Etikettarkiv: vårregn

Dagens snabba

”Låt oss lära känna HERREN,
ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden.”
( Hosea 6:3)

Känner jag Herren? Alltså jag menar verkligen känner? Inte… ja, jag vet vem han är , eller ja, honom är jag bekant med, eller umgås med, utan känner…Att känna någon är förknippat med intimitet, närhet, förtrolighet…så jag frågar igen , känner jag Herren? ….Nej troligtvis inte ….men viljan att lära känna honom mer och mer finns där. Det är bara en fråga om hur mycket jag söker honom , för Han …finns alltid där , lika säkert som solen finns där ändå bakom molnen varje dag, även de dagar när jag inte söker honom. När jag närmar mig Herren gör han nåt med min själ, han ger mig liv, precis som vårregnet som får världen att grönska efter vinterns dvala. Regnet och vattnet får min torra karga själ att blomstra igen. ….För att svara på den inledande frågan…känner jag Herren?…..Verkligen inte tillräckligt, så ja jag kommer ta Hosea på orden och sträva efter att lära känna honom mer och mer, och mer….

Vem är Gud?

Hos 6:3

3 Låt oss lära känna HERREN, ja, låt oss sträva efter att lära känna honom.
Hans uppgång är så viss som morgonrodnadens,
och han skall komma till oss lik ett regn,
lik ett vårregn som vattnar jorden.”

Hur beskriver vi Gud, hans natur och hans församling? Är det med vackra ord ord som får människor att vilja se mer, höra mer, lära känna mer, eller är orden vi använder lika roliga som orden på en deklarationsblankett eller ett annonsblad för reavaror? Gör vi hans skapelse rättvisa när vi talar om Gud och hans rike? Eller är det så att vi inte ens själva ser eller förstår det vackra och underbara i Honom och hans natur? Känner vi det som vi vill förmedla till andra?

Vad är vackrare än en gryning i sommarljus vid en liten sjö, någonstans i vårt avlånga land, med dovhjorten som står och dricker i vattenbrynet, daggen som ligger som pärlor i gräset och fåglarna som håller serenad i buskaget? Eller när solen stiger upp och du sitter på klipphällen i Stockholms skärgård och vattnet krusar sig mellan dina tår och den uppgående solen färgar allt till guld. Du hör det repetitiva kluckandet från vågorna mot bryggan där du sitter och du ser änderna doppa sina huvuden i vattnet för att strax guppa upp igen.

Det är skönhet! Guds skapelse i sin allra bästa dager.
Är det så här vi berättar för andra om Hans skapelse? Knappast. Det vi berättar liknar mer deklarationsblankettens dystra ord, eller annonsbladets säljande texter. Gör du detta, får du del av det här, kom till oss så får du frid, fred och kärlek och syndernas förlåtelse på köpet. Kanske är det dags att ändra på hur vi presenterar Gud för våra medmänniskor? Kanske framför allt är det dags att lära känna den Gud som vi ska presentera för våra medmänniskor.

Vem är Gud för dig?Hur väl känner du Gud ? Hur väl stämmer din bild av honom med den som ges i bibeln? Det är trots allt bibelns Gud som vi ska förmedla…Gör vi det?

Morgondimma

Jag kan se morgondimman lätta, solen är på väg, dagen gryr. En ny dag, full av Guds nåd. Solens strålar kilar sig in i mitt hjärta och värmer upp det frusna och kalla. Ja , jag kan se och känna solen , ljuset, värmen och nåden. Denna välsignelse som ibland kommer som ett stilla vårregn. Ett vårregn som vattnar jorden så att allt kan växa och gro.

Det stilla regnet, solens mjuka, varma strålar, båda behövs för att din morgondag ska kunna gry. Den morgondag du längtar efter, den morgondag där nattens töcken och dimmans råhet och kyla inte längre finns. Se… solen stiger upp….morgondimman lättar….hela världen kläs i guld.

Som ett vårregn

  Som ett stilla och välgörande vårregn som fuktar jorden och ger den liv på nytt, sådan är du Helige ande. Som solens strålar som tittar fram och bländar mellan molnen och lyser upp sådan är du Helige ande. Kanske så skön som fågelsången från näktergalen i kvällningen en juni afton, så ljuvlig är melodin som du Helige ande spelar i mig. Lika vackra som blommorna på ängen och så ljuvlig är din närhet, när du berör mig i mitt inre, och låter mig få smaka av din godhet och din nåd.

Lika höga och ouppnåeliga som bergens högsta toppar är dina välsignelsers gräns, och djupare än havens djupaste djup är din kärlek för mig. Helt utan gräns  och helt oförtjänt. Lika säker som att örnen flyger uppe i skyn, och att fisken simmar i havets djup, lika säkert är det att du väntar med öppna armar på mig, väntar tills jag kommer hem till dig. Så ljuvlig är din skönhet, så underbar är din närhet, Fader, Son och Helig ande.

Där i ditt vårregn vill jag stå, med ansiktet vänt mot dig, medan regnet faller på min kind och blöter ner hela mig. Varje liten droppe för välsignelse med sig, och när regnet har stannat av, får dina solstrålar värma min kind och ge mig nytt liv igen.

