Vägen fram kan bara gås av dig själv

Många av oss kanske spenderar söndagen i kyrkan , där lovsången är en del av gudstjänsten. Lovsången ska föra oss fram inför Guds ansikte. In till det allra heligaste där vi kan få stå öga mot öga med vår skapare.Vilken lycka det är som lovsångsledare när man lyckas föra församlingen inför tronen. Inte bara en eller två utan hela församlingen .

För att veta hur vi ska nalkas Gud kan vi läsa i biblen. I 2 Mos läser vi om föreskrifterna för tabernaklet, föregångaren till templet.  Vi får specifika regler för hur det ska byggas upp och specifika föreskrifter hur det skall tas omhand . Varje föremål i tabernaklet har sin betydelse och syfte. När vi genom lovsången tar oss fram genom tabernaklet med våra sånger använder vi de olika föremålen i tabernaklet och låter deras syften få arbeta i våra liv. 

Vägen fram till det allra heligaste ska gå igenom varje del av tabernaklet, du kan inte springa förbi eller hoppa över någon del. Vattenkaret för rening, skådebrödsbordet och ljusstaken, altaret där du offrar ditt offer är alla viktiga moment i lovet och tillbedjan. 

I psalm 100 kan vi läsa att vi ska gå in i hans portar med lov och tacksägelse. Ta dig sedan genom varje del i tabernaklet tills du står där framme framför förlåten och offrar ditt offer på altaret. Då , när inget annat finns runt dig kan miraklet ske. Förlåten rämnar och du står i det allra heligaste. Där inne finns arken och nådastolen. Där sitter Gud på sin tron och du faller ner inför hans fötter. Du är i hans närhet! Hans helighet träffar dig rakt i hjärtat och du kan inte annat än att falla in i tillbedjan inför tronen tillsammans med alla änglar.

Men…hur bra en lovsångsledare än är kan inte den personen gå vägen fram till det allra heligaste för dig. Det är något som varje individ måste göra själv. Lyckan är, som lovsångsledare, när alla går med dig fram till nådastolen . Det känns ljuvligt i hjärtat att veta att dina bröder och systrar ville se Guds härlighet lika mycket som du och tog sig tid, kraft och ork att ta stegen fram . Då har du gjort din uppgift som lovsångsledare, att inspirera andra att lova Herren av egen fri vilja och kraft. 

Jehova-Nissi, stödet i striden

Vardagen består av många olika saker. Vissa roliga och trevliga, andra mindre trevliga och jobbiga. Till de jobbiga hör de där dagarna, veckorna, kanske till och med månaderna och åren som du är mitt i striden. När motståndarsidan gör allt för att ge dig kamp och få dig till att förlora fotfästet.

Striderna kan vara olika, men känslan du har att det är tungt och jobbigt och det känns som om du inte orkar mer, den är den samma vilken striden än är. I 2 Mos 17:8-16(här) läser vi om Mose och Josua. Israels barn var mitt i striden, Josua var den som gick i täten, medan Mose gick upp på höjden och tog med sig Guds stav och bad. Så länge Mose hade Guds stav lyft så vann Israels barn striden , men när Mose armar blev trötta och inte orkade hålla den upplyft då passade fienden på och fick framgång i striden. Aron , Moses bror och en annan man som hette Hur kom till undsättning och hjälpte till att hålla Mose armar uppe under hela dagen och när kvällen kom hade Israels barn vunnit striden.

Vad har nu detta med mina stridigheter eller motgångar att göra? Jo man behöver stöttning från sina syskon i Herren när man är i sådana situationer. Syskon som kan stå med dig i bön, och syskon som hjälper dem som ber att hålla ut i bönen så att segern kan komma till dig.

