Ovan molnen

Sitter här, i min flygstol och är på väg. En tanke slår mig. På marken var det grått och disigt, nästan lite duggregn, mörkt och världen kändes väldigt liten och inklämd. Jag tittar ut genom flygplansfönstret och en helt annan bild av världen möter mig. Klarblå himmel, en rosa soluppgång och man kan se nästan hur långt bort som helst, ända bort till horisonten. Under mig ser det ut som bomull. Samma moln som nere på marken gjorde att det kändes inklämt, grått och disigt är här uppifrån ett annat perspektiv fluffiga, ulliga, vita bollar som man bara skulle vilja slänga sig rakt ner i och mysa.

Tänk att pespektivet på saker kan ändra ditt sätt att tänka och se på omvärlden. Kanske känner du idag att du är mitt i en grå, disig och dimmig vardag , där du inte ser så långt framför dig. Det känns grått, kallt och du känner dig inklämd mellan olika saker i ditt liv. Kanske kan det hjälpa dig att byta perspektiv ? Se saker och ting från en ny synvinkel. För att göra det behöver du inte alltid köpa en flygbiljett och komma ovanför molnen , det kan räcka med att försöka se saken från Guds perspektiv. Kanske har han en mening med att du går igenom en grå och jobbig period. Vill han kanske forma dig, skala av något, eller ta bort grenar som inte bär frukt? Han har ju det kompletta perspektivet ! Dåtid, nutid,framtid…..här men ändå inte. Han har mönstret till livets väv och han väver den med många olika trådar. Vad vore en tavla utan skuggor och detaljer? Ganska intetsägande eller hur? Endimensionell skulle man kunna säga. De grå dagarna i våra liv kan sägas vara skuggningarna i tavlan, det som ger fler dimensioner till livets väv.

Sök hitta dimensionen i ditt livs väv, den dimensionen som ligger nånstans ovan molnen. Där lyser alltid solen någonstans, annars finner du månen och stjärnorna som Gud har spänt ut som ett pärlbestrött täcke över dig. Han har omsorg om dig, även när det är grått och mulet i ditt liv. Det gäller bara att komma ihåg att se på saken från det perspektivet som finns ovan molnen.

Annonser

Jag är den Jag är

13 Då sade Mose till Gud: ”När jag kommer till Israels barn och säger till dem: Era fäders Gud har sänt mig till er, och de frågar mig: Vad är hans namn? vad skall jag då svara dem?” 14 Gud sade till Mose: ”Jag är den Jag Är.” Och han sade vidare: ”Så skall du säga till Israels barn:Jag Är har sänt mig till er.” 15 ( 2 Mos 3:13-14)

Mose står framför den brinnande busken , mitt ute i öknen och talar med Gud. Mose hade genom livets svårigheter lärt sig om ödmjukhet och nu när Gud vill skicka honom till Israels folk i Egypten , tvekar han om han är den rätte att gå. Han hade ju redan försökt en gång men misslyckats totalt och det var därför som han nu står i öknen och vaktar får åt in svärfader.

Han frågar Gud ”vem är jag”? Men det spelar ingen roll vem Mose är för Gud svarar honom att ”Jag går med dig”.  Mose har fortfarande sina tvivel och undrar då vad han ska säga till de äldste i Israel när han kommer inför dem. Vem som har sänt honom dit.  Gud han har svar på även den frågan: ”Jag är den jag är” och ”Jag Är har sänt mig till er”.

Jag är den jag är , namnet uttrycker, inte en abstrakt existens utan en aktiv manifestation av Guds existens, alltså inte vad Gud är i sig själv utan hur och genom vad han kan manifestera sig inför andra. Här och nu, men också i framtiden.  Han är inget definierat,du kan alltså inte sätta fingret på det exakt,  utan med tiden och genom tiden och genom de lektioner och lärdomar vi får i livet, av historien och genom profeterna så kommer han att visa sig som den Han är och långt mycket mer än det ord vi har hört om honom. Han är så  mycket mer än vad vi kan föreställa oss i våra tankar.

Gud är en personlig Gud , därför visar han sig för Mose, inte som skaparen Elohim utan som Gud den personlige frälsaren och karaktären på den frälsaren hittar vi genom hela nya testamentet. Där får vi lära känna Jag Är genom Jesus. Här är han den som räddar Israels folk från Egypten och Mose ska få vara hans redskap.

Mose känner sig väldigt liten inför uppdraget. Det kan du och jag också känna oss inför saker i våra liv, men kom ihåg vad Gud sa till Mose …. ”Jag går med dig”.

När vi känner oss otillräckliga för uppdraget vi har fått kan vi vara säkra på att Gud går med oss. Inte Gud skaparen utan Jag Är går med oss. Han som kommer att visa vem han är under resans gång och som kommer att genom under , tecken och mirakler göra sig känd inför dina och andras ögon som den personlige Guden han är. I varje situation har han lösningen. I varje situation är Han den Han Är.  När du känner dig liten inför auktoriteterna , kan du säga  att Jag Är är med mig och har gett mig det här uppdraget. Det är på hans ord du agerar och står, och Hans auktoritet når högre än alla andras.

