

för att inpränta i mig

 varje liten detalj

Ditt ansikte talar om

vem du är

fårorna som bildats genom lidandet

de mjuka linjerna av ömhet

ögonen som lyser av barmhärtighet

kärlek och nåd

Munnens linjer

talar om en  skarp tunga

men ändå kärleksfull och barmhärtig

Vecken i pannan

 visar på all den visdom du besitter

smilgropen i kinden

säger mig att du är lycklig

att din lycka kommer inifrån

Tårarna i dina ögon

säger mig att du önskar så mycket mer

bättre

om jag ändå kunde känna dig

Vill inpränta varje litet drag

varje linje

 varje fåra

 vill lägga det på mitt hjärta

som ett fotografi

att när som helst plocka fram

 Vill kunna röra

ta på

 känna

 få känslan av dig under mitt skinn

Vill att du ska leva i mig

genom mig

 av mig

Vill känna dig