Vägen

 Solen går upp vid horisonten, en ny dag föds, mina fötter är trötta, men jag tarmpar på. Vägen den är knagglig, full med hål och gropar, smal och krokig. Det gäller att ha full koll på var man sätter fötterna. Ett snedsteg och du hamnar i något av de djupa dikena som lantar vägen. Ibland är dikena inte så djuppa, men vissa gånger när man tittar över kanten  ser man bara ett bråddjup gapa emot en.

Vägen den leder framåt , till målet, mot slutdestinationen, det är den enda vägen dit och man kan inte välja någon annan väg, för alla andra för dig vilse. Buskar och snår växer vid kanterna och grenarna piskar armar och, ben och ansikte när man försöker ta sig igenom.

 Solens strålar värmer min kind, ger ny kraft att streta vidare. Vet att det kommer att vara mödan värt. Du har lovat att vänta där på mig, på andra stranden, du har lovat gå före och förbereda. Vi är flera som går samma väg. Ibland skymtar jag några bakom  mig när jag tittar mig över axeln för en kort stund, och blickar jag framåt finns där också en och annan. Ibland när vägen är rak för en stund kan jag se deras ryggtavlor långt där framme och det sporrar mig. Har de lyckats att ta sig ända dit, då ska jag också lyckas med det. Säger till mig själv, bit ihop och kämpa vidare.

 Medan jag går börjar det att regna, ett stilla vårregn och jag vänder mitt ansikte uppåt för att skölja av mig dammet. Medan jag står där en stund och vilar och blir uppfriskad  händer något. Atmosfären bryts, plötsligt börjar blixtrarna korsa himlen och regnet öser ner. Ingenstans finns där jag kan söka skydd. Jag försöker så gott det går att täcka ansikte och huvud med jackan och stretar vidare. Ingen idée att stå still, då tar det bara ännu längre tid innan jag når målet. En sång poppar upp i mitt huvud och jag börjar nynna på den, högre och högre medan jag går:” En mäktig våg , en mäktig vind, en mäktig våg, en  mäktig vind, kommer från himlen reser upp vårt land igen”

Som genom ett under slutar regnet och åskan och genom molntäcket bryter solen fram. Det känns genast bättre. Tittar mig runt omkring…börjar jag närma mig nu kanske? Omgivningen förändras för varje steg. Ja.. det är nog inte långt kvar nu…känns som om man får ny kraft… snart…väldigt snart får jag träffa dig igen…

I vått och torrt

I vått och torrt, ett uttryck med många fasetter. I biblen står det att vi ska lova Herren alltid , under alla omständigheter alltså i vått och torrt. En sak som för oss allra flesta kan te sig oerhört svårt för att inte säga omöjligt eller i alla fall lättare sagt än gjort. Det är ju lätt att lova och prisa Herren när allt är frid och fröjd och bra i ditt liv, men i svårigheter och nöd är det inte så lätt alla gånger att hitta motivationen till att lova Herren.

Jag skulle vilja att ni följde med mina tankar ut på en liten tur, jag vill låta dem flyga iväg en stund och se vart de hamnar. Inte ens jag har tänkt färdigt dessa tankar så det ska verkligen bli spännande att se vart de för mig.

I vått och torrt. Jag tror vi börjar med att definiera begreppet vått. Vad är det? Ja, först , är det positivt eller negativt? Både ock skulle jag vilja påstå. Vått kan vara när Herren ser till att dina marker har tillräckligt med nederbörd för att grönska. Det kan vara hans andes regn som stilla vattnar din jord och som friskar upp din själ. Det kan vara källan som aldrig sinar, floden där du kan komma och dyka ner och få dig ett dopp och bli översköljd och genomsköljd och tillika renad. Det våta kan få bli uppfriskande för din själ, men på samma gång kan det våta innebära tider av regn och rusk, som när du inte har lust att sticka näsan ut ur ditt gömställe under täcket. Det kan vara den stora floden som sveper med sig allt i sin väg när den kommer, tänk bara på Noah , det kan vara som när den stora vågen som dränker allt, tsunamin i ditt liv…

Torrt…finns det positiva vibbar från det här ordet? Ja han låter dig gå torrskodd på leriga, regnvåta , gyttjiga vägar. Du har hittat regnskydd under hans vingar , du är inte genomvåt och halvdränkt, du står under hans beskydd och i lä undan regnet. Men torkan kan också bli olidlig. Den kan få hela dig att förtorka. Utan vatten kan ingenting växa och gro. Allt blir torrt och brunt det tappar livet. När torkan har blivit sådan känns det som om man vandrar i en öken. Sand…sand.. sand bara sand så långt ögat når, inte en enda liten droppe av det dyrbara vattnet. Du önskar inget hellre än ett stilla vårregn över ditt ansikte över ditt torra spruckna ansikte och läppar. Men även Jesus var i öknen, i 40 dagar, där blev han frestad och fick stå emot. Där fick han förbereda sig för det som skulle komma. Om du är i öknen, kanske förbereder dig Herren för något?

I alla dessa situationer talas det om att vi ska lova Herren, klarar man det? Ibland, ibland inte. Ett viljebeslut att göra det i vått och torrt är det kanske viktigaste beslutet i ett andligt liv. utifrån det beslutet agerar man sedan i livets olika omständigheter, och när man misslyckas…

Ja då finns nåden där