Etikettarkiv: templet

Nyckel till väckelse, en av flera

http://www.folkbibeln.net/chapter/search?bok=esra&kapitel=7

I Esra kapitel 7 läser vi om hur profeten får kung Artasastas tillåtelse och välsignelse att åka till Jerusalem och återupprätta templet och gudstjänsterna inför Herren Gud. Kungen befaller att ” Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus, för att inte vrede skall komma över konungens och hans söners rike. ” (v 23).

Esra blir mycket glad och prisade Gud för han visste att det var Gud som hade lagt detta på kungens hjärta. Återupprättandet av templet och gudstjänsterna där var det största tacksägelseämnet han kunde få, för han visste att återupprättandet av templet och gudstjänsten var nyckeln till att det skulle bli väckelse hos folket. 

Utan fungerande tempel och gudstjänstliv var det naturligt för folket att söka sig på andra vägar , till andra gudar som hade fungerande tempel och där offrandet fungerade.

Om vi översätter den här tidens problematik till vår tid, ser vi likheter eller hur? Vi ser hur folket söker sig bort från kyrkan, för att tillbe avgudar istället. Får detta oss att tänka? Det finns många Esra i vår tid som skulle vilja återupprätta templet och gudstjänsterna däri om de bara finge mandat att göra det. Du som har mandat i kyrkan idag,… hör du som har öron…Ta reda på vad som är Guds vilja för templet och gudstjänstlivet. Studera ordet och symboliken och kom ihåg Artasastas ord i vers 23 ”Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och ges till himmelens Guds hus….” Låt anden tala till dig och fråga dig själv…

 Är du denna tidens Artasasta?

Annonser

Gudomliga repriser

Överallt i bibeln kan vi se dem…de finns där och återkommer hela tiden, de gudomliga repriserna. Varför finns de där? Är det för att Gud glömde att han redan visat dem en gång eller har det med oss att göra? Kanske vi behöver se dem om och om igen för att förstå.

Du undrar vad jag menar , eller hur? En repris är ju något som visas igen. Vi känner till fenomenet från TV. Där finns det gott om repriser. Missar man första gången det sänds kan man alltid titta andra eller tredje gången.

I bibeln finns det repriser på både personer och händelser. Personerna som upprepar sig är bland annat Jesus (Adam och Josef), Johannes( Elia) och  händelserna som upprepar sig är många men viktiga, Jesu död och uppståndelse( Jona i valfiskens buk ), uppbyggnaden av tabernaklet( två gånger i GT , först av Mose och senare av Salomo och David och i NTbygger vi templet  inom oss) . Hela bibeln är full av spegelbilder eller repriser. Det vi ser i GT ser vi också i NT fast på ett nytt sätt. Likaså talar Jesus själv om samma sak fast på flera olika sätt. Se bara på hans liknelser. Flera av liknelserna betyder liknande saker men visas på olika sätt.

I alla fallen ser vi att Gud vill säga något till oss och varför skulle han bemöda sig med att säga det på så många olika sätt om det inte var för att det var viktigt för oss att förstå det? Han upprepar sig för att inte vi ska kunna säga  att jag fattade inte, eller jag såg inte det på det sättet… Gud ger oss hela tiden nya chanser att förstå hans ord.

En gudomlig repris som tål att sägas gång på gång på gång är den Gud lovar till Israels folk när han för dem ut ur Egypten

” 21 HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt. 22 Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten. ( 2Mos 13:21-22)

Reprisen av denna gick bland annat i Matt 28:20

”…Och se jag är med er alla dagar intill tidens slut.”

Tack och lov för gudomliga repriser!

