Etikettarkiv: uppenbarelseboken

Se jag gör allt nytt

Känslan av misslyckande tränger sig på. Den letar sig in i alla skrymslen. att försöka mota den är lönlöst. Den tar sig förbi alla hinder jag sätter upp för den. Peptalket med coachen, bästa vännen som uppmuntrar, partnern som säger att det inte spelar någon roll, som säger att du är älskad ändå…

Försöker skaka av den… känslan av misslyckande. Åhhh… vad den är envis! Varför?

Varför kan inte jag få känna mig lyckad, bra? Om jag ändå kunde sudda ut det gamla, börja om igen. En ny start. Tankarna irrar en stund…börja om på nytt…det vore nåt… en röst viskar i luften ” Uppenbarelseboken 21:5, läs den”.

Vem? Var? Hur? Min nyfikenhet tar överhanden och jag går till bokhyllan och dammar av konfirmationsbibeln och slår upp sista boken i bibeln. …är det första gången jag öppnar den här bibeln?  Ja …kanske…men när jag sakta börjar läsa kapitel 21 vers 5 inser jag att det här inte kommer att bli den sista… När jag läst versen för femte gången ryser jag i hela kroppen och jag har ståpäls som Gunde Svan så festligt uttryckte det en gång i tiden…Nej… sista gången blir det inte. 

Se…jag gör allting nytt…

Annonser

Tid att kasta ut

Alternativ läsning till Upp 14:14

Och jag såg, ja mina ögon öppnades och se: där var ett moln, vitt som bomull och på molnet satt en som liknade en människoson.  På hans huvud fanns en gyllene krans och i hans hand nåt som liknade ett fiskespö.
En annan ängel kom ut från helgedomen och ropade ut med hög röst till han som liknade en människoson: ”Ta ditt fiskespö eller nät och kasta ut, för livets ocean är full av fångst som är redo att bärgas. Var och en som kastar ut sina nät eller metrevar kommer att få en stor fångst”. Han som satt på molnet tittade ut över livets ocean och såg fångsten som väntade på att bärgas och han kastade ut sin fiskeutrustning och började att håva in fångsten. Han fiskade och fiskade och fångsten verkade aldrig ta slut….

Det är dags att kasta ut. Har du din metrev klar? Har du agnat med Guds ord? Det nappar bra .