Etikettarkiv: tofs

Låt oss gå tillsammans

Sakarja 8:23

Så säger Herren Sebaot: På den tiden ska det ske att tio män av alla slags tungomål som talas bland hednafolken skall fatta en judisk man i mantelfliken och säga:” Låt oss gå med er, ty vi har hört att Gud är med er”

Vem är denne judiske man som Sakarja pratar om, som tio andra män går och drar i mantelfliken? Vilka är de tio männen? Vad var det de hade hört? Varför drar de i hans mantel? Många frågor men kanske kan vi upptäcka något här…

Mannen, den judiske mannen, som jag kan se det är ingen annan än min vän Jesus och de tio männen får symbolisera lärjungarna. De hade hört att Gud var med Jesus, att han gjorde under och tecken. De hade hört att han var den utlovade Messias, Gud med oss , Emmanuel. Lärjungarna kom från olika samhällsklasser och regioner. Några var fiskare, en tullindrivare, en annan läkare, ja variationen var stor allt för att bredden skulle finnas. Säkerligen kunde de tala olika tungomål och tala till olika samhällsklasser och till de olika hednafolken.

Men varför drar de i hans mantel? Den långa vida manteln var ett klädesplagg som de skriftlärda hade på sig för att visa att de var just skriftlärda. Fariseerna använde detta plagg demonstrativt. Manteln pryddes i sina fyra hörn med tofsar. Men varför rörde de vid manteln? Jo för att det fanns en föreställning om att andlig kraft kunde överföras via dessa manteltofsar. Männen ville ha det Jesus hade. De ville ha hans smörjelse, hans vishet, hans uppmärksamhet.

Männen eller lärjungarna ville ha det Jesus hade, de ville vara nära honom för att lära sig av honom, för att hans kunskap och vishet skulle smitta av sig. De frågar honom till och med, ”låt oss gå tillsammans” för de hade sett något i Jesus. De såg att han var Gud med oss-Emmanuel.

Ser du vad lärjungarna såg? Vill du gå tillsammans med honom? Sträcker du dig efter hans mantelflik? I så fall säg till Jesus idag ” låt oss gå tillsammans”

Annonser

Om jag bara….

Om jag bara…
Skriken och pratet från folket på gatan är högt och ljudligt. Folk skrattar och ropar, de trängs och knuffas. Jag försöker att göra mig så osynlig det bara går. Längst fram kan jag ana honom. Han går där i en klunga av sina närmaste. Folk försöker desperat komma inpå honom för att om så bara få se honom för en kort sekund.
Jag bestämmer mig. Jag borde egentligen inte men jag kan inte låta bli. Det finns nåt i honom som lockar och drar och kanske är det som de säger att han kan göra under. Vad har jag att förlora? Ingenting. Det kan inte bli värre än vad det är. Folk går redan långa omvägar när jag går fram och jag måste hela tiden förvarna alla om att gå undan. Min kraft den är slut, jag orkar inte mer. Om jag ändå kunde…
Med bestämda steg och med mina sista krafter banar jag mig väg genom folkmassan. Det är så mycket människor så att jag tack och lov blir osynlig i mängden. Sakta kommer jag närmare honom och jag kan nu se ryggtavlan på honom. Det finns liksom en atmosfär av frid över honom där han går även fast allt är kaos runtomkring. Med en sista kraftansträngning tränger jag mig förbi de sista männen som går bakom honom och jag sträcker ut min hand. I mitt huvud finns bara en tanke: om jag bara kunde få röra vid honom så kanske jag kunde bli frisk och få kraft. Om jag bara…
Där, jag nuddade vid något. Jag tror att det var tofsen på manteln. Åh att jag inte nådde ändra fram..Jag får försöke en gång till.
Han stannar plötsligt upp, ser sig omkring och frågar: -Vem rörde vid mig?
Hans vänner säger lite småleende: -Mästare, det är ju så många som rör vid dig. Folk knuffas och trängs.
– Ja men det här var annorlunda, jag kände hur det gick ut kraft ifrån mig. Den som rörde vid mig gjorde det med tro.
Helst av allt vill jag sjunka genom marken och försvinna. Vad har jag gjort? Nu kommer jag ju att bli upptäckt. Vad tänkte jag på? Ja, ja , jag får väl stå för vad jag har gjort och bli straffad därefter och säger därför: -Det var jag!
Alla vänder sig om och tittar. Men Han, han ser på mig med sina djupa ögon och säger till mig: -Din tro har hjälpt dig. Du är frisk.
Då känner jag det, det känns i hela kroppen. Kraft!
Jag vågade och vann. Vågar du?