Heliga sånger

 

1 Vid Babels floder där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
”Sjung för oss en av Sions sånger!”
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång
i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.*
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: ”Riv ner, riv ner ända till grunden!”
8 Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan. (Ps 137)
Psalmisten befinner sig i fiendeland. I fångenskap . Någonstans där han inte kände sig hemma, han var ledsen och nedtyngd. Säkerligen utgöt psalmisten och hans folk sin nöd för Herren på speciella platser utmed Eufrat genom att samlas och sjunga till Herren. Men mitt i allt detta ber hans tillfångatagare honom att sjunga de heliga sångerna bara för nöjes skull och för att underhålla dem. Säkerligen tyckte hans tillfångatagare att det var vacker sång, men förstod de innebörden i sångerna? Förstod de att sångerna var heliga sånger till Gud? Sånger till hans ära, inte för att underhålla andra?
 Psalmisten frågar sig: Hur ska jag kunna sjunga en sång som är Herrens bara för att roa någon annan? En sång som är helig och som används i gudstjänsten i det heliga templet, skulle han kunna sjunga den bara för att roa folket i ett främmande land?   Psalmisten väljer att hänga upp sin lyra och tystna. Han till och med ber Herren låsa fast tungan i sin gom.  Att sjunga dessa sånger som användes vid gudstjänsterna i templet bara för att roa ett främmande folk skulle för psalmisten vara ett helgerån. Som att smutsa ner och nedvärdera de heliga sångerna. Han skulle hellre bli av med kapaciteten att kunna spela och sjunga än att glömma heligheten.
Många av oss befinner oss i fiendeland. Har vi glömt heligheten? Sjunger vi heliga sånger för att roa ”våra tillfångatagare”?  Frågan är uttalad….svaret…? Vem har svaret?

Gud Fader

Genom Guds ord får vi veta att vi har en fader. Fadern det är Gud själv. En fader är någon som tar hand om , beskyddar och på alla sätt hjälper oss att utvecklas , stöttar och finns där i vått och torrt. Ibland kan vår bild av vad en fader är vara skev, på grund av att vi har olika erfarenheter av vad den fadersgestalt vi har haft för våra ögon har gjort  i vår närhet. Men Gud är den Fader som på alla sätt är perfekt. Vi människor är långt ifrån perfekta och det gäller även oss föräldrar . Vi gör fel och misstag när det gäller våra barn  och deras uppfostran, men Gud han är Fader med stort F.

I sitt ord, som ju är delat i två delar, Gamla Testamentet  och Nya Testamentet, hittar vi en fin skillnad i hans faderskap. I det Gamla Testamentet är han fader för en nation, ett folk, en grupp av människor. Han är inte personlig och nära, utan mer en fader i periferin. En fader dock som har auktoritet och som inger respekt och som föder gudsfruktan.

I Nya Testamentet ser vi en annan bild av fadern. Där är han fader till individen. han är Jesu fader och om vi har tagit emot Jesus i våra liv blir han också vår fader. Han tar sin boning i oss genom att Fadern och Jesus är ett. I nya Testamentet är det vi/ vår kropp som är templet där Gud fader bor, medan det i Gamla Testamentet var tabernaklet som var Faderns boning. Här i Nya Testamentet är fadern nära, intim, han vill ha en relation med oss.

Till syvende och sist behöver vi fånga båda sidorna hos Fadern. Vi behöver intimiteten , närheten och att han bor i oss , men samtidigt behöver vi finna den auktoritet som föder gudsfruktan annars blir allting snart ganska slappt och utan udd. Om Gud Fader skulle velat att vi bara skulle se den ena fasetten skulle han väl inte givit oss hela Guds ord utan bara det testamente som är nödvändigt. De två bilderna av Fadern kompletterar varandra och är båda nödvändiga för oss att förstå och älska.

Din kallelse

I 1 Samuelsboken 3 kan vi läsa om Samuel och Eli. Samuel var en pojke som gjorde tjänst i templet hos Eli. Samuel var i sig ett bönesvar, då hans mamma några år innan hade varit i samma tempel och gråtit och bett att få föda ett barn för hon var barnlös. Som tack för det bönesvaret hon fick lät hon pojken göra tjänst i templet precis som hon lovade Gud när hon bad.