Dagens snabba: En liten strimma hopp

Ljusskenet från ett litet stearinljus kan vara nog för att lysa upp vägen framåt i ett mörkt rum. 

Ibland känner vi oss som Job. Allt går oss emot. Det finns bara mörker runt omkring oss. En liten strimma hopp  i form av en ljuslåga som brinner kan förändra vår verklighet. 

Jesus är världens ljus. Fäst din blick på honom. Den lilla lågan kan hjälpa dig att hitta vägen ut ur det mörka rummet och på andra sidan dörren väntar något helt annat . 

Job släppte aldrig ljuslågan ur sikte. Tack vare den kom han ut ur det mörka rummet där han varit en längre tid . Tack vare den lilla lilla lågan fick han på nytt känna solens värmande strålar i sitt ansikte och känna värmen och dofterna av det grönskande gräset under sina fötter. 

Till dig som just nu befinner dig i det mörka becksvarta rummet. En liten låga från stearinljuset räcker !  Jesus är världens ljus. Sök först Guds rike, så skall allt det andra också tillfalla dig. Fäst blicken på Jesus och låt honom leda dig ut ur mörkret.

Vägen fram kan bara gås av dig själv

Många av oss kanske spenderar söndagen i kyrkan , där lovsången är en del av gudstjänsten. Lovsången ska föra oss fram inför Guds ansikte. In till det allra heligaste där vi kan få stå öga mot öga med vår skapare.Vilken lycka det är som lovsångsledare när man lyckas föra församlingen inför tronen. Inte bara en eller två utan hela församlingen .

För att veta hur vi ska nalkas Gud kan vi läsa i biblen. I 2 Mos läser vi om föreskrifterna för tabernaklet, föregångaren till templet.  Vi får specifika regler för hur det ska byggas upp och specifika föreskrifter hur det skall tas omhand . Varje föremål i tabernaklet har sin betydelse och syfte. När vi genom lovsången tar oss fram genom tabernaklet med våra sånger använder vi de olika föremålen i tabernaklet och låter deras syften få arbeta i våra liv. 

Vägen fram till det allra heligaste ska gå igenom varje del av tabernaklet, du kan inte springa förbi eller hoppa över någon del. Vattenkaret för rening, skådebrödsbordet och ljusstaken, altaret där du offrar ditt offer är alla viktiga moment i lovet och tillbedjan. 

I psalm 100 kan vi läsa att vi ska gå in i hans portar med lov och tacksägelse. Ta dig sedan genom varje del i tabernaklet tills du står där framme framför förlåten och offrar ditt offer på altaret. Då , när inget annat finns runt dig kan miraklet ske. Förlåten rämnar och du står i det allra heligaste. Där inne finns arken och nådastolen. Där sitter Gud på sin tron och du faller ner inför hans fötter. Du är i hans närhet! Hans helighet träffar dig rakt i hjärtat och du kan inte annat än att falla in i tillbedjan inför tronen tillsammans med alla änglar.

Men…hur bra en lovsångsledare än är kan inte den personen gå vägen fram till det allra heligaste för dig. Det är något som varje individ måste göra själv. Lyckan är, som lovsångsledare, när alla går med dig fram till nådastolen . Det känns ljuvligt i hjärtat att veta att dina bröder och systrar ville se Guds härlighet lika mycket som du och tog sig tid, kraft och ork att ta stegen fram . Då har du gjort din uppgift som lovsångsledare, att inspirera andra att lova Herren av egen fri vilja och kraft. 

Jehova-Nissi, stödet i striden

Vardagen består av många olika saker. Vissa roliga och trevliga, andra mindre trevliga och jobbiga. Till de jobbiga hör de där dagarna, veckorna, kanske till och med månaderna och åren som du är mitt i striden. När motståndarsidan gör allt för att ge dig kamp och få dig till att förlora fotfästet.

Striderna kan vara olika, men känslan du har att det är tungt och jobbigt och det känns som om du inte orkar mer, den är den samma vilken striden än är. I 2 Mos 17:8-16(här) läser vi om Mose och Josua. Israels barn var mitt i striden, Josua var den som gick i täten, medan Mose gick upp på höjden och tog med sig Guds stav och bad. Så länge Mose hade Guds stav lyft så vann Israels barn striden , men när Mose armar blev trötta och inte orkade hålla den upplyft då passade fienden på och fick framgång i striden. Aron , Moses bror och en annan man som hette Hur kom till undsättning och hjälpte till att hålla Mose armar uppe under hela dagen och när kvällen kom hade Israels barn vunnit striden.

