Tag Archives: underhålla

Vishetens sju pelare, fjärde pelaren

”Den late är full av begär, och han får ändå inget, men de flitigas hunger blir rikligen mättad” Ords 13:4

Att vara arbetsam, flitig, det är den fjärde pelaren jag tänker mig av de sju vishetens pelare. Finns det något som är mer irriterande än en latmask? Nån som låter andra göra jobbet.  Som pustar och stönar för minsta lilla, som klagar och gnatar på att allt är jobbigt. En sådan person sprider ingen positiv energi runt omkring sig. Han är snarare en energitjuv, som dränerar dig och alla runt omkring sig på energi. Mycket vill han ha, men lite blir hans lön.

” De flitigas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst” (Ords 12:24)

Allt blir svårt för en lat person, varenda sak känns jobbig och många hinder reser sig. Vem  det är som hindrar? Ja , vem vet? Kanske är det Herren som försöker lära dem något eller så är det resultatet av att inte veta vad som menas med lön för mödan. Ords 15:19 säger:

”Den lates stig är som spärrad av törne, men de redliga har en banad stig.”

Om man ser på vad Herrens ord säger här så vill i alla fall jag få det till att en arbetsam person, en flitig  människa vinner Herrens behag. Honom hjälper Herren, dvs det går honom väl. Framtiden ligger för honom, medan tvärtom för den som är lat och inte vill arbeta. Om honom står det följande: ” Den lates begärelse för honom till döden, genom att hans händer inte vill arbeta. ” (Ords 21:25)

Om man går till sig själv och tänker, vem skulle jag helst vilja ha en relation till? En latmask eller en arbetsmyra, vem av dem skulle få relationen att gå framåt, så skulle svaret självklart bli arbetsmyran, eftersom en latmask inte kryper särskilt långt…medan arbetsmyran ser till att dra sitt strå till stacken.  Kanske skulle relationen dö av sig själv, eller av svält, eftersom ” den late sticker sin hand i fatet , men gitter inte föra den åter till munnen” (Ords 19:24). Ordet säger att  ”lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger. ” (Ords 19:15) I en relation är det alltid viktigt att inte bara den ena parten gör det den ska utan att båda drar mot samma mål.

Att vara arbetsam och flitig för med sig gott. ”Fattig blir den som arbetar med  lat hand, men de flitigas hand skaffar rikedom” ( Ords 10:4). Det gör att inget fattas dig och du får utveckla sunda och goda relationer till dina medmänniskor. Medan den som flyr arbete blir illa sedd. ” Den som är försumlig i sitt arbete, är allaredan en broder till rövaren.”( Ords 18:9)

Den fjärde pelaren som vishetens hus vilar på är alltså flit, och arbetsvilja. Inget kräver mer arbete än att bygga ett ”hus” och att underhålla det, så det hela tiden är i fint skick.

Annonser

Heliga sånger

 

1 Vid Babels floder där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
2 I pilträden som fanns där hängde vi upp våra harpor.
3 Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
”Sjung för oss en av Sions sånger!”
4 Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång
i främmande land?
5 Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand glömma att spela.*
6 Min tunga må fastna i gommen om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje.
7 HERRE, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: ”Riv ner, riv ner ända till grunden!”
8 Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig för allt vad du har gjort oss.
9 Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan. (Ps 137)
Psalmisten befinner sig i fiendeland. I fångenskap . Någonstans där han inte kände sig hemma, han var ledsen och nedtyngd. Säkerligen utgöt psalmisten och hans folk sin nöd för Herren på speciella platser utmed Eufrat genom att samlas och sjunga till Herren. Men mitt i allt detta ber hans tillfångatagare honom att sjunga de heliga sångerna bara för nöjes skull och för att underhålla dem. Säkerligen tyckte hans tillfångatagare att det var vacker sång, men förstod de innebörden i sångerna? Förstod de att sångerna var heliga sånger till Gud? Sånger till hans ära, inte för att underhålla andra?
 Psalmisten frågar sig: Hur ska jag kunna sjunga en sång som är Herrens bara för att roa någon annan? En sång som är helig och som används i gudstjänsten i det heliga templet, skulle han kunna sjunga den bara för att roa folket i ett främmande land?   Psalmisten väljer att hänga upp sin lyra och tystna. Han till och med ber Herren låsa fast tungan i sin gom.  Att sjunga dessa sånger som användes vid gudstjänsterna i templet bara för att roa ett främmande folk skulle för psalmisten vara ett helgerån. Som att smutsa ner och nedvärdera de heliga sångerna. Han skulle hellre bli av med kapaciteten att kunna spela och sjunga än att glömma heligheten.
Många av oss befinner oss i fiendeland. Har vi glömt heligheten? Sjunger vi heliga sånger för att roa ”våra tillfångatagare”?  Frågan är uttalad….svaret…? Vem har svaret?