Etikettarkiv: utgifter

När allting vacklar, kan vi lita på Gud

 

1 Uppfylld av den helige Ande återvände Jesus från Jordan och fördes av Anden omkring i öknen, 2 där han frestades av djävulen i fyrtio dagar. Under de dagarna åt han ingenting, och när de var förbi, blev han hungrig. 3 Då sade djävulen till honom: ”Är du Guds Son, så befall att den här stenen blir bröd.” 4 Jesus svarade honom: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd.” * 5 Då förde djävulen honom högt upp och visade honom för ett ögonblick alla riken i världen 6 och sade: ”Dessa rikens hela makt och härlighet vill jag ge dig, ty åt mig har den överlämnats och jag ger den åt vem jag vill. 7 Därför skall allt vara ditt, om du tillber mig.” 8 Jesus svarade: ”Det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.” * 9 Sedan förde djävulen honom till Jerusalem och ställde honom på tempelmurens utsprång och sade till honom: ”Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån! 10 Det står skrivet: Han skall befalla sina änglar att skydda dig, * 11 och De skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”* 12 Jesus svarade honom: ”Det är sagt: Du skall inte fresta Herren din Gud.” * 13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Luk 4: 1-13

Vi frestas dagligen, vi genomgår svårigheter som till exempel ett dåligt ekonomiskt läge. Vi frestas att köpa, att äga, att låna, nåt vi kanske ångrar i dag , så här månaden efter jul. Varje dag möter vi svårigheter. Vi tenderar till att se svårigheterna mer än det Guds ord egentligen säger. I nöden tenderar vi till att ge upp och tappa modet, men Gud använder olika omständigheter i våra liv för att visa på olika saker, tukta oss om man så vill kalla det.

I 5 mos 8:3 står det följande: ”Han tuktade dig med hunger och lät dig äta manna, något som varken du själv eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan inte lever av bröd allena utan av alla ord som utgår från Herren”

Vad säger Guds ord? Jo att han tillåter hungern för att lära oss att allt inte bara är pengar och ekonomiska lägen hit och dit, nya saker eller utgifter och inkomster, nej utan det vi ska leva av är Guds ord. Vi måste självklart ha pengar att betala med och återhållsamhet är självklart viktigt i ett pressade lägen, men Guds ord säger nåt mer…manna…han sänder manna…nåt inte vi känner till. ”…för att dina älskade söner[döttrar}, Herre, skulle förstå att det inte är markens gröda som livnär människan med sina olika arter, utan det är ditt ord som uppehåller dem som tror på dig” ( vish 16:23)

Gud är trofast, det säger hans ord. Han kommer att sända manna till oss så som han gjorde i öknen på Mose tid.  Han är Jehova-Jireh, han som förser. När du ber i detta namn kommer Gud att förse dig med det du behöver. Se bara på Abraham…När hans son (Isak) frågade sin far Abraham var offret var när de var på väg för att offra svarade Abraham,…-Jehova-Jireh , Gud kommer att förse. Och det gjorde han…När Isak låg på altaret själv och Abraham höjde sin kniv för att offra sin son stoppade Gud honom och sände en vädur istället. Gud försåg behovet, för att Abraham litade på honom.

Genom sitt förbundsnamn Jehova-Jireh har Gud förbundit sig till att förse våra behov , att se till att vi har det vi behöver. Vi å andra sidan förbinder oss till att lita på att han gör det och inte ta saken i egna händer.

I ögonblick av frestelse och svårigheter måste vi försöka att lita på att han har allt under kontroll, att Gud har lösningen på vårt problem. I öknen fanns inget att äta, men Israeliterna blev mätta ändå, de fick manna från ovan. När Abraham skulle offra sin son fanns ingen annan där än just hans älskade son, men Gud sände en vädur i rätt ögonblick. När utgiften ska betalas i slutet av månaden finns där inga pengar kvar till den räkningen, men Gud har en lösning om vi vågar lita på honom. Rannsaka dig själv och se om du kan dra ner på kostnaderna någon annan stans, vidta åtgärder som kanske svider( tror du det var lätt för Abraham att lägga sin son på offeraltaret?) och gör din del så som Abraham gjorde sin del. Då kommer du att få se vem Jehova-Jireh är och att hans löften står fast.

Annonser

Predikaren från tre synvinklar

16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn 
och där furstarna festar redan på morgonen! 
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar, 
där furstarna håller måltid vid rätt tid 
för att få styrka och inte för att bli druckna. 
18 Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket.

Predikaren 10:16-18

Predikaren är en av mina favoritställen i Guds ord. Hit kan jag komma tillbaka gång på gång men ändå hitta något nytt. Som idag…Dessa ord har jag läst flera gånger innan , men just idag fick de en annan innebörd. De kom till liv och jag kunde se inte bara ett sätt utan tre sätt att applicera det här ordet i våra liv.

 Först kan vi se på det på det personliga planet: Landet är du/jag, och om du är ett barn så betyder det att du är omogen. Furstarna är de människor som finns runt dig och som ger dig råd och om de är lika omogna som dig ligger du risigt till. Råden du får av dem hjälper dig inte utan snarare stjälper dig. De håller fest redan om morgonen och hur ska de då kunna gå ut och arbeta och förtjäna pengar till livets nödvändigheter. Livet ter sig som bara nöjen och inga förpliktelser…i ditt hus kommer det att regna in och bjälkarna i taket kommer att rasa in….ve dig säger Herren. I vardagen ser vi många sådana personer som lever över sina tillgångar, köper på kredit och lever efter världens sätt att leva. Det senaste är ett måste, även om plånboken inte är överens. När halva månaden är slut, ja då finns det inget kvar av den  månadens lön och man måste hela tiden knapra av pengarna man kommer att tjäna sedan…Ingen tanke på framförhållning , ingen tanke på att kanske se till att ha en buffert om uti fall att… Pengarna som kommer in försvinner fortare än ögat hinner blinka.

