Etikettarkiv: världen

Alla kan finna smuts i någon, var den som finner guldet

Matt 18:10

”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.”

Orden ovan utgör en del av svaret på lärjungarnas fråga om vem som är störst.  Att vara störst, bäst och vackrast är ju världens ideal. Världen söker hela tiden efter bekräftelse och framgång. Att leva i världen och inte dras med i detta är jättesvårt.

Följden av världens sätt att tänka och hela tiden sträva efter att vara störst bäst och vackrast, blir rivalitet, konkurrens, maktbegär, översitteri och förakt. Vi ser det dagligen runt omkring oss och vi följer troligtvis i samma fotspår.

I Guds rike däremot, är det storslagna inget ideal eller något att trakta efter. I Guds rike är det tvärtom. Den som gör sig liten och svag och ödmjukar sig och gör sig beroende i Jesu namn är större än all världens makthavare. Jesus själv, Guds son , ödmjukade sig, gjorde sig till människa och kom som ett litet svagt och bräckligt barn i en krubba . Han tvättade sina lärjungars fötter fastän det var han som var mästaren, han  blev slagen och hånad , dog på korset , för din och min skull.

Vi lever i världen och världens sätt att tänka smyger sig på oss varje sekund. Hur enkelt är det inte att förakta någon som vi tycker är mindre värd än vi själv? Då, i det ögonblicket när den tanken slår oss att vi är förmer än någon annan, får vi låta Guds ord från Matt 18:10 eka inom oss. Det ordet kan vi bära med oss varje gång vi möter de här personerna som vi kan kalla ”besvärliga”. De personer som vi irriterar oss på, som vi retar upp oss på, de som prövar vårt tålamod, inte förstår vad vi menar fastän vi säger det tusen och åter tusen gånger. Dessa personer, eller kanske vi ska kalla dem ”små änglar”, de får idag påminna oss om hur nära synden vi är varje dag.

Jag är helt säker på att du vet vem dessa små är och kanske har du till och med blivit välsignad av Gud att få möta en sådan person idag. Den personen hjälper dig att bli förädlad och att se Gud i varje människa vi möter. Nästa gång du möter dessa små besvärliga personerna se inte smutsen, gräv fram guldet istället.

Annonser

Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Härom dagen föddes denna fråga i min hjärna tidigt en morgon och sedan dess har jag gått och funderat på detta: Vad skiljer mig från min ofrälste granne?

Hur syns eller märks det på mig att jag är frälst och har Jesus i mig? Finns det speciella karaktärsdrag hos mig? Syns det på någon om man är kristen? Behöver jag arbeta på att det ska synas mer?

Svaren på de här frågorna är inte lätta att finna. Det är komplext. Som människa vill man ju inte sticka ut och vara ”konstig” , udda eller den alla ser på och pekar på. Vi vill liksom smälta in…

I kristenheten har det smugit sig in en konformism, att vi ska vara nöjda med det vi har, men Guds ord är tydligt när det gäller detta. Han har så många löften för oss kristna som vi inte lyckas leva i på grund av att vi har fastnat i konformismen. I 1 Petr 2:9 står det:

”Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.”

Vi ska alltså inte nöja oss med att vara som alla andra, utan vi ska vara bättre utan att för den skull se ner på eller döma någon. Vi är söner och döttrar till Gud! Rom 8:14 ”Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner.”

Fil 2:15 säger hur vi ska leva…”så att ni blir fläckfria och rena, Guds oskyldiga barn mitt ibland ett falskt och fördärvat släkte, bland vilka ni lyser som stjärnor i världen, ”

Visst är det ord som förpliktigar? Tillbaks till ursprungliga frågan… när min granne ser på mig, ser han att jag lyser? Ser han en fläckfri, ren människa? Nej, jag tror faktiskt inte det…men någonstans vill jag ändå tro att det finns något i mig som inte är som hos alla andra. Jag vill ändå tro att Guds ande lyser igenom det som är Jag och kan locka andra att se på mig och vilja ha det samma.

