Tag Archives: tro

Varför vi inte skall vara tysta

Jag är mitt uppe i läsning utav Josua och där finns ett kapitel som handlar om hur Josua sänder ut spejare för att se på Kaanans land och Jeriko. I det här kapitlet finns något viktigt vi kan lära oss, och jag skulle vilja dela det med er, här och nu.

Historien utspelar sig i skökan Rahabs hus, en kvinna som arbetade som prostituerad i ett av de många avgudatemplen i Jeriko. Hon hade hört, som så många andra om Israels barns flykt från Egypten och hur Gud, mäktigt och med fast hand, hade för dem från seger till seger. Josua sänder ut två spejare för att se och iakttaga vilka strategier som skulle ta i beaktande inför nästa steg av deras intagande av Kaanan. De kommer till Rahabs hus för att söka information, ( i en skökas hus finns mycket folk med information om både det ena och det andra, folk från alla samhällsklasser) och samtidigt får kungen veta om deras existens och börjar söka efter dem. Kungen söker igenom hela staden och kommer till Rahabs hus , men hon har gömt spejarna på taket under en hög med lin, och hon lurar iväg kungens män att leta någon annan stans. Varför gör hon detta? Jo hon hade hört om de storverk Israels Gud hade gjort. Hon hade hört om dem och till och med  börjat tro.

Hon gör en pakt med spejarna att skydda hennes familj mot att hon hjälper dem att fly. Genom att knyta ett rött snöre i sitt fönster ska Israels soldater skona alla som är i hennes hus när de kommer för att inta Jeriko. Rött är andens och blodets färg. Tänk på hur Israels folk målade med blod på dörrposterna till sina bostäder den första påsken. Rahab har också genom att tro på det hon hört tagit emot Gud och därmed anden i sitt liv.

För att fortsätta vill jag att vi läser några verser ur kapitel 2 i Josua:

8
Men innan spejarna hade lagt sig, gick hon upp till dem på taket
9 och sade: ”Jag vet att Herren har gett er detta land och att en skräck för er har fallit över oss, ja, att alla landets invånare bävar för er. 10 Vi har hört hur Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er, när ni drog ut ur Egypten, och vad ni gjorde med Sichon och Og, amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, hur ni gav dem till spillo. 11 När vi hörde detta blev våra hjärtan förskräckta, och nu har ingen mod att stå er emot. Ty Herren , er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. 12 Lova mig därför med ed vid Herren att eftersom jag har visat barmhärtighet mot er, skall också ni visa barmhärtighet mot min fars hus. Ge mig ett säkert tecken på det, 13 och låt min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva, liksom alla som tillhör dem, och rädda oss från döden.”

Det hon säger till spejarna här är att folket har hört om alla de under och tecken Gud har gjort och detta har satt respekt in i folket. Hon säger att ingen har mod att stå emot Israels folk och att hon vet att de kommer att segra och inta Jeriko.  Tänk dig att få höra detta från fienden! Att du som spejare får detta uttalat till dig…växer inte din tilltro på seger då? Vad var det som fick henne att säga allt detta… Jo att människor hade berättat vad som de sett och hört, dvs delat vittnesbörd om vad Gud har gjort i deras liv, eller närhet.

Vill du att fler människor skall ge sina liv till Herren ? Vill du att motståndet skall upphöra? Vill du se att hela nationer lägger sig under Guds makt….Börja dela ditt vittnesbörd, tala om vad Gud gör och har gjort…ja till och med vad han kommer att göra, för när det fullbordas skall alla häpna och se…Tystnaden har kraft…men ordets makt är ännu större så öppna din mun, fatta pennan, och dela med dig och låt dig inte tystas.

Slutet gott allting gott…Rahabs hus skonas vid intagandet av Jeriko tack vare det röda snöret i hennes fönster. Hon gifte sig senare med en Israelit vid namn Salmon som mycket väl kan ha varit en av de två spejarna som kom till hennes hus. Från att ha varit en prostituerad i ett avgudatempel till att bli farfars farmor till kung David är inte det ett strålande exempel på Guds nåd och på hur kraften i hans ord kan förändra människors liv. Det är just därför vi inte skall vara tysta…

Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Härom dagen föddes denna fråga i min hjärna tidigt en morgon och sedan dess har jag gått och funderat på detta: Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Hur syns eller märks det på mig att jag är frälst och har Jesus i mig? Finns det speciella karaktärsdrag hos mig? Syns det på någon om man är kristen? Behöver jag arbeta på att det ska synas mer?

