Tag Archives: tillbedjan

När lammen tystnar

Bilden av vår herre Jesus som herde över hjorden är välkänd. Lammen samlas runt herden och det hörs ljud från dem  konstant. Man hör hur de bähä-ar för att kalla på herdens uppmärksamhet . Om eller när lammen tystnar vet man att nåt är på tok. Antingen har de kommit bort från hjorden och herden eller så har de blivit tagna av vargen och dött. I Psaltaren 115 vers 17-18 kan vi läsa följande:

” De döda prisar inte Herren, ingen som har farit ned i det tysta. Men vi, vi skall lova Herren från nu och till evig tid. Halleluja!”
Att vara död behöver inte betyda att man inte finns till. Man kan vara död i andlig bemärkelse. Synd leder till död- andlig död. Syndar vi så för det oss bort från hjorden och herden och till slut blir vi tagna av vargen och tystnar. När lovsången och tillbedjan tystnar inom dig eller i din församling bör du rikta blicken inåt och självdiagnosticera. Fråga dig själv var synden finns som framkallar detta tysta stadium, innan det är för sent.
Den andra delen av av bibelordet ovan ser vi att ”vi skall lova Herren ” . Vi,  är de som inte är andligt döda eller döende. Vi, är de som dricker av det levande vattnet och får kraft och styrka från den aldrig sinande källan. Dessa människor skall för evig tid, nu och i all framtid lova och prisa Herren. Varför? Jo , svaret på den frågan ser vi i nästa Psalm.

Ps 116 1 Jag älskar Herren ,
 för han hör min röst,
 mitt rop om nåd.
 2 Han har vänt sitt öra till mig,
 hela mitt liv
 ska jag åkalla honom.
 3 Dödens band omslöt mig,
 dödsrikets ångest grep mig,
 jag var i nöd och förtvivlan.
 4 Men jag åkallade Herrens namn:
 ”O, Herre , rädda min själ!”

5 Herren är nådig och rättfärdig,
 vår Gud är barmhärtig.
 6 Herren bevarar de enkla,
 jag var i nöd och han frälste mig.
 7 Vänd om till din ro, min själ,
 för Herren har varit god mot dig.
 8 Du har räddat min själ från döden,
 mitt öga från tårar, min fot från fall.
 9 Jag ska vandra inför Herren i de levandes land.
 10 Jag tror, därför talar jag,
 jag som plågades svårt,
 11 jag som sade i min ångest:
 ”Alla människor sviker .”

12 Hur ska jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?
 13 Jag vill höja frälsningens bägare
 och åkalla Herrens namn,
 14 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk.

15 Dyrbar i Herrens ögon
 är hans trognas död.
 16 O, Herre , jag är ju din tjänare,
 jag är din tjänare,
 din tjänarinnas son.
 Du har lossat mina band.
 17 Åt dig vill jag offra lovets offer
 och åkalla Herrens namn,
 18 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk,
 19 i gårdarna till Herrens hus,
 mitt i dig, Jerusalem.
 Halleluja!


Av tacksamhet och kärlek till honom som räddat mig ur dödens band, vill jag , herdens eget lilla svarta lamm, upphöja min röst och ge honom ära. Om min röst , lammets röst, tystnar någon gång och inte längre lovar och prisar Herren för den Han är och för vad han har gjort då vet man att något är fel….Skynda då till min räddning.

Herden, när han ser att ett lamm har gått vilse, spiller ingen tid… han skyndar efter och letar upp det. Han ropar och lockar och hans glädje vet inga gränser när han hittar det bortsprungna lammet och för det tillbaka till hjorden. Han förmanar och ser till att lammet inte gör om samma misstag en gång till. Herden älskar att höra bähä-andet från sina lamm, det låter som ljuv lovsång i hans öron. Så alla ni små lamm där ute….stäm upp i kör och låt inte lammen tystna.

Annonser

Tillbedjan eller inte

Vad är tillbedjan för dig? Är det att gå på möte och lyssna på predikan, att sjunga lovsång, att sträcka upp dina armar och säga halleluja? Att tillbe är så mycket mer än de veckovisa aktiviteter vi har i våra församlingar. Man kan medverka på alla dessa saker utan att för den skull tillbe Gud.