Jag hoppas att min tro syns, inte bara för att jag åker iväg till kyrkan på söndagen utan på sättet jag lever. Jag hoppas att min granne kan se en liten bit av Jesus i mig. Att himlen inte är så långt borta som man tror utan att en liten bit av himlen bor inuti mig och jag skulle vilja dela med mig av den till de jag möter. Jag hoppas att den frid som Gud ger mig även när det blåser och stormar, kan få lysa igenom och smitta av sig på min omgivning, likaså glädjen jag känner att ha blivit räddad. Jag hoppas att Gud kan använda mig i olika situationer i vardagen för att han ska bli förhärligad, men de verkliga svaren på frågan har egentligen min granne, eller de som möter mig i livet.

Guds ord säger att vi ska leva i den här världen, men inte av världen. I Joh 15:19 hör vi Jesus tala till sina lärjungar( oss): ”Om ni vore av världen, skulle världen älska er som sina egna. Men ni är inte av världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er.”

Min önskan är att leva i den här världen, som en som en spegelbild av vad den här världen skulle kunna ha varit, om världen hade tagit emot sin frälsare. Detta är något som jag konstant måste arbeta på, en sak i taget ända till den dag när mitt lopp är avslutat och jag har tagit mig i mål.

Är karriärstegen den enda stegen?

Världen är full av uppmaningar att studera, förverkliga dig själv, förbättra ditt CV och så vidare. Men världens sätt att se på varför är ju helt enkelt bara för att klättra uppåt på karriärstegen, få bättre betyg,  få högre lön eller bli mer eftertraktad på arbetsmarknaden. En fråga som har ringt i mitt inre är om allt man lär sig, studerar måste leda till klättring uppåt på karriärstegen, högre lön eller en till sak att skriva i CV:t? Kan det finnas en annan stege, parallell med karriärstegen? En stege som för oss närmare Gud? En andlig stege , som ju högre upp vi kommer desto mer av Guds vishet och kunskap finns i oss.

Jag tror att människan har en inneboende hunger efter att lära. Självklart är vi alla olika och vi har olika sätt och nivåer på vår hunger men människan i grund och botten önskar utveckla sig. Världen fokuserar så mycket på just detta. Ända från skolan matas vi med kunskap och det enda syftet är att bli något i slutändan. Gå ut skolan med klassens bästa betyg, få drömjobbet, eller bara få en löneförhöjning. Anledningen till att vi lär oss saker är helt enkelt egoistisk. Vi vill att andra ska se på oss och önska vara där vi är.

Om man istället hade väckt den inneboende hungern efter kunskap som Gud har lagt ner i oss redan från barnsben då tror jag att världen hade sett ut på ett annat sätt. Anledningen till att lära och utvecklas hade inte varit egoistisk och självisk utan den hade varit i samklang med ett högre syfte. Vi hade kommit närmare vår skapare, just för att det är han som är kunskapen och vishetens fader. Vi hade känt hans vilja och vetat vad vi skulle göra i svåra situationer i våra liv.

Att klättra på karriärstegen tror jag inte gör någon människa lycklig egentligen, det är bara vad världen vill få oss att tro. Lyckan finner vi när vi är i Guds vilja för våra liv och hur vet vi vad Guds vilja är om vi inte känner honom? Den parallella stegen jag talar om kan mycket väl leda till en karriär, men inte i den egoistiska , själviska betydelsen, utan den kallelse i livet som är just din. Som ingen annan kan ta ifrån dig eller göra i ditt ställe.

Jag älskar att lära mig nya saker, studera, tänka, och använda mig av min kapacitet. Men syftet varför jag gör det är inte för att få ut en högre lön, byta upp mig på jobbet eller för att få ett diplom att hänga på väggen, nej, syftet är att lära känna mig själv och att lära känna min skapare och att leva i hans vilja. För Herren har lovat mig att om jag ropar till honom så ska han svara mig och förkunna för mig stora och förunderliga ting , som jag inte känner. Jer 33:3.

Det ser jag fram emot.