Svaren på de här frågorna är inte lätta att finna. Det är komplext. Som människa vill man ju inte sticka ut och vara ”konstig” , udda eller den alla ser på och pekar på. Vi vill liksom smälta in…

I kristenheten har det smugit sig in en konformism, att vi ska vara nöjda med det vi har, men Guds ord är tydligt när det gäller detta. Han har så många löften för oss kristna som vi inte lyckas leva i på grund av att vi har fastnat i konformismen. I 1 Petr 2:9 står det:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”

Vi ska alltså inte nöja oss med att vara som alla andra, utan vi ska vara bättre utan att för den skull se ner på eller döma någon. Vi är söner och döttrar till Gud! Rom 8:14 ”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.”

Fil 2:15 säger hur vi ska leva…”så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, ”

Visst är det ord som förpliktigar? Tillbaks till ursprungliga frågan… när min granne ser på mig, ser han att jag lyser? Ser han en fläckfri, ren människa? Nej, jag tror faktiskt inte det…men någonstans vill jag ändå tro att det finns något i mig som inte är som hos alla andra. Jag vill ändå tro att Guds ande lyser igenom det som är Jag och kan locka andra att se på mig och vilja ha det samma.

Jag hoppas att min tro syns, inte bara för att jag åker iväg till kyrkan på söndagen utan på sättet jag lever. Jag hoppas att min granne kan se en liten bit av Jesus i mig. Att himlen inte är så långt borta som man tror utan att en liten bit av himlen bor inuti mig och jag skulle vilja dela med mig av den till de jag möter. Jag hoppas att den frid som Gud ger mig även när det blåser och stormar, kan få lysa igenom och smitta av sig på min omgivning, likaså glädjen jag känner att ha blivit räddad. Jag hoppas att Gud kan använda mig i olika situationer i vardagen för att han ska bli förhärligad, men de verkliga svaren på frågan har egentligen min granne, eller de som möter mig i livet.

Guds ord säger att vi ska leva i den här världen, men inte av världen. I Joh 15:19 hör vi Jesus tala till sina lärjungar( oss): ”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.”

Min önskan är att leva i den här världen, som en som en spegelbild av vad den här världen skulle kunna ha varit, om världen hade tagit emot sin frälsare. Detta är något som jag konstant måste arbeta på, en sak i taget ända till den dag när mitt lopp är avslutat och jag har tagit mig i mål.

Evangelium förr och nu

Idag var jag på en välsignad Gudstjänst i den lilla kyrka jag brukar gå till och dagens predikan berörde mig och väckte frågor i min själ. Den fick mig verkligen att tänka till och inse att vi har tappat något väsentligt inom kristenheten. Men det är nog bäst att ta det från början…

Hur predikades evangelium på Paulus tid? Jo med den helige andes kraft, med tal om korset och om Jesus död och uppståndelse och hur han genom detta återlöser vår synd om vi med hjärtat tror och med munnen bekänner att detta är vad vi tror. Han predikade inte sig själv, utan Jesus och kraften i honom. När han kom till en plats ställde han sig och talade i kraft av den helige ande. Rakt och med auktoritet , det han sett och upplevt, det han trodde på…han hade inga hjälpsändningar, ingen matutdelning eller social verksamhet, det var bara evangelium- det glada budskapet , utan krusiduller, och evangelium förvandlade människor. Människor i tusental blev frälsta. Expansionskraften i dåtidens evangelium var enorm.

Idag, hur predikas evangelium? Hur ser det ut idag? Är expansionskraften densamma? Har vi samma metoder att predika evangelium som då? Idag har evangelium bytts ut mot hjälpsändningar, humanitär hjälp och socialt arbete. Matutdelning och räddningsaktioner är mission i dagens kristendom. Inget fel i detta , absolut inte,… men var är evangelium??? Vi har bytt ut den helige andes kraft och korsets kraft mot vår egen mänskliga kraft. Det är vi som predikar oss själva och hur hjälpsamma och omtänksamma vi är som kristna. Vi har tagit bort det viktigaste- Jesu död och uppståndelse för vår skull, evangelium helt enkelt.