När vi pratar om vi gillade ett möte eller inte om huruvida det var bra i söndags eller inte brukar tillbedjan komma upp som samtalsämne. Men vi kan gå på möte utan att tillbe, sjunga sånger utan att tillbe, ja till och med sträcka våra händer mot Gud utan att tillbe. Frågan vi borde ställa oss efter varje möte , är om det vi erbjöd Gud var till hans belåtenhet, om han tyckte om det.

Vaddå? är det meningen att vi ska ge nåt? Ja , all tillbedjan kostar. Det kostar att vi är villiga att ge det bästa vi har till Herren . Det kan kosta av din tid, din uppmärksamhet, din kärlek, etc.. Men all tillbedjan börjar med en uppenbarelse. Uppenbarelse från Gud, och har inget att göra med om du känner för det eller inte,vad du tycker om eller inte, inte heller om du har tid eller inte. 

För att du ska kunna tillbe, behövs  förberedelse. Förberedelse av ditt hjärta, kanske behöver du stänga dörren om dig , eller i alla fall mental förberedelse för det som ska komma så att sättet vi tillber på inte bara blir ett sätt utan verkligen blir tillbedjan. Bön är här ett mycket bra sätt att förbereda sig på.

Avskildhet är en annan viktig faktor i tillbedjan. Vi behöver, för att inte bli distraherade, avskilja oss från det som kan få vår fokus att gå från Jesus till något annat. Mobiler, vardagliga ting, man och barn kanske pockar på uppmärksamhet, tankar på jobbet eller på ekonomin kanske hindrar dig från att komma inför Herrens tron. Utmaningen ligger i att behålla och bevara fokus på Herren .

Att överlåta sig är sen nästa steg. Det kostar som sagt att tillbe och det behövs att vi överlåter det bästa av våra tillgångar till Herren. Många gånger ger vi bara det som vi har i handen och bryr oss inte om att ta fram det bästa till exempel vi sjunger med i sången men utan att tänka på vad vi sjunger och utan att hjärtat finns med eller vi böjer våra huvuden i bön men orden som kommer ur vår mun är bara ett rabblande av gamla invanda fraser och saknar innebörd för oss. Det är inte så lätt alla gånger att tillbe och därav används frasen lovets offer.

När man har kommit så här långt är det inte så svårt att få tillbedjan att innehålla den sista delen, nämligen proklamation av Guds storhet och proklamering av vem han är och vad han har gjort i ditt liv. Att proklamera och komma ihåg allt vad Gud har gjort för dig producerar en tacksamhet i ditt inre som blir som pricken över iet på tillbedjan. Att tacka och lova Herren för vad han gjort och vad han kommer att göra i ditt liv är att sätta honom på tronen i ditt liv.

En som verkligen tillbad var Abraham. En man, nästan hundra år, som fick en son av Gud i hög ålder. Han får en uppenbarelse av Gud att han ska offra sin son som ett brännoffer. Säkerligen är hans son Isak det bästa som Abraham har. Och säkerligen är det med tungt hjärta som han gör förberedelserna för resan,(fixar ved, packar åsnan och börjar resan mot platsen där det ska ske). Han säger till sina tjänare att stanna och vänta på dem ( han avskiljer sig från det som kan få honom att byta fokus, de skulle med all säkerhet försöka hindra honom att utföra det han är på väg att göra). Han tar med sig sin son och veden och går och reser ett altare. Han kommer så långt som att överlåta sin älskade son, där han ligger på altaret men just i det ögonblicket han ska till att offra blir Gud det som Abraham proklamerade ut när Isak frågade var offret var…Han blir Jehova-Jireh, den som förser. Abraham hör Herrens röst och stoppar kniven från att döda sin son och får syn på väduren. Känslan av tacksamhet inom Abraham visste säkert inga gränser.  Abraham tillbad.( 1 Mos 22)

Förväntansfull

Som ett litet barn om julafton…just innan paketen ska öppnas. Fylld av förväntan , en härlig känsla i magen…ja jag vet att det är tid snart. Tid att ställa sig till förfogande för Herren, tid att tjäna, villigt och med ett ödmjukt hjärta. Tid för mig att återigen få vara en kanal för tillbedjan och intimitet med Honom. Längtar…ja , jag har längtat, men väntat och bidat Hans tid, och nu…är den här!

Hans tid är NU…, det är dags för mig att lyfta min röst och prisa Honom som äran tillhör, Honom som är värdig allt lov, Honom som har makten i sin hand, Honon som älskade mig intill döden.

