Etikettarkiv: välsigna

Finns det nåt som är för svårt för Gud?

11 Men Abraham och Sara var gamla och hade nått hög ålder, och Sara hade det inte längre på kvinnors vis. 12 Sara log inom sig och tänkte: ”När jag nu blivit gammal, skall jag då upptändas av åtrå? Min herre är ju också gammal.” 13 Herren sade till Abraham: ”Varför log Sara och tänkte: Skulle jag föda barn, jag som är så gammal? 14 Skulle något vara omöjligt för Herren ? Vid den bestämda tiden nästa år skall jag komma tillbaka till dig, och då skall Sara ha en son.” 15 Då nekade Sara och sade: ”Jag log inte,” ty hon blev förskräckt. Men han sade: ”Jo, du log.”( 1 Mos 18:11-15)

Januari är känd för att vara den tuffaste månaden på året. Ekonomin vacklar, mörkret tynger ner och kylan biter i skinnet,( ja i alla fall där det är kallt). Många känner sig modfällda och misströstar, drömmarna verkar så långt borta, ja nästan helt ouppnåeliga. Men det är då vi ska komma ihåg vad Gud gjorde med Sara. Fastän hon var gammal och inte längre fertil, och Abraham, han var ju ännu äldre, så gjorde Gud det omöjliga, han gav dem en son.

Ingen trodde att det var möjligt…inte ens Sara, hon tyckte till och med det var absurt men… För Gud finns nämligen inga omöjligheter, inga hinder som är för svåra, inga problem som är för stora. Det spelar ingen roll om du är gammal eller ung, om du har pengar eller inte, om du är stor eller liten… Han kan göra det omöjliga möjligt och han gör det för dem som söker honom.

Så idag,  istället för att söka lösningar på problemen, sök istället Guds ansikte. Det är tid att tillbe honom, ge våra hjärtan till honom och sen kan du låta honom välsigna dig. Skulle det finnas något omöjligt för Gud? Svaret på den frågan kan Guds son själv få leverera oss.

26 Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt. Men för Gud är allting möjligt.”
 ( Matt 19:26)

Så vilka dina tuffa tider,  svåra problem eller ouppnåeliga drömmar än är så är det tid att lita på Herren och Hans ord och vänta på att han ska låta det gå i uppfyllelse medan vi överlåter våra hjärtan till honom.

Välsigna ditt namn

Idag låter jag en sång få tala för sig själv

Fem bröd och två fiskar

Fem bröd och två fiskar, det är inte mycket, speciellt inte om det ska räcka till att mätta 5000 personer, då förslår ju inte fem bröd och två fiskar långt. Nästan lite så att det känns skrattretande… är det ens lönt att erbjuda något? Bara en droppe i havet. Joh 6:1-13

Den lille pojken hade en snäll moder, som inte ville att hennes son skulle gå hungrig så hon hade packat ner en matsäck åt honom att ha under dagen. Det lilla han hade i matsäcken var avsett för honom. Inte för 5000! Men pojken som såg alla människorna och han kände hungern i sin egen mage , han förstod att de alla var hungriga och han tvekade inte att dela med sig när han insåg att det inte fanns mat till alla dessa människor. Han tog det lilla han hade och gick fram till mästaren och erbjöd sin gåva.

En osjälvisk handling, en oväntad handling , som fick konsekvenser. 

Jesus tar emot hans gåva och välsignar den. Det som förut var litet…två fiskar och fem bröd, räcker nu till att mätta 5000 personer …och det blir till och med över!

Av det lilla du ger kan Gud göra så mycket mer. Underverk, mirakel som inte du eller jag ens hade kunnat tänka oss.Ge av det du har, vare sig det är materiella saker eller tid eller annat. Gör du det lilla du kan, kommer Gud att göra resten.

Vad säger du?

”En fågel som  du släpper ut ur buren kan bli fångad igen, men ett ord som slipper ut från dina läppar kan inte komma tillbaka.”

Det finns saker som vi gör, som direkt efter att vi har gjort dem är helt omöjliga att göra ogjorda. Gjort är gjort, det går inte att trycka på spola-tillbaka-knappen. En sådan sak är ju orden som kommer ur vår mun. Väl en gång uttalade kan du inte ta dem tillbaka. 

Ord kan uppmuntra , glädja , skänka frid och kärlek, men de kan också såra, baktala, göra ont, och oroa och förstås en hel massa till. Att försöka tänka på vad man säger och hur man säger sina ord tror jag är nödvändigt. Man kan aldrig komma ifrån att helt undvika att trampa i klaveret någon gång , men man kan försöka att så långt det går tygla sin tunga. Detta påpekar Paulus i Jakobs brevet3:7-10  

 ”7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.”