I det tredje kapitlet ser vi hur Gud kallar på Samuel. Vi ser att han gång på gång misstar sig och går in till Eli och frågar  vad han vill. Likadant kan vi ha det i våra liv. Gud kan kalla oss, men vi är som Samuel, vi förstår inte att det är Gud som kallar och missar Herrens tilltal. Tänk om inte Eli hade varit en sådan klok andlig fader för Samuel. Tänk om han inte hade förstått att det var Gud som kallade på Samuel och hjälpt pojken att förstå det.

I våra liv behöver vi hjälp och stöd av andliga fäder. Vi är Guds barn , men ibland missar vi hans tilltal och kallelser  då är det viktigt att vi har någon som Eli i våra liv som kan hjälpa oss att förstå Guds vilja och hjälpa oss att hitta vår kallelse.

Är du en Samuel? Eller kanske en Eli? Ropar Herren på dig? Och i så fall vad svarar du? Springer du som Samuel iväg åt ett annat håll eller ber du om hjälp när du inte förstår vad som händer? Har du en andlig far eller mor som kan visa dig? Eller har du själv andliga barn som kommer till dig mitt i natten och behöver din hjälp? Både Samuel och Eli hade stor glädje av varandra och det kan vi också ha av våra andliga fäder eller barn . Är du varken det ena eller det andra, försök att bli det så att du inte missar din kallelse när Herren ropar på dig.

Dags att återuppbygga templet

 Så här dikterar Chefen:

”Mitt folk säger att det ännu inte är dags att agera, att bygga på mitt hus”. Men genom sin profet Haggai sa Chefen: ”Tycker ni att det är tid för er själva att bo i flotta villor  eller bostadsrätter, medans mitt hus ligger tomt och öde? Se upp med hur det går för er. Ni sår mycket , men er skörd blir tunn, ni äter gott, men ni blir inte mätta, ni dricker , men ni får inte nog för att ni ska bli glada, kläder tar ni på er , men ändå fryser ni. Arbetaren får sin lön , men den läggs i en plånbok med hål, den räcker bara till de utgifter ni har skaffat er sedan innan, ingenting blir över.”

Detta är Chefens ord: ”Tänk på vad ni gör. Börja i rätt ända, börja att bygga upp mitt hus så som jag har sagt att jag vill ha det. Sätt det som ska vara först , först. Gör ni det ska jag bevisa för er min härlighet. Ni väntade er stor belöning, men se ni fick bara lite, och när ni tog det lilla ni fick blåste jag på det och det försvann. Varför, frågar ni er? Jo för att ni lät mitt hus förfalla, hamna i skymundan, medan var och en av er har nog med sina egna sysslor och att se om sitt eget hus. Själviskheten fick segra. Egoismen fick fäste i er.

Därför höll jag tillbaka era välsignelser, jag lät torkan komma och det som skulle växt, stanna i växten och torka ut. Jag befallde det, jag befallde att den andliga torkan skulle komma över detta land, över bergen och planmarken, över allt som växer och alla era alster. Jag befallde att det ni skulle företa er inte skulle blomstra, att allt det ni satte i verket inte skulle få fungera”

 (Haggai 1:2-11)

Om vi idag hör Chefens ord eka i vårt tomma inre,är det dags att agera och sätta det som bör komma först , på dess rätta plats. Det är dags att börja bygga Chefens hus,….. finns det några frivilliga?

Han gjorde det

Han gav oss ett löfte i sitt ord och han höll det.

Han lovade att vara med oss och han var det.

Han sade att han skulle dö och han gjorde det.

Han sa att han skulle riva templet och bygga upp det igen, och han gjorde det.

Han lovade sända hjälparen och han gjorde det.

Han sa att han skulle förvarna oss , och han gjorde det.

Han sa att han tog din synd , och han gjorde det.

Han sa många löften i sitt ord och han höll dem.

Vad säger du att du gör för honom? Och…gör du det?