Tag Archives: vilse

Du omsluter mig

Herre , du rannsakar mig
 och känner mig.
 2 Om jag sitter eller står vet du det,
 du förstår mina tankar fjärran ifrån.
 3 Om jag går eller ligger ser du det,
 med alla mina vägar
 är du förtrogen.
 4 Innan ordet är på min tunga
 vet du, Herre , allt om det.
 5 Du omsluter mig på alla sidor
 och håller mig i din hand.”
(Ps 139:1-5)

INGENTING är fördolt för Herren! Han vet vad jag gör i detta nu,att jag sitter här vid datorn och mediterar över hans ord.  Han vet varje liten tanke som jag någonsin tänkt, även de som jag inte ville tänka och de tankarna jag skäms över. Han ser om jag är på väg åt fel håll eller om jag inte ens har vaknat och stigit upp än, Ja varje steg jag tar har Han redan tagit innan och vet vart alla mina vägar bär.

Han vet vad min morgonbön kommer att innehålla för ord, och inte bara för att jag brukar be så utan för att han vet vad jag tänker , ibland känns det som om det räcker med att tänka så finns han där och vänder sitt öra till mig.

  Tacksamheten fyller mig… Jag har en Gud som bryr sig om lilla mig, som aldrig släpper mig ur sikte,även när jag tycker att jag kommit vilse så vet han vägen tillbaka.  Min Gud har trampat upp stigen jag går på och till honom kan jag alltid komma. Han som vet allt och som är Herre och skapare, han håller mig i handen på min promenad genom livet…..det vill säga att när jag snavar reser han mig upp, när mina trötta ben inte orkar mer, sätter vi oss att vila eller så tar han mig på ryggen och bär mig. Han är den som visar vägen och alltid är mig nära. Jag behöver aldrig vara ensam!

Behöver jag egentligen något annat än det här? Är inte allt annat bara plus i kanten eller extra? Inte ens fåglarna har mer än att Gud ser dem också och de klarar sig fint…

”Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna?”-Luk 12:24

 

 

Annonser

Oh du mitt krossade folk….

1 Profetia om Öknen vid havet.* 
Liksom en storm, som far fram i Negev, 
kommer det från öknen, från det fruktansvärda landet. 
2 En hemsk syn har uppenbarats för mig: 
”Bedragaren bedrar, plundraren plundrar. 
Drag upp, du Elam! Träng på, du Mediens folk! 
På all suckan skall jag göra slut.” 
3 Därför är mina höfter fulla av smärta, 
ångest har gripit mig lik en barnaföderskas ångest. 
Jag är nertryckt, så att jag inte kan höra, 
jag är bestört, så att jag inte kan se. 
4 Mitt hjärta är utom sig, bävan överväldigar mig. 
Skymningen, som jag längtade efter, får mig att darra. 
5 Man dukar bordet, sätter ut vakt, äter och dricker. 
Stig upp, ni furstar, smörj era sköldar!
6 Ty så har HERREN sagt till mig: ”Gå och ställ ut en väktare. 
Han skall meddela vad han ser.” 
7 Och han såg en hästvagn och ett par ryttare, 
en åsnevagn och en kamelvagn. Han gav noga akt, mycket noga. 
8 Han började ryta som ett lejon:* ”Herre, här står jag ständigt på vakt, dagen lång, 
jag stannar här på min post natt efter natt. 
9 Och se, här kommer en vagn med män och ett par ryttare!” 
Och han tog till orda och sade: ”Babel har fallit, ja, det har fallit! 
Alla dess uthuggna avgudabilder är nerslagna till marken.” 
10 O, du mitt krossade, mitt söndertröskade folk, 
vad jag har hört av HERREN Sebaot, Israels Gud, 
det har jag förkunnat för er.

11 Profetia om Duma.*
Man ropar till mig från Seir: ”Väktare, vad återstår av natten? 
Väktare, vad återstår av natten?” 
12 Väktaren svarar: ”Morgon kommer, ändå är det natt. 
Vill ni fråga mer, så fråga. Kom tillbaka igen.”

Jesaja 21:1-12

I ljuset av den senaste tidens händelser inom kristenheten i Sverige faller  ett nytt sken på den här texten. Med händelser menar jag bland annat utnämnandet av ett nytt huvud för svenska kyrkan och de uttalanden som gjordes, och den nu pågående debatten om dopsynen inom frikyrkan.

Väktare, var på er vakt, fortsätt ryta som lejon och tala om det ni ser, vaka och bed, låt inte fienden komma nära. Alarm! Bedragaren bedrar och plundraren plundrar. Din uppgift väktare är att varna!! Sluta inte ryta , låt den som har öron höra.

