Etikettarkiv: varför

Som ett barn

Många av oss kan känna igen sig i att livet är lite upp och ner, ibland går det som vi tänkt oss, men ibland, eller ska vi säga för det mesta så går det inte alls…ingenting blir som du hade velat och frågan varför kommer oftare och oftare i dina tankar. Varför händer det mig, varför blev det så här, varför går det inte som jag vill, varför? Vi förstår ingenting!

Mycket av det som händer i våra liv formar oss till de vi är, vi kan inte förstå anledningen till varför det just ska hända oss och jag tror inte heller att det är meningen att vi ska förstå det. I bibeln talas det om att vi borde ta emot Jesus som ett barn. Ett barn har inte full förståelse, kan inte allt, men litar på sin fader att denne vet bäst. En mening i en andaktsbok fick mig att tänka idag. Meningen lyder följande:” De som är som barn springer jublande in i en famn som de känner igen, även om de ingenting begriper.”-( Lena Bergström)

Även om vi inte förstår eller begriper ett dugg av vad som händer oss och meningen med alla svårigheter, så kan vi ändå ha den känslan inombords att vår fader vet bäst och vi kan med glädje och utan missmod springa rakt in i hans öppna armar, för vi vet att han alltid vill oss väl och har kontroll över hela situationen. Att känna den förtröstan  som bara ett barn kan göra är ett privilegium och något vi kan vara lyckliga över att vi får lov att känna. Att veta att vad som än händer mig så finns min fader där för mig och vakar och ser till mig , och han tillåter inte något som inte är för mitt bästa, även om jag kanske inte alltid tycker eller kan se det bästa för mig i det som händer.

Så även om vi behöver växa upp andligt och inte stanna i spädbarnsstadiet i våra kristna liv så när det kommer till det här med förtröstan är det bästa sättet ändå att vara som ett barn. Full av tillit att i den öppna famnen hittar vi trygghet, kärlek, omsorg  och vägledning ut ur varje situation som förvirrar oss eller som vi inte begriper. Jag önskar att du som idag bär på frågan varför i ditt hjärta kan bli som ett barn och springa jublande in i din faders famn och sätta all din förtröstan på honom , att allt, ja faktiskt allt kommer att ordna sig till ditt bästa , för nåt annat kommer han inte att tillåta.

images (2)

Guds nåd är ny var morgon

Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny- stor är din trofasthet.

Klagovisorna 3:22-23

Katastrofer avlöser varandra . Vi ser dem på TV ifrån jordens alla hörn. På bilderna ser vi förstörda hem och hus, förtvivlade människor, barn som febrilt försöker finna sina borttappade föräldrar och föräldrar som förtvivlat skriker ut sin sorg efter att ha förlorat det käraste de har- sina barn. 

Mat…Vad är det? Har glömt hur det smakar…Rent vatten? Du menar den gråbruna sörjan man kan bli sjuk av? Tak över huvudet? Nä inte i natt heller…

Morgonen börjar gry…en ny dag randas i öster. Medans solens första strålar letar sig upp över horisonten hörs stilla och nästan viskande toner…en sång från brustna hjärtan…en sång som medan solen stiger växer sig starkare och starkare. En sång om nåd och barmhärtighet , om hopp mitt i allt elände. För visst är det så…Mitt i allt elände kan vi lita på Herren , att Hans nåd är ny var morgon och Hans trofasthet är så stor att till och med det som ser så oändligt svårt ut att ta sig ur, med Hans hjälp blir det uthärdligt.

Frågan man ställer sig: Varför allt det här händer? Den saknar liksom mening när man får tag på nåden.Vem är vi att förstå sådana saker? Gud är och förblir i kontrollrummet, och Han drar i spakarna

Livet är skört

 Livet är skört… Vad säger man? … Vilka ord räcker till när olyckan är framme? När mattan helt plötsligt dras undan under fötterna på dig eller på någon annan i din närhet. Hur kan man hjälpa trösta  få smärtan att försvinna? Hur kan man hjälpa någon att få glädjen tillbaka, när glädjen de hade rycktes bort helt apropå?

Ingen lätt uppgift. Kanske till och med en omöjlig uppgift. Men… det jag kan göra är  att visa att jag finns…Att mina öron är öppna..och att jag orkar lyssna… Att min axel går att luta sig mot…Att det inte gör nåt om axeln blir genomvåt av tårar…. orden du försöker komma på att säga kommer inte till att räcka till…De kommer för alltid att vara för små. Svaren på frågorna har du inte… det finns inte… Största frågan av dem alla förblir obesvarad: VARFÖR? Ingen vet. Guds vägar är outgrundliga.