Guds stav är en bild på korsets trä. Att du tar med dig Jesus och Gud i striden och håller honom först och högt är en förutsättning för din seger. I din egen kraft kan du aldrig vinna .  Precis som härföraren går främst i striden med fanan högt, går du främst med Guds stav , ditt segerbanér , och visar att genom Herren har du rätt att utropa seger över dina svårigheter. När dina bröder och systrar dessutom står med dig i bön för striden du utkämpar kan du vara säker på seger om ni tillsammans orkar hålla ut.

Välj de som du har vid din sida med omsorg,… du vill inte att de ger upp eller vänder dig ryggen mitt i striden, eller kanske till och med går över till motståndaren.

Come away

När lammen tystnar

Bilden av vår herre Jesus som herde över hjorden är välkänd. Lammen samlas runt herden och det hörs ljud från dem  konstant. Man hör hur de bähä-ar för att kalla på herdens uppmärksamhet . Om eller när lammen tystnar vet man att nåt är på tok. Antingen har de kommit bort från hjorden och herden eller så har de blivit tagna av vargen och dött. I Psaltaren 115 vers 17-18 kan vi läsa följande:

” De döda prisar inte Herren, ingen som har farit ned i det tysta. Men vi, vi skall lova Herren från nu och till evig tid. Halleluja!”
Att vara död behöver inte betyda att man inte finns till. Man kan vara död i andlig bemärkelse. Synd leder till död- andlig död. Syndar vi så för det oss bort från hjorden och herden och till slut blir vi tagna av vargen och tystnar. När lovsången och tillbedjan tystnar inom dig eller i din församling bör du rikta blicken inåt och självdiagnosticera. Fråga dig själv var synden finns som framkallar detta tysta stadium, innan det är för sent.
Den andra delen av av bibelordet ovan ser vi att ”vi skall lova Herren ” . Vi,  är de som inte är andligt döda eller döende. Vi, är de som dricker av det levande vattnet och får kraft och styrka från den aldrig sinande källan. Dessa människor skall för evig tid, nu och i all framtid lova och prisa Herren. Varför? Jo , svaret på den frågan ser vi i nästa Psalm.

Ps 116 1 Jag älskar Herren ,
 för han hör min röst,
 mitt rop om nåd.
 2 Han har vänt sitt öra till mig,
 hela mitt liv
 ska jag åkalla honom.
 3 Dödens band omslöt mig,
 dödsrikets ångest grep mig,
 jag var i nöd och förtvivlan.
 4 Men jag åkallade Herrens namn:
 ”O, Herre , rädda min själ!”

5 Herren är nådig och rättfärdig,
 vår Gud är barmhärtig.
 6 Herren bevarar de enkla,
 jag var i nöd och han frälste mig.
 7 Vänd om till din ro, min själ,
 för Herren har varit god mot dig.
 8 Du har räddat min själ från döden,
 mitt öga från tårar, min fot från fall.
 9 Jag ska vandra inför Herren i de levandes land.
 10 Jag tror, därför talar jag,
 jag som plågades svårt,
 11 jag som sade i min ångest:
 ”Alla människor sviker .”

12 Hur ska jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?
 13 Jag vill höja frälsningens bägare
 och åkalla Herrens namn,
 14 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk.

15 Dyrbar i Herrens ögon
 är hans trognas död.
 16 O, Herre , jag är ju din tjänare,
 jag är din tjänare,
 din tjänarinnas son.
 Du har lossat mina band.
 17 Åt dig vill jag offra lovets offer
 och åkalla Herrens namn,
 18 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk,
 19 i gårdarna till Herrens hus,
 mitt i dig, Jerusalem.
 Halleluja!


Av tacksamhet och kärlek till honom som räddat mig ur dödens band, vill jag , herdens eget lilla svarta lamm, upphöja min röst och ge honom ära. Om min röst , lammets röst, tystnar någon gång och inte längre lovar och prisar Herren för den Han är och för vad han har gjort då vet man att något är fel….Skynda då till min räddning.