Då är dagens fråga: Har mission samma kraft nu som förr? Ser vi tusentals komma till tro när vi har gjort våra hjälpsändningar eller sociala arbete? Köar folk för att få komma  och bli döpta och börja sitt nya liv med Jesus?På Paulus tid såg man detta. 3000 personer tog emot Jesus som sin frälsare bara efter en predikan….Folk väntade vid Jordan för att bli döpta…. Jag har i alla fall inte sett det…kanske har du? Jag tror i alla fall att vi är skyldiga till att det är på det här viset genom att vi har tappat bort det väsentliga i hur man missionerar. Kanske är det dags att omvärdera vårt ”nutida sätt” och gå tillbaka till gamla tankar och tillvägagångssätt?

”Tänk på vad förr var, redan i forntiden, ty jag är Gud och annars ingen, en Gud vars like inte finns.” Jes 46:9

” Flytta inte ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder har satt upp.”     Ords 22:4

Wifi

Wifi är komplicerat. Det finns, men det syns inte. Med Wifi kan du göra hur mycket som helst, utan…ja då får man koppla upp sig på annat sätt om det ska funka. Wifi är en kraft som de flesta av oss behöver dagligen.

Wifi är som tro, den finns men den syns inte. Med tro kan du utföra hur mycket som helst, till och med flytta berg, utan …ja då står berget kvar tills nån annan flyttar på det. Tron är kraften i våra liv.

1654155_10151875196006895_342326841_n

Hemmet

Jag fascineras av hur Bibeln gång på gång undervisar om hur det kristna hemmet  bör vara, men hur lite verkligheten egentligen liknar den bilden som Bibeln visar oss. Ordspråksboken är en handbok i hur det kristna hemmet ska se ut, Job har också undervisning om detta. Tyvärr …är dagens verklighet så långt borta från detta ideal.

Vad är då detta ideal.. ja det är inte så lätt att sätta fingret på men jag ska göra ett försök. Fem saker som utmärker det Kristna hemmet är: 1) Mannens och kvinnans personliga umgänge med Gud . 2) Deras umgänge och förtröstan på Gud tillsammans som familj. 3) Föräldrarnas umgänge på det personliga och andliga planet med sina barn. 4) Familjens sätt att hantera omvärlden.  5)Gudsfruktan.

Både mannen och kvinnan bör ha en personlig, levande relation med Herren. Om endaste en av dem har det kommer hela hemmet att halta på något sätt. Genom att veta att båda har en personlig relation till Gud, vet man att båda två strävar efter samma mål och har gemensamma värderingar i stort. Om denna första punkt, som kanske är den lättaste att få till, är uppfylld kommer man direkt vidare till nästa…deras umgänge med Gud som par. Många par nöjer sig med att ha en personlig relation med Gud, där var och en har sin stund i bön, men inget kan svetsa samman två personer mer än att be tillsammans för gemensamma böneämnen. Att blotta sig själv inför någon annan, bygger på och skapar tillit och sammanhållning. Att vara själsligt naken inför någon annan som du ju faktiskt är när du är både inför Herren och inför din partner bevisar att du litar på den personen.

När sedan familjen blir komplett med barn är det viktigt att Gudsrelationen mellan makarna utökas och barnen blir integrerade. Viktigt är att man tidigt vågar prata om tro och Gud och Bibeln . Att be tillsammans som familj är viktigt och att inte föräldrarna gömmer sig när de umgås med Gud utan att det sker på ett tydligt sätt för barnen. Föräldrarna är förebilder för sina barn….ser barnen dig be kommer de att göra de också som en naturlig del i deras liv. Ser de er be tillsammans är det något de bär med sig till sin framtida relation. Låt barnen få vara med.