Förväntan fyller mitt inre. Förväntan på vad Gud vill göra, för jag vet att Han ska göra stora ting. Förväntansfull… det är bara förnamnet!

Visheten…varifrån kommer hon?

Vishet…

detta underbara som alla söker, som alla önskar sig, som alla försöker fånga eller hitta. Men.. kan man verkligen finna vishet? Kan man läsa sig till den, kan man köpa den? Var söker du vishet? Hos munkarna i Tibet, på kunskapskanalen på Tv, på biblioteket, på universitetet?

Job delar några tankar om visheten i sitt 28 kapitel. Han säger att människan kan göra många tekniska saker, vetenskap som förundrar men i allt detta finns ingen vishet. Vishetens väg och pris känner ingen människa och visheten kan man inte finna i de levandes land(Job28:13). Ingenting kan liknas vid visheten inte ens den ädlaste sten eller dyrbaraste metall. Men var bor då visheten? 

Job hade funnit svaret på den frågan. Han visste att vägen till vishet gick i genom Gud. Gud är den som känner vishetens väg, för han ser HELA panoramat, han kan se ända till jordens ändar ja allt under himlen det ser han. Gud vet var visheten bor och han visar det för de som fruktar honom. 

Trots alla underverk och mirakler som vetenskapen i vår tid visar upp och lyckas göra, kan man aldrig få vishet genom dessa. Vishet kan inte hittas, inte köpas eller upptäckas som en dold juvel och den är heller inte nedgrävd som en försvunnen skatt. Visheten hittar man inte i de levandes land och inte heller i dödsriket. Vishetens väg hittar man endast bortom människans förmåga att förstå, och den ende som kan hjälpa oss att få del av den är Han som är omnisciente, allvetande. Han , skaparen fick vishet i början när han skapade allting, därför är hans skapelse och de lagar som regerar över den ett uttryck för vishet. Man kan säga att visheten är ordet om Guds vilja, dvs att Gud uppenbarar för oss sin vishet genom sin gudomliga lag, både den moraliska lagen och  naturlagarna.

När en människa slutar strida för att uppnå vishet, oberoende av Gud  och genom egen kraft, inte förrän då kan man säga att han börjar närma sig visheten. För om han söker vishet genom meditation och undersökningar men i sin egen kraft är det bara dumhet för allt vi gör som inte börjar som ett uttryck av tillbedjan inför Herren är fåfänga och inbilskhet. Visheten kommer till den som släpper kontrollen till sin skapare och som fruktar honom. 

Summa summarium av Jobs 28 kapitel finns i sista versen och den som söker visheten någon annan stans går vilse.

Job 28:28 ”Och till människorna sade han så: ”Se , Herrens fruktan , det är vishet, och att fly det onda är förstånd”

Gåvan och Givaren

Hosea 7:13-14

13 Ve över dem, ty de har flytt bort från mig! 
Fördärv över dem, ty de har avfallit från mig! 
Jag ville friköpa dem, men de har talat lögnaktigt mot mig. 
14 De ropar inte till mig av hjärtat, utan klagar på sina bäddar. 
De oroar sig för sin säd och sitt vin, 
men de vänder sig bort från mig.

Herrens ord är klart och tydligt.Han sträcker ut sin hand för att rädda oss, men vi tar inte emot honom. Vi tänker bara på materiella saker som säd och vin och när det materiella fattas oss då lägger vi oss i våra sängar och klagar. Vi klagar och säger till Gud : Varför har du övergivit oss? Varför låter du detta hända oss? Varför tar du bort det goda?

Varför? Jo för att vi inte förstår att det goda gåvorna kommer från Givaren, Herren. Han som förser, Jehová Jireh, men honom vill vi inte ta emot… det skulle ju betyda att vi skulle bli tvungna att ge något tillbaka till honom: tillbedjan, kärlek, kontrollen över våra liv,…. och det kan vi ju inte. Gåvan skulle vi gärna vilja ha, men givaren…njae , tror inte det. Det skulle vara en alltför stor uppoffring ifrån vår sida.

När jag läser de här orden i från Hosea känns det i hjärtat. Vi ratar det bästa som vi kan få, Givaren och roffar åt oss av det näst bästa, Gåvan. Om du skulle sätta dig i Givarens skor, skulle du inte efter ett tag när du har gett och gett och gett och du märker att mottagaren inte gensvarar, skulle du då inte sluta upp med att ge? Hur skulle det kännas om någon sa till dig: Jag vill ha det du kan ge mig, men inte dig.