Den andra kungen är son till ädlingar. En mogen person som har rådgivare som också är visa och vet vad som är rätt och fel. De håller fest vid rätt tidpunkt efter dagens förpliktelser och ser till hålla det inom gränserna för de vet att det finns en dag imorgon också. Denna person lever inte bara för stunden , nej, han vet vad som förväntas av honom och planerar och lägger en bra grund för framtiden…hans hus har friska bjälkar i taket och och när det regnar är det torrt och varmt inomhus. I vardagen ser vi att han tänker först och agerar sedan. Inga impulsköp, han planerar sina utgifter och sparar för oförutsedda utgifter, man vet ju aldrig när bilskrället går sönder eller kylskåpet lägger av. Framför allt aktar han sig för att köpa med pengar han inte har, kredit är något som bara ska användas med största försiktighet.

Nu till det andliga planet: Den förste av de två, nöjer sig med att ta emot Kristus. Han är som sädeskornet som föll i dikesrenen som grodde men som senare kvävdes av det som växte upp runt omkring, ogräset. Han faller lätt för världens frestelser och sätter inte Gud i första rummet, det finns ju så mycket annat som upptar hans dyrbara tid. En omogen och ytlig kristen som inte har Guds ord i hjärtat.

Den andre är mogen i sin tro, han vet att utan Gud i sitt liv fungerar det inte. Han har satt Gud i första rummet och han söker råd och hjälp där han vet att han får de bästa svaren,  dvs i Guds ord. Han planerar inte massor utan att först ha varit i bön och han vet att Guds ord är den bästa hjälpen han kan få. Han omger sig med personer som han vet tänker på samma sätt. Han försöker aktivt att stå emot frestelserna från denna världen så gott det går…Faller han så vet han att någon finns där som hjälper honom att resa sig igen.

Den tredje och sista vinkeln på detta ord är sett genom församlingen: Den första församlingen är en församling som har massor av aktiviteter, drar till sig folk, lättsam och poppis. Men …när det gäller Guds ord skrapar den bara på ytan. Ledningen och församlingsansvariga fördjupar sig inte i undervisning och gemenskap med den viktigaste personen i församlingen , nämligen huvudet-Jesus Kristus. Han har förpassats till att bli en bifigur i deras fullspäckade aktivitetsschema i församlingen. Huvudsaken är ju att folk kommer till kyrkan eller hur??

Den andra församlingen är en församling där ledning och församlingsansvariga är fast förankrade i Guds ord. De leder församlingen med perspektivet att Jesus är huvudet och Guds ord är det som ska lyftas fram inte massor av aktiviteter som tar bort fokus från Gud och Gudsrelationen som vi som församling kontinuerligt måste underhålla om vi vill att den ska växa. Denna församling vet att Guds ord bygger upp, ger vishet och att det och inget annat får en församling att växa.

Tre infallsvinklar av ett och samma ord… efter en lång stunds tystnad här på bloggen är kanske detta som Gud ville ha sagt. Jag ser att han ändrar mitt sätt att skriva , att han fördjupar tankar och då behövs det kanske inte komma inlägg så ofta. Det som kommer kanske måste idisslas i flera dagar…det är nog inte lika lättsmält som innan. 

Dags att återuppbygga templet

 Så här dikterar Chefen:

”Mitt folk säger att det ännu inte är dags att agera, att bygga på mitt hus”. Men genom sin profet Haggai sa Chefen: ”Tycker ni att det är tid för er själva att bo i flotta villor  eller bostadsrätter, medans mitt hus ligger tomt och öde? Se upp med hur det går för er. Ni sår mycket , men er skörd blir tunn, ni äter gott, men ni blir inte mätta, ni dricker , men ni får inte nog för att ni ska bli glada, kläder tar ni på er , men ändå fryser ni. Arbetaren får sin lön , men den läggs i en plånbok med hål, den räcker bara till de utgifter ni har skaffat er sedan innan, ingenting blir över.”

Detta är Chefens ord: ”Tänk på vad ni gör. Börja i rätt ända, börja att bygga upp mitt hus så som jag har sagt att jag vill ha det. Sätt det som ska vara först , först. Gör ni det ska jag bevisa för er min härlighet. Ni väntade er stor belöning, men se ni fick bara lite, och när ni tog det lilla ni fick blåste jag på det och det försvann. Varför, frågar ni er? Jo för att ni lät mitt hus förfalla, hamna i skymundan, medan var och en av er har nog med sina egna sysslor och att se om sitt eget hus. Själviskheten fick segra. Egoismen fick fäste i er.

Därför höll jag tillbaka era välsignelser, jag lät torkan komma och det som skulle växt, stanna i växten och torka ut. Jag befallde det, jag befallde att den andliga torkan skulle komma över detta land, över bergen och planmarken, över allt som växer och alla era alster. Jag befallde att det ni skulle företa er inte skulle blomstra, att allt det ni satte i verket inte skulle få fungera”

 (Haggai 1:2-11)

Om vi idag hör Chefens ord eka i vårt tomma inre,är det dags att agera och sätta det som bör komma först , på dess rätta plats. Det är dags att börja bygga Chefens hus,….. finns det några frivilliga?