Så långt så enkelt….nu kommer vi till det lite mer komplicerade, nämligen hur familjen hanterar omvärlden. Den balansgången är inte enkel. Vi lever i världen men inte av den, står det skrivet. Att inse att allt som världen gör inte är nyttigt och/eller bra för mig och min familj kan vara svårt att acceptera. Viljan att inte vara utanför mängden gör att många faller i världens nät. Man vill ju bli accepterad av världen och därför tillåter man att den får påverka mer än vad som är tillbörligt i ens liv. Att här kunna stå på sig och visa enad front tillsammans med sin partner är en stor vinning, som man bara får genom att innan ha bett tillsammans och lagt familjen i Herrens händer. Genom att tillsammans ha studerat Guds vilja för hur en familj ska vara kommer era chanser att öka när det gäller att stå emot omvärldens tryck.

Sist men absolut inte minst är det som all Gudsrelation bygger på, nämligen gudsfruktan. Inte rädsla och tvång , utan respekt och kärlek. Han är konung, Han dog för oss, Han gjorde det ingen annan kunde, besegrade döden…samtidigt är Han Helig, Allsmäktig, himmelens  och jordens skapare, min skapare…jag tillhör alltså Honom…Han är min Herre. Att av kärlek till vad Han gjort välja att försöka följa Hans instruktioner för hur jag/vi ska leva. Om familjen agerar utifrån antagandet att Jesus är familjens överhuvud och att han vet vad som är bäst är redan många av slagen vunna.

Dessa tankar är absolut inga experttankar utan sådant som man har observerat. Herrens tankar för det Kristna hemmet är underbara. Om vi kunde nå åtminstone en något högre nivå i våra kristna hem skulle mycket förändras. Ett råd till alla nybildade par därute… ta er tid att tillsammans läsa och fundera över Guds handbok i familjerådgivning…Ordspråksboken. Gör det till en vana att läsa ur den och diskutera vad det står mellan er. Utvärdera och diskutera vad det står och vad det betyder i ert förhållande…Bygg upp ert förhållande på Guds ord. ”Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt. ” (pred 4:12) Du själv är ensam och svag, tillsammans med din partner kan du stå emot, men om ni slår er ihop med Konungarnas konung är ni starka och kan bära allt…

Är det nödvändigt att tro?

Idag fick jag just höra en sak som händer i Danmark just nu, som där har skapat en debatt. En församling i den danska kyrkan har satt ut en platsannons där de söker en troende präst till tjänsten. Debatten som uppkommit kring detta är att detta är diskriminering, att detta utesluter de icketroende från att söka tjänsten.

Jag blev helt paff när jag hörde detta och kunde nog inte i min vildaste fantasi tänka mig att en präst inte tror!! Men döm om min förvåning när jag får veta att också här i Sverige är alltså endast 2 av 10  präststudenter troende.. Jag frågar mig vart är kristenheten på väg, när inte ens prästen faktiskt är kristen?! 

Är det så konstigt att Sverige  och Norden avkristnas? Är det så konstigt om ingen väckelse kommer? Är det så konstigt att kyrkan tillåter både det ena och det andra? Hur ska en som inte tror på Gud kunna förkunna Guds ord? Tror du inte på Gud så tror du ju inte heller på Guds ord och hur ska du då kunna få andra människor att tro på det? 

Jag är upprörd, ledsen och arg. Men är jag förvånad? Både JA och NEJ. Ja för att jag förstår inte hur man kan vilja vara präst om man inte ens tror på Gud, och nej för att mänskligheten drar sig allt längre och längre bort från sin skapare.

Är det nödvändigt att tro på Gud om du är präst? Jag vet vad jag tycker… men vad tycker du?

Predikaren från tre synvinklar

16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn 
och där furstarna festar redan på morgonen! 
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar, 
där furstarna håller måltid vid rätt tid 
för att få styrka och inte för att bli druckna. 
18 Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket.

Predikaren 10:16-18

Predikaren är en av mina favoritställen i Guds ord. Hit kan jag komma tillbaka gång på gång men ändå hitta något nytt. Som idag…Dessa ord har jag läst flera gånger innan , men just idag fick de en annan innebörd. De kom till liv och jag kunde se inte bara ett sätt utan tre sätt att applicera det här ordet i våra liv.