Hälsa världen…

En kväll för lite mer än ett år sedan satt jag som vanligt i soffan och tittade på TV, ett program med sång och musik. Flera bra låtar och det var roligt att se…Ut på scen kommer en ljus kille , som jag kommer ihåg var duktig redan året dessförinnan och jag hoppades att han skulle va bra nu med…Musiken börjar. Bakom honom ses texten till sången på storbild och min blick fastnar på orden. Det är inte längre killen som sjunger…orden kommer från Jesus. Så här sa han:

”Jag var rädd i hela mitt liv att inte räcka till, men den dagen och kvällen var jag inte rädd. Väskan var packad, tärningen kastad, ingen återvändo fanns. Jag lämnade allt. Hela världen väntade just på mig, men saker och ting kommer aldrig bli detsamma efter det…

Hälsa världen att jag är här för att förändra den, hälsa världen att jag är här för att visa den att jag bryr mig och är sann. Hälsa världen det.

Det finns en plats i himlen för var och en, och jag hör hemma här. Jag sökte Gud och jag fann, och så här blev allt till slut. Men hela världen väntar just på mig, men saker blir ej mer detsamma igen när jag kommer igen.

Hälsa världen att jag är här för att förändra den, hälsa världen att jag är här för att visa den att jag bryr mig och är sann. Hälsa världen det.

Jag är på väg, ja jag är på väg, det är inte långt kvar nu, ja hälsa världen att jag kommer tillbaka, jag är på väg, det dröjer inte, bara hälsa världen att jag är snart på väg. Ja hälsa världen att jag är här för att förändra den, hälsa världen att jag är här för att visa den att jag bryr mig och är sann. HÄLSA VÄRLDEN DET!”

Låten tar slut och jag sitter där och undrar…hörde jag rätt? Undrar hur många ögon och öron som var blinda och döva för det meddelandet? Men Gud han använder det som finns…till och med stenar och djur för fram Guds meddelande om inte det finns andra medel… så varför inte en kille i melodifestivalen som troligtvis inte vet om att han är använd av Gud? 

 

Predikaren från tre synvinklar

16 Ve dig, du land, där kungen är ett barn 
och där furstarna festar redan på morgonen! 
17 Väl dig, du land, där kungen är son till ädlingar, 
där furstarna håller måltid vid rätt tid 
för att få styrka och inte för att bli druckna. 
18 Av lättja förfaller husets bjälkar, och av försumlighet regnar det in genom taket.

Predikaren 10:16-18

Predikaren är en av mina favoritställen i Guds ord. Hit kan jag komma tillbaka gång på gång men ändå hitta något nytt. Som idag…Dessa ord har jag läst flera gånger innan , men just idag fick de en annan innebörd. De kom till liv och jag kunde se inte bara ett sätt utan tre sätt att applicera det här ordet i våra liv.

 Först kan vi se på det på det personliga planet: Landet är du/jag, och om du är ett barn så betyder det att du är omogen. Furstarna är de människor som finns runt dig och som ger dig råd och om de är lika omogna som dig ligger du risigt till. Råden du får av dem hjälper dig inte utan snarare stjälper dig. De håller fest redan om morgonen och hur ska de då kunna gå ut och arbeta och förtjäna pengar till livets nödvändigheter. Livet ter sig som bara nöjen och inga förpliktelser…i ditt hus kommer det att regna in och bjälkarna i taket kommer att rasa in….ve dig säger Herren. I vardagen ser vi många sådana personer som lever över sina tillgångar, köper på kredit och lever efter världens sätt att leva. Det senaste är ett måste, även om plånboken inte är överens. När halva månaden är slut, ja då finns det inget kvar av den  månadens lön och man måste hela tiden knapra av pengarna man kommer att tjäna sedan…Ingen tanke på framförhållning , ingen tanke på att kanske se till att ha en buffert om uti fall att… Pengarna som kommer in försvinner fortare än ögat hinner blinka.