Just i den sitsen sätter vi Gud. Vi vill ha alla hans välsignelser och gåvor, men vi vill inte ha honom i våra liv,…det är för obekvämt, det kostar för mycket av tid ,ork och engagemang. Kanske kan det till och med göra lite ont , för vi kanske måste ge upp vissa andra saker…och det vill vi ju absolut inte…

…eller?

Kanske finns du där ute just nu som får den där känslan i bröstet av skam, ånger…som tänker..är det så här jag har gjort mot Gud? Och som när du läser dessa ord och orden i från Hosea inser att du har lagt fokus på fel sak och vill vända om…kanske finns du där ute som ser, hör och förstår vad ordet säger till oss och som när du inser det inte kan annat än att ropa ut till Jesus:

FÖRLÅT!

Sann tillbedjan

Gud, Jehova, låter höra sitt ord och ropar på jordens invånare, från där solen går upp ända till där den går ned igen. Från Sion, den vackra, kommer Gud fram och visar sig i all sin härlighet. Vår Herren kommer, han kommer inte att förbli tyst. En eld som förtär allt i sin närhet utgår från honom och föregår hans ankomst och runtomkring honom drar stormen fram med kraft.

Han höjer sin röst och ropar på himmelen och på jorden, för att samla dem till att döma dess invånare: ” För ihop dem, dem som följer mina bud, de fromma, för dem till mig.” Och himlarna ropar ut att Han är rättfärdig och den som skipar rättvisa. Begrunda.

” Lyssna , mitt folk, Jag vill säga något. Israel, till dig höjer jag ett varningstecken. Det är JAG som är din Gud. Jag tänker inte säga något om dina slaktoffer, inte heller dina brännoffer, de finns där alltid inför mitt ansikte. Jag vill inte ta den boskap jag har välsignat dig med, för jag har boskap i överflöd i skogen och i bergen där alla djuren är mina. Jag känner vartenda djur som vandrar på jorden, från fåglarna på marken till det minsta fisk i havet. Om jag var hungrig, skulle jag inte behöva tala om det för dig så att du kunde komma med föda , nej, min är jorden och allt som är på den. Behöver jag offerkött och offerblod? Nej, det jag behöver och vill ha av dig är att du offrar lovets offer åt mig då ska du få göra det du lovat . Ropa till mig när nöden faller på så kommer jag att ge dig hjälp och du ska ge mitt namn ära.

Men till den som inte håller mina bud säger jag: ” Hur kan du kommentera mina lagar och låta ord om mitt förbund komma i din mun, du som hatar tillrättavisning och trampar på mitt ord? Om du såg en tjuv skulle du genast springa med honom och de som inte ärar äktenskapet ,med dem umgås du. Din mun använder du till allt vad ont är och tungan din rör ihop svek och lurendrejerier. Du sitter där och talar illa om din broder, ja din moders son ger du skulden! Så uppför du dig , och jag har varit tyst, och nu tror du att jag är likadan. Nej, du har fel, jag vill ge dig straff och jag vill visa dig. 

Detta bör ni förstå, ni som glömmer bort Gud, för att ni ska kunna ångra er innan jag går till rätta med er: den som offrar lovets offer, han ger mig ära, och den som rätar upp sin väg, honom skall jag rädda.”

(Psalm 50 tolkad med mina ord)

Tack

Tack Gud för luften som jag andas, tack för din nåd som omger mig. Tack för att jag får lov att kalla mig ditt barn och tack för att jag kan krypa upp i din famn. Tack för omsorgen du har om mig och tack för ditt beskydd över mitt liv. Tack Herre, för att du leder och visar mig vägen , med ljuset från ditt ord och med puffar och tillrättavisningar för du mig dit du vill.

Tack för att du har tålamod med mig, tack för att du förlåter och suddar ut det som var, de fel jag har gjort. Tack för att du inte ser mina misstag när jag kommer i ditt namn Jesus, utan du tar min plats inför åklagaren, du som är det felfria och rena offerlammet. Tack för att du dog för mig.

Tack för att jag få komma inför din tron , i tacksamhet och tillbedjan. Tack för att jag får komma som jag är. Tack för välsignelser och tillrättavisningar , tack för att du är min far.