 Först kan vi se på det på det personliga planet: Landet är du/jag, och om du är ett barn så betyder det att du är omogen. Furstarna är de människor som finns runt dig och som ger dig råd och om de är lika omogna som dig ligger du risigt till. Råden du får av dem hjälper dig inte utan snarare stjälper dig. De håller fest redan om morgonen och hur ska de då kunna gå ut och arbeta och förtjäna pengar till livets nödvändigheter. Livet ter sig som bara nöjen och inga förpliktelser…i ditt hus kommer det att regna in och bjälkarna i taket kommer att rasa in….ve dig säger Herren. I vardagen ser vi många sådana personer som lever över sina tillgångar, köper på kredit och lever efter världens sätt att leva. Det senaste är ett måste, även om plånboken inte är överens. När halva månaden är slut, ja då finns det inget kvar av den  månadens lön och man måste hela tiden knapra av pengarna man kommer att tjäna sedan…Ingen tanke på framförhållning , ingen tanke på att kanske se till att ha en buffert om uti fall att… Pengarna som kommer in försvinner fortare än ögat hinner blinka.

Den andra kungen är son till ädlingar. En mogen person som har rådgivare som också är visa och vet vad som är rätt och fel. De håller fest vid rätt tidpunkt efter dagens förpliktelser och ser till hålla det inom gränserna för de vet att det finns en dag imorgon också. Denna person lever inte bara för stunden , nej, han vet vad som förväntas av honom och planerar och lägger en bra grund för framtiden…hans hus har friska bjälkar i taket och och när det regnar är det torrt och varmt inomhus. I vardagen ser vi att han tänker först och agerar sedan. Inga impulsköp, han planerar sina utgifter och sparar för oförutsedda utgifter, man vet ju aldrig när bilskrället går sönder eller kylskåpet lägger av. Framför allt aktar han sig för att köpa med pengar han inte har, kredit är något som bara ska användas med största försiktighet.

Nu till det andliga planet: Den förste av de två, nöjer sig med att ta emot Kristus. Han är som sädeskornet som föll i dikesrenen som grodde men som senare kvävdes av det som växte upp runt omkring, ogräset. Han faller lätt för världens frestelser och sätter inte Gud i första rummet, det finns ju så mycket annat som upptar hans dyrbara tid. En omogen och ytlig kristen som inte har Guds ord i hjärtat.

Den andre är mogen i sin tro, han vet att utan Gud i sitt liv fungerar det inte. Han har satt Gud i första rummet och han söker råd och hjälp där han vet att han får de bästa svaren,  dvs i Guds ord. Han planerar inte massor utan att först ha varit i bön och han vet att Guds ord är den bästa hjälpen han kan få. Han omger sig med personer som han vet tänker på samma sätt. Han försöker aktivt att stå emot frestelserna från denna världen så gott det går…Faller han så vet han att någon finns där som hjälper honom att resa sig igen.

Den tredje och sista vinkeln på detta ord är sett genom församlingen: Den första församlingen är en församling som har massor av aktiviteter, drar till sig folk, lättsam och poppis. Men …när det gäller Guds ord skrapar den bara på ytan. Ledningen och församlingsansvariga fördjupar sig inte i undervisning och gemenskap med den viktigaste personen i församlingen , nämligen huvudet-Jesus Kristus. Han har förpassats till att bli en bifigur i deras fullspäckade aktivitetsschema i församlingen. Huvudsaken är ju att folk kommer till kyrkan eller hur??

Den andra församlingen är en församling där ledning och församlingsansvariga är fast förankrade i Guds ord. De leder församlingen med perspektivet att Jesus är huvudet och Guds ord är det som ska lyftas fram inte massor av aktiviteter som tar bort fokus från Gud och Gudsrelationen som vi som församling kontinuerligt måste underhålla om vi vill att den ska växa. Denna församling vet att Guds ord bygger upp, ger vishet och att det och inget annat får en församling att växa.

Tre infallsvinklar av ett och samma ord… efter en lång stunds tystnad här på bloggen är kanske detta som Gud ville ha sagt. Jag ser att han ändrar mitt sätt att skriva , att han fördjupar tankar och då behövs det kanske inte komma inlägg så ofta. Det som kommer kanske måste idisslas i flera dagar…det är nog inte lika lättsmält som innan.