Vad har nu detta med mina stridigheter eller motgångar att göra? Jo man behöver stöttning från sina syskon i Herren när man är i sådana situationer. Syskon som kan stå med dig i bön, och syskon som hjälper dem som ber att hålla ut i bönen så att segern kan komma till dig.

Guds stav är en bild på korsets trä. Att du tar med dig Jesus och Gud i striden och håller honom först och högt är en förutsättning för din seger. I din egen kraft kan du aldrig vinna .  Precis som härföraren går främst i striden med fanan högt, går du främst med Guds stav , ditt segerbanér , och visar att genom Herren har du rätt att utropa seger över dina svårigheter. När dina bröder och systrar dessutom står med dig i bön för striden du utkämpar kan du vara säker på seger om ni tillsammans orkar hålla ut.

Välj de som du har vid din sida med omsorg,… du vill inte att de ger upp eller vänder dig ryggen mitt i striden, eller kanske till och med går över till motståndaren.

Come away

När lammen tystnar

Bilden av vår herre Jesus som herde över hjorden är välkänd. Lammen samlas runt herden och det hörs ljud från dem  konstant. Man hör hur de bähä-ar för att kalla på herdens uppmärksamhet . Om eller när lammen tystnar vet man att nåt är på tok. Antingen har de kommit bort från hjorden och herden eller så har de blivit tagna av vargen och dött. I Psaltaren 115 vers 17-18 kan vi läsa följande:

” De döda prisar inte Herren, ingen som har farit ned i det tysta. Men vi, vi skall lova Herren från nu och till evig tid. Halleluja!”
Att vara död behöver inte betyda att man inte finns till. Man kan vara död i andlig bemärkelse. Synd leder till död- andlig död. Syndar vi så för det oss bort från hjorden och herden och till slut blir vi tagna av vargen och tystnar. När lovsången och tillbedjan tystnar inom dig eller i din församling bör du rikta blicken inåt och självdiagnosticera. Fråga dig själv var synden finns som framkallar detta tysta stadium, innan det är för sent.
Den andra delen av av bibelordet ovan ser vi att ”vi skall lova Herren ” . Vi,  är de som inte är andligt döda eller döende. Vi, är de som dricker av det levande vattnet och får kraft och styrka från den aldrig sinande källan. Dessa människor skall för evig tid, nu och i all framtid lova och prisa Herren. Varför? Jo , svaret på den frågan ser vi i nästa Psalm.

Ps 116 1 Jag älskar Herren ,
 för han hör min röst,
 mitt rop om nåd.
 2 Han har vänt sitt öra till mig,
 hela mitt liv
 ska jag åkalla honom.
 3 Dödens band omslöt mig,
 dödsrikets ångest grep mig,
 jag var i nöd och förtvivlan.
 4 Men jag åkallade Herrens namn:
 ”O, Herre , rädda min själ!”

5 Herren är nådig och rättfärdig,
 vår Gud är barmhärtig.
 6 Herren bevarar de enkla,
 jag var i nöd och han frälste mig.
 7 Vänd om till din ro, min själ,
 för Herren har varit god mot dig.
 8 Du har räddat min själ från döden,
 mitt öga från tårar, min fot från fall.
 9 Jag ska vandra inför Herren i de levandes land.
 10 Jag tror, därför talar jag,
 jag som plågades svårt,
 11 jag som sade i min ångest:
 ”Alla människor sviker .”

12 Hur ska jag återgälda Herren alla hans välgärningar mot mig?
 13 Jag vill höja frälsningens bägare
 och åkalla Herrens namn,
 14 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk.

15 Dyrbar i Herrens ögon
 är hans trognas död.
 16 O, Herre , jag är ju din tjänare,
 jag är din tjänare,
 din tjänarinnas son.
 Du har lossat mina band.
 17 Åt dig vill jag offra lovets offer
 och åkalla Herrens namn,
 18 jag vill uppfylla 
 mina löften till Herren inför hela hans folk,
 19 i gårdarna till Herrens hus,
 mitt i dig, Jerusalem.
 Halleluja!


Av tacksamhet och kärlek till honom som räddat mig ur dödens band, vill jag , herdens eget lilla svarta lamm, upphöja min röst och ge honom ära. Om min röst , lammets röst, tystnar någon gång och inte längre lovar och prisar Herren för den Han är och för vad han har gjort då vet man att något är fel….Skynda då till min räddning.

Herden, när han ser att ett lamm har gått vilse, spiller ingen tid… han skyndar efter och letar upp det. Han ropar och lockar och hans glädje vet inga gränser när han hittar det bortsprungna lammet och för det tillbaka till hjorden. Han förmanar och ser till att lammet inte gör om samma misstag en gång till. Herden älskar att höra bähä-andet från sina lamm, det låter som ljuv lovsång i hans öron. Så alla ni små lamm där ute….stäm upp i kör och låt inte lammen tystna.