Bibeln säger väldigt mycket om att försöka tygla sin tunga och att man ska vara försiktig med vad som kommer ut ur munnen, men mänskliga som vi är tänker vi inte alltid på detta utan många gånger säger vi saker till varandra som sårar och gör ont.Om vi skulle försöka att för en tid framöver verkligen lägga manken till och undvika ord som sårar och gör ont eller som helt enkelt uttalar sig negativt om saker kanske vi skulle kunna se en skillnad i bemötandet mellan människor.  Om vi alla bemödar oss att tala väl om andra, välsigna och tala gott om människor vi möter tror jag att världen skulle bli en trevligare plats att vara på. Varför inte ge det en månad ? Gör ett försök att verkligen tänka på vad som kommer ut ur din mun och försök att få det som kommer ut att vara positivt och välsignande för de du möter . Kanske kan vi få höra många fina vittnesbörd bland kommentarerna om vad det blir för skillnad runt omkring dig.

Ord från en tanklös kan hugga som svärd, de visas tunga ger läkedom.
Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.

Lycka är

Lycka är 

att få finnas till

att få vara ett barn av din konungsliga familj

Lycka är 

att få känna sig älskad

och att få ha någon att kunna älska

Lycka är 

att vakna varje morgon och tacka för dagen som ligger framför

 och för den som var igår

Lycka är

att trots svårigheter och problem,

se ljust på framtiden som ligger framför mina fötter

Lycka är

att få göra någon glad 

och få välsigna någons dag

Lycka är

en vän som stannar när alla andra gått hem,

som ser dig även när dig vill vara osynlig

som finns när ingen annan verkar bry sig

Lycka är

att kunna vara den man är

utan masker och förklädnader

Lycka är

att Du har skapat mig

och att Du älskar mig som jag är

Lycka är 

att få vara din ögonsten

Vad jag har det ger jag dig

Rubriken till det här inlägget kan om man tar den på fel sätt provocera tanken lite. Låt mig få förklara vad jag vill ha sagt. För mig handlar det inte om skatter och rikedomar, inte pengar eller värdepapper, inte om matriella saker utan vad du kan göra för någon annan.

I Apostlagärningarna 3 kan vi läsa om Petrus och Johannes på väg in till templet. I porten sitter en lam tiggare som ber om en allmosa. Petrus svarar honom: ”Se på oss.” Och mannens förhoppning höjs att han ska komma till att få något av dem, med något tänker mannen i första hand på pengar. Men Petrus säger till mannen i vers 6 att: ” Silver och guld det har jag inte, men vad jag har det ger jag dig: I Jesu Kristi nasaréns namn: stig upp och gå!” Och Petrus tog honom i handen och reste honom upp.

Ibland är det inte pengar eller matriella saker som våra medmänniskor runt omkring oss behöver. Ibland är det helt enkelt något annat som fattas dem. En hjälpande hand , en kram, en axel att gråta mot, ett uppmuntrande ord, en klapp på axeln, skjuts till jobbet, hjälp att klippa gräsmattan, ja behoven är lika många som människorna. Det är inte alltid som du känner att du kan offra några slantar , kanske har du det själv tufft ekonomiskt, men du kan alltid ge något annat.

Se dig runt omkring idag, vem kan du välsigna? Alltid finns det någon som behöver något,  nån att prata med, en kram, ett leende. En utsträckt hand när det som bäst behövs kan vara värt mer än allt guld i världen .  Nästa gång kan det vara du som är den med behovet. Och även om du inte har guld och silver så har du som medmänniska så mycket att ge. Låt dig få bli använd idag , på samma sätt som Petrus och Johannes, genom att få räcka ut en hand till en annan människa.

 

 

Barak

Psaltaren 95:6 ” Kom låt oss falla ner och tillbe, knäböja inför Herren , vår skapare”.

Nehemja 8:6 ”Esra prisade Herren, den store Guden, och med lyfta händer ropade folket ”Amen, amen” . De böjde knä och föll ner och tillbad Herren med ansiktet mot marken”

Barak, att falla ner, välsigna, prisa och knäböja, det är betydelsen av det här ordet. I de två verserna ovan ser vi ordet användas och hur det kan ta sig uttryck i våra liv. När vi prisar Gud kan vi göra det genom att välsigna hans namn, knäböja inför honom i vördnad, för att han är Herre, den store Guden, vi kan falla ner på vårt ansikte för att vi inte kan se den härlighet som han utstrålar.

Är det inte det här vi längtar efter? Att få se och känna hans närvaro så starkt att vi inte kan annat än att bara falla ner inför hans fötter och välsigna och prisa honom. Barak! Men… jag ställer nu den obehagliga frågan… hur ofta gör vi det? Mitt svar blir, med handen på hjärtat, alldeles för sällan. Viljan kanske finns där, i alla fall ibland, men tiden, orken, överlåtelsen, tja… den vill kanske inte riktigt infinna sig alla gånger. Nu så här när man sitter och tänker och liksom tar till sig ordet, barak, då önskar man inget hellre än att få kasta sig ner på marken inför den store väldige Guden och bara tillbe honom , om man nu hade kunnat känna hans närvaro på det oerhörda sättet just nu… men för att komma dit behövs det nog lite mer, men jag gör ett tappert försök

Barak, ja jag välsignar dig Gud, jag prisar dig och knäböjer inför dig. Du är väldig, ingen är dig lik. Jag ber att du ska komma med din härlighet och låta mig få falla ner med ansiktet mot marken , för jag Herre är inte värdig att ens se på dig och din härlighet, än mindre stå upp inför dig. Herre jag välsignar dig!