Den andra kungen är son till ädlingar. En mogen person som har rådgivare som också är visa och vet vad som är rätt och fel. De håller fest vid rätt tidpunkt efter dagens förpliktelser och ser till hålla det inom gränserna för de vet att det finns en dag imorgon också. Denna person lever inte bara för stunden , nej, han vet vad som förväntas av honom och planerar och lägger en bra grund för framtiden…hans hus har friska bjälkar i taket och och när det regnar är det torrt och varmt inomhus. I vardagen ser vi att han tänker först och agerar sedan. Inga impulsköp, han planerar sina utgifter och sparar för oförutsedda utgifter, man vet ju aldrig när bilskrället går sönder eller kylskåpet lägger av. Framför allt aktar han sig för att köpa med pengar han inte har, kredit är något som bara ska användas med största försiktighet.

Nu till det andliga planet: Den förste av de två, nöjer sig med att ta emot Kristus. Han är som sädeskornet som föll i dikesrenen som grodde men som senare kvävdes av det som växte upp runt omkring, ogräset. Han faller lätt för världens frestelser och sätter inte Gud i första rummet, det finns ju så mycket annat som upptar hans dyrbara tid. En omogen och ytlig kristen som inte har Guds ord i hjärtat.

Den andre är mogen i sin tro, han vet att utan Gud i sitt liv fungerar det inte. Han har satt Gud i första rummet och han söker råd och hjälp där han vet att han får de bästa svaren,  dvs i Guds ord. Han planerar inte massor utan att först ha varit i bön och han vet att Guds ord är den bästa hjälpen han kan få. Han omger sig med personer som han vet tänker på samma sätt. Han försöker aktivt att stå emot frestelserna från denna världen så gott det går…Faller han så vet han att någon finns där som hjälper honom att resa sig igen.

Den tredje och sista vinkeln på detta ord är sett genom församlingen: Den första församlingen är en församling som har massor av aktiviteter, drar till sig folk, lättsam och poppis. Men …när det gäller Guds ord skrapar den bara på ytan. Ledningen och församlingsansvariga fördjupar sig inte i undervisning och gemenskap med den viktigaste personen i församlingen , nämligen huvudet-Jesus Kristus. Han har förpassats till att bli en bifigur i deras fullspäckade aktivitetsschema i församlingen. Huvudsaken är ju att folk kommer till kyrkan eller hur??

Den andra församlingen är en församling där ledning och församlingsansvariga är fast förankrade i Guds ord. De leder församlingen med perspektivet att Jesus är huvudet och Guds ord är det som ska lyftas fram inte massor av aktiviteter som tar bort fokus från Gud och Gudsrelationen som vi som församling kontinuerligt måste underhålla om vi vill att den ska växa. Denna församling vet att Guds ord bygger upp, ger vishet och att det och inget annat får en församling att växa.

Tre infallsvinklar av ett och samma ord… efter en lång stunds tystnad här på bloggen är kanske detta som Gud ville ha sagt. Jag ser att han ändrar mitt sätt att skriva , att han fördjupar tankar och då behövs det kanske inte komma inlägg så ofta. Det som kommer kanske måste idisslas i flera dagar…det är nog inte lika lättsmält som innan. 

I världen är du bara någon

I världen har du inget högt anseende

Där är du som vem som helst

Ja nästan ännu mindre

En arbetares son, utomäktenskaplig dessutom

I världen står du inte högt i kurs

Dina följare ser man ner på,

Hånar , spottar på, gör narr av

Du är inte den stilikonen,

Inte den som så fort han vinkar drar folkmassor till dig

Som gör underliga saker,  

Men som blir upphöjd till skyarna för varje liten sak.

Nej, i världen är du bara någon, men …

För mig är du hela världen

Morgondimma

Jag kan se morgondimman lätta, solen är på väg, dagen gryr. En ny dag, full av Guds nåd. Solens strålar kilar sig in i mitt hjärta och värmer upp det frusna och kalla. Ja , jag kan se och känna solen , ljuset, värmen och nåden. Denna välsignelse som ibland kommer som ett stilla vårregn. Ett vårregn som vattnar jorden så att allt kan växa och gro.

Det stilla regnet, solens mjuka, varma strålar, båda behövs för att din morgondag ska kunna gry. Den morgondag du längtar efter, den morgondag där nattens töcken och dimmans råhet och kyla inte längre finns. Se… solen stiger upp….morgondimman lättar….hela världen kläs i guld.