Herden, när han ser att ett lamm har gått vilse, spiller ingen tid… han skyndar efter och letar upp det. Han ropar och lockar och hans glädje vet inga gränser när han hittar det bortsprungna lammet och för det tillbaka till hjorden. Han förmanar och ser till att lammet inte gör om samma misstag en gång till. Herden älskar att höra bähä-andet från sina lamm, det låter som ljuv lovsång i hans öron. Så alla ni små lamm där ute….stäm upp i kör och låt inte lammen tystna.

Vad finns bakom kröken?

Vi går på livets väg, ibland är den bred och fin, ibland är den smal och kanske lite hal. Ibland ser vi långt framför oss, andra dagar ser vi bara några meter, fram till kröken där framme. Efter det har vi ingen aning om hur livet ser ut.

Vad väntar bakom din nästa krök? Går du på vägen själv eller har du sällskap? Om du har en guide med dig, Jesus,  behöver du inte bekymra dig om vad som finns bakom nästa krök, han ser då till att ta dig igenom vad som månde komma skall.

Finns Gud i den grå vardagen ?

Finns Gud i den grå vardagen i våra liv. Svaret på den frågan kan inte bli annat än : Ja!

Låt mig förklara varför genom att visa för er hur Gud var med Israels folk i deras grå vardag och som vi sedan vet och kan läsa är ju Gud densamme igår, idag och imorgon. Om han var med dem är han med oss för han förändras aldrig. 
Vad mer kan vara grå vardag än 40 år i en öken? Israel barn fick tillbringa hela 40 år ute i öknen på grund av att de vände Gud ryggen. Men trots det vände Gud inte dem ryggen. 

40 år! Samma sak varje dag, öken runt omkring. Snacka om grå vardag. Men Gud fanns där alltid. Varje dag lät han manna falla från himlen. Han lät vaktlar komma runt lägret för Israels barn klagade på den ensidiga födan. Gud förde dem framåt ett steg i taget , han gick framför dem i molnstoden dagen och om natten som en eldstod. Han fanns där hela tiden! I ljusa stunder som när allt var nattsvart i livet. ( 2 mos13:21 ” HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod för att visa dem vägen och om natten i en eldstod för att ge dem ljus. På det sättet kunde de vandra både dag och natt. Molnstoden upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldstoden på natten.”)

Gud finns i din grå vardag också! Han finns : I vännen som får dig att skratta när du helst vill brista ut i gråt.

När du finner dina borttappade husnycklar.

När månadens pengar är slut och du hittar en hundralapp i fickan på ett par jeans i garderoben.

När mamma ringer och bjuder dig på middag och du får önska din favoriträtt.

När chefen som precis klagat på ett jobb du avslutat, ger dig god feedback på ett helt annat projekt. 

Gud finns där och han tar hand om dig. Varje grå dag. Han visar dig vägen genom ordet, han är dig nära genom bönen och talar genom den helige anden. Kanske talar han ord i ditt hjärta att vardagen kanske inte är så grå som den först såg ut . Att det finns ljusglimtar lite här och var bara man tar sig tid och se dem. Ser din vardag grå ut? Ser du inte Gud i den? Titta noga en gång till…

Mitt i strömmen

Ibland känner man sig som den här gräsanden. Han står på en gren, mitt ute i strömmen. På en liten plätt , där är han säker från strömmen, kylan och vattnet. Men …änder är skapade för ett liv i vatten, de är duktiga simmare och de tål kylan mycket bra, så vågar den här lita anden bara lita på sin skapare kommer han att se att världen är så mycket större än den lilla lilla grenen där han just nu står. Han kommer också att inse att han kan åka med strömmen, få fart och vidga sina vyer. Om han vågar lita på sin skapare  och hoppa i vattnet kommer han att inse att han är i sitt rätta element. Gud har planer för dig, han har skapat dig för något speciellt och om du står som gräsanden och inte vågar vara där du är menad att vara , missar du poängen med ditt liv. Vågar du?