Ni furstar och styresmän, sitter där och har bankett, medan faran lurar. Ni dukar upp bordet med läckerheter och inbjuder självaste fienden att sitta med er. Vakna! Gå i strid! Det som serveras är förgiftat och spetsat med sömnmedel. Hör ni inte väktarnas rop!? Har ni blivit förblindade och döva?! Fienden intar landet…

Oh mitt krossade folk, mitt söndertröskade folk som går vilse utan herdar som leder dem rätt. Vargen lurar bakom varje sten. Håll er nära mig. Till er är följande ord: Ps 94:16-23

16 Vem står upp för att försvara mig mot de onda? 
Vem hjälper mig mot ogärningsmännen? 
17 Om inte HERREN vore min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. 
18 När jag sade: ”Min fot vacklar”, då var din nåd mitt stöd, HERRE. 
19 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, 
då gladde din tröst min själ. 
20 Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol, 
där de brukar våld i lagens namn, 
21 där de angriper den rättfärdige och fördömer oskyldigt blod? 
22 Men HERREN är för mig en borg, min Gud är min tillflykts klippa. 
23 Han låter deras brott drabba dem själva, 
han förgör dem för deras ondskas skull, 
ja, HERREN, vår Gud, skall förgöra dem.

Visheten…varifrån kommer hon?

Vishet…

detta underbara som alla söker, som alla önskar sig, som alla försöker fånga eller hitta. Men.. kan man verkligen finna vishet? Kan man läsa sig till den, kan man köpa den? Var söker du vishet? Hos munkarna i Tibet, på kunskapskanalen på Tv, på biblioteket, på universitetet?

Job delar några tankar om visheten i sitt 28 kapitel. Han säger att människan kan göra många tekniska saker, vetenskap som förundrar men i allt detta finns ingen vishet. Vishetens väg och pris känner ingen människa och visheten kan man inte finna i de levandes land(Job28:13). Ingenting kan liknas vid visheten inte ens den ädlaste sten eller dyrbaraste metall. Men var bor då visheten? 

Job hade funnit svaret på den frågan. Han visste att vägen till vishet gick i genom Gud. Gud är den som känner vishetens väg, för han ser HELA panoramat, han kan se ända till jordens ändar ja allt under himlen det ser han. Gud vet var visheten bor och han visar det för de som fruktar honom. 

Trots alla underverk och mirakler som vetenskapen i vår tid visar upp och lyckas göra, kan man aldrig få vishet genom dessa. Vishet kan inte hittas, inte köpas eller upptäckas som en dold juvel och den är heller inte nedgrävd som en försvunnen skatt. Visheten hittar man inte i de levandes land och inte heller i dödsriket. Vishetens väg hittar man endast bortom människans förmåga att förstå, och den ende som kan hjälpa oss att få del av den är Han som är omnisciente, allvetande. Han , skaparen fick vishet i början när han skapade allting, därför är hans skapelse och de lagar som regerar över den ett uttryck för vishet. Man kan säga att visheten är ordet om Guds vilja, dvs att Gud uppenbarar för oss sin vishet genom sin gudomliga lag, både den moraliska lagen och  naturlagarna.

När en människa slutar strida för att uppnå vishet, oberoende av Gud  och genom egen kraft, inte förrän då kan man säga att han börjar närma sig visheten. För om han söker vishet genom meditation och undersökningar men i sin egen kraft är det bara dumhet för allt vi gör som inte börjar som ett uttryck av tillbedjan inför Herren är fåfänga och inbilskhet. Visheten kommer till den som släpper kontrollen till sin skapare och som fruktar honom. 

Summa summarium av Jobs 28 kapitel finns i sista versen och den som söker visheten någon annan stans går vilse.

Job 28:28 ”Och till människorna sade han så: ”Se , Herrens fruktan , det är vishet, och att fly det onda är förstånd”

Lär mig

Lär mig lyssna, rensa mitt öra från omvärldens ljud

Lär mig höra , din ljuva stämma

Lär mig böja mig och lägga mig på knä

Lär mig uthärda smärta som du

Lär mig följa villkorslöst

Lär mig lita  till 100% på dig

Lär mig lyda och göra din vilja

Lär mig tro och låt tron få växa

Lär mig be, och be på ”rätt sätt” och om ”rätt” saker

Lär mig se ljuset när allt är svart

 Lär mig din väg så att jag inte går vilse

Lär mig dina lagar så att jag vet vad som behagar dig

Lär mig vara dig nära

Lär mig förtrösta och våga släppa taget

Lär mig se det att det ”omöjliga” är möjligt

Lär mig ge mig själv, ge dig kontrollen

Lär mig ta emot din nåd

Lär mig dela med mig av ditt ord

 Lär mig ödmjukhet och omsorg om min nästa

Lär mig förlåta och att ta emot förlåtelse

Lär mig vad kärlek är

Lär mig Herre, vem du är

Alla vägar bär till…

 ”Alla vägar bär till Rom”, ja så heter ordspåket men jag skulle vilja lägga till en bit till . ”Alla vägar bär till Rom- men bara EN väg till Gud”.

Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Joh 14:6). Många söker Gud, men många söker Gud på fel ställe. De har missat Jesu egna ord! Det finns bara en väg till Fadern och den går genom Sonen. Den som inte känner Sonen känner inte Fader och tvärtom.

Är du en sökare? Söker du Gud?  Har du sökt länge utan att finna det du letar efter? Har du hört Jesu ord? Mitt råd till dig idag, är sök Jesus så kommer du att finna Gud utmed vägen. Jesus kommer visa dig vem Fadern är. Sök inte på stigar som kommer att föra dig vilse utan gå till den enda vägen som bär ända fram.

Guds son Jesus Kristus!

När jag säger…

  När jag säger att jag är kristen

ropar jag inte ut att jag är bättre än alla andra eller felfri

utan jag säger att jag behöver Jesus varje dag i mitt liv.

När jag säger att jag är kristen

menar jag inte att jag är utan synd

nej tvärtom, jag vet att jag är en syndig människa

som utan Guds nåd skulle vara förlorad.

När jag säger att jag är kristen

pekar jag inte på hur bra jag lever mitt liv ,

 utan på att jag var vilse men nu har jag funnit vägen,

vägen till Gud.

När jag säger att jag är kristen

menar jag inte att jag är stark,

 utan att jag i mig själv är svag

och att jag behöver Guds hjälp varje dag.

När jag säger att jag är kristen

visar jag inte på min framgång

utan medger att jag gör fel

och att jag behöver Kristus som renar

och ordnar upp mitt oordnade liv.

När jag säger att jag är kristen

säger jag inte att jag är perfekt

för mina fel och brister är väl synliga,

men jag visar att Gud Han älskar mig

precis som jag är,

och att jag är värdefull i Hans ögon.

När jag säger att jag är kristen

menar jag inte att jag är som ett helgon

 utan att jag är en vanlig enkel människa

som är beroende av Guds nåd i mitt liv.

När jag säger att jag är kristen

är det inte för att få dig att känna dig mindre

utan för att visa dig att det finns ett hopp

När jag säger att jag är kristen

medger jag att Jesus är Herre i mitt liv

och att Han är min bästa vän.

När jag säger att jag är kristen

är det för att jag vill ge dig det bästa som hänt mig.

Vem kör egentligen?

 If God is your co-pilot, then you´re in the wrong seat.

Alltså vem är det egentligen som kör och vem är det som är andrepilot i ditt liv? Är du chaufför? Och vem är i så fall andrepilot? Du kanske säger att jovisst, det är jag som kör, det är mitt liv , jag är förstepilot, det är jag som bestämmer vart vi ska åka och när och vilken väg, men då undrar jag , Gud, var finns då han? Vilken roll spelar han?

Gud vill att vi lämnar över ratten till honom. Han vill att vi frivilligt lämnar kontrollen över vårt liv till honom. Det kan ibland vara väldigt svårt att göra det, man vet ju själv ( i alla fall ni som har körkort) att om man sitter i framsätet men inte själv kör så bromsar man även fast det inte finns några pedaler att bromsa med framför passagerarsätet, eller hur? Och kanske till och med hjälper till att svänga med kroppen i kurvorna? Känns det igen?

Som andrepilot, får man ibland chansen att köra, men det är ändå förstepiloten som har ansvaret och kontrollen. Det är han som väljer rutt och ser till att vi kommer iväg när vi bör. Han ser till att farten inte är för hög och att det finns bränsle i tanken.

Har du tagit över rollen som förstepilot i ditt liv? Om det är så borde du nog snarast byta plats igen, för den platsen och rollen tillhör en annan, nämligen Gud. Om du envisas med att själv vara förstepilot kan det mycket väl hända att du kör vilse eller krockar med något hinder på vägen. Kanske glömmer du att fylla på bränsle. Så om jag idag frågar dig, i vilket säte sitter du, ta dig då en titt på dig själv och fundera på om det är du eller Gud som kör.

Vem kör egentligen?